Erfarna med barn med Downs Syndrom
Downs Syndrom
  1. Medlem sedan
    May 2010
    #1

    Erfarna med barn med Downs Syndrom

    Hej alla fina som kikar in här - kanske har jag hamnat helt fel och mamma är jag heller inte, men tänkte ge det ett försök.

    Jag är en 21 åring som arbetar med en liten kille på 10 år med downs syndrom. Jag skriver inte här föra att klaga, utan jag skriver här i hopp om att förstå och kanske att någon förälder där ute med en son/dotter med downs syndrom kanske kan ge mig råd.

    Fick ett nytt jobb för 3 veckor sedan, att jobba med en ett barn med downs syndrom är både en för -och nackdel - ett enormt tålamod krävs, man måste vara bestämd, så många gånger som jag kan få mig ett gott skratt utav något barnet sagt eller gjort - jag älskar jobbet men hade något gillat det aningens mer om jag själv kunde förstå hur och på bästa möjliga sätt få honom att förstå och vilja lyssna till mig. Så här kommer mina frågor och funderingar.

    1. Han gör alltid sådana saker som han vet att han inte får gör och sådant som han vet är farligt - att när man går hem från skolan eller en promenad, så kan han få för sig att springa iväg och har gjort på mindre än 3 sekunder, springa ut mitt på vägen och bilar måste pallnita.

    2. Kasta saker och riva sönder saker, spotta på andra, skrika när han blir tillsagd och totalvägra att göra något, i verkligen allt (som vid middagsbordet, på morgonen när man ska göra sig klar för skolan, på väg hem från skolan, i duschen, vid middagsbordet och när man är ute på roligheter)

    Hur får man ett barn med downs syndrom att förstår? Hur får man de att lyssna till vad man säger och få de att förstå att man menar allvar? Hur vänder man uppmärksamheten till något annat och hur pratar man till de för att få de att göra som man säger?

    Har ni föräldrar några tips, trix och knep som ni brukar köra med?

    Tack på förhand /E
  2. 1
    Erfarna med barn med Downs Syndrom Hej alla fina som kikar in här - kanske har jag hamnat helt fel och mamma är jag heller inte, men tänkte ge det ett försök.

    Jag är en 21 åring som arbetar med en liten kille på 10 år med downs syndrom. Jag skriver inte här föra att klaga, utan jag skriver här i hopp om att förstå och kanske att någon förälder där ute med en son/dotter med downs syndrom kanske kan ge mig råd.

    Fick ett nytt jobb för 3 veckor sedan, att jobba med en ett barn med downs syndrom är både en för -och nackdel - ett enormt tålamod krävs, man måste vara bestämd, så många gånger som jag kan få mig ett gott skratt utav något barnet sagt eller gjort - jag älskar jobbet men hade något gillat det aningens mer om jag själv kunde förstå hur och på bästa möjliga sätt få honom att förstå och vilja lyssna till mig. Så här kommer mina frågor och funderingar.

    1. Han gör alltid sådana saker som han vet att han inte får gör och sådant som han vet är farligt - att när man går hem från skolan eller en promenad, så kan han få för sig att springa iväg och har gjort på mindre än 3 sekunder, springa ut mitt på vägen och bilar måste pallnita.

    2. Kasta saker och riva sönder saker, spotta på andra, skrika när han blir tillsagd och totalvägra att göra något, i verkligen allt (som vid middagsbordet, på morgonen när man ska göra sig klar för skolan, på väg hem från skolan, i duschen, vid middagsbordet och när man är ute på roligheter)

    Hur får man ett barn med downs syndrom att förstår? Hur får man de att lyssna till vad man säger och få de att förstå att man menar allvar? Hur vänder man uppmärksamheten till något annat och hur pratar man till de för att få de att göra som man säger?

    Har ni föräldrar några tips, trix och knep som ni brukar köra med?

