4
De var underbara, såååå bra och kloka och vänliga och proffsiga, och då menar jag alla jag träffade där (från narkospersonal, till op, till uppvaket, vårdavdelningen och utskrivningen och allt).
På Sophiahemmet ligger man i salar om 4. Vi var dock bara 3 på mitt rum. Jag är inte så känslig och var inte störd av de andra alls, men jag skulle kunna tänka mig att jag störde kanske endel första natten efetrsom jag mådde så pissigt då.
Maken bodde på ett hotell som låg ett lvarter bort och jobbade under dagarna och var hos mig på kvällarna.
Koiperar in vad jag skrev på viktsnack här nedan:
I måndags tog jag och maken (som passade på att ta en jobbresa till Sthlm samma vecka nu) tåget till Sthlm. Käkade en lugn middag på hotellet på måndagen och tog sen en Descutan-dusch och vilade på rummet. I tisdags vid lunchtid så skrevs jag in på sjukhuset. Började med några kompletterande blodprover inför sövningen, sedan en Descutandusch till och därpå fick jag klä på mig snygga operationskläder. Fick väl vänta en knapp timme på rummet, sedan var det min tur.
När jag sedan blev nedrullad till operationsavdelningen så fick jag en såååå dålig känsla i kroppen, och väl inne på operationssalen så var jag redo att gå därifrån. Fick en klaustrofobisk känsla av alla slangar och sladdar som sattes överallt, sysgasmasken luktade fan och allt kändes bara allmänt jobbigt. Minns att jag tittade poå klockan och den var 14 och nått. Sen plopp så sov jag visst. Att det skulle vara en behaglig upplevelse att bli sövd, som jag har hört från andra, är iaf inget som jag själv kan skriva under på.
Det första jag minns efteråt är att jag vaknar till att att kirurgen klappar om mig och säger att allt gått jättebra. Då var väl klockan halv sju på kvällen tror jag... Sen väntade en rätt jobbig natt. Jag mådde väldigt illa (gissa hur lätt det är att kräkas med en tom, pytteliten och nyopererad magsäck? AJ!!!), hade ont och var allmänt svag och matt. Fram på morgontimmarna lev det dock lite bättre, och jag kunde tilloch med komma upp och gå på toaletten med lite extra stöd. Sen har det succesivt gått åt rätt håll, även fast jag också nu två dygn senare känner mig rätt matt. Smärtan efter operationen sitter inte alls i de små såren (titthålen) , utan mer allmänt i buken. Känns ungefär som att jag först blivit överkörd och sen fått en hård revbensspark på vänster sida. Najs. På det hade jag för jävla ont i axlarna först, men det börjar klinga av nu. Dels så ligger man på en operationsbrits som luktar nedåt i huvudändan under operationen, så axlarna får ju ta en hel del av kroppstygnden, och dels så blir man uppsänd och fullblåst med luft när de jobbar inne i buken, och det går tydligen upp i axlarna det med.
Sitter på tåget hem nu. Det är ingen AC och fördjävla varmt, men bara jag överlever resan så ska det bli himla skönt att få komma hem igen och sova i egen säng.
Nu väntar 1 vecka på flytande kost, typ smoothie (utan socker förstås), släta soppor (dietisten rekommenderade t.ex. Keldas släta färdiga soppor), färskpressad juice, thé och såklart vatten. Magsäcken är pytte och dessutom öm och svullen, så det är till att sippa drickan och äta låååååångsamt. Snacka om att få lära om och att få lära känna sina nya kropp!! Efter en vecka så är det sen typ puréad mat i två veckor, och sen ska jag så småningom över på vanlig mat igen.
Trots att det varit rätt tufft fram hit så känns det ändå bra. Nu kan det bara gå åt rätt håll.
till i början av september 
