Obegriplig 6,5-åring
_03 Sommarbarn
  1. Medlem sedan
    Apr 2010
    #1

    Obegriplig 6,5-åring

    Hej!

    Helt färsk här, men nygammal på aff, och hoppas på kloka kommentarer.

    Vår 6,5-åring har hemma alltid varit stillsam och haft lätt för att koncentrera sig. Han har en otrolig fantasi och är van att roa sig själv. Han är vårt enda barn och har varit lite lillgammal och kanske också lite ovan socialt. Vår förankring i det lilla samhälle vi bor i är inte helt lyckad - inflyttade som vi är, men han har gått på dagis och har nu en liten men bra kompiskrets. Redan i oktober började fröken rapportera om ilskeutbrott och totalvägran att göra "tråkiga" saker = saker som han kanske inte kunde eller tvärtom, saker som han redan kunde. Han är extremt känslig för tillsägelser eller kommentarer. Han lämnar skolgården och ska gå hem om det händer nåt, vilket förstås stör hela upplägget när fröken måste leta efter honom.

    Jag har inte fattat vad det är som sker - eftersom vi föräldrar oftast inte är med i skolan om dagarna så har jag inte fått grepp om läget.

    Nu, i ett utvecklingssamtal där han satt med, har jag fått se en pojke som inte är den pojke som jag känner. Fullkomligt okoncentrerad och sur, gäspande och trulig, slingrande som en metmask på kroken. Fördelen är iofs att jag fattar bättre hur det ser ut i skolan, men det är som sagt inte det barn vi har hemma. Fröken säger att han bara vill leka - det är som om han uppfattar skolan som ett hinder för hans lek. Jag har berättat att han oftast "jobbar" hemma, läser, skriver och pysslar och att han kanske därför bara vill leka i skolan. När vi pratar om hans beteende så säger han att de vuxna inte lyssnar på honom, att barnen "skvallrar" om honom och att ingen tycker om honom, vilket inte stämmer, men förståeligt nog är de andra försiktiga med honom eftersom han är så lynnig.

    Jag har förstått att 6-årsåldern kan vara en komplicerad tid, men såhär...?
    Vid våra samtal känns han för omogen för logiska resonemang om hur han agerar, eller så låser han sig för att det är jobbigt att prata om det. Hur som helst verkar han sakna impulskontroll när det kniper.

    Vi har tagit kontakt med privat barnpsykolog om problematiken och väntar nu på utlåtande.

    Är det någon som känner igen sig och kan komma med något upplyftande? Jag är förtvivlad och så rädd att han ska komma snett och sen inte komma in igen, om ni förstår vad jag menar. Det är ju viktigt att kunna hantera skolmiljön och att gilla skolan eftersom det är där han ska tillbringa en stor del av sin tid. Och det är ju så viktigt att kunna hantera relationer med andra barn och människor.

    Fröken pratade om åtgärdsprogram (och nåt måste ju förstås göras) men i mitt uppjagade tillstånd känns det otroligt ångestfyllt. Det här borde väl vi föräldrar klara av.
  2. 1
    Obegriplig 6,5-åring Hej!

    Helt färsk här, men nygammal på aff, och hoppas på kloka kommentarer.

    Vår 6,5-åring har hemma alltid varit stillsam och haft lätt för att koncentrera sig. Han har en otrolig fantasi och är van att roa sig själv. Han är vårt enda barn och har varit lite lillgammal och kanske också lite ovan socialt. Vår förankring i det lilla samhälle vi bor i är inte helt lyckad - inflyttade som vi är, men han har gått på dagis och har nu en liten men bra kompiskrets. Redan i oktober började fröken rapportera om ilskeutbrott och totalvägran att göra "tråkiga" saker = saker som han kanske inte kunde eller tvärtom, saker som han redan kunde. Han är extremt känslig för tillsägelser eller kommentarer. Han lämnar skolgården och ska gå hem om det händer nåt, vilket förstås stör hela upplägget när fröken måste leta efter honom.

    Jag har inte fattat vad det är som sker - eftersom vi föräldrar oftast inte är med i skolan om dagarna så har jag inte fått grepp om läget.

    Nu, i ett utvecklingssamtal där han satt med, har jag fått se en pojke som inte är den pojke som jag känner. Fullkomligt okoncentrerad och sur, gäspande och trulig, slingrande som en metmask på kroken. Fördelen är iofs att jag fattar bättre hur det ser ut i skolan, men det är som sagt inte det barn vi har hemma. Fröken säger att han bara vill leka - det är som om han uppfattar skolan som ett hinder för hans lek. Jag har berättat att han oftast "jobbar" hemma, läser, skriver och pysslar och att han kanske därför bara vill leka i skolan. När vi pratar om hans beteende så säger han att de vuxna inte lyssnar på honom, att barnen "skvallrar" om honom och att ingen tycker om honom, vilket inte stämmer, men förståeligt nog är de andra försiktiga med honom eftersom han är så lynnig.

