Skulle vilja få input angående min äldstes dagis. Han är fem år och går på ett friskoledagis som vi fick varmt rekomenderat från vänner.
Efter inskolningen där förra året, gick det ett par-tre månader och sen började vi grubbla över hur han har det där egentligen. Kompisar har han som han gillar men han hävdar envist att han inte tycker om fröknarna. Såledels började vi observera fröknarna och ser ungefär det här:
De vänder sig inte direkt till barnen om den vuxne är med. Oftare blir det då ett samtal mellan oss vuxna. Då kan det alltså gälla saker som direkt berör barnen.
Strukturen på dagis/på dagen fungerar inte alltid. En sak sägs, det blir något annat, eller blir av men senare för det var inte helt förberett. Framförallt inte vid terminsavslut och terminens början.
Vi upplever inte fröknarna - med några undantag - som särdeles varma mot barnen. De är inte otrevliga och de gör spännande, kreativa saker med dem varje dag men den där vardagsvärmen, den där glimten som gör att man som förälder ser hon/han gillar mitt barn; den syns så oerhört sällan. (Vi har en rätt svårstyrd son, så jag är den förste att begripa att den där värmen inte installerar sig av sig självt. Men det är också fundamental psykologi att ett barn som får många tillsägelser behöver mer värme - och gärna den där strukturen jag efterlyser! - än många andra barn som är vana vid beröm eller att lyckas.)
Idag var det terminsstart för sonen. Jag hade förberett med mycket positiva bilder av hur han växer och blir större: "Nu är du så stor att du får börja på X-avdelningen" osv. Vi satte på nyköpta snygga tröjan eftersom det var första dagen. Plötsligt säger sonen i hallen hemma: "Det ska bli spännande att börja på X!". Jag blir så oerhört glad att höra honom säga detta.
Så kommer vi till dagis. Nya avdelningen för de lite äldre barnen är inte iordninggjord. Man har alltså plockat bort sonens grejer från det gamla stället utan att förbereda det ställe där barnen nu ska hänga kläder. Jag får lämna en pappkasse vid hans gamla plats. Fröken säger:"Hej X! Hur har sommarlovet varit?" med ett stort leende och blicken i fjärran. Sonen sätter sig nu lite på tvären och vill inte äta sin frukost. Jag lirkar men måste sen till jobbet. När jag går ligger han på soffan ovanpå en hög ren tvätt som ingen plockat undan. Ingen fröken har ännu börjat lirka med honom.
Nu skär jag ut en situation ur en vardag som naturligtvis är mångfacetterad, där det ryms uppbyggliga element också, som kreativ lek och enormt mycket utevistelse, ekologisk mat mm. Men där tyvärr detta aningen frånvarande bemötande och lite darriga struktur också ryms.
Ibland tycker jag mina föräldrainstinkter och min oro känns befogad men ibland tvekar jag och undrar om jag begär för mycket, om jag skulle behöva en lektion i vardagsverklighet.
Vad är era spontana reaktioner? Tacksam för reflektioner!
1
Orolig eller över-orolig? Skulle vilja få input angående min äldstes dagis. Han är fem år och går på ett friskoledagis som vi fick varmt rekomenderat från vänner.
Efter inskolningen där förra året, gick det ett par-tre månader och sen började vi grubbla över hur han har det där egentligen. Kompisar har han som han gillar men han hävdar envist att han inte tycker om fröknarna. Såledels började vi observera fröknarna och ser ungefär det här:
De vänder sig inte direkt till barnen om den vuxne är med. Oftare blir det då ett samtal mellan oss vuxna. Då kan det alltså gälla saker som direkt berör barnen.
Strukturen på dagis/på dagen fungerar inte alltid. En sak sägs, det blir något annat, eller blir av men senare för det var inte helt förberett. Framförallt inte vid terminsavslut och terminens början.
Vi upplever inte fröknarna - med några undantag - som särdeles varma mot barnen. De är inte otrevliga och de gör spännande, kreativa saker med dem varje dag men den där vardagsvärmen, den där glimten som gör att man som förälder ser hon/han gillar mitt barn; den syns så oerhört sällan. (Vi har en rätt svårstyrd son, så jag är den förste att begripa att den där värmen inte installerar sig av sig självt. Men det är också fundamental psykologi att ett barn som får många tillsägelser behöver mer värme - och gärna den där strukturen jag efterlyser! - än många andra barn som är vana vid beröm eller att lyckas.)
