Ensam vårdnad?

[Villevalla65]

Jag skulle behöva råd gällande min son, som är 13 år. Jag och hans mamma har varit skilda i 3 år och har ständigt varit i luven på varandra sen skilsmässan. Våra bråk handlar mycket om sonen. Han och hans mamma drar inte jämnt, mycket beroende på att hon behandlat honom och hans kompisar illa. Han vill helst bo hos mig, men hittills har hon sagt nej till någonting annat än gemensam vårdnad med motiveringen att ”Barn behöver båda sina föräldrar”.
Vi bor numera 4 mil ifrån varandra och sonen går i skola närmare mig. Detta + konflikten med mamma gör att han inte är med kompisar de veckor han är hos henne. Han har tydligt sagt att han tycker det är jobbigt att fara emellan som han gör och jag börjar nu märka på honom att han inte mår så bra av situationen. Han är okoncentrerad och snackig i skolan och umgås mindre med kompisar även hos mig. Han tycker att vi struntar i honom, eftersom han tvingas bo lika mycket hos oss var fast han inte vill.
Jag vet nu inte riktigt vad jag ska göra. Hans mamma säger fortfarande nej till något annat än delad vårdnad. Hon menar att hans problem i skolan till stor del beror på att jag inte ställer nog med krav på honom och vägrar att se sin del i problemet. Jag funderar nu på att bryta dödläget genom att begära ensam vårdnad om sonen, men vet inte om det är klokt. Kanske gör en vårdnadstvist det bara ännu jobbigare för honom? Såg nu att en barnpsykolog här på sidan skrivit att barn sällan mår så dåligt som man träffar efter en skilsmässa, så kanske är det jag som överdriver? Skulle verkligen behöva lite råd kring detta från kloka människor. Finns det någon med liknande erfarenheter här på forumet?

[Malinau]

Varannanveckasboende passar absolut inte alla barn. Tillgång till sina föräldrar handlar inte om milimeterrättvisa. Det handlar delvis om tid efter som tid ger möjligheter, men tiden ska också vara väl använd. Om de under en längre tid har haft en konflikt, borde de kanske försöka reda ut den.

Hursomhelst så kan jag berätta att detta på ett sätt är lättare än så. Först dock, ska vi reda ut tre begrepp:

vårdnad = det juridiska ansvaret för barnet och har inte att göra med var barnet bor eller hur det umgås
boende = var barnet är skrivet och därmed tillbringar minst hälften av nätterna
umgänge = den tid barnet tillbringar med den förälder som barnet inte bor hos enligt definitionen ovan

När man är tretton år får man i praktiken bestämma själv var man vill bo, så länge i alla fall den ena vårdnadshavaren går med på det. Lagen säger ingen ålder, men att barn efter mognad ska få ha inflytande. Dock säger lagen att man inte kan verkställa en dom om umgänge eller boende när barnet har fyllt tolv år.

Det innebär alltså, konkret, att om sonen vill bo mest hos dig så är det bara att han gör det. Vill inte mamman skriva på någon ändring av folkbokföringen om det behövs, anmäler du det i alla fall och så tar det ett par månader och så går det igenom.

Men självklart finns en risk att det blir jobbigt. Det får vägas mot hur jobbigt det är att ha det som nu. Som föräldrar har vi ju ansvaret för att försöka inrätta våra barns liv så som det är bäst för dem, inte att försöka dela dem rättvist.