    Jag har förstått att 6-årsåldern kan vara en komplicerad tid, men såhär...?
    Vid våra samtal känns han för omogen för logiska resonemang om hur han agerar, eller så låser han sig för att det är jobbigt att prata om det. Hur som helst verkar han sakna impulskontroll när det kniper.

    Vi har tagit kontakt med privat barnpsykolog om problematiken och väntar nu på utlåtande.

    Är det någon som känner igen sig och kan komma med något upplyftande? Jag är förtvivlad och så rädd att han ska komma snett och sen inte komma in igen, om ni förstår vad jag menar. Det är ju viktigt att kunna hantera skolmiljön och att gilla skolan eftersom det är där han ska tillbringa en stor del av sin tid. Och det är ju så viktigt att kunna hantera relationer med andra barn och människor.

    Fröken pratade om åtgärdsprogram (och nåt måste ju förstås göras) men i mitt uppjagade tillstånd känns det otroligt ångestfyllt. Det här borde väl vi föräldrar klara av.
  3. Medlem sedan
    Aug 2007
    #2
    Förstår att du är orolig! Vår dotter fyller 7 i juni och uppträder till viss del som din son också. Men här är det både hemma och i skolan. Hon blir väldigt tillbakadragen vid kritik och man ser hur osäkerheten lyser igenom.

    Hon kommer ofta hem och berättar om saker som hon absolut inte vill göra, kläder hon inte vill ha på sig, mat hon inte gillar, prylar hon vill ha osv. och vi förstår att hon är mkt influerad av de större barnen just nu. Vår dotter går på en Montessori-skola där förskoleklassen går tillsammans med 1:an vissa timmar i veckan.

    Jag tror att våra 6-åringar behöver massor av stöd och trygghet just nu. Inte en massa kritik eller dumheter! Har för mig att ngn beskrivit denna ålder som lilla tonåren. Det går helt enkelt åt en hel del extra energi just nu för att smälta alla intryck och för att försöka hitta sin plats och smälta in i gruppen. De är ofta väldigt känsliga våra 6-åringar så massor av kramar och massor av stöd behövs.

    Blev kanske rörigt och inte så faktamässigt men jag hoppas ni kommer tillrätta med vad som fattas sonen och hittar ett sätt att stötta honom tills han kommit igenom denna fas

    kram
  4. 2
    Förstår att du är orolig! Vår dotter fyller 7 i juni och uppträder till viss del som din son också. Men här är det både hemma och i skolan. Hon blir väldigt tillbakadragen vid kritik och man ser hur osäkerheten lyser igenom.

    Hon kommer ofta hem och berättar om saker som hon absolut inte vill göra, kläder hon inte vill ha på sig, mat hon inte gillar, prylar hon vill ha osv. och vi förstår att hon är mkt influerad av de större barnen just nu. Vår dotter går på en Montessori-skola där förskoleklassen går tillsammans med 1:an vissa timmar i veckan.

    Jag tror att våra 6-åringar behöver massor av stöd och trygghet just nu. Inte en massa kritik eller dumheter! Har för mig att ngn beskrivit denna ålder som lilla tonåren. Det går helt enkelt åt en hel del extra energi just nu för att smälta alla intryck och för att försöka hitta sin plats och smälta in i gruppen. De är ofta väldigt känsliga våra 6-åringar så massor av kramar och massor av stöd behövs.

    Blev kanske rörigt och inte så faktamässigt men jag hoppas ni kommer tillrätta med vad som fattas sonen och hittar ett sätt att stötta honom tills han kommit igenom denna fas

    kram
  5. Medlem sedan
    Apr 2010
    #3
    Å förlåt såg inte ditt svar förrän idag...

    Det är precis som du säger. (Hur kommer det sig att alla andra är så sabla kloka, men jag inte fattar nåt? Jobbigt.)

    Jo, efter träff med mycket bra psykolog konstaterade hon att han är ojämn - mogen & omogen om vartannat - och rekommenderade mycket lek och mindre krav.
    Så vi har sänkt kraven och försökt förändra vår inställning till honom. Han har ju alltid varit så självgående och "duktig" så vi har nog behandlat honom som om han vore mycket äldre. Nu agerar vi som om han är typ 4 år och allt känns mycket bättre. Jag tror att han känner sig tryggare & lugnare också. Och jag har lovat att inte bli arg på honom utan trösta och kramas, vilket nog lugnade honom betydligt (jag är lätt kolerisk som person...). Det lite skumma är att han nu, när han strax ska fylla sju, plockar fram ett mindre barn. Det som han liksom hoppade över när han var i den åldern. Kanske måste man igenom alla åldrar, och om man missar nån så får man ta den senare.

    Och visst är det som du säger: det är så mycket intryck för dem, många barn, större barn, allt det sociala... Jag tycker lite synd om särskilt de små killarna som har att navigera i den sociala snårskogen i skolan, nu märker jag tydligt hur förvirrad han är i vissa situationer.

    Tack för ditt svar. Som sagt; ni är så ruggigt kloka en del av er att hälften vore nog!
  6. 3
    Å förlåt såg inte ditt svar förrän idag...

    Det är precis som du säger. (Hur kommer det sig att alla andra är så sabla kloka, men jag inte fattar nåt? Jobbigt.)

    Jo, efter träff med mycket bra psykolog konstaterade hon att han är ojämn - mogen & omogen om vartannat - och rekommenderade mycket lek och mindre krav.
    Så vi har sänkt kraven och försökt förändra vår inställning till honom. Han har ju alltid varit så självgående och "duktig" så vi har nog behandlat honom som om han vore mycket äldre. Nu agerar vi som om han är typ 4 år och allt känns mycket bättre. Jag tror att han känner sig tryggare & lugnare också. Och jag har lovat att inte bli arg på honom utan trösta och kramas, vilket nog lugnade honom betydligt (jag är lätt kolerisk som person...). Det lite skumma är att han nu, när han strax ska fylla sju, plockar fram ett mindre barn. Det som han liksom hoppade över när han var i den åldern. Kanske måste man igenom alla åldrar, och om man missar nån så får man ta den senare.

    Och visst är det som du säger: det är så mycket intryck för dem, många barn, större barn, allt det sociala... Jag tycker lite synd om särskilt de små killarna som har att navigera i den sociala snårskogen i skolan, nu märker jag tydligt hur förvirrad han är i vissa situationer.

    Tack för ditt svar. Som sagt; ni är så ruggigt kloka en del av er att hälften vore nog!
  7. Medlem sedan
    May 2010
    #4
    Hejsan!
    Jag vet inte om det är ngt uppmuntrande men vi har samma problem med våran son som är -03. Han är ett monster i skolan o en alldeles underbar kille hemma. Han vägrar göra saker som läraren säger och läraren säger att det är så mkt konflikter så hon väljer ngn! Men så kan man väl inte göra? Sen leker han gärna med kamrater men har desvärre hänt lite tråkiga saker som har tagit händerna runt halsen på en kille och samma kille har han "trampat" mellan benen o han var nyopererad( visste inte sonen). Varför? Han vet inte heller varför. Känner att vi inte får ngt stöd från skolan, så nu skall både jag o pappan vara med i skolan för att se verkligheten o har minskat fritidstiden. Men precis som du är det två olika barn, en hemma o en i skolan vad händer i skolan? Lycka till i erat dektektivarbete o skriv gärna vad som händer.
    Många styrke kramar T
  8. 4
    Hejsan!
    Jag vet inte om det är ngt uppmuntrande men vi har samma problem med våran son som är -03. Han är ett monster i skolan o en alldeles underbar kille hemma. Han vägrar göra saker som läraren säger och läraren säger att det är så mkt konflikter så hon väljer ngn! Men så kan man väl inte göra? Sen leker han gärna med kamrater men har desvärre hänt lite tråkiga saker som har tagit händerna runt halsen på en kille och samma kille har han "trampat" mellan benen o han var nyopererad( visste inte sonen). Varför? Han vet inte heller varför. Känner att vi inte får ngt stöd från skolan, så nu skall både jag o pappan vara med i skolan för att se verkligheten o har minskat fritidstiden. Men precis som du är det två olika barn, en hemma o en i skolan vad händer i skolan? Lycka till i erat dektektivarbete o skriv gärna vad som händer.
    Många styrke kramar T

Liknande trådar

  1. Boktips till 8-åring och 6-åring
    By Stella** in forum Hem & fritid
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2011-10-03, 11:06
  2. Obegriplig 6,5-åring
    By Norra Uppland in forum Förskoleklass (6-års.)
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2010-04-16, 07:48
  3. Lektips 4-åring och 1,5-åring? (långt)
    By Gaaah in forum Föräldraskap
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2009-01-31, 21:39
  4. Obegriplig text på mössan..
    By Norrlands-mamma in forum Ordet är fritt
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2007-02-23, 16:28
  5. Mamma, pappa, 3-åring + 1-åring!
    By Mamman in forum Resesnack
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2006-02-20, 19:30
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar