Funderingar
Utvecklingshämning
  1. Anonym
    #1

    Funderingar

    Har en pojke på snart 9 år som jag undrar om han har någon form av störning.

    Han hänger inte riktigt med i skolan, och har fått en speciallärare både i läsning och matte. Ibland verkar det som om han inte riktigt "förstår" det man säger åt honom, och kan komma med de mest konstiga meningar i samtal med andra människor. Jag och min sambo nästan skäms för honom när vi är ute bland folk. Hemskt att säga, men så är det.

    Han kan komma att ta upp saker med främmande människor tex, mamma minns du det som hände för 2 år sedan, det var roligt. Som inte ens hör till samtalet. Han har också tics för sig, just nu är det ett sugande läte som han gör hela tiden, och han kan inte sluta.

    Jag vet inte vad man ska göra, han är väldigt omogen, jag vet att det kan komma senare men det känns inte riktigt rätt. Hans kompisar som hade lekte med i dagis och alltid har lekt med har börjat dra sig undan, och han blir mer och mer ensam, men det gör honom inget, jag försöker puscha på ring till den och den men han vill inte, tycker att de flesta är dumma. Han kan sitta i sin sandlåda hemma i flera timmar och leka och brumma. Han är väldigt liten för sin ålder också.

    Tex var det en kompis som frågade vad det var för godis han hade köpt och då skrek han "det är mitt", ja vi vet att det är ditt godis hon tänkte inte ta det av dig, utan hon undrade vad du hade köpt, då skämdes han.

    Vad ska man göra? Det känns som om man inte riktigt vill ta in att det är något som inte stämmer... :-(
  2. 1
    Funderingar Har en pojke på snart 9 år som jag undrar om han har någon form av störning.

    Han hänger inte riktigt med i skolan, och har fått en speciallärare både i läsning och matte. Ibland verkar det som om han inte riktigt "förstår" det man säger åt honom, och kan komma med de mest konstiga meningar i samtal med andra människor. Jag och min sambo nästan skäms för honom när vi är ute bland folk. Hemskt att säga, men så är det.

    Han kan komma att ta upp saker med främmande människor tex, mamma minns du det som hände för 2 år sedan, det var roligt. Som inte ens hör till samtalet. Han har också tics för sig, just nu är det ett sugande läte som han gör hela tiden, och han kan inte sluta.

    Jag vet inte vad man ska göra, han är väldigt omogen, jag vet att det kan komma senare men det känns inte riktigt rätt. Hans kompisar som hade lekte med i dagis och alltid har lekt med har börjat dra sig undan, och han blir mer och mer ensam, men det gör honom inget, jag försöker puscha på ring till den och den men han vill inte, tycker att de flesta är dumma. Han kan sitta i sin sandlåda hemma i flera timmar och leka och brumma. Han är väldigt liten för sin ålder också.

    Tex var det en kompis som frågade vad det var för godis han hade köpt och då skrek han "det är mitt", ja vi vet att det är ditt godis hon tänkte inte ta det av dig, utan hon undrade vad du hade köpt, då skämdes han.

    Vad ska man göra? Det känns som om man inte riktigt vill ta in att det är något som inte stämmer... :-(
  3. Medlem sedan
    Nov 2004
    #2
    Det är tungt och svårt när barnet inte är "som andra" men för att ni skall "förstå" er son tycker jag att ni skall begära en utredning. Hur fungerar hans tal? ni kan kanske börja med en logopedutredning ? Vår son (17 år) som har en grav språkstörning har de svårigheter som du beskriver (och en massa annat dock inga tics) han hänger inte med i samtalen och kommer ofta med svar som inte stämmer och det blir ofta missuppfattningar i samtal med oss och andra. Han har alltid varit ca 2 år efter sina jämåriga och alltid lekt med yngre för att han inte fixat "språket". Hur har skolan reagerat på hans svårigheter? Du får gärna höra av dig. Mitt råd är en utredning för då får man svar på många frågor och det blir lättare inte minst för er kille som behöver förståelse och rätt hjälp.
  4. 2
    Det är tungt och svårt när barnet inte är "som andra" men för att ni skall "förstå" er son tycker jag att ni skall begära en utredning. Hur fungerar hans tal? ni kan kanske börja med en logopedutredning ? Vår son (17 år) som har en grav språkstörning har de svårigheter som du beskriver (och en massa annat dock inga tics) han hänger inte med i samtalen och kommer ofta med svar som inte stämmer och det blir ofta missuppfattningar i samtal med oss och andra. Han har alltid varit ca 2 år efter sina jämåriga och alltid lekt med yngre för att han inte fixat "språket". Hur har skolan reagerat på hans svårigheter? Du får gärna höra av dig. Mitt råd är en utredning för då får man svar på många frågor och det blir lättare inte minst för er kille som behöver förståelse och rätt hjälp.
  5. jobbigt
    #3
    Oj, det där låter precis som min bonusson som nu är 8 år...Han var väldigt sen med talet och det var svårt att förstå vad han sa ända upp i 5-årsåldern. Däremot är han oerhört duktig på att skriva, räkna och läsa! Han läser så gott som flytande! MEN, han har ingen aning om vad han läser, och han kan heller inte följa med i ett samtal...Det är oerhört frustrerande att stå bredvid som bonusmamma när föräldrar och släktingar blundar och inte låtsas om
    Jag kan försatå att det är jobbigt att ta till sig som förälder att något skulle vara "fel" med ens barn, men för barnets skull så tycker jag att ni ska se till att barnet får hjälp! Det kan ta lång tid att få till en utredning och få rätt till extrastöd så låt inte åren gå, det blir knappast lättare när barnet blir äldre.
    Jag kan se nu på min bonus att hans jämnåriga springer ifrån och han känns som en 5-åring i sättet så det är klart att skillnaderna blir mer tydliga ju äldre barnet blir.
  6. 3
    Oj, det där låter precis som min bonusson som nu är 8 år...Han var väldigt sen med talet och det var svårt att förstå vad han sa ända upp i 5-årsåldern. Däremot är han oerhört duktig på att skriva, räkna och läsa! Han läser så gott som flytande! MEN, han har ingen aning om vad han läser, och han kan heller inte följa med i ett samtal...Det är oerhört frustrerande att stå bredvid som bonusmamma när föräldrar och släktingar blundar och inte låtsas om
    Jag kan försatå att det är jobbigt att ta till sig som förälder att något skulle vara "fel" med ens barn, men för barnets skull så tycker jag att ni ska se till att barnet får hjälp! Det kan ta lång tid att få till en utredning och få rätt till extrastöd så låt inte åren gå, det blir knappast lättare när barnet blir äldre.
    Jag kan se nu på min bonus att hans jämnåriga springer ifrån och han känns som en 5-åring i sättet så det är klart att skillnaderna blir mer tydliga ju äldre barnet blir.
  7. Medlem sedan
    May 2011
    #4
    Hej! Låter som min dotter, hon ska utredas nu och får antagligen en diagnos inom autismspektrat. Kontakta elevhälsa för remiss till bup. Lycka till!
  8. 4
    Hej! Låter som min dotter, hon ska utredas nu och får antagligen en diagnos inom autismspektrat. Kontakta elevhälsa för remiss till bup. Lycka till!
  9. Labolinas mamma
    #5
    Hej!
    Känner igen så mycket när jag läser ditt inlägg! Mitt råd är att du via skolan begär en utredning på elevstödsenheten i kommunen. Att ha de här funderingarna är jobbiga, mycket jobbigare än att barnet har en diagnos, för då VET man! Man vet också vad man har att ta hänsyn till och vilken hjälp som finns att få!
    Vår dotter (nu 15) blev utredd efter mycket påtryckning från vår sida, fick en diagnos och har nu fått den hjälp hon behöver, både i skolan och på fritiden.
    Nu är det ju inte säkert att er son har en diagnos, men jag är helt övertygad på att du ska gå på din känsla! Känner du att något inte stämmer behöver ni ju ta reda på vad det är. Inget är värre än att undra och fundera!

    Att få en diagnos är ju förstås inte helt enkelt det heller, man åker berg-ochdalbana i tankar och humör, men hittar till slst ett förhållningssätt. Och visst är det en livssorg att ens barn inte är "Normalt" (vad det nu är?!) och jag tror man ska tillåta sig den sorgen. Det är en sorg över det barn det inte blev, en sorg för barnet som inte kommer ha samma möjligheter i livet, men också en alldeles speciell glädje nämligen den att man har fått ett speciellt barn med andra förutsättningar. Ett barn som kräver mycket mer av sin omgivning och sina föräldrar, men som också har sina förmågor och det är många många gånger en ynnest att få leva med ett sånt barn!

    Du får gärna höra av dig direkt till mig om du vill!
    Lycka till och många kramar från Labolinas mamma
  10. 5
    Hej!
    Känner igen så mycket när jag läser ditt inlägg! Mitt råd är att du via skolan begär en utredning på elevstödsenheten i kommunen. Att ha de här funderingarna är jobbiga, mycket jobbigare än att barnet har en diagnos, för då VET man! Man vet också vad man har att ta hänsyn till och vilken hjälp som finns att få!
    Vår dotter (nu 15) blev utredd efter mycket påtryckning från vår sida, fick en diagnos och har nu fått den hjälp hon behöver, både i skolan och på fritiden.
    Nu är det ju inte säkert att er son har en diagnos, men jag är helt övertygad på att du ska gå på din känsla! Känner du att något inte stämmer behöver ni ju ta reda på vad det är. Inget är värre än att undra och fundera!

    Att få en diagnos är ju förstås inte helt enkelt det heller, man åker berg-ochdalbana i tankar och humör, men hittar till slst ett förhållningssätt. Och visst är det en livssorg att ens barn inte är "Normalt" (vad det nu är?!) och jag tror man ska tillåta sig den sorgen. Det är en sorg över det barn det inte blev, en sorg för barnet som inte kommer ha samma möjligheter i livet, men också en alldeles speciell glädje nämligen den att man har fått ett speciellt barn med andra förutsättningar. Ett barn som kräver mycket mer av sin omgivning och sina föräldrar, men som också har sina förmågor och det är många många gånger en ynnest att få leva med ett sånt barn!

    Du får gärna höra av dig direkt till mig om du vill!
    Lycka till och många kramar från Labolinas mamma

Liknande trådar

  1. EU-funderingar
    By Pettern in forum Politik
    Svar: 25
    Senaste inlägg: 2008-01-07, 17:49
  2. Nya funderingar
    By Saftmaja in forum Separation
    Svar: 25
    Senaste inlägg: 2007-09-18, 13:01
  3. Ny här med funderingar!
    By Mnop in forum Ordet är fritt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2007-08-28, 18:48
  4. Funderingar
    By Tittif in forum Sex & erotik
    Svar: 19
    Senaste inlägg: 2007-08-22, 09:59
  5. Funderingar
    By anonymt namn in forum Utsatta barn & familjehem
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-08-20, 17:55
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar