Söker efter fler med samma defekt som jag. (uterus didelphys) Vill försöka att samla så många som möjligt även fast vi är ganska få för att byta erfarenheter.
Det spelar ingen roll om du försöker att bli gravid eller om du har barn.
Hej, jag har det! jag har två (lika stora) livmödrar, två livmodertappar och har opererat bort en skiljevägg i vagina. Är gravid nu i v. 32 (äntligen! Har haft tre tidiga missfall, som dom säger att det inte har m min "missbildning" att göra)Oj nog för att jag vet att vi är få.....
Men inte ett enda svar.
Grunnar nu över förlossning och försöker komma över så mycket info som möjligt. Har du/ ni någon kunskap om detta?
Jag har två livmödrar med varsin äggledare och två livmodertappar. En stump av väggen går ner i vaginans översta del. Är gravid i v. 22+5. Har tidigare haft ett tidigt missfall som man naturligtvis inte vet vad det beror på. Har inte haft några ovanliga besvär av graviditeten hittills och hoppas på en helt normal graviditet utan komplikationer. Är dock lite oroad på grund av de ökade riskerna med den här typen av livmoder. Följs av specialistmödravården så jag lär i alla fall vara tillräckligt kontrollerad.Söker efter fler med samma defekt som jag. (uterus didelphys) Vill försöka att samla så många som möjligt även fast vi är ganska få för att byta erfarenheter.
Det spelar ingen roll om du försöker att bli gravid eller om du har barn.
Hej! låter som exakt samma uppsättning som jag har... För en vecka sen föddes min son! I vecka 36+3. Han mår hur bra som helst. Jag hade egentligen ett planerat kejsarsnitt 17/3 (bf (27/3) men åkte in den 3:e för jag tyckte att jag känt så lite fosterrörelser under dagen. Vi åkte in bara för att kolla, trodde absolut inte att vi skulle få barn en timma senare...
Väl inne på förlossningen kollade dom hjärtljud och värkar med CTG. Normala hjärtljud först, ca 130, sen fick jag ont i magen och fick sätta mig i en stol, då dippade hjärtljuden till ca 50 i några minuter, för att sedan gå upp igen. Dom kunde inte riktigt säga vad det berodde på, men beslutade sig för att "plocka ut honom" direkt, för att inte ta några risker (och eftersom jag var så långt gången). Kändes lite chockartat, men också otroligt proffsigt. Trots att det gick fort gjordes allt i ett lugnt tempo och jag fick direkt komma in på operation, där ett vänligt och superduktigt team väntade. På några minuter hade jag faktiskt hunnit ställa mig in på att vi skulle få ett barn! Det gick hur bra som helst och lillen fick fullpott på Apgartestet, vilket är lite ovanligt, så det var en pigg krabat! Inte heller några dåliga värden på det provet de tar vid navelsträngen som visar syrebrist.
Läkarna sa att det kan absolut ha varit hellugnt det som hände, men som sagt ville de inte ta några risker.
Mitt råd till dig; Ring in till förlossningen om du känner nån sorts oro, jag har fått superbra hjälp (SÖS, sthlm). Dom säger själva att man hellre ska kolla en gång för mycket än för lite. Jag tror det kommer gå jättebra för dig, men jag vet hur du känner, man blir självklart mer nojig, och då är det bättre att ringa in än att grubbla...
Om du har frågor får du gärna höra av dig!
Stort lycka till! / kram K
Å vad roligt! Stort grattis! Och vad bra att du åkte in direkt när det kändes konstigt och inte viftade bort det som ogrundad oro. Allt är ju nytt!Hej! låter som exakt samma uppsättning som jag har... För en vecka sen föddes min son! I vecka 36+3. Han mår hur bra som helst. Jag hade egentligen ett planerat kejsarsnitt 17/3 (bf (27/3) men åkte in den 3:e för jag tyckte att jag känt så lite fosterrörelser under dagen. Vi åkte in bara för att kolla, trodde absolut inte att vi skulle få barn en timma senare...
Väl inne på förlossningen kollade dom hjärtljud och värkar med CTG. Normala hjärtljud först, ca 130, sen fick jag ont i magen och fick sätta mig i en stol, då dippade hjärtljuden till ca 50 i några minuter, för att sedan gå upp igen. Dom kunde inte riktigt säga vad det berodde på, men beslutade sig för att "plocka ut honom" direkt, för att inte ta några risker (och eftersom jag var så långt gången). Kändes lite chockartat, men också otroligt proffsigt. Trots att det gick fort gjordes allt i ett lugnt tempo och jag fick direkt komma in på operation, där ett vänligt och superduktigt team väntade. På några minuter hade jag faktiskt hunnit ställa mig in på att vi skulle få ett barn! Det gick hur bra som helst och lillen fick fullpott på Apgartestet, vilket är lite ovanligt, så det var en pigg krabat! Inte heller några dåliga värden på det provet de tar vid navelsträngen som visar syrebrist.
Läkarna sa att det kan absolut ha varit hellugnt det som hände, men som sagt ville de inte ta några risker.
Mitt råd till dig; Ring in till förlossningen om du känner nån sorts oro, jag har fått superbra hjälp (SÖS, sthlm). Dom säger själva att man hellre ska kolla en gång för mycket än för lite. Jag tror det kommer gå jättebra för dig, men jag vet hur du känner, man blir självklart mer nojig, och då är det bättre att ringa in än att grubbla...
Om du har frågor får du gärna höra av dig!
Stort lycka till! / kram K
Jag känner väldigt mycket sparkar hela tiden så det är betryggande. Ska på UL på specialistmödravården på Karolinska i nästa vecka och titta på sådant som kan vara riskfaktorer med den här typen av livmoder; att näringstillförseln fungerar som den ska bla.
Vad fick du för information om risker under graviditeten på grund av den avvikande livmodern? Jag har fått uppfattningen att man inte vet så mycket om vad det innebär att ha den här missbildningen. Svaret jag fått av olika gynekologer är att det kan gå hur bra som helst men att det också kan bli en hel del komplikationer. Inte det svar man helst vill ha :-D Glad att höra att allt gått bra för dig i alla fall! Det inger hopp!
Ha det så mysigt med lillskorven!
PS. Jag är journalist och funderar på att skriva en artikel om det här eftersom det är så ovanligt och man känner sig så förvirrad av avsaknaden av information (även från läkarna). Men jag skulle behöva någon (som inte är jag) som kunde berätta om hur man upplevde graviditeten. Skulle du ha lust att berätta om hur det var för dig? Om du är intresserad så kan vi höras på telefon så berättar jag mer om hur jag tänker mig det hela.
Mvh A.
Hej!Söker efter fler med samma defekt som jag. (uterus didelphys) Vill försöka att samla så många som möjligt även fast vi är ganska få för att byta erfarenheter.
Det spelar ingen roll om du försöker att bli gravid eller om du har barn.
Helena heter jag och jag har samma defekt som er andra på denna sidan, alltså uterus didelphys. I mitt fall upptäcktes detta då jag var 12 år gammal, fick ökad smärta för varje mens jag fick. Det visade sig då att den vänstra livmodern var full med blod, op genomfördes i Linköping.
Jag och sambon försöker nu att få barn men tyvärr utan resultat. Positiva är att vi blir gravida fort men dessa har slutat i missfall (ma). 1:a graviditeten slutade i missfall i v.8+2 14 dec 2010, den andra i v. 7+5 7 mars 2011. Kanske skulle ha väntat att bli gravid igen så snabbt efter första men längtan efter en bebis är verkligen stor. Med den första graviditeten fick jag skrapas. Båda graviditeterna har legat i den högra livmodern.
Vi har haft samma läkare i båda graviditeterna. Han har verkligen behandlat mig som om jag bara hade haft en livmoder och sagt att dessa tidiga missfall inte har berott på att jag har dubbla livmödrar. Nu har han slutat och vi har fått en kvinnlig specialist gynläkare inom missfall.
Tyvärr så måste man gå igenom tre missfall innan utredning görs vilket jag kan tycka är helgalet. Med den förra läkaren diskuterade vi om att prova hormonbehandlig men den nya läkaren tycker inte att vi ska prova med det än.
Ibland känns det som att hoppet är helt ute och drömmen om att få barn känns långt bort MEN så läser man om dom som har fått barn och det har gått bra =)
Vill så gärna bli gravid igen men rädslan att det även denna gång ska sluta i missfall är väldigt hög.
Op vill dom ju inte att jag gör då detta kan skada livmodern.
/Helena
Vad roligt att det är så många som har svarat på min tråd. har inte varit in och läst här på länge. Då jag fick min son i nov. med planerat snitt i v38. Håller tummarna för dig Helena.
Hej och grattis till graviditeten!!
Har ju samma avvikelse som dig när det gäller livmodern, har fått två missfall. Fick ni hjälp av sjukvården efter det tredje missfallet. När opererades skiljevägggen bort, stort ingrepp?
Vi har blivit remitterade till en specialistläkare vid nästa graviditet. Tyvärr sätts det ju inte in någon behandling förrän man fått tre missfall. Vid våra tidigare missfall säger dom ju också att det inte beror på min missbildning.
Jag hoppas du kan ge mig svar, Hälsn Helena
Hej, jag Uterus didelphys = två livmödrar! jag har två livmodertappar och har opererat bort en skiljevägg i vagina. Ingreppet var inget större, jag blev sövd och vaknade efter ett par timmar igen. Är gravid nu i v. 5 (äntligen! Har haft ett tidigare missfall, som dom säger att det inte har m min "missbildning" att göra) Och jag har även gjort två aborter när jag var mindre som jag ångrar oehört mycket, väldigt oansvaligt för min del.
Funderar nu över förlossning och försöker komma över så mycket info som möjligt. Har du/ ni någon kunskap om detta? Någon som sitter i samma sits som jag?
Har letat sönder mig efter information på nätet om min "defekt". Har aldrig haft problem med det därför egentligen aldrig brytt mig förrens jag och min sambo nu skall börja starta bebisverkstaden. Ursäkta det jag nu skriver, jag vet hur jag ser ut därinne för jag kännt efter. Det jag kan känna är två ingångar, alltså en skiljeväg, och två livmoderetapper. Vet dock inte om jag har två livmödrar men det är ju högst sannolikt. Skall nu boka tid tänkte jag för att kolla upp så allt funkar. Iochmed att jag har regelbunden mens, alltid haft, och aldrig haft någon konstig smärta osv så har jag egentligen inte brytt mig. Nu är det dock skönt att veta att det finns fler än jag. Trodde länge att jag var helt ensam... :/
Hur gjorde ni? Gick ni till vårdcentralen och blev skickade vidare därifrån?
Just nu är jag lite extas över att ha hittat fler som har samma som jag! Har hittat amerikanske sidor och brittiska men knappt några svenska.
har ni träffat bra läkare? Vill inte träffa någon som aldrig sett detta förut. Det är ju redan ganska privat där nere och när man inte ser ut som alla andra blir det ju lite extra speciellt.
Kram på er!
Hej
Nej du är inte själv
Min son är snart 9 månader nu. Och tänker inte så mycket själv på att det är fel där nere.
Du kan börja med vårdcentralen och se vad de säger. Bor du i stockholm så kan jag tipsa dig om "min" läkare. Du får nog räkna med att de inte vet så mycket och i vissa fall bryr de sig inte heller förrän du fått 2-3 missfall. Vilket jag tycker är trist för det är ingen som vill genomgå det.
Efter mycket om och men så hittade jag en bra läkare. Men innan så var det ingen som tog min oro på allvar.
Lycka till och undrar du något så fråga.
Jag bor i Göteborg så jag hoppas att det finns duktiga doktorer på Sahlgrenska där spec.mödravård ligger. Jag vet att min mamma har "hjärtformad" livmoder och både jag och min syster finns ju och hon hade inte problem med att vara eller bli grav. Det enda är väl att jag och min syster kom med kejsarsnitt.
Att jag ser ut som jag gör är inget jag tänker på. Det är jag liksom. För mig är det ju "normalt"
Hoppas bara på att det inte ställer till några större problem vid försök-till-att-bli-med-barn biten.
Hej Sandow och grattis till din graviditet!
Jag har ju samma defekt som dig, som du säkert har läst om i tidigare inlägg. Är också gravid, är i v. 6 (5+4).
Har du en hel livmoder nu efter ingreppet? I vilken vecka fick du missfallet i? För min del har det inte varit aktuellt med att ta bort skiljeväggen eftersom jag har två separata hålrum.
Lycka till!!
Hej! Va kul att hitta andra med samma "avvikelse" som jag! Det är tydligen inte SÅ ovanligt med en enklare form av uterus didelphys, där kvinnan har hjärtformad livmoder, men att ha två helt skilda verkar vara väldigt ovanligt.
Jag har två helt skilda som är i princip lika stora och där båda tros kunna bära graviditet. Jag har även en skiljevägg som går ungefär halvvägs ner i slidgången. Jag har aldrig varit gravid, trots tre år av försök. Nu är vi mitt i vårt första ivf-försök och jag vet ännu inte hur det har gått, men jag börjar tappa hoppet lite eftersom jag har börjat blöda ganska mycket.
Min fråga är till de som har varit gravida med den här avvikelsen är hur ni har haft det med blödningar under graviditeten. Hur funkar det med den andra livmodern under graviditet, behåller den sitt slemskikt eller fortsätter den att blöda under graviditeten? Jag har läst om kvinnor som blir gravida i den andra livmodern också trots att de redan är gravida. Vad har läkarna sagt till er?
Jag hoppas att det är lite aktivitet på den här tråden, trots att den är gammal
Hejsan!!Hej! Va kul att hitta andra med samma "avvikelse" som jag! Det är tydligen inte SÅ ovanligt med en enklare form av uterus didelphys, där kvinnan har hjärtformad livmoder, men att ha två helt skilda verkar vara väldigt ovanligt.
Jag har två helt skilda som är i princip lika stora och där båda tros kunna bära graviditet. Jag har även en skiljevägg som går ungefär halvvägs ner i slidgången. Jag har aldrig varit gravid, trots tre år av försök. Nu är vi mitt i vårt första ivf-försök och jag vet ännu inte hur det har gått, men jag börjar tappa hoppet lite eftersom jag har börjat blöda ganska mycket.
Min fråga är till de som har varit gravida med den här avvikelsen är hur ni har haft det med blödningar under graviditeten. Hur funkar det med den andra livmodern under graviditet, behåller den sitt slemskikt eller fortsätter den att blöda under graviditeten? Jag har läst om kvinnor som blir gravida i den andra livmodern också trots att de redan är gravida. Vad har läkarna sagt till er?
Jag hoppas att det är lite aktivitet på den här tråden, trots att den är gammal
Kul att du skriver på denna tråden. Efter 2 missfall är jag nu gravid i v 30+4 och graviditeten har gått bra hittills. Går varannan vecka på kontroller och var 4:e vecka på tillväxtkontroll, bebisen växer som den ska. Det är ju en riskgraviditet vilket innebär att bebisen kan födas för tidigt, vilket oroar oss väldigt mycket. Föda vaginalt ska jag också göra om bebisen vänt sig rätt och jag får igång verkarbetet. Den har legat med huvudet nere i några veckor nu.
Alla graviditeter har legat i den högra livmoder. Antar att det är den som är mest funktionell att bära ett barn med. Någon blödning har jag inte haft under graviditeten. I mitt fall kan jag nog inte bli gravid i den andra livmodern, har inte gjort något försök till det heller =).
Ge inte upp, det finns hjälp att få. Själv äter jag Trombyl för att motverka blodproppar i livmodern.
Lycka till!! Hör gärna av dig hur det går för er.
Hälsningar Helena
Hej Helena!
Grattis till graviditeten! Jag förstår att det har varit en lång och svår resa dit med två missfall i bagaget. Det inger hopp att det går att lyckas även om vägen dit inte alltid är spikrak. Det som känns mest frustrerande just nu är att jag ju inte har en aning om hur allt fungerar för mig. Det verkar finnas ytterst lite information om det här och ingen info jag har hittat är särskilt detaljerad. Därför är jag mycket tacksam över ditt snabba inlägg och jag hoppas verkligen att fler med denna "avvikelse" som har erfarenheter av graviditet kunde skriva och berätta hur allt fungerat för dem med blödningar o.d under graviditeten.
Jag har dubbel uppsättning av allt. En skiljevägg som går hela vägen ner i slidan. Dubbel vagina som läkaren så finte skrev i journalen ;-) Jag har fött tre barn med kejsarsnitt. De två första graviditeterna vart jag snittad i vecka 39, och graviditeterna var helt okomplicerade. Andra graviditeten blev i den andra livmodern och då blev jag inlagd på sjukhus i vecka 31 pga blödningar. Men allt gick bra trots att lilleman föddes i vecka 35. Och nu i efterhand har jag hört av flera läkare och sjöterskor att jag haft ganska tur som dels gått tiden ut med två graviditeter och att jag inte heller haft ett enda missfall. Jag har heller inte haft några problem att bli gravid. Så jag är evigt tacksam för mina tre guldklimpar!
Hejsan!!Söker efter fler med samma defekt som jag. (uterus didelphys) Vill försöka att samla så många som möjligt även fast vi är ganska få för att byta erfarenheter.
Det spelar ingen roll om du försöker att bli gravid eller om du har barn.
På skärtorsdagen föddes vår lilla kille, Elias, 3080 g och 49 cm lång, hur söt o go som helst. Vi är så glada o lyckliga att han äntligen har kommit till oss. Han föddes i v 38 + 4, i en vaginal förlossning och med lustgas. Det tog ca 3 timmar från det att krystningsarbetet satt igång tills han var ute.
pga av min avvikande livmoder var vi inställda på att han skulle födas för tidigt men att jag skulle gå så här långt in i graviditeten är verkligen ett stort plus.
Hälsningar / Helena