Idag var det terminsstart för sonen. Jag hade förberett med mycket positiva bilder av hur han växer och blir större: "Nu är du så stor att du får börja på X-avdelningen" osv. Vi satte på nyköpta snygga tröjan eftersom det var första dagen. Plötsligt säger sonen i hallen hemma: "Det ska bli spännande att börja på X!". Jag blir så oerhört glad att höra honom säga detta.
Så kommer vi till dagis. Nya avdelningen för de lite äldre barnen är inte iordninggjord. Man har alltså plockat bort sonens grejer från det gamla stället utan att förbereda det ställe där barnen nu ska hänga kläder. Jag får lämna en pappkasse vid hans gamla plats. Fröken säger:"Hej X! Hur har sommarlovet varit?" med ett stort leende och blicken i fjärran. Sonen sätter sig nu lite på tvären och vill inte äta sin frukost. Jag lirkar men måste sen till jobbet. När jag går ligger han på soffan ovanpå en hög ren tvätt som ingen plockat undan. Ingen fröken har ännu börjat lirka med honom.
Nu skär jag ut en situation ur en vardag som naturligtvis är mångfacetterad, där det ryms uppbyggliga element också, som kreativ lek och enormt mycket utevistelse, ekologisk mat mm. Men där tyvärr detta aningen frånvarande bemötande och lite darriga struktur också ryms.
Ibland tycker jag mina föräldrainstinkter och min oro känns befogad men ibland tvekar jag och undrar om jag begär för mycket, om jag skulle behöva en lektion i vardagsverklighet.
Vad är era spontana reaktioner? Tacksam för reflektioner!
Rent spontant tänker jag som så angående att det är rörigt precis vid terminsstart och terminsavslutning är att det nog är ganska vanligt. På vårt dagis började personalen samma dag som barnen efter semestern så att allt inte är färdigt från dag 1 får man nog räkna med. Sen brukar det ju också ta ett tag innan alla nya barn är inskolade och verksamheten fungerar som vanligt.
Att personalen vänder sig till er föräldrar vid hämtning/lämning tycker jag inte är så konstigt då det är den enda stunden på dagen som personal/föräldrar kan prata.
Att din pojke inte tycker om fröknarna är ju förstås inte så bra. Har du fått ngn klarhet i varför han inte trivs med personalen?
Sen tror jag det är svårt att få en överblick över personalens bemötande av barnen enbart vid hämtning/lämning då det oftast är stressigt och kanske inte heller full personalstyrka. Finns det möjlighet för dig att vara med sonen någon dag eller så för att få en mer helhetsbild av dagen?
2
Rent spontant tänker jag som så angående att det är rörigt precis vid terminsstart och terminsavslutning är att det nog är ganska vanligt. På vårt dagis började personalen samma dag som barnen efter semestern så att allt inte är färdigt från dag 1 får man nog räkna med. Sen brukar det ju också ta ett tag innan alla nya barn är inskolade och verksamheten fungerar som vanligt.
Att personalen vänder sig till er föräldrar vid hämtning/lämning tycker jag inte är så konstigt då det är den enda stunden på dagen som personal/föräldrar kan prata.
Att din pojke inte tycker om fröknarna är ju förstås inte så bra. Har du fått ngn klarhet i varför han inte trivs med personalen?
Sen tror jag det är svårt att få en överblick över personalens bemötande av barnen enbart vid hämtning/lämning då det oftast är stressigt och kanske inte heller full personalstyrka. Finns det möjlighet för dig att vara med sonen någon dag eller så för att få en mer helhetsbild av dagen?
Tack för svar!
Jag tror att han har svårt för fröknarna för att han får mycket tillsägelser. Det fick han på förra dagiset också men där fick han också värme i stora mått.
Jag har i hallen på det här dagiset ibland hört tonfallen från personalen mot vissa av barnen och de låter inte så roliga alla gånger.
Vi trodde såklart vi gjorde något riktigt bra när vi flyttade honom men nu med facit i hand och när vi kan jämföra är vi inte alltid så säkra på att vi gjorde rätt. Och sonen har under ett års tid sagt att han vill tillbaka till det gamla dagiset.
Både min sambo och jag tycker att personalen låter opersonliga, egentligen både mot oss och mot barnen. Det verkar inte helt finnas nån kontakt. (Det gäller förstås inte all personal.) Vi jämför också med lillsonens dagispersonal som är värda sin vikt i guld. Vilket bemötande! Att personalen vänder sig mot oss vid lämning/hämtning är väl som du säger inte så konstigt. Det är bara nåt med hur de är mot oss också som känns... frånvarande. De berättar aldrig utan uppmaning hur dagen varit som exempel. Då har vi ändå påpekat att vår son berättar väldigt lite av sig självt och att vi gärna vill ha information.
Tycker det här är väldigt svårt. Det är nåt med magkänslan som inte stämmer och jag vet inte hur mycket tilltro jag ska fästa vid magens signaler...
3
Tack för svar!
Jag tror att han har svårt för fröknarna för att han får mycket tillsägelser. Det fick han på förra dagiset också men där fick han också värme i stora mått.
Jag har i hallen på det här dagiset ibland hört tonfallen från personalen mot vissa av barnen och de låter inte så roliga alla gånger.
Vi trodde såklart vi gjorde något riktigt bra när vi flyttade honom men nu med facit i hand och när vi kan jämföra är vi inte alltid så säkra på att vi gjorde rätt. Och sonen har under ett års tid sagt att han vill tillbaka till det gamla dagiset.
Både min sambo och jag tycker att personalen låter opersonliga, egentligen både mot oss och mot barnen. Det verkar inte helt finnas nån kontakt. (Det gäller förstås inte all personal.) Vi jämför också med lillsonens dagispersonal som är värda sin vikt i guld. Vilket bemötande! Att personalen vänder sig mot oss vid lämning/hämtning är väl som du säger inte så konstigt. Det är bara nåt med hur de är mot oss också som känns... frånvarande. De berättar aldrig utan uppmaning hur dagen varit som exempel. Då har vi ändå påpekat att vår son berättar väldigt lite av sig självt och att vi gärna vill ha information.
Tycker det här är väldigt svårt. Det är nåt med magkänslan som inte stämmer och jag vet inte hur mycket tilltro jag ska fästa vid magens signaler...
Förstår att det känns svårt och jobbigt när man inte riktigt vet. Man vill ju såklart att ens barn ska ha det så bra som möjligt när man lämnar bort dem.
4
Förstår att det känns svårt och jobbigt när man inte riktigt vet. Man vill ju såklart att ens barn ska ha det så bra som möjligt när man lämnar bort dem.
Knivigt och hemskt tråkigt att du inte känner nån vidare värme från personalen. Jag jobbar själv på en stor förskola och jag vet att det kan vara hemskt olika på olika avdelningar vad gäller personal och föräldrars/barns personkemi med personalen. Jag har varit med om föräldrar som bytt avdelning pga personkemin och för att de känt att deras barn inte riktigt mår bra. Nu vet ju inte jag om ditt barn går på en stor förskola men kanske kan du prata i förtroende med skolans chef och berätta hur du känner och vad ditt barn säger där hemma.
Jag tror inte att det är en bra idé att gå direkt till personalen och tala om hur du känner och tycker utan gå lite ödmjukt till väga och prata först med rektorn om du känner förtroende för denna. Och jag tycker inte att det är att "skvallra". Personalen ska uppträda professionellt och behandla alla barn och föräldrar med värme och intresse.
Kanske kan du också prata med någon annan förälder på avd. och höra om de upplever samma sak. Det kan ju också vara så att de är ont om personal då när du lämnar och hämtar och det kan då vara svårt att kunna prata och möta dig som förälder på samma sätt som om man är full styrka...det är ju barnen som är kvar som personalen ska ha mest fokus på.
Hoppas att det börjar kännas bättre snart.
5
Knivigt och hemskt tråkigt att du inte känner nån vidare värme från personalen. Jag jobbar själv på en stor förskola och jag vet att det kan vara hemskt olika på olika avdelningar vad gäller personal och föräldrars/barns personkemi med personalen. Jag har varit med om föräldrar som bytt avdelning pga personkemin och för att de känt att deras barn inte riktigt mår bra. Nu vet ju inte jag om ditt barn går på en stor förskola men kanske kan du prata i förtroende med skolans chef och berätta hur du känner och vad ditt barn säger där hemma.
Jag tror inte att det är en bra idé att gå direkt till personalen och tala om hur du känner och tycker utan gå lite ödmjukt till väga och prata först med rektorn om du känner förtroende för denna. Och jag tycker inte att det är att "skvallra". Personalen ska uppträda professionellt och behandla alla barn och föräldrar med värme och intresse.
Kanske kan du också prata med någon annan förälder på avd. och höra om de upplever samma sak. Det kan ju också vara så att de är ont om personal då när du lämnar och hämtar och det kan då vara svårt att kunna prata och möta dig som förälder på samma sätt som om man är full styrka...det är ju barnen som är kvar som personalen ska ha mest fokus på.
Tack du *Tovan. Jag har nu fått aningen mer vatten på min kvarn, efter lite föräldrakontakter, och söker med ljus och lykta efter lämplig skola för äldste att börja nollan på. Vi har ett år på oss att hitta en och ta oss igenom kön - håll tummarna!
Det trista är att ett byte innebär att sonen mister sin underbare bästis - och då menar jag fullständigt underbar!
I retospekt känns det tungt att vi tvingar honom till tre tidiga byten före han börjar skolan och jag önskar att vi hade fått den information om verksamheten som vi nu har. Men man gör ju sitt bästa utefter det man vet och förstår i det aktuella läget.
Suck. Verkligen tung suck.
7
Tack du *Tovan. Jag har nu fått aningen mer vatten på min kvarn, efter lite föräldrakontakter, och söker med ljus och lykta efter lämplig skola för äldste att börja nollan på. Vi har ett år på oss att hitta en och ta oss igenom kön - håll tummarna!
Det trista är att ett byte innebär att sonen mister sin underbare bästis - och då menar jag fullständigt underbar!
I retospekt känns det tungt att vi tvingar honom till tre tidiga byten före han börjar skolan och jag önskar att vi hade fått den information om verksamheten som vi nu har. Men man gör ju sitt bästa utefter det man vet och förstår i det aktuella läget.
Suck. Verkligen tung suck.
Pratat lite lätt med föräldrarna ja. Nu ska man minnas att denne sonens bästis är smidd i rent guld. (Jag menar nästan allvar). En mer harmonisk och välbalanserad liten individ får man leta efter. Så han stannar på dagiset för att sedan fortsätta till skolan. Han kommer att klara det utmärkt.
Ett annat problem vi just upptäckt är att den skola vi lite hade i tankarna (som är bra på många, många sätt och ligger nära); den skolan har den andre buskillen på dagis´föräldrar tänkt åt honom. (De vill alltså inte heller vara kvar, av ungefär samma anledningar som vi.)
Då hamnar alltså sonen och den här killen om något år i samma klass och let me tell you - de har INGEN god inverkan på varandra.
Vi vrider oss här, lite metmaskvarning på läget just nu...
9
Pratat lite lätt med föräldrarna ja. Nu ska man minnas att denne sonens bästis är smidd i rent guld. (Jag menar nästan allvar). En mer harmonisk och välbalanserad liten individ får man leta efter. Så han stannar på dagiset för att sedan fortsätta till skolan. Han kommer att klara det utmärkt.
Ett annat problem vi just upptäckt är att den skola vi lite hade i tankarna (som är bra på många, många sätt och ligger nära); den skolan har den andre buskillen på dagis´föräldrar tänkt åt honom. (De vill alltså inte heller vara kvar, av ungefär samma anledningar som vi.)
Då hamnar alltså sonen och den här killen om något år i samma klass och let me tell you - de har INGEN god inverkan på varandra.
Vi vrider oss här, lite metmaskvarning på läget just nu...
By Alltid Anonym in forum Vårdnad - gemensam/enskild
Svar: 2
Senaste inlägg: 2005-10-28, 13:47
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
