Här hemma är det spel och åter spel som gäller. Om killarna inte spelar så pratar de bara om spel eller leker spel.
De längtar till nästa gång de får spela, speciellt minsta killen på 7 år.
Går det någonsin över? Blir tokig på allt prat om levels, styrkor och banor om vart annat.
Funderar på att minska ner deras spelande men.. de har ju redan begränsingar så det kanske inte är enda vägen att gå?
Hur mycket spelar era barn?
Hemma hos oss är det på vardagarna bara spel från att 7åringen kommer hem vid 16 tiden till 17. Efter maten (vid 17 ca) är det inget spel som gäller. Stora killen spelar mer innan vi kommer hem, han slutar ju vid 14 och är hemma 14:30 och oftast spelar han spel då. Vill ju inte gärna begränsa det han gör när han är själv hemma. På helgerna blir det mer spela, mer fritt, men de måste pausa och göra annat emellanåt, men då kommer tjatet... när får vi spela igen. Idag bestämde vi vid frukost att de bara har två spelpass på en timme var. Ställer äggklocka och de ska då avsluta spelet när det piper, brukar fungera hyfsat. Två timmar en helg känns inte som mycket.. men kanske är det det?
Nu ska jag ut och jogga... tittar in på era kommentarer om spelande sedan.
Spel, spel, spel, spel.... Här hemma är det spel och åter spel som gäller. Om killarna inte spelar så pratar de bara om spel eller leker spel.
De längtar till nästa gång de får spela, speciellt minsta killen på 7 år.
Går det någonsin över? Blir tokig på allt prat om levels, styrkor och banor om vart annat.
Funderar på att minska ner deras spelande men.. de har ju redan begränsingar så det kanske inte är enda vägen att gå?
Hur mycket spelar era barn?
Hemma hos oss är det på vardagarna bara spel från att 7åringen kommer hem vid 16 tiden till 17. Efter maten (vid 17 ca) är det inget spel som gäller. Stora killen spelar mer innan vi kommer hem, han slutar ju vid 14 och är hemma 14:30 och oftast spelar han spel då. Vill ju inte gärna begränsa det han gör när han är själv hemma. På helgerna blir det mer spela, mer fritt, men de måste pausa och göra annat emellanåt, men då kommer tjatet... när får vi spela igen. Idag bestämde vi vid frukost att de bara har två spelpass på en timme var. Ställer äggklocka och de ska då avsluta spelet när det piper, brukar fungera hyfsat. Två timmar en helg känns inte som mycket.. men kanske är det det?
Nu ska jag ut och jogga... tittar in på era kommentarer om spelande sedan.
För jag kan komma på mig själv med att vilja begränsa saker som dator, tv och spel. Men jag säger sällan något om de sitter i soffan och läser en bok eller om de hoppar på studsmattan en hel dag med bara korta avbrott för mat. Eller om de sitter på golvet och leker med vilka-figurer-det-nu-är-som-gäller-för-stunden timme efter timme.
Så vad handlar det om? Och skulle du begränsa någon annan aktivitet de kommer på?
Jag ställer samma fråga som marmeglad Vad är problemet med spelandet?
För jag kan komma på mig själv med att vilja begränsa saker som dator, tv och spel. Men jag säger sällan något om de sitter i soffan och läser en bok eller om de hoppar på studsmattan en hel dag med bara korta avbrott för mat. Eller om de sitter på golvet och leker med vilka-figurer-det-nu-är-som-gäller-för-stunden timme efter timme.
Så vad handlar det om? Och skulle du begränsa någon annan aktivitet de kommer på?
Min väninnas systerson var sån oxå, han pratade inte om nååågonting annat över huuuvudtaget. Vilket var oerhört uttröttande.
Så hon började införa "nu måste du prata om någonting annat"
först fick han öva tiden mellan sitt hus och hem till henne (typ 300 meter) sen ökade hon långsamt tiden, tills han lärde sig att inte alltid tala om spelen han höll på med.
Och till slut släppte det och han förstod hennes poäng. Vilken var att han inte alltid behövde prata om spelen utan att han kunde fokusera på någonting annat.
Så försök pejla lite vilken av ungarna som är värst spelbesatt och börja där, (misstänker att det är sjuåringen?!) de större ungarna kan du säkert tala ihop dig med om saken.
hoppas du fick lite ideer.
=)
kram
4
Min väninnas systerson var sån oxå, han pratade inte om nååågonting annat över huuuvudtaget. Vilket var oerhört uttröttande.
Så hon började införa "nu måste du prata om någonting annat"
först fick han öva tiden mellan sitt hus och hem till henne (typ 300 meter) sen ökade hon långsamt tiden, tills han lärde sig att inte alltid tala om spelen han höll på med.
Och till slut släppte det och han förstod hennes poäng. Vilken var att han inte alltid behövde prata om spelen utan att han kunde fokusera på någonting annat.
Så försök pejla lite vilken av ungarna som är värst spelbesatt och börja där, (misstänker att det är sjuåringen?!) de större ungarna kan du säkert tala ihop dig med om saken.
Hade vår 7-åring själv fått bestämma så hade han inte gjort nåt annat än spelat. Under sommaren har det varit lite mer fritt när vi väl varit hemma men under skoltid får han välja om han vill se Bolibompa eller spela - det blir inte både och.
Dessutom tycker jag ju mer han spelar desto mer tjat om att få spela mer blir det - och det gillar jag inte.
Har han kompisar hemma kan de få spela ett tag men ska leka först och om vädret tillåter vara ute.
6
Hade vår 7-åring själv fått bestämma så hade han inte gjort nåt annat än spelat. Under sommaren har det varit lite mer fritt när vi väl varit hemma men under skoltid får han välja om han vill se Bolibompa eller spela - det blir inte både och.
Dessutom tycker jag ju mer han spelar desto mer tjat om att få spela mer blir det - och det gillar jag inte.
Har han kompisar hemma kan de få spela ett tag men ska leka först och om vädret tillåter vara ute.
Och jag blir faktiskt lite konfundersam över svaren ovan, att alla tar det så lätt när ett barn vill bo i en fictiv värld framför datorn all sin tid. Är det verkligen inte lite oroväckande?
Min äldste son som är 10 år skulle utan våra begränsingar lätt kunnat sitta vid datorn mestadelen av hans vakna tid, och vi är väl då grymma föräldrar som har begränsat honom med speltid och en regel att vid matbordet pratar vi inte spel.
Våra två andra barn spelar när de vill och kan sköta det själva utan några som helst problem. Men våran 10 åring är liksom helt besatt, även om det blivit bättre senaste åren. Han har lärt sig hitta andra saker som ger honom något.
Och ja, det hade gällt detsamma om han ville spela fotboll all sin vakna tid. Men mig veterligen är det nog inte så många som orkar spela fotboll från morgon till kväll.
Men jag tror absolut att endel barn kan behöva hjälp att komma på andra saker som utvecklar och ger dem saker. Och framför allt: socialsamvaro med andra barn är jätteviktigt tycker jag. Och då menar jag inte chattande och genom datorn utan IRL.
Jag tycker så som ni gör låter sunt Camilla.
7
Jag förstår dej!
Och jag blir faktiskt lite konfundersam över svaren ovan, att alla tar det så lätt när ett barn vill bo i en fictiv värld framför datorn all sin tid. Är det verkligen inte lite oroväckande?
Min äldste son som är 10 år skulle utan våra begränsingar lätt kunnat sitta vid datorn mestadelen av hans vakna tid, och vi är väl då grymma föräldrar som har begränsat honom med speltid och en regel att vid matbordet pratar vi inte spel.
Våra två andra barn spelar när de vill och kan sköta det själva utan några som helst problem. Men våran 10 åring är liksom helt besatt, även om det blivit bättre senaste åren. Han har lärt sig hitta andra saker som ger honom något.
Och ja, det hade gällt detsamma om han ville spela fotboll all sin vakna tid. Men mig veterligen är det nog inte så många som orkar spela fotboll från morgon till kväll.
Men jag tror absolut att endel barn kan behöva hjälp att komma på andra saker som utvecklar och ger dem saker. Och framför allt: socialsamvaro med andra barn är jätteviktigt tycker jag. Och då menar jag inte chattande och genom datorn utan IRL.
Jag tycker det låter helt bra att begränsa spelandet och att inte vilja prata om spelen varje vaken minut. Men man ska veta varför man vill begränsa det. För fiktiva världar är det ju hela tiden när barn leker. Att försjunka i en bra bok är att tillbringa tiden i en fiktiv värld, men hur vanligt är det att man begränsar läsningen till en timme om dagen?
Vi svarar väl utifrån våra erfarenheter, helt enkelt. Mina barn kan spela, men de pratar inte så mycket om spelen se´n. De berättar stolt när de kommit förbi något svårt, men det räcker så. Ibland tjatar de om att spela, men de tröttnar på det också emellanåt. Och de spelar allra oftast två och två. Samarbetar. Därför ser jag det inte som något stort problem. De gånger jag har kommit på mig själv med att vilja begränsa spelandet har jag bara velat begränsa spelandet. Ganska ologiskt, har jag kommit på.
Jag tycker det låter helt bra att begränsa spelandet och att inte vilja prata om spelen varje vaken minut. Men man ska veta varför man vill begränsa det. För fiktiva världar är det ju hela tiden när barn leker. Att försjunka i en bra bok är att tillbringa tiden i en fiktiv värld, men hur vanligt är det att man begränsar läsningen till en timme om dagen?
Vi svarar väl utifrån våra erfarenheter, helt enkelt. Mina barn kan spela, men de pratar inte så mycket om spelen se´n. De berättar stolt när de kommit förbi något svårt, men det räcker så. Ibland tjatar de om att spela, men de tröttnar på det också emellanåt. Och de spelar allra oftast två och två. Samarbetar. Därför ser jag det inte som något stort problem. De gånger jag har kommit på mig själv med att vilja begränsa spelandet har jag bara velat begränsa spelandet. Ganska ologiskt, har jag kommit på.
Spel är inte så dåliga, oroa dig inte. Detta är också sin egen kultur och det är väldigt häftigt om ett barn på 7 år är förtjust i detta. Jag är till exempel 25, förutom spel spelar jag även online på casinot https://betinia.se/sv/ och jag lyckas få pengar på det här sättet. Och det ger mig möjlighet att ha ledig tid som jag lägger på tv-spel.
9
Spel är inte så dåliga, oroa dig inte. Detta är också sin egen kultur och det är väldigt häftigt om ett barn på 7 år är förtjust i detta. Jag är till exempel 25, förutom spel spelar jag även online på casinot https://betinia.se/sv/ och jag lyckas få pengar på det här sättet. Och det ger mig möjlighet att ha ledig tid som jag lägger på tv-spel.
Jag gillar inte riktigt att han fortfarande spenderar tid vid datorn. Nyligen såg jag hur han tittade på recensionen https://toppcasinonorge.com/spilleautomater/ och jag var också intresserad av detta. Bonusar väckte särskild uppmärksamhet.
12
Jag gillar inte riktigt att han fortfarande spenderar tid vid datorn. Nyligen såg jag hur han tittade på recensionen https://toppcasinonorge.com/spilleautomater/ och jag var också intresserad av detta. Bonusar väckte särskild uppmärksamhet.
Det blir för mycket spel, det tycker jag definitivt. Alla mina tre barn spelar för mycket i mitt tycke. Men, och det tror jag är viktigt, det är jag som projicerar mina egna förväntningar och behov i livet på mina barn.
13
Det blir för mycket spel, det tycker jag definitivt. Alla mina tre barn spelar för mycket i mitt tycke. Men, och det tror jag är viktigt, det är jag som projicerar mina egna förväntningar och behov i livet på mina barn.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.