Finns det något som kallas 35-årskris? Eller 34-årskris snarare....Jag och maken låg och pratade igår kväll, han närmar sig 40 istället, och kom fram till att vi krisar.
Det känns lite "var det såhär livet skulle bli" och lite för sent för allting. Inte för att jag nödvändigtvis måste byta liv men OM jag skulle vilja så är det för sent.
För sent för att träffa någon ny. Jag SER fortfarande ung ut och får i princip alltid visa leg på systemet men den nya mannen lär ju få veta hur gammal jag är förr eller senare.
För sent för att byta utbildning, särskilt med 6 års högskoleutbildning i bagaget redan.
Och med för mycket bagage överhuvudtaget. Hur skulle man kunna träffa någon ny, flytta utomlands, börja på en ny karriär med två pyttesmå barn, en ledsen exmake och ett kaoshus i bagaget?
Maken och jag kan prata om att vi båda krisar men vi vet inte vad vi ska göra åt det. Just nu har jag ingen lust att dejta honom heller om vi skulle kunna få barnvakt. Jag tycker att han är trist och trött och livstrött och jag är inte heller världens roligaste.
Finns det några tips på att lösa 35-årskrisen (typ byta yrke, börja med en hobby, träna gör jag redan, flytta utomlands, bli popsångerska?) och för att få liv i förhållandet igen?
1
35-årskris? Finns det något som kallas 35-årskris? Eller 34-årskris snarare....Jag och maken låg och pratade igår kväll, han närmar sig 40 istället, och kom fram till att vi krisar.
Det känns lite "var det såhär livet skulle bli" och lite för sent för allting. Inte för att jag nödvändigtvis måste byta liv men OM jag skulle vilja så är det för sent.
För sent för att träffa någon ny. Jag SER fortfarande ung ut och får i princip alltid visa leg på systemet men den nya mannen lär ju få veta hur gammal jag är förr eller senare.
För sent för att byta utbildning, särskilt med 6 års högskoleutbildning i bagaget redan.
Och med för mycket bagage överhuvudtaget. Hur skulle man kunna träffa någon ny, flytta utomlands, börja på en ny karriär med två pyttesmå barn, en ledsen exmake och ett kaoshus i bagaget?
Maken och jag kan prata om att vi båda krisar men vi vet inte vad vi ska göra åt det. Just nu har jag ingen lust att dejta honom heller om vi skulle kunna få barnvakt. Jag tycker att han är trist och trött och livstrött och jag är inte heller världens roligaste.
Finns det några tips på att lösa 35-årskrisen (typ byta yrke, börja med en hobby, träna gör jag redan, flytta utomlands, bli popsångerska?) och för att få liv i förhållandet igen?
Jag vill bara säga att jag känner så mycket igen detta i mitt liv också, så du är inte ensam om det. vad göra? hmm, hoppas på att någon svarar dig så att jag också vet vad göra...
3
Jag vill bara säga att jag känner så mycket igen detta i mitt liv också, så du är inte ensam om det. vad göra? hmm, hoppas på att någon svarar dig så att jag också vet vad göra...
Jag vill säga att det är aldrig för sent för någonting! ;-) Min mamma är 64 år nu, hon och pappa har nyligen köpt ett hus, renoverat det, och hon planerar att starta en butik i bottenvåningen där hon ska sälja lite smått och gott bara för att det är så kul att "leka affär". Hon har för övrigt bestämt sig för att leva tills hon blir 96 år, kanske för att hinna med allt hon vill göra. ;-)
Jag vet ju inte alls hur dina förhållanden är, men jag tror att du kanske behöver hitta glädjen i ditt liv. Gör saker som får dig att må bra, vad gör dig glad? Försök göra åtminstone någon liten grej varje dag, bara för din egen skull.
Sedan tror jag inte på att "rycka upp sig själv med rötterna", byta man, boende, jobb etc (om du inte har väldigt goda skäl förstås, tex misshandel eller liknande). För hur många yttre förändringar du än gör så kan du inte springa ifrån dig själv. Jag tror det är stor risk att man då står där med ny gubbe, nytt hus, nytt jobb och ändå mår skit eftersom man fortfarande inte har gjort något åt det faktum att man mår dåligt.
Jag läste för ett tag sedan en bok av John Gray, "Hur man får det man önskar och är nöjd med det man har". Han skriver bla om tio stycken kärleksvitaminer, som var och en bidrar till ett bra och lyckligt liv. Exempel på de här "vitaminerna" är Kärlek och stöd från familjen, Kärlek och stöd från vänner, Kärlek och stöd från oss själva, Att ge kärlek och stöd till tex våra barn. Vi behöver alltså alla de här tio "vitaminerna", i olika doser beroende på vilken fas vi är i livet. Och om vi mår dåligt så är det en eller flera av vitaminerna som saknas och behöver fyllas på. Den boken hjälpte mig att förstå lite mer om varför jag mår som jag gör och vad jag kan göra åt det, jag rekommenderar den verkligen!
Jag hoppas att du hittar något som hjälper dig att komma över krisen, det är verkligen inte roligt att känna som du gör.
4
Jag vill säga att det är aldrig för sent för någonting! ;-) Min mamma är 64 år nu, hon och pappa har nyligen köpt ett hus, renoverat det, och hon planerar att starta en butik i bottenvåningen där hon ska sälja lite smått och gott bara för att det är så kul att "leka affär". Hon har för övrigt bestämt sig för att leva tills hon blir 96 år, kanske för att hinna med allt hon vill göra. ;-)
Jag vet ju inte alls hur dina förhållanden är, men jag tror att du kanske behöver hitta glädjen i ditt liv. Gör saker som får dig att må bra, vad gör dig glad? Försök göra åtminstone någon liten grej varje dag, bara för din egen skull.
Sedan tror jag inte på att "rycka upp sig själv med rötterna", byta man, boende, jobb etc (om du inte har väldigt goda skäl förstås, tex misshandel eller liknande). För hur många yttre förändringar du än gör så kan du inte springa ifrån dig själv. Jag tror det är stor risk att man då står där med ny gubbe, nytt hus, nytt jobb och ändå mår skit eftersom man fortfarande inte har gjort något åt det faktum att man mår dåligt.
Jag läste för ett tag sedan en bok av John Gray, "Hur man får det man önskar och är nöjd med det man har". Han skriver bla om tio stycken kärleksvitaminer, som var och en bidrar till ett bra och lyckligt liv. Exempel på de här "vitaminerna" är Kärlek och stöd från familjen, Kärlek och stöd från vänner, Kärlek och stöd från oss själva, Att ge kärlek och stöd till tex våra barn. Vi behöver alltså alla de här tio "vitaminerna", i olika doser beroende på vilken fas vi är i livet. Och om vi mår dåligt så är det en eller flera av vitaminerna som saknas och behöver fyllas på. Den boken hjälpte mig att förstå lite mer om varför jag mår som jag gör och vad jag kan göra åt det, jag rekommenderar den verkligen!
Jag hoppas att du hittar något som hjälper dig att komma över krisen, det är verkligen inte roligt att känna som du gör.
När jag var 38 år, fick jag gå på en tvådagars kurs, vilket gjorde att jag blev intresserad av ett område inom mitt yrke, som jag aldrig ens hade övervägt att jobba inom och som jag inte hade någon erfarenhet av. Jag läste en hel del på fritiden och när jag var 40 år, fick jag en anställning inom just detta område, och det visade sig att det här passade mig väldigt bra.
När jag var 42 år träffade jag mitt livs stora kärlek som jag är väldigt lycklig med.
Och nu fyller jag snart 50 år, och jag tycker att det är fantastiskt. När jag var 30-någonting tänkte jag att nu har jag då äntligen blivit vuxen, och det kommer jag att förbli resten av livet, men jag ser nu att utvecklingen bara fortsätter och fortsätter. Jag tycker att det är jättespännande att upptäcka hur livet kommer att te sig som 50-åring.
Mitt råd till dig är att börja med något du känner lust och intresse för. Det behöver inte alls vara något stort, du behöver inte alls ha klart för dig vart detta kommer att leda dig, utan följ din glädje och följ din längtan. Det kommer att bli klart för dig vad du vill och kan.
5
När jag var 38 år, fick jag gå på en tvådagars kurs, vilket gjorde att jag blev intresserad av ett område inom mitt yrke, som jag aldrig ens hade övervägt att jobba inom och som jag inte hade någon erfarenhet av. Jag läste en hel del på fritiden och när jag var 40 år, fick jag en anställning inom just detta område, och det visade sig att det här passade mig väldigt bra.
När jag var 42 år träffade jag mitt livs stora kärlek som jag är väldigt lycklig med.
Och nu fyller jag snart 50 år, och jag tycker att det är fantastiskt. När jag var 30-någonting tänkte jag att nu har jag då äntligen blivit vuxen, och det kommer jag att förbli resten av livet, men jag ser nu att utvecklingen bara fortsätter och fortsätter. Jag tycker att det är jättespännande att upptäcka hur livet kommer att te sig som 50-åring.
Mitt råd till dig är att börja med något du känner lust och intresse för. Det behöver inte alls vara något stort, du behöver inte alls ha klart för dig vart detta kommer att leda dig, utan följ din glädje och följ din längtan. Det kommer att bli klart för dig vad du vill och kan.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
