Oj svår fråga... Det är ju inte så att jag ångrar min grabb på någor sett, men samtidigt så hade jag nog väntat om jag hade vetat då vad jag vet idag..
2
Oj svår fråga... Det är ju inte så att jag ångrar min grabb på någor sett, men samtidigt så hade jag nog väntat om jag hade vetat då vad jag vet idag..
Tack för ditt svar! Nej, man ångrar inte sina barn. Svaren nedan om att barnen är älskade gåvor känns väldigt självklara. Men det betyder ju inte att det är "livet på en pinne" att få barn i tonåren...
Vilket vore ditt främsta skäl att vänta med att skaffa barn? Ekonomi, mognad, självständighet, karriärmöjligheter, annat?
3
Tack för ditt svar! Nej, man ångrar inte sina barn. Svaren nedan om att barnen är älskade gåvor känns väldigt självklara. Men det betyder ju inte att det är "livet på en pinne" att få barn i tonåren...
Vilket vore ditt främsta skäl att vänta med att skaffa barn? Ekonomi, mognad, självständighet, karriärmöjligheter, annat?
Jag var bara nästan-tonåring, men jag rekommenderar mina barn att vänta längre än vad jag gjorde. Anledningarna är ekonomi, utbildning, hinna leva, stabilt förhållande, arbetslivserfarenhet.
4
Jag var bara nästan-tonåring, men jag rekommenderar mina barn att vänta längre än vad jag gjorde. Anledningarna är ekonomi, utbildning, hinna leva, stabilt förhållande, arbetslivserfarenhet.
Först o främst så var det ekonomin.. och att jag missade en del av tonårstiden som jag aldrig kan ta igen..
Att bara ha mig själv att tänka på göra vad som faller en in.. Visst kan jag göra mycket nu när han är stor, men det är ju ändå inte samma sak som när man är 17,18 19 år
5
Först o främst så var det ekonomin.. och att jag missade en del av tonårstiden som jag aldrig kan ta igen..
Att bara ha mig själv att tänka på göra vad som faller en in.. Visst kan jag göra mycket nu när han är stor, men det är ju ändå inte samma sak som när man är 17,18 19 år
Svårt. Det svåraste med att få barn som 17-åring var inte för mig ekonomin (jag slet hårt men lärde mig att hushålla, även om jag idag inte kan förstå hur jag fick det att gå runt), missad ungdomstid eller brist på utbildning (jag läste klart gymnasiet så fort dottern var stor nog att börja på dagis, och har efter det läst på både universitet och högskola mellan barnafödslarna). Det jag upplevde som svårt och tufft var känslan av att alltid behöva vara snäppet "bättre" än äldre föräldrar, känslan av att hela tiden behöva bevisa att jag dög som mamma, att min dotter hade det bra. Det tyckte jag var jobbigt! Sen vet jag inte om känslan fanns mest inom mig eller om det verkligen var omgivningens krav, men det är klart att jag mötte människor med negativa åsikter om en så ung mamma.
Men ja, med facit i hand skulle jag göra om samma sak. Jag var ung och stark, full av energi och gick in i min nya roll med själ och hjärta. Mitt sista barn fick jag när jag var 31, och även om jag hade andra fördelar då (livserfaranhet t.ex.) så var det oändligt mycket jobbigare med vakna nätter och sömnbrist då än vad det var när jag var 17.
Faktiskt har det inte varit så "jobbigt" att få barn tidigt som omgivningen gärna vill tro. Jag var och är som vilken mamma som helst, bara lite yngre. Fortfarande känns det en smula märkligt att som 32-åring sitta på 15-åringens föräldramöten dock
6
Svårt. Det svåraste med att få barn som 17-åring var inte för mig ekonomin (jag slet hårt men lärde mig att hushålla, även om jag idag inte kan förstå hur jag fick det att gå runt), missad ungdomstid eller brist på utbildning (jag läste klart gymnasiet så fort dottern var stor nog att börja på dagis, och har efter det läst på både universitet och högskola mellan barnafödslarna). Det jag upplevde som svårt och tufft var känslan av att alltid behöva vara snäppet "bättre" än äldre föräldrar, känslan av att hela tiden behöva bevisa att jag dög som mamma, att min dotter hade det bra. Det tyckte jag var jobbigt! Sen vet jag inte om känslan fanns mest inom mig eller om det verkligen var omgivningens krav, men det är klart att jag mötte människor med negativa åsikter om en så ung mamma.
Men ja, med facit i hand skulle jag göra om samma sak. Jag var ung och stark, full av energi och gick in i min nya roll med själ och hjärta. Mitt sista barn fick jag när jag var 31, och även om jag hade andra fördelar då (livserfaranhet t.ex.) så var det oändligt mycket jobbigare med vakna nätter och sömnbrist då än vad det var när jag var 17.
Faktiskt har det inte varit så "jobbigt" att få barn tidigt som omgivningen gärna vill tro. Jag var och är som vilken mamma som helst, bara lite yngre. Fortfarande känns det en smula märkligt att som 32-åring sitta på 15-åringens föräldramöten dock
Jag hade ju kunnat ge honom bättre förutsättningar iallafall med ett annat socialt liv, med kompisar som också hade barn , bättre ekonomiskt osv. Men jag är inte säker på att jag är bättre förälder för mina små som jag har nu än vad jag var för honom när han var liten.
11
Jag hade ju kunnat ge honom bättre förutsättningar iallafall med ett annat socialt liv, med kompisar som också hade barn , bättre ekonomiskt osv. Men jag är inte säker på att jag är bättre förälder för mina små som jag har nu än vad jag var för honom när han var liten.
Ja! Absolut. Jag var ju nog i senare tonåren (18 när jag blev gravid) men tycker ändå det var bra att ha orken och energin att ta hand om ett litet barn som man inte alls förstod sej på. Om jag jämför med min sjätte graviditet skulle det ha varit skitjobbigt om den varit den första när jag då nästan var 40!
13
Ja! Absolut. Jag var ju nog i senare tonåren (18 när jag blev gravid) men tycker ändå det var bra att ha orken och energin att ta hand om ett litet barn som man inte alls förstod sej på. Om jag jämför med min sjätte graviditet skulle det ha varit skitjobbigt om den varit den första när jag då nästan var 40!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
