Skrivet: 2010-05-14, 10:32
#21
Och din anmälan till soc uteblir på grund av............????
:-) Den är gjord! Väntar bara på en tid för möte! Barnen har varit hos mig i sex veckor nu!
:-) Den är gjord! Väntar bara på en tid för möte! Barnen har varit hos mig i sex veckor nu!
Några tips kan jag ge dig, som bonusmamma med en karl som har ett jättejobbigt ex:-
Om min karl hade vett (ursäkta älskling:-) att ha koll på vissa saker, som att man har rätt storlek på kläder, rätt saker med sig till dagis/skola (gympakläder, regnkläder etc), ha koll på teaterföreställningar, matsäckar och föräldrasamtal/föräldramöten, barnförsäkring, läxor etcetera är jag säker på att hans ex inte hade varit så intresserad av att jävlas med oss...
I 9 fall av 10 är hans ex en honjävul, utan rim och reson, men min karl ger henne ju också en massa saker att bli fly förbannat på, då han slarvar med massor av saker (och jag har nu bestämt mig för att INTE påminna, hans MAMMA bor inte i vårt hem och vill han bo med henne igen får han flytta dit:- Jag tänker inte ta över rollen...:-)
Vad jag försöker säga är att jag ser min karls beteende gå igen ofta i vår bekantskapskrets, hur ensamstående pappor är helt underbara med sina barn, lajjar etc, men många är dåliga på att ta föräldraansvar på så sätt att de slarvar med läxor, möten etc och tror att deras ex ska ta hand om sånt, som om de fortfarande var tillsammans...
Så, lyssna på alla råden du fått av andra, det var bra råd och se till att du inte beter dig som min karl, är mitt råd, för att slippa en massa onödiga konflikter med ett dominant ex. (Nu är du kanske en super pappa som aldrig skulle göra något sånt som min karl gör, så jag kanske skrivt inlägget i onödan, men det skadar inte att ge det här tipset, för du verkar rätt trött på bråk nu, har jag en känsla av och vill vara ifred för exet och ha en lugn relation om barnet, inget annat).
Kram
Vad bra!! Vad glad jag blir! Ibland räcker d ju inte att bara klaga utan man måste ta tag i saker och ting även om det känns olustigt!
Älskade, hatade ex!
Nån man valt bort / valt bort en själv ska man tvingas samarbeta med, livet ut i en del fall. Man får helt enkelt göra det bästa av det. Tillmötesgå krav och hitta en väg som fungerar.
"Försök att se exets kontrollbehov som att hon försöker vara en bra mamma och vill att sonen ska ha en perfekt tillvaro (inte helt fel, fast orealistiskt). "
Sant. Hon är hönsig och sätter alltid sonen framför allt annat.
"Om min karl hade vett (ursäkta älskling:-) att ha koll på vissa saker, som att man har rätt storlek på kläder, rätt saker med sig till dagis/skola (gympakläder, regnkläder etc), ha koll på teaterföreställningar, matsäckar och föräldrasamtal/föräldramöten, barnförsäkring, läxor etcetera är jag säker på att hans ex inte hade varit så intresserad av att jävlas med oss..."
Just sånt här får jag skäll för. Praktiska grejer. Jag tror pappor överlag är lite latare här. Mamman har ofta överblicken och i mitt fall var jag värdelös på logistik när vi var ihop, hänger liksom kvar. Får börja skriva checklistor eller nåt.
Tack för alla råd! De har verkligen varit bra och matnyttiga. Och så har jag fått lite annat perspektiv på det hela. Jag tror jag förstår lite mer hur exets hjärna fungerar nu.
Danke!