    Tack på förhand /E
  3. Medlem sedan
    Jul 2002
    #2
    Hej
    Det var många undringar och så bra att du reflekterar och frågar, det betyder att du vill göra ett bra jobb. Jag har erfarenhet av barn med kognitiva funktionsnedsättningar en del med barn med DS. Jag tror inte din killes beteende har specifikt med DS att göra utan istället med hur han tänker. Han ligger på en lägre utvecklingsnivå och tänker utifrån detta. Dock inte som t.ex en 3,4,eller femåring för han har ju så många fler erfarenheter än vad de har efetrsom han levt längre. Jag tror det är viktigt att förvissa sig om att man nått fram med sitt eget budskapet och också förstått vad han vill "säga" själv, så att hitta ett kommunikationssätt eller flera är viktigt (tecken?) Ofta kan det vara så att man söker uppmärksamhet och vid höga tillsägelser får han bara den uppmärksamhet han eftersträvar att få ibland kan det vara bättre att nonchalera eller fokusera på något annat. Men det är klart att trafiken måste man ju handla på ett annat sätt det går ju inte att utsätta honom för fara. Ta upp det med föräldraran så kommer ni kanske på en lösning, gå en annan väg, hålla honom i handen hela tiden iallafall bryta det mönster ni har nu för att prova igen senare. För övrigt ha struktur på allt kanske med hjälp av bilder och räkna med att allt tar längre tid än vanligt. Det går inte att skynda på någon som inte har en tidsuppfattning, kanske en timstock eller annat tidshjälpmedel kan var till hjälp. Prata med föräldrar, skolpersonal, habilietring och läs böcker. Kanske kan du vara med i skolan och se hur de hanterar olika situationer. vet inte om det här är till någon hjälp men i allafall lycka till framöver och har du bara viljan så kommer det att gå bättre och bättre.
  4. 2
    Hej
    Det var många undringar och så bra att du reflekterar och frågar, det betyder att du vill göra ett bra jobb. Jag har erfarenhet av barn med kognitiva funktionsnedsättningar en del med barn med DS. Jag tror inte din killes beteende har specifikt med DS att göra utan istället med hur han tänker. Han ligger på en lägre utvecklingsnivå och tänker utifrån detta. Dock inte som t.ex en 3,4,eller femåring för han har ju så många fler erfarenheter än vad de har efetrsom han levt längre. Jag tror det är viktigt att förvissa sig om att man nått fram med sitt eget budskapet och också förstått vad han vill "säga" själv, så att hitta ett kommunikationssätt eller flera är viktigt (tecken?) Ofta kan det vara så att man söker uppmärksamhet och vid höga tillsägelser får han bara den uppmärksamhet han eftersträvar att få ibland kan det vara bättre att nonchalera eller fokusera på något annat. Men det är klart att trafiken måste man ju handla på ett annat sätt det går ju inte att utsätta honom för fara. Ta upp det med föräldraran så kommer ni kanske på en lösning, gå en annan väg, hålla honom i handen hela tiden iallafall bryta det mönster ni har nu för att prova igen senare. För övrigt ha struktur på allt kanske med hjälp av bilder och räkna med att allt tar längre tid än vanligt. Det går inte att skynda på någon som inte har en tidsuppfattning, kanske en timstock eller annat tidshjälpmedel kan var till hjälp. Prata med föräldrar, skolpersonal, habilietring och läs böcker. Kanske kan du vara med i skolan och se hur de hanterar olika situationer. vet inte om det här är till någon hjälp men i allafall lycka till framöver och har du bara viljan så kommer det att gå bättre och bättre.
  5. Medlem sedan
    Apr 2002
    #3
    Tror det är jätteviktigt med det som liza48 tar upp.. att han har något sätt att kommunicera.
    Hur gör de hemma resp i skolan ndg kommunikation?
    Hört många gånger att även barn som inte behöver tecken för att förstå det man säger, reagerar bättre på uppmaningar el tillsägelser om man tecknar till.

    En annan sak jag tänker på: hur äter han? Kan det vara något han äter som irriterar honom. Gluten? Laktos? Mycket socker?
    Har han fått mycket antibiotika?
    Och hör han bra?

    En annan sak som dyker upp är att han verkar ju VILJA mycket och ha mycket energi. Har han något sätt att få utlopp för detta, som någon regelbunden fysisk aktivitet eller musik (trummor?) eller annat konstnärligt, med händerna i färg eller lera kanske?
  6. 3
    Tror det är jätteviktigt med det som liza48 tar upp.. att han har något sätt att kommunicera.
    Hur gör de hemma resp i skolan ndg kommunikation?
    Hört många gånger att även barn som inte behöver tecken för att förstå det man säger, reagerar bättre på uppmaningar el tillsägelser om man tecknar till.

    En annan sak jag tänker på: hur äter han? Kan det vara något han äter som irriterar honom. Gluten? Laktos? Mycket socker?
    Har han fått mycket antibiotika?
    Och hör han bra?

    En annan sak som dyker upp är att han verkar ju VILJA mycket och ha mycket energi. Har han något sätt att få utlopp för detta, som någon regelbunden fysisk aktivitet eller musik (trummor?) eller annat konstnärligt, med händerna i färg eller lera kanske?
  7. Medlem sedan
    Jul 2002
    #4
    Det sista du skriver är också något att tänka på. Att vara aktiv är ett männskligt behov precis som att mat,hygien, sex m.m Får man inte de möjligheterna hittar man andra sätt att få utlopp för sin energi. Fysisk aktivitet tror jag också är jättebra som aktivitet inte minst för hälsa och vikt som kan bli ett problem ibland och då inte bara för personer med DS.
  8. 4
    Det sista du skriver är också något att tänka på. Att vara aktiv är ett männskligt behov precis som att mat,hygien, sex m.m Får man inte de möjligheterna hittar man andra sätt att få utlopp för sin energi. Fysisk aktivitet tror jag också är jättebra som aktivitet inte minst för hälsa och vikt som kan bli ett problem ibland och då inte bara för personer med DS.
  9. Medlem sedan
    May 2005
    #5
    Jag har en 13 årig tjej som har varit/är till stor del det du skriver. Och även som förälder krävs det ett gigantiskt tålamod. Just nu har jag inte det utan är bara så less på hennes fasoner. Men nu är hon tonåring och som en sån ska man vara stöddig tycker hon.
    Det gäller att vara konsekvent, nöta och nöta om igen och till slut blir det en ändring men det kan ta år! Olika beteenden ska man absolut bryta. I trafiksituationer så måste han hålla i den vuxna, så har vi gjort och nu har hon blivit mer rädd för bilarna. Tecknar han eller pratar? Du kan gärna förstärka med tecken. Vi testar oss fram fortfarande och vi har olika hjälpmedel t ex timstock och en handy, som min dotter fullständigt struntar i. För ingen ska bestämma över henne (tror hon). Så det är fruktansvärt mycket konflikter hos oss nu. Viktigt är också att alla som är i kontakt med honom (hem och skola) gör likadant och drar åt samma håll annars är det lönlöst. Kan specialpedagog eller kurator på Hab komma med ideér? Det låter som att det är som mest problem när ni ska avsluta en sak för att göra något annat. Det problemet har vi också. Så förberedelser inför nästa moment är viktigt, sociala berättelser har ibland hjälpt oss också.
  10. 5
    Jag har en 13 årig tjej som har varit/är till stor del det du skriver. Och även som förälder krävs det ett gigantiskt tålamod. Just nu har jag inte det utan är bara så less på hennes fasoner. Men nu är hon tonåring och som en sån ska man vara stöddig tycker hon.
    Det gäller att vara konsekvent, nöta och nöta om igen och till slut blir det en ändring men det kan ta år! Olika beteenden ska man absolut bryta. I trafiksituationer så måste han hålla i den vuxna, så har vi gjort och nu har hon blivit mer rädd för bilarna. Tecknar han eller pratar? Du kan gärna förstärka med tecken. Vi testar oss fram fortfarande och vi har olika hjälpmedel t ex timstock och en handy, som min dotter fullständigt struntar i. För ingen ska bestämma över henne (tror hon). Så det är fruktansvärt mycket konflikter hos oss nu. Viktigt är också att alla som är i kontakt med honom (hem och skola) gör likadant och drar åt samma håll annars är det lönlöst. Kan specialpedagog eller kurator på Hab komma med ideér? Det låter som att det är som mest problem när ni ska avsluta en sak för att göra något annat. Det problemet har vi också. Så förberedelser inför nästa moment är viktigt, sociala berättelser har ibland hjälpt oss också.
  11. Medlem sedan
    Dec 2002
    #6
    Hej,
    Det var ett intressant inlägg tycker jag, bra att du söker svar och lösningar för att det ska fungera bättre. Jag har tyvärr inga svar som fungerar ens helt för oss själva - men jag kan berätta hur vi tänker och gör.

    Vi har en kille som just fyllt sju år och jag känner igen mycket av det du beskriver. Som de andra redan svarat är ju kommunikationen grundläggande, att han hör och förstår och att du förstår hans kommunikation. Vi kommunicerar med teckenspråk och tal med vår son och han kan numera kommunicera med båda.

    Vi jobbar mycket med förberedelser inför nya aktiviteter, tidsstock för att Emil ska få begrepp om hur mycket tid det är kvar innan vi ska göra något och även med förhandlingar - Emils favorituttryck är "om tio minuter". Vi kompromissar och förhandlar med honom vilket funkar jättebra - han känner sig mer delaktig och mindre överkörd.

    Om han däremot fortfarande vägrar att göra det vi bestämt (typ gå på toa, ta på kläderna, mm) så brukar jag vara jättebestämd och se till att han gör det i alla fall. Så fort han samarbetar så backar jag undan och han får göra klart själv.

    Farliga saker får vi se till att han inte utsätter sig själv för. För oss är det ett dygnet-runt ansvar då vår kille går upp mitt i natten och hittar på saker. Detta är absolut det mest arbetssamma hos oss och vi har assistanstimmar för att få ihop vardagen (så att vi kan laga mat, gå på toa mm även om det är bara en förälder hemma). Det går sakta framåt men vår kille är mycket snabb att - precis som du beskriver - göra sånt som han vet är absolut förbjudet så fort ett tillfälle ges. (Typ dricka farliga saker eller stoppa en skruvmejsel i en kontakt).

    Negativt beteende som att spotta, ta sönder saker, skrika mm försöker vi att ignorera så mycket som möjligt, vår kille vill verkligen ha uppmärksamhet och vi försöker så mycket som möjligt förstärka positivt beteende - och ge mycket uppmärksamhet när han gör bra saker.

    Vi försöker arbeta med tydlighet och försöker låta Emil bli mer och mer självständig för att han ska utvecklas bra - men ibland fungerar ingenting och vi föräldrar blir jättefrustrerade och irriterade och gör precis fel- skriker och skäller och hotar med saker som: om du inte klär på dig nu blir det ingen fotbollsträning/inget simlekis/inget lördagsgodis mm mm. Detta funkar inte alls...

    Hoppas du hittar vad som fungerar med pojken du jobbar med. Vissa barn tycker ju också om att få struktur med hjälp av bilder och scheman - vilket gör det lite lättare att få dem att byta aktivitet och få grepp om vad som ska hända.

    //Lotta
  12. 6
    Hej,
    Det var ett intressant inlägg tycker jag, bra att du söker svar och lösningar för att det ska fungera bättre. Jag har tyvärr inga svar som fungerar ens helt för oss själva - men jag kan berätta hur vi tänker och gör.

    Vi har en kille som just fyllt sju år och jag känner igen mycket av det du beskriver. Som de andra redan svarat är ju kommunikationen grundläggande, att han hör och förstår och att du förstår hans kommunikation. Vi kommunicerar med teckenspråk och tal med vår son och han kan numera kommunicera med båda.

    Vi jobbar mycket med förberedelser inför nya aktiviteter, tidsstock för att Emil ska få begrepp om hur mycket tid det är kvar innan vi ska göra något och även med förhandlingar - Emils favorituttryck är "om tio minuter". Vi kompromissar och förhandlar med honom vilket funkar jättebra - han känner sig mer delaktig och mindre överkörd.

    Om han däremot fortfarande vägrar att göra det vi bestämt (typ gå på toa, ta på kläderna, mm) så brukar jag vara jättebestämd och se till att han gör det i alla fall. Så fort han samarbetar så backar jag undan och han får göra klart själv.

    Farliga saker får vi se till att han inte utsätter sig själv för. För oss är det ett dygnet-runt ansvar då vår kille går upp mitt i natten och hittar på saker. Detta är absolut det mest arbetssamma hos oss och vi har assistanstimmar för att få ihop vardagen (så att vi kan laga mat, gå på toa mm även om det är bara en förälder hemma). Det går sakta framåt men vår kille är mycket snabb att - precis som du beskriver - göra sånt som han vet är absolut förbjudet så fort ett tillfälle ges. (Typ dricka farliga saker eller stoppa en skruvmejsel i en kontakt).

    Negativt beteende som att spotta, ta sönder saker, skrika mm försöker vi att ignorera så mycket som möjligt, vår kille vill verkligen ha uppmärksamhet och vi försöker så mycket som möjligt förstärka positivt beteende - och ge mycket uppmärksamhet när han gör bra saker.

    Vi försöker arbeta med tydlighet och försöker låta Emil bli mer och mer självständig för att han ska utvecklas bra - men ibland fungerar ingenting och vi föräldrar blir jättefrustrerade och irriterade och gör precis fel- skriker och skäller och hotar med saker som: om du inte klär på dig nu blir det ingen fotbollsträning/inget simlekis/inget lördagsgodis mm mm. Detta funkar inte alls...

    Hoppas du hittar vad som fungerar med pojken du jobbar med. Vissa barn tycker ju också om att få struktur med hjälp av bilder och scheman - vilket gör det lite lättare att få dem att byta aktivitet och få grepp om vad som ska hända.

    //Lotta
  13. Medlem sedan
    Dec 2003
    #7
    Reagerar starkt på att du själv inte verkar fått någon som helst utbildning innan du som 21-åring tycks ha gjorts ansvarig för en 10-årig pojke med DS.Jobbar du som elevass inom sär/grund-skolan eller som vad och vilka är dina egentliga arbetsuppgifter? Har du ingen handledare?Har pojken inga lärare som kan undervisa honom om trafik och samspel med andra människor?
    För det är ju undervisning det handlar om - eller i detta fall som det verkar - just brist på undervisning.
    Och den undervisningen ska skötas av lärare och ej av
    ev oerfarna och outbildade unga assistenter.Assistenten ska bara assistera i det som läraren redan undervisat om.
  14. 7
    Reagerar starkt på att du själv inte verkar fått någon som helst utbildning innan du som 21-åring tycks ha gjorts ansvarig för en 10-årig pojke med DS.Jobbar du som elevass inom sär/grund-skolan eller som vad och vilka är dina egentliga arbetsuppgifter? Har du ingen handledare?Har pojken inga lärare som kan undervisa honom om trafik och samspel med andra människor?
    För det är ju undervisning det handlar om - eller i detta fall som det verkar - just brist på undervisning.
    Och den undervisningen ska skötas av lärare och ej av
    ev oerfarna och outbildade unga assistenter.Assistenten ska bara assistera i det som läraren redan undervisat om.
  15. Medlem sedan
    Jul 2002
    #8
    Elly bör egentligen svara själv men i allafall tror jag inte att hon är anställd i skolan utan som personlig assistent enligt LSS. Fast vad det gäller utbildning är det inte säkert att alla har utbildning varken i skolan eller som personlig assistent. Vad det gäller skolan vill man ju ha folk med utbildning men det brukar räcka med att ha gått barn och fritidsprogrammet på gymnasiet för att man ska anses som utbildad. Min erfarenhet är att visst berör man funktionsnedsättningar där men det ser nog väldigt olika ut beroende på vilken skolan man gått i. Dessutom är man ju väldigt ung och har kanske knappt sett ett barn med funktionshinder innan man får lite teori kring detta. Det är inte så lätt att att ta in teori om man inte har en verklighet att referera till. Sen kan det vara så att man får en elevassistenttjänst för att man är anställd i kommunen och blivit övertalig och då blir hänvisad en tjänst, tar man inte den blir man uppsagd. Det kan röra sig om människor både med och utan utbildning. V ad det gäller personlig assistent enligt LSS om de nu arbetar i skolan är inte skolan eller läraren ansvarig för att utbilda och kan inte heller "styra" den personen i arbetet. Ofta har föräldern haft allt eller det mesta inflytandet över vem som ska anställas och således också vilken utbildning som personen ska ha. Jag har vid något tillfälle arbetet med elever som har personlig assistent i skolan och det har fungerat bra men jag vet också motsatsen. Sen visst håller jag på utbildning och anser att om skolan anställer assistenter ska de också se till att personen har eller får utbildning, men jag har haft assistenter med utbildning som inte enligt mig haft rätt synsätt men ändå tro sig kunna allt och även unga gröna assistenter som inte kunde något men som tyckte om sitt arbete, ville lära sig och som kom utan att de hade en massa förutfattade åsikter med sig.
  16. 8
    Elly bör egentligen svara själv men i allafall tror jag inte att hon är anställd i skolan utan som personlig assistent enligt LSS. Fast vad det gäller utbildning är det inte säkert att alla har utbildning varken i skolan eller som personlig assistent. Vad det gäller skolan vill man ju ha folk med utbildning men det brukar räcka med att ha gått barn och fritidsprogrammet på gymnasiet för att man ska anses som utbildad. Min erfarenhet är att visst berör man funktionsnedsättningar där men det ser nog väldigt olika ut beroende på vilken skolan man gått i. Dessutom är man ju väldigt ung och har kanske knappt sett ett barn med funktionshinder innan man får lite teori kring detta. Det är inte så lätt att att ta in teori om man inte har en verklighet att referera till. Sen kan det vara så att man får en elevassistenttjänst för att man är anställd i kommunen och blivit övertalig och då blir hänvisad en tjänst, tar man inte den blir man uppsagd. Det kan röra sig om människor både med och utan utbildning. V ad det gäller personlig assistent enligt LSS om de nu arbetar i skolan är inte skolan eller läraren ansvarig för att utbilda och kan inte heller "styra" den personen i arbetet. Ofta har föräldern haft allt eller det mesta inflytandet över vem som ska anställas och således också vilken utbildning som personen ska ha. Jag har vid något tillfälle arbetet med elever som har personlig assistent i skolan och det har fungerat bra men jag vet också motsatsen. Sen visst håller jag på utbildning och anser att om skolan anställer assistenter ska de också se till att personen har eller får utbildning, men jag har haft assistenter med utbildning som inte enligt mig haft rätt synsätt men ändå tro sig kunna allt och även unga gröna assistenter som inte kunde något men som tyckte om sitt arbete, ville lära sig och som kom utan att de hade en massa förutfattade åsikter med sig.
  17. Medlem sedan
    Jul 2002
    #9
    Vet förståss inte anledningen till att den som startar en tråd och efterfrågar andras erfarenheter och kunskaper inte sen alls kommenterar och/eller att tacka för de svar man får.
    Jag tycker i allafall det är trevligt, men som sagt det kan ju finnas anledningar till att man inte gör det?
  18. 9
    Vet förståss inte anledningen till att den som startar en tråd och efterfrågar andras erfarenheter och kunskaper inte sen alls kommenterar och/eller att tacka för de svar man får.
    Jag tycker i allafall det är trevligt, men som sagt det kan ju finnas anledningar till att man inte gör det?
  19. Medlem sedan
    Apr 2009
    #10
    Hej Ellys!

    prova att teckna med honom eller du gör redan det? det brukar få ner dem på en "lugn" nivå. och de fokuserar på det istället. titta honom i ögonen, ta tag i hans arm, så han känner fysisk kontakt. Förmodligen så är det uppmärksamhet som han söker och det gör det ännu roligare att springa iväg när han får en reaktion från dig. Sätt ner foten direkt när du ser att han e på gång,redan innan han sticker, avled honom direkt. Tack för att du jobbar med våra barn som oftast kräver så mycket mer men även ger så mycket mer tillbaka! Lycka till med det nya jobbet! stor kram

    http://myperfectbabyjulian.blogspot.com/
  20. 10
    Hej Ellys!

    prova att teckna med honom eller du gör redan det? det brukar få ner dem på en "lugn" nivå. och de fokuserar på det istället. titta honom i ögonen, ta tag i hans arm, så han känner fysisk kontakt. Förmodligen så är det uppmärksamhet som han söker och det gör det ännu roligare att springa iväg när han får en reaktion från dig. Sätt ner foten direkt när du ser att han e på gång,redan innan han sticker, avled honom direkt. Tack för att du jobbar med våra barn som oftast kräver så mycket mer men även ger så mycket mer tillbaka! Lycka till med det nya jobbet! stor kram

    http://myperfectbabyjulian.blogspot.com/
  21. Medlem sedan
    May 2000
    #11
    Hej alla fina som kikar in här - kanske har jag hamnat helt fel och mamma är jag heller inte, men tänkte ge det ett försök.

    Jag är en 21 åring som arbetar med en liten kille på 10 år med downs syndrom. Jag skriver inte här föra att klaga, utan jag skriver här i hopp om att förstå och kanske att någon förälder där ute med en son/dotter med downs syndrom kanske kan ge mig råd.

    Fick ett nytt jobb för 3 veckor sedan, att jobba med en ett barn med downs syndrom är både en för -och nackdel - ett enormt tålamod krävs, man måste vara bestämd, så många gånger som jag kan få mig ett gott skratt utav något barnet sagt eller gjort - jag älskar jobbet men hade något gillat det aningens mer om jag själv kunde förstå hur och på bästa möjliga sätt få honom att förstå och vilja lyssna till mig. Så här kommer mina frågor och funderingar.

    1. Han gör alltid sådana saker som han vet att han inte får gör och sådant som han vet är farligt - att när man går hem från skolan eller en promenad, så kan han få för sig att springa iväg och har gjort på mindre än 3 sekunder, springa ut mitt på vägen och bilar måste pallnita.

    2. Kasta saker och riva sönder saker, spotta på andra, skrika när han blir tillsagd och totalvägra att göra något, i verkligen allt (som vid middagsbordet, på morgonen när man ska göra sig klar för skolan, på väg hem från skolan, i duschen, vid middagsbordet och när man är ute på roligheter)

    Hur får man ett barn med downs syndrom att förstår? Hur får man de att lyssna till vad man säger och få de att förstå att man menar allvar? Hur vänder man uppmärksamheten till något annat och hur pratar man till de för att få de att göra som man säger?

    Har ni föräldrar några tips, trix och knep som ni brukar köra med?

    Tack på förhand /E
    Du jobbar inte i skolan med detta barn, förmodar jag? Det låter mer som om du jobbar hemma med honom,

    Vad säger föräldrarna om det du skriver här? Hur säger de att du ska tackla detta?

    En sak jag reagerar över med tanke på att jag har en lika gammal son är att han faktiskt hinner springa ifrån dig, det innebär ju att du är för långt ifrån om bilarna måste tvärnita (förmodar att det är vad du menar med "pallnita"?)
    DU måste vara närmare, vara beredd på att han drar i väg, varje sekund, hela tiden. Du får inte slappna av en sekund, då utsätter du honom för livsfara när han kommer ut på vägen framför bilarna!

    -och jo, du är välkommen att skriva här, även fast du inte är mamma
    anne.h med fyra absolut perfekta barn.

    Nätverk Dalarna för alla oss i Dalarna med stora som små barn med det lilla extra
  22. 11
    Hej alla fina som kikar in här - kanske har jag hamnat helt fel och mamma är jag heller inte, men tänkte ge det ett försök.

    Jag är en 21 åring som arbetar med en liten kille på 10 år med downs syndrom. Jag skriver inte här föra att klaga, utan jag skriver här i hopp om att förstå och kanske att någon förälder där ute med en son/dotter med downs syndrom kanske kan ge mig råd.

    Fick ett nytt jobb för 3 veckor sedan, att jobba med en ett barn med downs syndrom är både en för -och nackdel - ett enormt tålamod krävs, man måste vara bestämd, så många gånger som jag kan få mig ett gott skratt utav något barnet sagt eller gjort - jag älskar jobbet men hade något gillat det aningens mer om jag själv kunde förstå hur och på bästa möjliga sätt få honom att förstå och vilja lyssna till mig. Så här kommer mina frågor och funderingar.

    1. Han gör alltid sådana saker som han vet att han inte får gör och sådant som han vet är farligt - att när man går hem från skolan eller en promenad, så kan han få för sig att springa iväg och har gjort på mindre än 3 sekunder, springa ut mitt på vägen och bilar måste pallnita.

    2. Kasta saker och riva sönder saker, spotta på andra, skrika när han blir tillsagd och totalvägra att göra något, i verkligen allt (som vid middagsbordet, på morgonen när man ska göra sig klar för skolan, på väg hem från skolan, i duschen, vid middagsbordet och när man är ute på roligheter)

    Hur får man ett barn med downs syndrom att förstår? Hur får man de att lyssna till vad man säger och få de att förstå att man menar allvar? Hur vänder man uppmärksamheten till något annat och hur pratar man till de för att få de att göra som man säger?

    Har ni föräldrar några tips, trix och knep som ni brukar köra med?

    Tack på förhand /E
    Du jobbar inte i skolan med detta barn, förmodar jag? Det låter mer som om du jobbar hemma med honom,

    Vad säger föräldrarna om det du skriver här? Hur säger de att du ska tackla detta?

    En sak jag reagerar över med tanke på att jag har en lika gammal son är att han faktiskt hinner springa ifrån dig, det innebär ju att du är för långt ifrån om bilarna måste tvärnita (förmodar att det är vad du menar med "pallnita"?)
    DU måste vara närmare, vara beredd på att han drar i väg, varje sekund, hela tiden. Du får inte slappna av en sekund, då utsätter du honom för livsfara när han kommer ut på vägen framför bilarna!

    -och jo, du är välkommen att skriva här, även fast du inte är mamma

Liknande trådar

  1. Barn med downs syndrom...
    By SAGA! in forum Ordet är fritt
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2009-10-23, 10:41
  2. Downs syndrom
    By kmcb in forum Ordet är fritt
    Svar: 15
    Senaste inlägg: 2008-11-23, 21:32
  3. Downs syndrom?
    By anonym kompis in forum Allvarligt sjuka
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-10-03, 16:00
  4. Hur får ett barn downs syndrom..
    By familjsen in forum Downs Syndrom
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-02-24, 21:52
  5. Ang Downs Syndrom
    By cizzzzi in forum Downs Syndrom
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2005-11-15, 09:32
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar