Hur pepar vi honom?
  1. Medlem sedan
    Jul 2004
    #1

    Hur pepar vi honom?

    Min son som går i första ring på gymnasiet har nyligen berättat om hur han upplevde 9:an. Det var ett rent helvete. Han antydde sådant när han gick i 9:an men sa bara att det är sånt som händer, då. Av någon anledning så berättade han inte hur illa det var. Det värsta var att lärarna hade "mobbaren" som gullegris. En kille som visade en trevlig fasad utåt men...
    Vår son fick beröm för att han var en god kompis inför både föräldrar och lärare men lärarna såg inte hur "gullegrisen" kränkte honom. Det missade lärarna. Han vill inte gå in på detaljer men han har berättat att en gång höll han på att flyga på killen i fråga men då stoppade en annan kompis honom. Han vet inte om det berodde på om denne kille ville skydda antagonisten eller om han ville skydda vår son från att det skulle bli värre.

    Nu när han går i ettan så stormtrivs han och har kompisar. Det är bara det att när hans kompisar frågar honom om han skall hänga med ut på något så vågar han inte tacka ja. Så den kompis som umgås mest med honom i skolan börjar bli sur på honom. Vår son har varit på LAN hemma hos killen i fråga men nu vill han att vår son skall hänga med på annat. Nu är det så att vi bor i en mycket liten tätort och vår son har inte varit med kompisar ute på stan. Han hade bara en kompis att vara med som varit utsatt för mobbning hela skoltiden.Så han har missat det här med den "sociala" koden" m.m.

    Jag misstänker att han är livrädd för att göra bort sig och det skall börja om igen. Vi tror att vår son sagt korkade saker för han är inte van vid den social jargongen som de har idag. Därför gick det fel i 9:an.
    Både min man och jag har varit utsatt för mobbning när vi gick i mellanstadiet. Så man blir ju jätteorolig för att det skall bli fel igen för vår son
    Hur peppar vi vår son? Hur gör vi för att inte braka ihopa om det börjar igen?
    Vår dotter trivs bra i sin skola och har många kamrater. Hon går i en klass där de flesta är hyggliga. Det finns undantag men det finns det överallt.
  2. 1
    Hur pepar vi honom? Min son som går i första ring på gymnasiet har nyligen berättat om hur han upplevde 9:an. Det var ett rent helvete. Han antydde sådant när han gick i 9:an men sa bara att det är sånt som händer, då. Av någon anledning så berättade han inte hur illa det var. Det värsta var att lärarna hade "mobbaren" som gullegris. En kille som visade en trevlig fasad utåt men...
    Vår son fick beröm för att han var en god kompis inför både föräldrar och lärare men lärarna såg inte hur "gullegrisen" kränkte honom. Det missade lärarna. Han vill inte gå in på detaljer men han har berättat att en gång höll han på att flyga på killen i fråga men då stoppade en annan kompis honom. Han vet inte om det berodde på om denne kille ville skydda antagonisten eller om han ville skydda vår son från att det skulle bli värre.

    Nu när han går i ettan så stormtrivs han och har kompisar. Det är bara det att när hans kompisar frågar honom om han skall hänga med ut på något så vågar han inte tacka ja. Så den kompis som umgås mest med honom i skolan börjar bli sur på honom. Vår son har varit på LAN hemma hos killen i fråga men nu vill han att vår son skall hänga med på annat. Nu är det så att vi bor i en mycket liten tätort och vår son har inte varit med kompisar ute på stan. Han hade bara en kompis att vara med som varit utsatt för mobbning hela skoltiden.Så han har missat det här med den "sociala" koden" m.m.

    Jag misstänker att han är livrädd för att göra bort sig och det skall börja om igen. Vi tror att vår son sagt korkade saker för han är inte van vid den social jargongen som de har idag. Därför gick det fel i 9:an.
    Både min man och jag har varit utsatt för mobbning när vi gick i mellanstadiet. Så man blir ju jätteorolig för att det skall bli fel igen för vår son
    Hur peppar vi vår son? Hur gör vi för att inte braka ihopa om det börjar igen?
    Vår dotter trivs bra i sin skola och har många kamrater. Hon går i en klass där de flesta är hyggliga. Det finns undantag men det finns det överallt.
  3. Medlem sedan
    Mar 2010
    #2
    Oj, vad svårt! Jag förstår att han väntade med att berätta detta för er för det är ju ju svårt att lyfta sådana här saker när man är mitt i dem. Jag tror att ni ska vara lite försiktiga med peppningen dock. Det är ju bra om han får ta det lite i sin egen takt för det är ju bara han som känner i vilka situationer han tycker att han lyckas knäcka de sociala koderna. Jag tror däremot inte att risken är så stor att han hamnar utanför gruppen i skolan bara för att han inte hänger med dem på fritidsaktiviterena. Jag har själv en son som idrottar mycket, vilket betyder att han sällan/aldrig är med sina skolkamrater på fritiden. Men det fungerar ändå bra i skolan. Så där kanske ni kan vara lugna.

    Sedan kan det ju också vara så att killen som mobbade honom har kommit till en del insikter och befinner sig i ett sammanhang där det inte alls är säkert att han skulle falla tillbaka i samma mönster. Han kan ju ha mognat till sig lite. Vi kan ju i alla fall hoppas.

    Sedan tror jag att det kan vara bra om sonen i lugn och ro utvecklar relationen till den nya kompisen för då kan han ju känna sig trygg i den relationen även om de skulle stöta på mobbaren igen. Ja, det är lite som jag tänker ... vet inte om det är till någon hjälp ... håller tummarna för din son.
  4. 2
    Oj, vad svårt! Jag förstår att han väntade med att berätta detta för er för det är ju ju svårt att lyfta sådana här saker när man är mitt i dem. Jag tror att ni ska vara lite försiktiga med peppningen dock. Det är ju bra om han får ta det lite i sin egen takt för det är ju bara han som känner i vilka situationer han tycker att han lyckas knäcka de sociala koderna. Jag tror däremot inte att risken är så stor att han hamnar utanför gruppen i skolan bara för att han inte hänger med dem på fritidsaktiviterena. Jag har själv en son som idrottar mycket, vilket betyder att han sällan/aldrig är med sina skolkamrater på fritiden. Men det fungerar ändå bra i skolan. Så där kanske ni kan vara lugna.

    Sedan kan det ju också vara så att killen som mobbade honom har kommit till en del insikter och befinner sig i ett sammanhang där det inte alls är säkert att han skulle falla tillbaka i samma mönster. Han kan ju ha mognat till sig lite. Vi kan ju i alla fall hoppas.

    Sedan tror jag att det kan vara bra om sonen i lugn och ro utvecklar relationen till den nya kompisen för då kan han ju känna sig trygg i den relationen även om de skulle stöta på mobbaren igen. Ja, det är lite som jag tänker ... vet inte om det är till någon hjälp ... håller tummarna för din son.
  5. Medlem sedan
    Mar 2010
    #3
    Men, sen kom jag ju att tänka på att han säkert har gått nästan ett år i skolan med de nya kompisarna. Relationen kanske redan är tillräckligt stark för lite utflykter. Ni kan ju alltid ha en back-up plan om han ger sig ut på stan. Om han känner att "nä, det här känns inte bra längre" så kan han ju alltid bli akut illamående och gå hem. Det tror jag nog att kompisarna förstår ...
  6. 3
    Men, sen kom jag ju att tänka på att han säkert har gått nästan ett år i skolan med de nya kompisarna. Relationen kanske redan är tillräckligt stark för lite utflykter. Ni kan ju alltid ha en back-up plan om han ger sig ut på stan. Om han känner att "nä, det här känns inte bra längre" så kan han ju alltid bli akut illamående och gå hem. Det tror jag nog att kompisarna förstår ...
  7. Medlem sedan
    Jul 2004
    #4
    Du kommer med mycket kloka svar här och det uppskattar jag. Skall ha dem i åtanke. Faktum är att han stortrivs i skolan just nu. Då är det själva skolan och det känns jättebra. Nu är det bara den sociala biten. Han har en kusin som också var rätt illa utsatti högstadiet och när han sen började på gymnasiet så blev det mycket bättre. Så varför skulle det inte gå bättre för vår son också. Han är en kille med hjärtat på rätt ställe
  8. 4
    Du kommer med mycket kloka svar här och det uppskattar jag. Skall ha dem i åtanke. Faktum är att han stortrivs i skolan just nu. Då är det själva skolan och det känns jättebra. Nu är det bara den sociala biten. Han har en kusin som också var rätt illa utsatti högstadiet och när han sen började på gymnasiet så blev det mycket bättre. Så varför skulle det inte gå bättre för vår son också. Han är en kille med hjärtat på rätt ställe

Liknande trådar

  1. Vad ska jag ge honom?
    By MissW in forum _0704 Aprilbarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-01-08, 19:25
  2. jag tog honom..
    By ameliana in forum Sex & erotik
    Svar: 16
    Senaste inlägg: 2007-01-03, 13:21
  3. hur får man honom att äta?
    By johanna m fabian o felix in forum _03 Vårbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-03-13, 20:40
  4. Vad är det med honom?
    By trött in forum Småbarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2005-12-16, 23:35
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar