men nästa år är mitt barn tonåring.
Problemet är att h*n fortfarande vill sova mellan oss föräldrar, helst varje natt. Har svårt att sova annars.. Somnar h*n på eget rum så kommer h*n snart ner till oss och frågar om det går att sova där. Ibland nekar vi - säger att h*n ska försöka sova i rummet igen. Oftast ger man upp efter att ha blivit väckt några gånger.
Ibland mardrömar men oftast bara "svårt att sova" . det är ju samtidigt lite känsligt det här. Man vet inte vad man "får " säga eller inte . Vi vill ju inte förstöra något i en känslig ålder. H*n har vänner och fungerar socialt i övrigt.
VAD GÖRA???
1
Inte där ännu men nästa år är mitt barn tonåring.
Problemet är att h*n fortfarande vill sova mellan oss föräldrar, helst varje natt. Har svårt att sova annars.. Somnar h*n på eget rum så kommer h*n snart ner till oss och frågar om det går att sova där. Ibland nekar vi - säger att h*n ska försöka sova i rummet igen. Oftast ger man upp efter att ha blivit väckt några gånger.
Ibland mardrömar men oftast bara "svårt att sova" . det är ju samtidigt lite känsligt det här. Man vet inte vad man "får " säga eller inte . Vi vill ju inte förstöra något i en känslig ålder. H*n har vänner och fungerar socialt i övrigt.
att hn helt enkelt blivit för stor rent kroppsligen. Tanka trygghet är ok men i framtiden på madrass på golvet i ert rum.
Det går över...vet flera som haft samma bekymmer med lite större ungdomar också..
Bara måste...... allt....
2
Avdramatisera och konstatera att hn helt enkelt blivit för stor rent kroppsligen. Tanka trygghet är ok men i framtiden på madrass på golvet i ert rum.
Det går över...vet flera som haft samma bekymmer med lite större ungdomar också..
Tack för ditt svar! Frågan är bara när. Detta har pågått snart ett år!!! Jobbigt för alla inblandade. Speciellt småsyskonen som sover gott i sina sängar har ju börjat tycka att detta är "orättvist" De tycker ju också att det är mysigt att sova hos oss ibland så som det äldre syskonet gjort någon natt då och då under uppväxten. Men nu!!! vi får INTE plats alla fem..
3
Tack för ditt svar! Frågan är bara när. Detta har pågått snart ett år!!! Jobbigt för alla inblandade. Speciellt småsyskonen som sover gott i sina sängar har ju börjat tycka att detta är "orättvist" De tycker ju också att det är mysigt att sova hos oss ibland så som det äldre syskonet gjort någon natt då och då under uppväxten. Men nu!!! vi får INTE plats alla fem..
alternativt ikväll.. om madrass redan finns.. Låt ungdomen själv ta ansvaret för bäddning och ihopbäddning sedan.. Det ska försvåra en smula men inte omöjliggöra
Bara måste...... allt....
4
Förslagsvis redan imorgon alternativt ikväll.. om madrass redan finns.. Låt ungdomen själv ta ansvaret för bäddning och ihopbäddning sedan.. Det ska försvåra en smula men inte omöjliggöra
Kanske han känner att ändringar är på gång. Mina pojkar hade en period då de behövde lite extra bekräftelse på att de fortfarande, trots de fysiska och psykiska förändingar de genomgick, fortfarande var mina älskade pojkar. Jag tyckte mig spåra en liten oro att de skulle förlora min kärlek och omsorg för att de började bli män. Ett barn vet ju inte om det kanske med barndomen måste lämna också förälderns kärlek bakom sig.
...och är man van att sova i sällskap av andra så kan det vara väldigt ensamt och trist att sova i ett annat rum utan sällskap. Det kan man ju känna oavsett ålder.
Det kan ju vara lämpligt att er son sover i egen säng nu när han är så stor och har långa ben och armar och kanske sparkar som en häst? ...men försök att mildra ensamhetskänslan... särskilt som han kanske befinner sig i den här "brytningsåldern" och ge honom några extra kramar på dagtid.
Om ni tror att han kan känna sig ratad och utkörd på grund av att han börjar bli vuxen så kan det också vara bra om ni lite diskret intresserar er för och "firar" hans steg mot att bli vuxen så att han får veta att ni tycker att det är helt okej och bra och som det ska vara. Börja så smått inkludera honom i vuxenvärden. Prata vuxna saker med honom (givetvis anpassat till hans mognadsgrad) och låt honom få vara med och fatta beslut lite mer, fråga efter hans åsikt lite mer etc. Hjälp honom att känna sig stolt och nöjd med sig själv och det är en positiv förändring och att han är välkommen in i vuxenvärden i den takt som passar honom själv.
...oj, vad jag snurrade iväg nu... men jag ville berätta hur jag har resonerat och tänkt och gjort när mina barn var i samma ålder.
Hoppas att det är till hjälp.
5
Kanske han känner att ändringar är på gång. Mina pojkar hade en period då de behövde lite extra bekräftelse på att de fortfarande, trots de fysiska och psykiska förändingar de genomgick, fortfarande var mina älskade pojkar. Jag tyckte mig spåra en liten oro att de skulle förlora min kärlek och omsorg för att de började bli män. Ett barn vet ju inte om det kanske med barndomen måste lämna också förälderns kärlek bakom sig.
...och är man van att sova i sällskap av andra så kan det vara väldigt ensamt och trist att sova i ett annat rum utan sällskap. Det kan man ju känna oavsett ålder.
Det kan ju vara lämpligt att er son sover i egen säng nu när han är så stor och har långa ben och armar och kanske sparkar som en häst? ...men försök att mildra ensamhetskänslan... särskilt som han kanske befinner sig i den här "brytningsåldern" och ge honom några extra kramar på dagtid.
Om ni tror att han kan känna sig ratad och utkörd på grund av att han börjar bli vuxen så kan det också vara bra om ni lite diskret intresserar er för och "firar" hans steg mot att bli vuxen så att han får veta att ni tycker att det är helt okej och bra och som det ska vara. Börja så smått inkludera honom i vuxenvärden. Prata vuxna saker med honom (givetvis anpassat till hans mognadsgrad) och låt honom få vara med och fatta beslut lite mer, fråga efter hans åsikt lite mer etc. Hjälp honom att känna sig stolt och nöjd med sig själv och det är en positiv förändring och att han är välkommen in i vuxenvärden i den takt som passar honom själv.
...oj, vad jag snurrade iväg nu... men jag ville berätta hur jag har resonerat och tänkt och gjort när mina barn var i samma ålder.
Hoppas att det är till hjälp.
Jag var själv en orolig själ under tonåren och smög in och la mig på golvet i mina föräldrars rumn ända upp till 15-årsåldern. Jag förstod ju att det inte var så populärt så jag la mig på golvet en stund - slumrade in - och gick tillbaka till min säng när det började ljusna. Jag föreslår lite öppna dörrar så att han/hon kan höra resten av familjen. Det kan bidra till att det känns tryggare. kanske en radio som står på med låg volym i hans/hennes rum. Radion har alltid haft en lugnande effekt på mig i alla fall.
När det gäller mina egna barn så märkte jag tidigt att det fanns ett samband mellan den uppmärksamhet och omtanke de fått under dagen och nattvandringarna. Om de hade fått prata av sig och fått fysisk kontakt under dagen så sov de också lugnare på nätterna. Om jag däremot inte riktigt hunnit med de under dagen så tog de igen det under natten. Jag föreslår att du tar det varsamt för jag tror inte att han kommer in för att han vill jäklas eller av ren vana. Var istället glad för att han söker sin trygghet hos er. Men jag skulle nog jobba hårt på att inte ha honom/henne i sängen i alla fall. Budskapet skulle kunna vara "Kom gärna in - men kryp inte ner i sängen". Det är ju viktigt att värna om den egna sömnen också för annars orkar man inte med familjen alls.
6
Jag var själv en orolig själ under tonåren och smög in och la mig på golvet i mina föräldrars rumn ända upp till 15-årsåldern. Jag förstod ju att det inte var så populärt så jag la mig på golvet en stund - slumrade in - och gick tillbaka till min säng när det började ljusna. Jag föreslår lite öppna dörrar så att han/hon kan höra resten av familjen. Det kan bidra till att det känns tryggare. kanske en radio som står på med låg volym i hans/hennes rum. Radion har alltid haft en lugnande effekt på mig i alla fall.
När det gäller mina egna barn så märkte jag tidigt att det fanns ett samband mellan den uppmärksamhet och omtanke de fått under dagen och nattvandringarna. Om de hade fått prata av sig och fått fysisk kontakt under dagen så sov de också lugnare på nätterna. Om jag däremot inte riktigt hunnit med de under dagen så tog de igen det under natten. Jag föreslår att du tar det varsamt för jag tror inte att han kommer in för att han vill jäklas eller av ren vana. Var istället glad för att han söker sin trygghet hos er. Men jag skulle nog jobba hårt på att inte ha honom/henne i sängen i alla fall. Budskapet skulle kunna vara "Kom gärna in - men kryp inte ner i sängen". Det är ju viktigt att värna om den egna sömnen också för annars orkar man inte med familjen alls.
Jag tror också att det är bra att prata just om hur stor en tonåring är... man får inte plats så många i sängen. Min son var likadan... vi köpte en loftsäng för att det inte skulle vara så lätt att gå ur... ingen skillnad. Han sa mest att vår säng var så mycket mjukare och skönare... så vi köpte en toppenfin madrass till honom. Och då slutade han :-) Det var nog bara delvis det, för när det hände jobbiga saker omkring honom kom han tillbaka, men det var i alla fall mer reellt skäl än vad vi trodde när han sa det. Förslaget med madrass på golvet bredvid låter väl värt att prova.
7
Jag tror också att det är bra att prata just om hur stor en tonåring är... man får inte plats så många i sängen. Min son var likadan... vi köpte en loftsäng för att det inte skulle vara så lätt att gå ur... ingen skillnad. Han sa mest att vår säng var så mycket mjukare och skönare... så vi köpte en toppenfin madrass till honom. Och då slutade han :-) Det var nog bara delvis det, för när det hände jobbiga saker omkring honom kom han tillbaka, men det var i alla fall mer reellt skäl än vad vi trodde när han sa det. Förslaget med madrass på golvet bredvid låter väl värt att prova.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
