Jag kan inte förstå de som här envist hävdar att uppfostran helt och hållet är föräldrarnas ansvar och att såväl förskola som skola enbart ska stå för kunskaper och praktiska färdigheter. Om jag nu förstått er rätt. Ska uppfostran av våra barn enbart ske vissa tider på dygnet och lärandet enbart på andra? Och tror ni inte att det ligger någonting alls i det kinesiska ordspråket "det krävs en by för att uppfostra ett barn"?
Självklart påverkas alla människor, barn och vuxna, av de människor man har runt i kring sig, all vaken tid på dygnet. Det är allas vårt ansvar att stötta varandra, och inte minst de barn vi har i vår närhet, i att utvecklas som människor.
1
Förskola/skola och uppfostran Jag kan inte förstå de som här envist hävdar att uppfostran helt och hållet är föräldrarnas ansvar och att såväl förskola som skola enbart ska stå för kunskaper och praktiska färdigheter. Om jag nu förstått er rätt. Ska uppfostran av våra barn enbart ske vissa tider på dygnet och lärandet enbart på andra? Och tror ni inte att det ligger någonting alls i det kinesiska ordspråket "det krävs en by för att uppfostra ett barn"?
Självklart påverkas alla människor, barn och vuxna, av de människor man har runt i kring sig, all vaken tid på dygnet. Det är allas vårt ansvar att stötta varandra, och inte minst de barn vi har i vår närhet, i att utvecklas som människor.
Jag tycker du har rätt. Jag kan inte sitta hemma och lära mitt barn hur han ska bete sig när han är i en barngrupp (typ klassen). Okej vi kanske kan bjuda på kalas nån gång per år och träna lite, men det är allt skolans uppgift att se till att han lär sig funka i barngruppen. Det har de också klarat galant. Det var en liten väluppfostrad pojke som började sommarlovet för 8 veckor sen. Nu är han en liten vilding, så skolan hade definitivt stor inverkan på honom. Hoppas att de ska fortsätta med sina goda uppfostringsmetoder så att snällisen är tillbaka snart!
Jag har nog varit lite slappare i min uppfostran, lite enligt principen "det är ju sommar, då ska man inte ha en massa måsten och regler". Så nya tag från min sida gäller också.
2
Jag tycker du har rätt. Jag kan inte sitta hemma och lära mitt barn hur han ska bete sig när han är i en barngrupp (typ klassen). Okej vi kanske kan bjuda på kalas nån gång per år och träna lite, men det är allt skolans uppgift att se till att han lär sig funka i barngruppen. Det har de också klarat galant. Det var en liten väluppfostrad pojke som började sommarlovet för 8 veckor sen. Nu är han en liten vilding, så skolan hade definitivt stor inverkan på honom. Hoppas att de ska fortsätta med sina goda uppfostringsmetoder så att snällisen är tillbaka snart!
Jag har nog varit lite slappare i min uppfostran, lite enligt principen "det är ju sommar, då ska man inte ha en massa måsten och regler". Så nya tag från min sida gäller också.
Jag tycker att det är ett föräldraansvar att uppfostra och skapa en trygg grund. Att vara förälder är förälders uppgift, biologisk eller inte. Man är förälder till sitt barn.
Sen tycker jag att omgivningen har ett visst ansvar och då förskola/skola ett större ansvar. I förskola/skolas uppdrag ingår ju även den sociala biten. Ingen ska ju blunda för saker. Men om grunden läggs hemma så kan man i skolan ägna sig åt andra saker än bara det sociala.
Det ligger sanning i ordspråket. Men då gäller det också att man ser sitt eget ansvar och INTE lägger över det på "ALLA ANDRA"!
3
Jag tycker att det är ett föräldraansvar att uppfostra och skapa en trygg grund. Att vara förälder är förälders uppgift, biologisk eller inte. Man är förälder till sitt barn.
Sen tycker jag att omgivningen har ett visst ansvar och då förskola/skola ett större ansvar. I förskola/skolas uppdrag ingår ju även den sociala biten. Ingen ska ju blunda för saker. Men om grunden läggs hemma så kan man i skolan ägna sig åt andra saker än bara det sociala.
Det ligger sanning i ordspråket. Men då gäller det också att man ser sitt eget ansvar och INTE lägger över det på "ALLA ANDRA"!
Men som jag ser det som får nya 6 åringar så har jag fullt sjå att lära dem att torka sig i baken och äta med kniv och gaffel istället för med händerna. Detta tycker jag ingår i föräldrars ansvar och uppfostran.
Klart att alla har ett ansvar men en del föräldrar tar inget ansvar överhuvudtaget utan lägger det på skolan/förskolan. Lära dem umgås i grupp ligger på skolan, det är svårt för föräldrar att lära dem hemma.
Man brukar säga att de första 6 åren i ett barns liv är de viktigaste, det är då alla grundläggande normer och regler läggs och detta tycker jag är ett föräldaransvar. Tyvärr får man ett antal barn som inte har detta när de kommer till skolan och mycket kraft och tid läggs på att "uppfostra" dessa barn medan andra barn som redan har detta från grunden får stå till sidan, tyvärr.
Tyvärr finns det också föräldrar som tycker att arbetet är det viktigaste som finns, att tjäna mycket pengar än att vara med sina barn, som tycker att deras egna karriär är viktigare än barnens första år och som lämnar barnen från 6- 18 varje dag. Nu menar jag inte ensamstående eller de som har dålig ekonomi utan de föräldrarpar som har mycket god ekonomi.
Dessa barn "uppfostas" av förskolorna av förskollärarna som gör ett jättebra arbete men dessa kan aldrig ersätta föräldrarna.
4
Men som jag ser det som får nya 6 åringar så har jag fullt sjå att lära dem att torka sig i baken och äta med kniv och gaffel istället för med händerna. Detta tycker jag ingår i föräldrars ansvar och uppfostran.
Klart att alla har ett ansvar men en del föräldrar tar inget ansvar överhuvudtaget utan lägger det på skolan/förskolan. Lära dem umgås i grupp ligger på skolan, det är svårt för föräldrar att lära dem hemma.
Man brukar säga att de första 6 åren i ett barns liv är de viktigaste, det är då alla grundläggande normer och regler läggs och detta tycker jag är ett föräldaransvar. Tyvärr får man ett antal barn som inte har detta när de kommer till skolan och mycket kraft och tid läggs på att "uppfostra" dessa barn medan andra barn som redan har detta från grunden får stå till sidan, tyvärr.
Tyvärr finns det också föräldrar som tycker att arbetet är det viktigaste som finns, att tjäna mycket pengar än att vara med sina barn, som tycker att deras egna karriär är viktigare än barnens första år och som lämnar barnen från 6- 18 varje dag. Nu menar jag inte ensamstående eller de som har dålig ekonomi utan de föräldrarpar som har mycket god ekonomi.
Dessa barn "uppfostas" av förskolorna av förskollärarna som gör ett jättebra arbete men dessa kan aldrig ersätta föräldrarna.
Absolut.. nu jobbar jag med yngre barn men när det gäller äldre barn tycker jag att det brister en del på vissa barn när det gäller attityder mot vuxna och barn. Är det skolans "uppfostringsansvar" om en elev hotar en lärare eller är otrevlig mot sina kamrater, mobbning m.m.
Samma saker gäller attityder mot material, att klottra eller förstöra skolans egendom, stjäla saker m.m.
Nu menar jag inte att alla barn och ungdomar är ouppfostrade utan det är bara en liten klick och den klicken har oftast föräldrar med åsikter om att det är skolans ansvar att uppfostra deras barn. Äpplet faller inte långt från trädet..
Det hade varit intressant att veta vad trådskaparen menar med uppfostran och vad som ligger på föräldrar och vad som ligger på skolan...
7
Absolut.. nu jobbar jag med yngre barn men när det gäller äldre barn tycker jag att det brister en del på vissa barn när det gäller attityder mot vuxna och barn. Är det skolans "uppfostringsansvar" om en elev hotar en lärare eller är otrevlig mot sina kamrater, mobbning m.m.
Samma saker gäller attityder mot material, att klottra eller förstöra skolans egendom, stjäla saker m.m.
Nu menar jag inte att alla barn och ungdomar är ouppfostrade utan det är bara en liten klick och den klicken har oftast föräldrar med åsikter om att det är skolans ansvar att uppfostra deras barn. Äpplet faller inte långt från trädet..
Det hade varit intressant att veta vad trådskaparen menar med uppfostran och vad som ligger på föräldrar och vad som ligger på skolan...
Jag menar med ordet uppforsta överhuvudtaget, vad betyder det för en. Skulle man fråga hundra människor vad de tycker ordet betyder, så skulle man säkert få 75olika svar.
Jag jobbar inte med barn, utan man måste vara minst 18år för att få jobba på den arbetsplats jag är på. Nyanstälda är inget ovanligt. När en ny kommer gör de ofta fel med något, ser jag det berättar jag det och berättar hur man gör här. Tycker du jag uppforstar den personen? Jag ser det inte alls som uppforstran utan mer som vägledning, ingen kan veta hur alla fungerar på ett ställe där de aldrig varit förut.
9
Jag menar med ordet uppforsta överhuvudtaget, vad betyder det för en. Skulle man fråga hundra människor vad de tycker ordet betyder, så skulle man säkert få 75olika svar.
Jag jobbar inte med barn, utan man måste vara minst 18år för att få jobba på den arbetsplats jag är på. Nyanstälda är inget ovanligt. När en ny kommer gör de ofta fel med något, ser jag det berättar jag det och berättar hur man gör här. Tycker du jag uppforstar den personen? Jag ser det inte alls som uppforstran utan mer som vägledning, ingen kan veta hur alla fungerar på ett ställe där de aldrig varit förut.
Tror faktiskt inte det finns någon vuxen som tycker det är skolans ansvar att uppfostra barnen, i alla fall enligt min uppfattning om vad ordet uppforstra betyder. Men däremot finns det en del föräldrar som inte klarar av sinna barn av olika orsaker, men jag har aldrig mött där att de tycker att det är någon annans uppgift utan snarare att det fungerar bra utan att någon gör något.
Sen är inte barn något som är fritt för föräldrarna att forma som de vill, (vilket kanske är tur många gånger) Sen fungerar inte vissa barn i viss miljö, men eftersom samhället är uppbyggt så att alla ska passa i samma form så, ja då ser det ut som det gör många gånger.
Jag tänkte ett tag utbilda mej till lågstadielärare, men träffade för många barn med döda ögon, som blivit appatiska i den stränga miljö, jag klarar bara inte av det. Då har jag så mycket lättare med trottsiga barn, i dem finns det ju fortvarade liv i alla fall.
10
Tror faktiskt inte det finns någon vuxen som tycker det är skolans ansvar att uppfostra barnen, i alla fall enligt min uppfattning om vad ordet uppforstra betyder. Men däremot finns det en del föräldrar som inte klarar av sinna barn av olika orsaker, men jag har aldrig mött där att de tycker att det är någon annans uppgift utan snarare att det fungerar bra utan att någon gör något.
Sen är inte barn något som är fritt för föräldrarna att forma som de vill, (vilket kanske är tur många gånger) Sen fungerar inte vissa barn i viss miljö, men eftersom samhället är uppbyggt så att alla ska passa i samma form så, ja då ser det ut som det gör många gånger.
Jag tänkte ett tag utbilda mej till lågstadielärare, men träffade för många barn med döda ögon, som blivit appatiska i den stränga miljö, jag klarar bara inte av det. Då har jag så mycket lättare med trottsiga barn, i dem finns det ju fortvarade liv i alla fall.
Nu är jag inte TS, men att uppfostra är enligt mig att sätta gränser. För att kunna det så måste man ha ett system där överskridna gränser får konsekvenser. I annat fall är gränsen meningslös. Just nu är många lärare och förskollärare maktlösa. De tror att föräldrarna ska uppfostra och sen ska barnen sköta sig även när de är i skolan, på dagis eler fritids.
Enligt mig ska den som just då är med barnet och har ansvar för det också ha ett medansvar för uppfostran. Säg nu att en kompis till mitt barn kommer hem till oss och hänger i kristallkronan (jo vi har en, hehe). Då kan jag: A. låta barnet hänga tills lampan och barnet ramlar, skynda mig till akuten med barnet och sedan kräva ersättning för lampan av föräldern. B. förbjuda barnet att hänga där, plocka ner barnet med våld om det behövs och möjligen skicka hem barnet direkt.
I skolan så är det mycket A-mentalitet. Vi ska inte göra nåt, för det är föräldrarna som ska lära barnen att inte hänga i lampor. Men har inte för'ldrarna gjort det så måste pedagogerna ta tag i det. Det vore toppen om alla barn alltid uppförde sig i skolan, men nu är det inte så.
Den som är med barnet har uppfostringsansvar, enligt mig. Lärarna behöver fler verktyg för att kunna säta gränser effektivt. Men barn är inte vuxna, de behöver hjälp med sitt uppförande hela dagen, inte bara när de är hemma med sina föräldrar.
11
Nu är jag inte TS, men att uppfostra är enligt mig att sätta gränser. För att kunna det så måste man ha ett system där överskridna gränser får konsekvenser. I annat fall är gränsen meningslös. Just nu är många lärare och förskollärare maktlösa. De tror att föräldrarna ska uppfostra och sen ska barnen sköta sig även när de är i skolan, på dagis eler fritids.
Enligt mig ska den som just då är med barnet och har ansvar för det också ha ett medansvar för uppfostran. Säg nu att en kompis till mitt barn kommer hem till oss och hänger i kristallkronan (jo vi har en, hehe). Då kan jag: A. låta barnet hänga tills lampan och barnet ramlar, skynda mig till akuten med barnet och sedan kräva ersättning för lampan av föräldern. B. förbjuda barnet att hänga där, plocka ner barnet med våld om det behövs och möjligen skicka hem barnet direkt.
I skolan så är det mycket A-mentalitet. Vi ska inte göra nåt, för det är föräldrarna som ska lära barnen att inte hänga i lampor. Men har inte för'ldrarna gjort det så måste pedagogerna ta tag i det. Det vore toppen om alla barn alltid uppförde sig i skolan, men nu är det inte så.
Den som är med barnet har uppfostringsansvar, enligt mig. Lärarna behöver fler verktyg för att kunna säta gränser effektivt. Men barn är inte vuxna, de behöver hjälp med sitt uppförande hela dagen, inte bara när de är hemma med sina föräldrar.
För mig är det helt självklart föräldrarnas ansvar att se till att barnet vet hur man ska bete sig i normala sociala situationer. (Om det sedan inte klarar av omsätta sin kunskap i praktiken är en annan sak). Det är vad jag menar med uppfostran.
I skolan/förskolan ska man alltså inte behöva lägga tid på att LÄRA dem uppförande, utan vidareutveckla den grund som föräldrarna gett dem (genom att t.ex. hjälpa dem i de nya situtaioner som uppstår).
Jag minns fortfarande med avsmak de lärare som på högstadiet försökte lära oss elever olika mer eller mindre udda "artiga" beteenden. Det är INTE deras sak! Det är föräldrarnas sak att se till att barnen klarar miljön i skolan (eller söka hjälp för att göra det bästa av det).
Visst krävs det en by för att fostra ett barn, men alla byinnevånare har inte samma roll i den uppfostran.
12
För mig är det helt självklart föräldrarnas ansvar att se till att barnet vet hur man ska bete sig i normala sociala situationer. (Om det sedan inte klarar av omsätta sin kunskap i praktiken är en annan sak). Det är vad jag menar med uppfostran.
I skolan/förskolan ska man alltså inte behöva lägga tid på att LÄRA dem uppförande, utan vidareutveckla den grund som föräldrarna gett dem (genom att t.ex. hjälpa dem i de nya situtaioner som uppstår).
Jag minns fortfarande med avsmak de lärare som på högstadiet försökte lära oss elever olika mer eller mindre udda "artiga" beteenden. Det är INTE deras sak! Det är föräldrarnas sak att se till att barnen klarar miljön i skolan (eller söka hjälp för att göra det bästa av det).
Visst krävs det en by för att fostra ett barn, men alla byinnevånare har inte samma roll i den uppfostran.
Försök till svar till alla: Självklart ska inte föräldrar förvänta sig att de inte har något ansvar för uppfostran, det har just alla vuxna kring barnet. Men att säga att barnet ska var "färdiguppfostrat" när det kommer till förskolan förstår jag inte, många barn är ju 1½ år då. Hur många är "färdiga" då?
Och det är nog så, som flera påpekar, att man lägger in olika betydelser i ordet uppfostran. Någon pratade om "gränssättning" och det är nog vad jag också menar. Men jag anser att gränssättning framförallt handlar om att som vuxen sätta gränser kring sig själv och på så sätt lära barnet att ta hänsyn till andra. Och jag behöver ju ibland sätta gränser kring mig själv gentemot andra vuxna, på samma sätt som jag gör det mot mina barn.
Om jag inte alls stör mig på kepsar vid matbordet har jag ingen anledning att ha regler om det hemma. Men jag har berättat för mina barn att de flesta vuxna inte uppskattar det, så att de själva får ta ställning till hur de ska göra ute bland folk. Kan konstatera att ingen av våra söner har keps i skolan eller någon annanstans där jag tror att folk kan ta illa upp.
Att lära sig torka sig på toaletten och äta med kniv och gaffel räknar jag inte till uppfostran. Men oavsett vad man kallar det kan ju inte jag som förälder ensamt lära mina barn det, om inte förskolan också gör sin bit av det de timmar barnet är där.
13
Försök till svar till alla: Självklart ska inte föräldrar förvänta sig att de inte har något ansvar för uppfostran, det har just alla vuxna kring barnet. Men att säga att barnet ska var "färdiguppfostrat" när det kommer till förskolan förstår jag inte, många barn är ju 1½ år då. Hur många är "färdiga" då?
Och det är nog så, som flera påpekar, att man lägger in olika betydelser i ordet uppfostran. Någon pratade om "gränssättning" och det är nog vad jag också menar. Men jag anser att gränssättning framförallt handlar om att som vuxen sätta gränser kring sig själv och på så sätt lära barnet att ta hänsyn till andra. Och jag behöver ju ibland sätta gränser kring mig själv gentemot andra vuxna, på samma sätt som jag gör det mot mina barn.
Om jag inte alls stör mig på kepsar vid matbordet har jag ingen anledning att ha regler om det hemma. Men jag har berättat för mina barn att de flesta vuxna inte uppskattar det, så att de själva får ta ställning till hur de ska göra ute bland folk. Kan konstatera att ingen av våra söner har keps i skolan eller någon annanstans där jag tror att folk kan ta illa upp.
Att lära sig torka sig på toaletten och äta med kniv och gaffel räknar jag inte till uppfostran. Men oavsett vad man kallar det kan ju inte jag som förälder ensamt lära mina barn det, om inte förskolan också gör sin bit av det de timmar barnet är där.
Vi alla har ett ansvar att vara tydliga med vem vi är själv när vi möter våra barn och ungdomar. Det är främst de gränserna vi skall visa gentemot andra. Att tro att vi kan sätta gärnser runt barn och ungdomar är befängt tycker jag.
Självklart skall de vuxna som finns i barn och ungdomars närhet säga ifrån och vara tydliga med vad de inte accepterar dvs uppfostra barnen och ungdomarna. Men gör skolans personal detta? Eller blundar man? När man pratat med barn och ungdomar så är det en av deras största besvikelser och upplevda svek att vi vuxna inte tar ställning och är tydliga när något är fel eller bra. De känner sig svikna därför att de inte blir synliggjorda och att om vuxenvärlden lägger sig i så gör de det med ibland fel perspektiv (de har inte satt sig in i helheten och situationen så som den är för eleverna/ungdomarna).
Jag lägger mig i jämt när jag ser barn eller ungdomar och vuxna med för den delen som gör sådant som jag anser att vi som samhälle har enats med att man inte skall göra. Det kan vara ungdomar som klottar, gubbar som kastar skräp eller någon som säger fula ord eller tillmälen. Igår en mamma som skall köra av barnvagnen med sin 3 åring i och som svär som en borstbindare när hon fastnar med vagnen. Min dotter 13år var med och jag bad mamman använda ett annat språk för jag accepterar inte det språket särskilt i min dotters närhet.
Dialog ja, gränser runt mig ja, tydighet och civilcurage ja, det krävs en hel by för att uppfostra ett barn ja men då måste alla våga vara tydliga med sig själva samt delta i samtalet dvs lyssna mest och prata lite.
14
Vi alla har ett ansvar att vara tydliga med vem vi är själv när vi möter våra barn och ungdomar. Det är främst de gränserna vi skall visa gentemot andra. Att tro att vi kan sätta gärnser runt barn och ungdomar är befängt tycker jag.
Självklart skall de vuxna som finns i barn och ungdomars närhet säga ifrån och vara tydliga med vad de inte accepterar dvs uppfostra barnen och ungdomarna. Men gör skolans personal detta? Eller blundar man? När man pratat med barn och ungdomar så är det en av deras största besvikelser och upplevda svek att vi vuxna inte tar ställning och är tydliga när något är fel eller bra. De känner sig svikna därför att de inte blir synliggjorda och att om vuxenvärlden lägger sig i så gör de det med ibland fel perspektiv (de har inte satt sig in i helheten och situationen så som den är för eleverna/ungdomarna).
Jag lägger mig i jämt när jag ser barn eller ungdomar och vuxna med för den delen som gör sådant som jag anser att vi som samhälle har enats med att man inte skall göra. Det kan vara ungdomar som klottar, gubbar som kastar skräp eller någon som säger fula ord eller tillmälen. Igår en mamma som skall köra av barnvagnen med sin 3 åring i och som svär som en borstbindare när hon fastnar med vagnen. Min dotter 13år var med och jag bad mamman använda ett annat språk för jag accepterar inte det språket särskilt i min dotters närhet.
Dialog ja, gränser runt mig ja, tydighet och civilcurage ja, det krävs en hel by för att uppfostra ett barn ja men då måste alla våga vara tydliga med sig själva samt delta i samtalet dvs lyssna mest och prata lite.
Jag tror att skolans A-mentalitet kommer sig av luddiga direktiv, oklara gränser för vad personalen får och inte får göra.
Det är väl det jag faktiskt uppskattar med Björklund, även om det han säger verkar fyrkantigt så måste man kanske börja benämna vad skolpersonalen får och inte får göra. Att bara säga att man ska gå efter sunda förnuftet räcker inte, för det finns både personal och föräldrar som tycks sakna det sunda förnuftet.
15
Jag tror att skolans A-mentalitet kommer sig av luddiga direktiv, oklara gränser för vad personalen får och inte får göra.
Det är väl det jag faktiskt uppskattar med Björklund, även om det han säger verkar fyrkantigt så måste man kanske börja benämna vad skolpersonalen får och inte får göra. Att bara säga att man ska gå efter sunda förnuftet räcker inte, för det finns både personal och föräldrar som tycks sakna det sunda förnuftet.
Det är tydligt vad skolpersonalen får och inte får göra men det kräver att det finns ledare som står upp för det. Jösses! Att vara vuxen är att faktiskt våga stå upp för värderingar och inte ge avkall på dem.
Jag har aldrig sett det som ett hinder.
Nej vi behöver ge de som känner sig osäkra vad man på engelska benämner genom begreppet empowerment!!
16
Det är tydligt vad skolpersonalen får och inte får göra men det kräver att det finns ledare som står upp för det. Jösses! Att vara vuxen är att faktiskt våga stå upp för värderingar och inte ge avkall på dem.
Jag har aldrig sett det som ett hinder.
Nej vi behöver ge de som känner sig osäkra vad man på engelska benämner genom begreppet empowerment!!
Jag håller helt med dig i resonemanget om lampan
Men den sorliga sanningen är att det finns föräldrar som anmäler lärare om de plockar ner barnet från lampan med "våld". En del föräldrar är dessutom otroligt verbala, starka och anmäler de drar de sig inte att berätta för alla om att deras barns lärare "minsann brukar våld mot barnen". Typ. En del barn överdriver ju också gärna mängden våld, antingen medvetet för att få föräldrarnas sympatier, eller omedvetet. Ryter man i med rösten finns det föräldrar som blir förbannade för att fröken inte är pedagogisk och lugn, till och med på detta forum dyker det ju upp inlägg då och då där det står t.ex. "fritidspedagpogen röt åt sonen! Hur gör jag nu?"
Många lärare är idag rädda för att ta tag i situationer eftersom de råkat ut för tråkigheter när föräldrar ogillat deras uppfostran.
17
Jag håller helt med dig i resonemanget om lampan
Men den sorliga sanningen är att det finns föräldrar som anmäler lärare om de plockar ner barnet från lampan med "våld". En del föräldrar är dessutom otroligt verbala, starka och anmäler de drar de sig inte att berätta för alla om att deras barns lärare "minsann brukar våld mot barnen". Typ. En del barn överdriver ju också gärna mängden våld, antingen medvetet för att få föräldrarnas sympatier, eller omedvetet. Ryter man i med rösten finns det föräldrar som blir förbannade för att fröken inte är pedagogisk och lugn, till och med på detta forum dyker det ju upp inlägg då och då där det står t.ex. "fritidspedagpogen röt åt sonen! Hur gör jag nu?"
Många lärare är idag rädda för att ta tag i situationer eftersom de råkat ut för tråkigheter när föräldrar ogillat deras uppfostran.
Tydligt kan jag inte säga att det varit.
Det är inte roligt att behöva stå och försvara sig mot ilskna föräldrar när man sagt till någon elev på skarpen eller tagi mobiltelefonen för en elev som suttit och lekt med den på lektionen. Som lärare får man alltid stå med mössan i hand och be om ursäkt för precis ALLT. Vad tror ni att det ger för säkerhet och "enpowerment"?
Det är faktiskt dags att se till att lärarna får förutsättningar att vara ledare och inte hela tiden ifrågasättas om småsaker hela tiden. Det tar energi, det skapar osäkra lärare och det torpederar undervisningen.
18
Tydligt kan jag inte säga att det varit.
Det är inte roligt att behöva stå och försvara sig mot ilskna föräldrar när man sagt till någon elev på skarpen eller tagi mobiltelefonen för en elev som suttit och lekt med den på lektionen. Som lärare får man alltid stå med mössan i hand och be om ursäkt för precis ALLT. Vad tror ni att det ger för säkerhet och "enpowerment"?
Det är faktiskt dags att se till att lärarna får förutsättningar att vara ledare och inte hela tiden ifrågasättas om småsaker hela tiden. Det tar energi, det skapar osäkra lärare och det torpederar undervisningen.
Men då är det väl så att några lärare får bli anmälda! Om vi skall ha vuxna som aldrig riskerar att för barnets bästa närma sig gränserna så har vi vuxna som aldrig fullt ut står upp för barnen!
En socialsekreterare som jobbat i 10 år och aldrig blivit JO anmäld har bara spelat vad man kallar "safe" och satt sitt eget bästa före klienternas.
19
Men då är det väl så att några lärare får bli anmälda! Om vi skall ha vuxna som aldrig riskerar att för barnets bästa närma sig gränserna så har vi vuxna som aldrig fullt ut står upp för barnen!
En socialsekreterare som jobbat i 10 år och aldrig blivit JO anmäld har bara spelat vad man kallar "safe" och satt sitt eget bästa före klienternas.
Varför ska lärarna "ta" att behöva bli anmälda för sådant som alla här inkl. jag själv verkar tycka är lärarnas jobb (att vara del i uppfostran)? Varför är det så okej att lärare får ta skit var och varannan dag för att de gör sitt jobb? Vore det inte bättre att ge lärarna tillräckliga befogenheter att jobba för ordning och reda, och tydliggöra för föräldrar (och skolpersonal) var gränserna går för skolpersonalens ansvar? Och vad de faktiskt har skyldighet att göra?
Någon kommer alltid att finnas som anmäler för bagateller, det får nog räkna med. Men ju TYDLIGARE man är i vad skolpersonal faktiskt får och måste göra, och inte göra, desto färre onödiga konflikter.
20
Varför ska lärarna "ta" att behöva bli anmälda för sådant som alla här inkl. jag själv verkar tycka är lärarnas jobb (att vara del i uppfostran)? Varför är det så okej att lärare får ta skit var och varannan dag för att de gör sitt jobb? Vore det inte bättre att ge lärarna tillräckliga befogenheter att jobba för ordning och reda, och tydliggöra för föräldrar (och skolpersonal) var gränserna går för skolpersonalens ansvar? Och vad de faktiskt har skyldighet att göra?
Någon kommer alltid att finnas som anmäler för bagateller, det får nog räkna med. Men ju TYDLIGARE man är i vad skolpersonal faktiskt får och måste göra, och inte göra, desto färre onödiga konflikter.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
