I eftermiddag var jag hemma på en liten träff hos en väninna. Gabriel lekte med deras dotter och jag fick mig lite kaffe och en pratstund. Så mysigt så. När jag kom hem efter 2,5 timmar så säger mannen: " Så nu kommer du när allt tumult är över?"
Vadå?
Jakob har varit försvunnen.
Jag trodde först att det var någon som hade skadat sig för det brukar ju vara något sådant.
Men mannen och Jakob hade varit ute i garaget och skruvat lådor till köket. Jakob hade gått lite in och ut i garaget och hållt sig på gräsmattan. Men sedan hade han sagt att han skulle gå in. Mannen gick efter honom när det gått fem minuter. Då är han helt borta!! Adam hade två kompisar hemma och de fick ut och hjälpa till och leta då de inte hittade honom inne. Grannen hjälpte med till och letade.
Efter en liten stund kommer det ett par mammor med honom. Då har den lille rackaren tagit sig iväg till bostadsområdet på andra sidan gatan. Det är inte så långt dit men det är en farlig väg att korsa. Det är t ex först nu som jag låtit Adam ta sig över till andra sidan och han är 9 år. Men Jakob hade knallat iväg dit alldeles själv och blev hittad av mammorna som kände igen honom. Tur att han är lik sina bröder för mig veterligen har de inte sett honom så ofta. Men den ena av mammorna jobbar som förskollärare så hon har kanske bra koll på hur barn ser ut i allmänhet och då syskon.
Det var skönt att han blev hittad så snabbt och att det gick bra. Orsaken till att han gett sig iväg var att han skulle gå och hämta mig! Han tyckte väl att det räckte nu. Inte så kul att bara ha en tråkig pappa hemma som BARA skruvar och målar hela tiden. Så nu ville han ha hem sin mamma igen.
Lite småcharmigt men vilka idéer de kan få de små. Att de är så snabba med. Vi blev lite tagna på sängen för ingen av de två stora har någon gång stuckit iväg. Jag har visserligen inte litat på Jakob förren nu de senaste veckorna då jag sett att han faktiskt håller sig i trädgården och inte går ut på gatan. Men nu lär det ju bli hårdbevakning på honom ett tag till.
Har ni haft så rymlingar hemma?
1
Plötsligt var han bara borta! (3åringen) I eftermiddag var jag hemma på en liten träff hos en väninna. Gabriel lekte med deras dotter och jag fick mig lite kaffe och en pratstund. Så mysigt så. När jag kom hem efter 2,5 timmar så säger mannen: " Så nu kommer du när allt tumult är över?"
Vadå?
Jakob har varit försvunnen.
Jag trodde först att det var någon som hade skadat sig för det brukar ju vara något sådant.
Men mannen och Jakob hade varit ute i garaget och skruvat lådor till köket. Jakob hade gått lite in och ut i garaget och hållt sig på gräsmattan. Men sedan hade han sagt att han skulle gå in. Mannen gick efter honom när det gått fem minuter. Då är han helt borta!! Adam hade två kompisar hemma och de fick ut och hjälpa till och leta då de inte hittade honom inne. Grannen hjälpte med till och letade.
Efter en liten stund kommer det ett par mammor med honom. Då har den lille rackaren tagit sig iväg till bostadsområdet på andra sidan gatan. Det är inte så långt dit men det är en farlig väg att korsa. Det är t ex först nu som jag låtit Adam ta sig över till andra sidan och han är 9 år. Men Jakob hade knallat iväg dit alldeles själv och blev hittad av mammorna som kände igen honom. Tur att han är lik sina bröder för mig veterligen har de inte sett honom så ofta. Men den ena av mammorna jobbar som förskollärare så hon har kanske bra koll på hur barn ser ut i allmänhet och då syskon.
Det var skönt att han blev hittad så snabbt och att det gick bra. Orsaken till att han gett sig iväg var att han skulle gå och hämta mig! Han tyckte väl att det räckte nu. Inte så kul att bara ha en tråkig pappa hemma som BARA skruvar och målar hela tiden. Så nu ville han ha hem sin mamma igen.
Lite småcharmigt men vilka idéer de kan få de små. Att de är så snabba med. Vi blev lite tagna på sängen för ingen av de två stora har någon gång stuckit iväg. Jag har visserligen inte litat på Jakob förren nu de senaste veckorna då jag sett att han faktiskt håller sig i trädgården och inte går ut på gatan. Men nu lär det ju bli hårdbevakning på honom ett tag till.
Sådant är ju så läskigt. Pratade med en annan mamma som har äldre barn. Hennes son (vet ej ålder) försvann när de var på en strand full med människor, mamman blev ju livrädd eftersom det var vatten där och ropade och letade, flera andra som var på stranden hjälpte till, och hon började bli rädd den här mamman, hon letade i vattnet och sedan på stranden igen och gick lite längre in och DÅ, hoppar sonen fram från bakom en sten "-Ha där lurade jag dig allt mamma!"... vilka idéer de kan få!! Mamman tyckte inte det var den roligaste av lekar...
2
Sådant är ju så läskigt. Pratade med en annan mamma som har äldre barn. Hennes son (vet ej ålder) försvann när de var på en strand full med människor, mamman blev ju livrädd eftersom det var vatten där och ropade och letade, flera andra som var på stranden hjälpte till, och hon började bli rädd den här mamman, hon letade i vattnet och sedan på stranden igen och gick lite längre in och DÅ, hoppar sonen fram från bakom en sten "-Ha där lurade jag dig allt mamma!"... vilka idéer de kan få!! Mamman tyckte inte det var den roligaste av lekar...
Usch, det är läskigt när de försvinner sådär! Vilken tur att det gick så bra!
Jodå, mina killar har försvunnit massor av gånger. Och gör det fortfarande, 7 och 9 år gamla. Den stora försvinner för att han inte har någon koll, varken på oss eller omgivningen. Han glömmer bort att kolla var vi är, och så går han vilse. Den yngre försvinner för att han är så nyfiken och busig, och tankspridd. Men han hittar iaf hem igen! Ingen av dem fattar att man blir orolig, och ingen av dem svarar när man ropar heller. *suck* Det är skitjobbigt när man tex är och handlar, eller är på semester. Man kan ju inte direkt ha dem i koppel.
Och alla stackars förstagångsmammor som läste detta och blev helt oroliga och tror att man måste övervaka sina barn stenhårt även när de är stora... Nejdå. Mina barn har lite olika bokstavsdiagnoser. Vanliga barn uppför sig inte såhär i den här åldern.
3
Usch, det är läskigt när de försvinner sådär! Vilken tur att det gick så bra!
Jodå, mina killar har försvunnit massor av gånger. Och gör det fortfarande, 7 och 9 år gamla. Den stora försvinner för att han inte har någon koll, varken på oss eller omgivningen. Han glömmer bort att kolla var vi är, och så går han vilse. Den yngre försvinner för att han är så nyfiken och busig, och tankspridd. Men han hittar iaf hem igen! Ingen av dem fattar att man blir orolig, och ingen av dem svarar när man ropar heller. *suck* Det är skitjobbigt när man tex är och handlar, eller är på semester. Man kan ju inte direkt ha dem i koppel.
Och alla stackars förstagångsmammor som läste detta och blev helt oroliga och tror att man måste övervaka sina barn stenhårt även när de är stora... Nejdå. Mina barn har lite olika bokstavsdiagnoser. Vanliga barn uppför sig inte såhär i den här åldern.
Fy vad otäckt! Vi var ut för samma scenario när mina yngsta bröder var 1,5 år. Vi var vid havet då och rätt vad det var hade de försvunnit för oss. Mamma och pappa fick ju panik. Vi var ju tre barn till att hålla reda på så de kunde ju inte bara lämna oss båda och leta. Men det gick vägen den gången med. En dam hade sett dem och tog dem i varsin hand och gick längs vattenbrynet och frågade folk var de hörde hemma. Himla tur!
4
Fy vad otäckt! Vi var ut för samma scenario när mina yngsta bröder var 1,5 år. Vi var vid havet då och rätt vad det var hade de försvunnit för oss. Mamma och pappa fick ju panik. Vi var ju tre barn till att hålla reda på så de kunde ju inte bara lämna oss båda och leta. Men det gick vägen den gången med. En dam hade sett dem och tog dem i varsin hand och gick längs vattenbrynet och frågade folk var de hörde hemma. Himla tur!
Fy då! Blir du inte väldigt orolig varenda gång det händer?
Sedan instämmer jag i det där att man inte kan ha dem i koppel. De måste ju få chansen att visa sig stora med. Men det är jobbigt när de bestämmer sig för att ha egna regler att följa och inte mammas och pappas.
5
Fy då! Blir du inte väldigt orolig varenda gång det händer?
Sedan instämmer jag i det där att man inte kan ha dem i koppel. De måste ju få chansen att visa sig stora med. Men det är jobbigt när de bestämmer sig för att ha egna regler att följa och inte mammas och pappas.
Nja, man vänjer sig, men det är klart man blir orolig ibland, det beror på hur länge de är borta och var vi är. 5-10 minuter på Ica är inga problem, men 20-30 minuter på stranden är inte så kul.
Den minsta är väldigt social och skulle klara att fråga sig fram för att hitta mig igen. Den stora däremot brukar få konstiga idéer om hur han ska hitta oss igen, typ försöka åka till någons jobb fast alla är lediga, eller gå till skolan för dit ska han ju ändå förr eller senare (även om det är på helgen! ) Och han skulle aldrig våga fråga någon om hjälp.
Jag försöker så gott jag kan att ha koll på dem, men det räcker med att man vänder sig om så kan de vara försvunna.
Minsta killen heter ju Nemo, och ni kan tro att vi lekt "Hitta Nemo" många gånger!
6
Nja, man vänjer sig, men det är klart man blir orolig ibland, det beror på hur länge de är borta och var vi är. 5-10 minuter på Ica är inga problem, men 20-30 minuter på stranden är inte så kul.
Den minsta är väldigt social och skulle klara att fråga sig fram för att hitta mig igen. Den stora däremot brukar få konstiga idéer om hur han ska hitta oss igen, typ försöka åka till någons jobb fast alla är lediga, eller gå till skolan för dit ska han ju ändå förr eller senare (även om det är på helgen! ) Och han skulle aldrig våga fråga någon om hjälp.
Jag försöker så gott jag kan att ha koll på dem, men det räcker med att man vänder sig om så kan de vara försvunna.
Minsta killen heter ju Nemo, och ni kan tro att vi lekt "Hitta Nemo" många gånger!
Hehehe...låter som vår 3-åring som är sjövild och sticker så fort hon får en chans! Det går inte att släppa ut henne på framsidan av huset, inte ens med storasyster 7 år. Litar inte på henne en sekund för även när vi är med sticker hon
Vad skönt att det gick bra och att andra föräldrar reagerade och gick hem med honom
8
Hehehe...låter som vår 3-åring som är sjövild och sticker så fort hon får en chans! Det går inte att släppa ut henne på framsidan av huset, inte ens med storasyster 7 år. Litar inte på henne en sekund för även när vi är med sticker hon
Vad skönt att det gick bra och att andra föräldrar reagerade och gick hem med honom
Vad otäckt det är när dom försvinner man hinner tänka många tankar.
Min store son försvann när han va2½ o då bodde jag i sammhälle. Jag skulle gå o ta en dusch så jag sa det till sambon o han trodde jag tog med honom, när jag duschat färdigt fråga jag efter robin men han fanns inte nån stans så det var bara att springa ut o leta sambon på cykel o jag springandes.
Sen när jag springer hemåt så ser jag några utanför huset med min son på en bobbycar o dom undra om det här var min son. Dom hittade honom åkandes på gatan utanför deras hus på deras bobby car. dom bodde ett kvarter i från oss.
9
Vad otäckt det är när dom försvinner man hinner tänka många tankar.
Min store son försvann när han va2½ o då bodde jag i sammhälle. Jag skulle gå o ta en dusch så jag sa det till sambon o han trodde jag tog med honom, när jag duschat färdigt fråga jag efter robin men han fanns inte nån stans så det var bara att springa ut o leta sambon på cykel o jag springandes.
Sen när jag springer hemåt så ser jag några utanför huset med min son på en bobbycar o dom undra om det här var min son. Dom hittade honom åkandes på gatan utanför deras hus på deras bobby car. dom bodde ett kvarter i från oss.
Inte kul att hon rymmer även när ni är med. Jag kanske har varit bortskämd med barnsom hållt sig hemma helt enkelt? Han har gjort ansatser att sticka iväg själv idag med men nu lämnar iv honom inte ensam alls utomhus. Han blir så arg när han inte får göra vad han själv planerat för.
10
Inte kul att hon rymmer även när ni är med. Jag kanske har varit bortskämd med barnsom hållt sig hemma helt enkelt? Han har gjort ansatser att sticka iväg själv idag med men nu lämnar iv honom inte ensam alls utomhus. Han blir så arg när han inte får göra vad han själv planerat för.
vad otäckt! men med lyckligt slut som tur är
Mina har nog inte rymt någon gång vd jag minns. Store killen kunde hota när han var mindre (ca 4 år) att han skulle gå ut i skogen och lägga sig där,när han var arg. Men det gjorde han ju aldrig
Men jag minns när A var 5 år, och vi var på Astrid Lindgrens värld, skulle knyta lillekillens skor inne i Nils Karlssons pysslings hus. Helt plötsligt var A borta. Gick och letade vid utgångarna av detta hus, fanns två. Sprang med lillen till mina föräldrar så jag kunde leta själv.
Var inte rädd att han sprungit iväg men visste att han förmodligen var livrädd.
Hade skrivit upp mitt telefonnummer på armen. Samtidigt som jag ser honom hos ett par som står med en telefon så ringer det i min väska. Lille stackaren står och skakar. Mina tårar rann också när jag såg han så förtvivlad.
Mitt tips är att alltid skriva ert nummer när man är bland mycket folk.
12
vad otäckt! men med lyckligt slut som tur är
Mina har nog inte rymt någon gång vd jag minns. Store killen kunde hota när han var mindre (ca 4 år) att han skulle gå ut i skogen och lägga sig där,när han var arg. Men det gjorde han ju aldrig
Men jag minns när A var 5 år, och vi var på Astrid Lindgrens värld, skulle knyta lillekillens skor inne i Nils Karlssons pysslings hus. Helt plötsligt var A borta. Gick och letade vid utgångarna av detta hus, fanns två. Sprang med lillen till mina föräldrar så jag kunde leta själv.
Var inte rädd att han sprungit iväg men visste att han förmodligen var livrädd.
Hade skrivit upp mitt telefonnummer på armen. Samtidigt som jag ser honom hos ett par som står med en telefon så ringer det i min väska. Lille stackaren står och skakar. Mina tårar rann också när jag såg han så förtvivlad.
Mitt tips är att alltid skriva ert nummer när man är bland mycket folk.
Vilken tur att han inte hunnit långt och att de mammorna reagerade.
En äldre kollega på ett ställe jag jobbat förut berättade att en gång innan stängning (när hon var ensam) rymde en 3-åring på en trehjuling. Det måste vara någon som inte stängde grinden. Först sprang hon runt och letade med de andra barnen som var kvar. Sedan fick hon lämna barnen till någon mamma som kommit för att hämta och springa längre bort och fråga runt folk. Jo, de såg en liten kille som trampade utan bara norden på sin trehjuling. (Varför reagerar man inte utan bara tillåter en liten kille ensam på cykel fortsätta trampa på en cykelväg igenom skogen?). Till slut hann hon ikapp honom. Då har den där treåringen hunnit 2,5 km (!) från förskolan på sin trehjuling. Han saknade sin farfar och fick för sig att han ska cykla till honom. Han var på rätt väg och hunnit halvägs till farfar.
Det tyckte jag också var gulligt (dock ej den kollegan
Och förra våren hade vi 2 rymlingar från granndagis (också 3åringar tror jag). De bara försvann under promenaden. Personalen larmade polisen som hittade killarna 20 min senare gråtandes och kramade en lyktstolpe i någon park en bit därifrån. Killarna fick åka polisbil och det tydligen blev en kul upplevelse för dem ändå.
14
Vilken tur att han inte hunnit långt och att de mammorna reagerade.
En äldre kollega på ett ställe jag jobbat förut berättade att en gång innan stängning (när hon var ensam) rymde en 3-åring på en trehjuling. Det måste vara någon som inte stängde grinden. Först sprang hon runt och letade med de andra barnen som var kvar. Sedan fick hon lämna barnen till någon mamma som kommit för att hämta och springa längre bort och fråga runt folk. Jo, de såg en liten kille som trampade utan bara norden på sin trehjuling. (Varför reagerar man inte utan bara tillåter en liten kille ensam på cykel fortsätta trampa på en cykelväg igenom skogen?). Till slut hann hon ikapp honom. Då har den där treåringen hunnit 2,5 km (!) från förskolan på sin trehjuling. Han saknade sin farfar och fick för sig att han ska cykla till honom. Han var på rätt väg och hunnit halvägs till farfar.
Det tyckte jag också var gulligt (dock ej den kollegan
Och förra våren hade vi 2 rymlingar från granndagis (också 3åringar tror jag). De bara försvann under promenaden. Personalen larmade polisen som hittade killarna 20 min senare gråtandes och kramade en lyktstolpe i någon park en bit därifrån. Killarna fick åka polisbil och det tydligen blev en kul upplevelse för dem ändå.
Kanske är just i 3 års åldern de är så här då? De är ruskigt snabba och målmedvetna. Är väl det berömda treårstrotset som gör dem sådana skulle jag tro.
Jag har med varit med om att larma polisen när två barn försvunnit när jag jobbat. Men det var två fritidsbarn och de var stora. Där hittade vi dem själva men polisen kom ändå för att tala dem till rätta. Men de tyckte nog mest att det var roligt de med och det var ju inte tanken i vårt fall med så stora barn.
15
Kanske är just i 3 års åldern de är så här då? De är ruskigt snabba och målmedvetna. Är väl det berömda treårstrotset som gör dem sådana skulle jag tro.
Jag har med varit med om att larma polisen när två barn försvunnit när jag jobbat. Men det var två fritidsbarn och de var stora. Där hittade vi dem själva men polisen kom ändå för att tala dem till rätta. Men de tyckte nog mest att det var roligt de med och det var ju inte tanken i vårt fall med så stora barn.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
