Skolstartsrapport!
_0409 Septemberbarn
  1. Medlem sedan
    Nov 2002
    #1

    Skolstartsrapport!

    Jaha, så har våra små knoddar blivit skolbarn! Hur gick det till?!

    Hur har det gått för era barn? Var de förväntansfulla eller oroliga? Hur var första reaktionen?

    Här har det väl gått måttligt bra. 1,5 vecka på fritids först, där han inte tog kontakt med någon annan än storasyster (som helst ville leka med sina kompisar). Idag var det inte alls roligt på morgonen. Han såg ut som om jag förde honom till slaktbänken...

    Väl på skolgården var det fullt av föräldrar och barn. När rektor pratade smet han in under en klätterställning och vägrade komma fram. F-klassen ropades upp först och Lilleman står tidigt på listan, men jag hade lirkat fram honom först när sista barnet blev uppropat. Han grät bittra tårar och skyllde på alla möjliga saker.

    Det var jag och en förälder till (av 24) som följde med in i kapprummet och satt och kramade varsitt barn. Jag talade om att jag tänkte vara med honom så länge som HAN ville att jag skulle vara med (och tänkte totalt köra över fröken som sagt att föräldrarna inte skulle följa med), men plötsligt sa Lilleman: "Nu kan du gå ut till Storan, hon saknar dig nog också". Så jag slank ut till Storan och fick veta att jag kunde komma tillbaka halv ett, då de skulle vara klara.

    Det kändes lite tomt och konstigt att lämna barnen, men jag hann ju med några timmars jobb. När jag sedan kom för att hämta så möttes jag av en glädjestrålande Lilleman som bubblade över av allt roligt de gjort. Han visade klassrummet, bänken, pärmen, hyllan... Han till och med släpade iväg mig och Storan till den lekplats de gått till för att leka och äta glass.

    Efteråt åkte vi till badsjön för ett eftermiddagsdopp. P åväg dit berättade han att han varit rädd på morgonen, för han trodde att fröknarna skulle vara elaka, men det var de ju inte, så ALLT var bara bra och roligt med skolan!

    Och det kommer säkert bli ännu bättre när han lär känna de andra barnen i klassen. Än så länge känner han ingen, han är ett av ca 6 barn utifrån. Men det var flera barn (ja, hm, enbart pojkar) som tog kontakt med honom på lunchrasten, så jag känner mig inte orolig.

    Nu vill jag verkligen höra hur det gått för DITT barn!
  2. 1
    Skolstartsrapport! Jaha, så har våra små knoddar blivit skolbarn! Hur gick det till?!

    Hur har det gått för era barn? Var de förväntansfulla eller oroliga? Hur var första reaktionen?

    Här har det väl gått måttligt bra. 1,5 vecka på fritids först, där han inte tog kontakt med någon annan än storasyster (som helst ville leka med sina kompisar). Idag var det inte alls roligt på morgonen. Han såg ut som om jag förde honom till slaktbänken...

    Väl på skolgården var det fullt av föräldrar och barn. När rektor pratade smet han in under en klätterställning och vägrade komma fram. F-klassen ropades upp först och Lilleman står tidigt på listan, men jag hade lirkat fram honom först när sista barnet blev uppropat. Han grät bittra tårar och skyllde på alla möjliga saker.

    Det var jag och en förälder till (av 24) som följde med in i kapprummet och satt och kramade varsitt barn. Jag talade om att jag tänkte vara med honom så länge som HAN ville att jag skulle vara med (och tänkte totalt köra över fröken som sagt att föräldrarna inte skulle följa med), men plötsligt sa Lilleman: "Nu kan du gå ut till Storan, hon saknar dig nog också". Så jag slank ut till Storan och fick veta att jag kunde komma tillbaka halv ett, då de skulle vara klara.

    Det kändes lite tomt och konstigt att lämna barnen, men jag hann ju med några timmars jobb. När jag sedan kom för att hämta så möttes jag av en glädjestrålande Lilleman som bubblade över av allt roligt de gjort. Han visade klassrummet, bänken, pärmen, hyllan... Han till och med släpade iväg mig och Storan till den lekplats de gått till för att leka och äta glass.

    Efteråt åkte vi till badsjön för ett eftermiddagsdopp. P åväg dit berättade han att han varit rädd på morgonen, för han trodde att fröknarna skulle vara elaka, men det var de ju inte, så ALLT var bara bra och roligt med skolan!

    Och det kommer säkert bli ännu bättre när han lär känna de andra barnen i klassen. Än så länge känner han ingen, han är ett av ca 6 barn utifrån. Men det var flera barn (ja, hm, enbart pojkar) som tog kontakt med honom på lunchrasten, så jag känner mig inte orolig.

    Nu vill jag verkligen höra hur det gått för DITT barn!
  3. Medlem sedan
    Oct 2001
    #2
    För Juni har det gått jättebra. Hon var nervös i somras och "ville inte börja i skolan och få läxor", men efter att vi hade köpt alla skolsaker, ryggsäck, gympapåse och sånt, så var hon bara stolt och förväntansfull.

    Hon kände ingen i klassen förutom två killar från förskolan. Men hon säger att hon redan har fått massa kompisar, och idag blev hon nog väldigt populär när hon tappade sin andra tand mitt i samlingen!!

    Jag var arg i början och mailade rektorn förra veckan som jag fortfarande inte har fått svar på... Jag ifrågasatte hur man kunde ändra namnet på förskoleklasserna utan att informera om det innan, så man kommer med sin snart 6-åring på uppropsdagen och får veta att hon inte alls ska gå i FC som vi har vetat sen i våras, utan i FA. Storasyster går i C, så hon såg verkligen fram emot att gå i "samma" som Jolina. Så det var lite konstigt när jag var tvungen att lämna henne med det beskedet första dagen, men sen har det gått bra som tur är!

    Det är skillnad mot när storasyster började i skolan. Hon kändes mycket mindre och hon hade ju inte samma trygghet som Juni har iom att hon har varit med och hämtat/lämnat Jolina där i två år, plus att storasyster finns i samma hus en trappa upp!

    Vår lilla lillasyster Juni har blivit så stor! Igår lärde hon sig dessutom att cykla och kunde både starta och stanna själv på en gång!
  4. 2
    För Juni har det gått jättebra. Hon var nervös i somras och "ville inte börja i skolan och få läxor", men efter att vi hade köpt alla skolsaker, ryggsäck, gympapåse och sånt, så var hon bara stolt och förväntansfull.

    Hon kände ingen i klassen förutom två killar från förskolan. Men hon säger att hon redan har fått massa kompisar, och idag blev hon nog väldigt populär när hon tappade sin andra tand mitt i samlingen!!

    Jag var arg i början och mailade rektorn förra veckan som jag fortfarande inte har fått svar på... Jag ifrågasatte hur man kunde ändra namnet på förskoleklasserna utan att informera om det innan, så man kommer med sin snart 6-åring på uppropsdagen och får veta att hon inte alls ska gå i FC som vi har vetat sen i våras, utan i FA. Storasyster går i C, så hon såg verkligen fram emot att gå i "samma" som Jolina. Så det var lite konstigt när jag var tvungen att lämna henne med det beskedet första dagen, men sen har det gått bra som tur är!

    Det är skillnad mot när storasyster började i skolan. Hon kändes mycket mindre och hon hade ju inte samma trygghet som Juni har iom att hon har varit med och hämtat/lämnat Jolina där i två år, plus att storasyster finns i samma hus en trappa upp!

    Vår lilla lillasyster Juni har blivit så stor! Igår lärde hon sig dessutom att cykla och kunde både starta och stanna själv på en gång!
  5. Medlem sedan
    Nov 2003
    #3
    Alva har redan gått en vecka i förskola, som det heter här. Hennes förskola är helt separerad från och finns på annan plats än resten av skolan, på grund av att skolan håller på att byggas ut. Men efter nyår får också förskoleeleverna flytta in till den "stora" skolan och hon får känna på "skollivet" på riktigt
    Här var förskolestarten ganska odramatisk. Hon hade sett fram massor emot att börja, men kvällen före drabbades hon ändå av stora skälvan. Hon grät och sa att hon inte tänkte gå till förskolan. Men på morgonen var allt bortblåst och vi gick glatt iväg Alvas bästa kompis och samtidigt vår närmaste granne går i samma grupp, plus många tjejer hon känner från kyrkans klubbverksamhet hon gått på de senaste två åren. Så när vi kom fram sprang hon genast iväg och lekte och jag gick hem, avskedsproceduren tog en minut typ
    Hon har trivts väldigt bra hela veckan och är jättesur på mig för att hon inte får gå på eftis (ert fritids förmodar jag?), men 1 oktober börjar jag ju jobba så då får hon sin vilja igenom
  6. 3
    Alva har redan gått en vecka i förskola, som det heter här. Hennes förskola är helt separerad från och finns på annan plats än resten av skolan, på grund av att skolan håller på att byggas ut. Men efter nyår får också förskoleeleverna flytta in till den "stora" skolan och hon får känna på "skollivet" på riktigt
    Här var förskolestarten ganska odramatisk. Hon hade sett fram massor emot att börja, men kvällen före drabbades hon ändå av stora skälvan. Hon grät och sa att hon inte tänkte gå till förskolan. Men på morgonen var allt bortblåst och vi gick glatt iväg Alvas bästa kompis och samtidigt vår närmaste granne går i samma grupp, plus många tjejer hon känner från kyrkans klubbverksamhet hon gått på de senaste två åren. Så när vi kom fram sprang hon genast iväg och lekte och jag gick hem, avskedsproceduren tog en minut typ
    Hon har trivts väldigt bra hela veckan och är jättesur på mig för att hon inte får gå på eftis (ert fritids förmodar jag?), men 1 oktober börjar jag ju jobba så då får hon sin vilja igenom
  7. Medlem sedan
    Nov 2002
    #4
    Jag tror inte att de tänker på att sådana detaljer kan betyda mycket för små barn. Känslan av kontroll försvinner ju om man plötsligt går i en annan klass!

    Vad roligt att det går så bra! Lilleman känns inte heller lika liten som Storan gjorde, men så är han född i september och inte i december.
  8. 4
    Jag tror inte att de tänker på att sådana detaljer kan betyda mycket för små barn. Känslan av kontroll försvinner ju om man plötsligt går i en annan klass!

    Vad roligt att det går så bra! Lilleman känns inte heller lika liten som Storan gjorde, men så är han född i september och inte i december.
  9. Medlem sedan
    Nov 2002
    #5
    Låter härligt!
    Vilken "tur" att du ska börja jobba snart så att hon får gå på eftis!
  10. 5
    Låter härligt!
    Vilken "tur" att du ska börja jobba snart så att hon får gå på eftis!
  11. Medlem sedan
    Nov 2003
    #6
    Vetdu det tycker faktiskt jag också Jag har aldrig nånsin längtat så mycket efter att få börja jobba, 2,5 år hemma räcker
  12. 6
    Vetdu det tycker faktiskt jag också Jag har aldrig nånsin längtat så mycket efter att få börja jobba, 2,5 år hemma räcker

Liknande trådar

  1. Skolstartsrapport
    By -svea- in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2011-09-06, 20:32
  2. Skolstartsrapport
    By Nissa in forum Förskoleklass (6-års.)
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2008-08-27, 10:59
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar