6 års trots?
_0409 Septemberbarn
  1. Medlem sedan
    Mar 2003
    #1

    6 års trots?

    Vår blivande 6-åring och mitt favorit barn (ursäkta men jag alltid älskat henne mest av alla våra 3 tjejer) har kommit i trotsåldrern för första gången i sitt liv. Jag vill ha min älskade tjej tillbaka, hon kan bli sur för ingenting, utan någon förvarning och avreagera sig genom att slås eller förstöra, hon blir tyst, springer iväg och man bara ser att något är fel utan att hon uttrycker det i ord. Och hon är hur dum som helst och man är rädd hon t o m välter TV eller ritar på väggar/möbler.

    Det har varit mycket lättare med storasyster som har varit en skrikig person (sedan bebis tiden)och avreagerat sig genom att skrika eller säga fula ord.

    Det gör så himla ont i hjärtat och jag vet inte hur jag skall hantera det. Jag pratar och förklarar men jag pratar med en vägg.
  2. 1
    6 års trots? Vår blivande 6-åring och mitt favorit barn (ursäkta men jag alltid älskat henne mest av alla våra 3 tjejer) har kommit i trotsåldrern för första gången i sitt liv. Jag vill ha min älskade tjej tillbaka, hon kan bli sur för ingenting, utan någon förvarning och avreagera sig genom att slås eller förstöra, hon blir tyst, springer iväg och man bara ser att något är fel utan att hon uttrycker det i ord. Och hon är hur dum som helst och man är rädd hon t o m välter TV eller ritar på väggar/möbler.

    Det har varit mycket lättare med storasyster som har varit en skrikig person (sedan bebis tiden)och avreagerat sig genom att skrika eller säga fula ord.

    Det gör så himla ont i hjärtat och jag vet inte hur jag skall hantera det. Jag pratar och förklarar men jag pratar med en vägg.
  3. Medlem sedan
    Sep 2002
    #2
    Det är ingen ide att förklara, och förklara. Du kan säga till och sedan finnas där och fortsätta krama och krama. Din älskade lilla tjej kommer snart tillbaka, hon behöver bara gå igenom en frigörelseprocess och när hon klarat av den blir det bättre igen.
  4. 2
    Det är ingen ide att förklara, och förklara. Du kan säga till och sedan finnas där och fortsätta krama och krama. Din älskade lilla tjej kommer snart tillbaka, hon behöver bara gå igenom en frigörelseprocess och när hon klarat av den blir det bättre igen.
  5. Medlem sedan
    Dec 2002
    #3
    Javisst ja, det är 6 års-trotsen som sätter in nu... Hade förträngt det. Här har lillan oxå blivit väldigt skrikig och kaxig, och däremellan förtvivlat ledsen och kärlekstörstande.
    Som sagt, det är bara att älska dem... Fast men ömt.

    Jag tycker dock att 8-åringen har en jobbig period här oxå, börjar upptäcka världen och känner sig växelvis väldigt stor och väldigt liten.
    Inte lätt att växa upp...
  6. 3
    Javisst ja, det är 6 års-trotsen som sätter in nu... Hade förträngt det. Här har lillan oxå blivit väldigt skrikig och kaxig, och däremellan förtvivlat ledsen och kärlekstörstande.
    Som sagt, det är bara att älska dem... Fast men ömt.

    Jag tycker dock att 8-åringen har en jobbig period här oxå, börjar upptäcka världen och känner sig växelvis väldigt stor och väldigt liten.
    Inte lätt att växa upp...
  7. Medlem sedan
    Nov 2002
    #4
    Fortsätt förklara, vara konsekvent, kärleksfull och tydlig. Våga visa att du blir arg, precis som du visar att du blir glad, tacksam eller lycklig.
    Även om det känns som att prata med en vägg så går det faktiskt in. Förklara om och om igen vilka regler som gäller och vad man måste ha uppfyllt för att få göra vissa saker.
  8. 4
    Fortsätt förklara, vara konsekvent, kärleksfull och tydlig. Våga visa att du blir arg, precis som du visar att du blir glad, tacksam eller lycklig.
    Även om det känns som att prata med en vägg så går det faktiskt in. Förklara om och om igen vilka regler som gäller och vad man måste ha uppfyllt för att få göra vissa saker.
  9. Medlem sedan
    May 2004
    #5
    Känner igen allt du skriver om trotsen... Här försöker jag prata (som Nissa även skriver) och finnas. Hon behöver antaglien göra detta och jag hoppas snart det går över!! Det känns jättejobbigt tycker jag mellan varven, men det som är däremellan väger upp ändå känner jag här!
  10. 5
    Känner igen allt du skriver om trotsen... Här försöker jag prata (som Nissa även skriver) och finnas. Hon behöver antaglien göra detta och jag hoppas snart det går över!! Det känns jättejobbigt tycker jag mellan varven, men det som är däremellan väger upp ändå känner jag här!

Liknande trådar

  1. Trots?!
    By Anonym in forum Föräldraskap
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2010-05-20, 22:50
  2. detta trots,trots,trots.......
    By kattis,moa o gustav in forum _0701 Januaribarn
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2009-03-06, 12:50
  3. Trots?
    By paddan in forum Småbarn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2008-11-20, 20:04
  4. Det här med trots
    By anonymt namn in forum _0603 Marsbarn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2008-11-16, 21:37
  5. 6-års trots???
    By Jenny_ in forum Ordet är fritt
    Svar: 17
    Senaste inlägg: 2007-04-03, 14:42
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar