Skrivet: 2010-06-28, 21:39
#1
en sviktande relation mellan son & mor
Jag vet att detta är en hemsida för föräldrar men mina problem i min relation mellan mig och min mor som snart gör mig galen och hopplös..så snälla läs igenom hela texten..
jo det började för 4 år sedan, då jag var i tonåren och skaffade flickvän. innan flickvännen kom in i vår familj så var jag en son som hjälpte till med allt i hemmet och gjorde alla sysslor man kunde göra eftersom jag har 4 syskon och vi är en familj som härstammar från vietnam så jag hade uppfostrats till att göra och lyssna på allt mina föräldrar sade utan att säga emot.
sedan kom min flickvän in i bilden och hon hade en annan bild av hur en relation mellan förälder och barn så hon fick mig att inse att jag knappt hade gjort det jag velat göra utan bara försökt att inte få stämpeln "ouppfostrad unge" på mig. ja o min flickvän gjorde slut en tid efter men jag hade fortfarande kvar mina egna tankar och åsikter och började numer säga vad jag tyckte och tänkte och ville inte göra familjesysslorna lika ofta mer utan satsade mer på skolan och det sociala. jag var den enda i familjen som våga opponera mot mina föräldrar och fick tex. kämpa för att min mor till slut skulle ge mig månadspeng till mig o mina syskon.
sen dess har jag fått stämpeln som rebbellen och den ouppfostrade slyngeln som inte respekterade sin mor för att jag hade ett mer svenskt insyn på hur en relation mellan mor och son borde vara.
efter en tid blev det för mycket för mig och jag kunde inte stå ut med att bli psykad av min mors snack om att hennes vänninors barn e så snälla och respekterande mot sina föräldrar medan jag bara sa emot. min mor sårade mig och fick mig att känna mig dålig och inte ens värd att leva för att jag hade en fri vilja. jag var på gränsen till att bryta ihop och bara vilja dö bokstavligen.
det var då min mentor kom in i bilden och hjälpte mig upp och jag har bott hos hennes sen dess men kommer hem och hälsar på ibland för att jag känner fortfarande att det är min skyldighet att hjälpa till i hemmet så fort det behövs.
det är så mina föräldrar har inprintat i mitt huvud. att slava för dom och bli hjärntvättad och göra allt de vill att jag ska göra.
nu kommer vi till dt stora problemet i min historia...
det är sommarlov nu och jag ska börja högskolan på KTH som civ ing inom datateknik och det är något jag har kämpat för. och under sommaren har jag då och då försökt att komma hem och hjälpa till så att jag kan fortfarande känna mig som en bra son utan att jag känner mig som en slav. jag har fortfarande min värdighet kvar inom mig och varför ska hon bryta ner mig igen? men nej...när min mor ser att jag e hemma för att hjälpa till av fri vilja så begär hon mer...hon vill att jag ska göra det här och det där och jämför mig med andra. och jag som fortfarande vill njuta av sommaren innan högskolan kommer säger nej till att vakna kl 8 på morgonen för att städa och göra alla andra trädgårdsarbeten och då börjar hon direkt med att gnälla och prata indirekt med en om hur hon är missnöjd med mig och att jag inte bör vara hemma för att jag är en dålig förebild för mina små syskon...hon säger det inte så högt men tillräckligt högt och tillräckligt nära mig för att jag ska höra det. jag som inte tål att höra något utan att börja säga vad jag tycker, börjar då en diskussion som sedan leder till att jag skäller på henne hur hon e så låg som säger sånt endast för att jag ska känna mig värdelös och sedan när jag tänker efter på kvällen så känner jag hur dålig jag mår och önskade att jag aldrig sa emot henne och hellre skulle ha gjort alla de saker hon bad om istället eftersom hon fostrade mig sen barnsben och man kan ju inte återgälda det ens föräldrar har gjort för en. så är det iaf inom den vietnamesiska kulturen...
jag vet inte hur jag ska agera och gör och tänka för att känna att jag är en bra son...jag vet inte om de beslut jag tar är rätt eller fel enligt folk...utan allt jag hör är att min mor tycker jag är oduglig fastän jag har kämpat för att nå det jag tror är vad en bra son ska göra typ som en akademisk utbildning, respekt för sig själv och andra människor, helt enkelt leva som en god medmänniska.
hjälp mig...