sonen har inga kompisar

[Anonym]

Min son är snart 4 år.
Han är inte speciellt social av sig och sysselsätter sig bra själv.
Han är ingen som pockar på uppmärksamhet och har aldrig varit.
Han har även svårt med ögonkontakt och svårt att ta initiativ varför han utretts på BUP men fick ingen diagnos.
Han går på dagis och rent praktiskt fungerar det, är med på samlingar och gemensamma aktiviteter osv, men så fort det är fri lek leker han ensam.
Jag försöker få honom att ta kontakt med andra barn, men han har svårt för det, dels hur man gör och sedan är det nog viljan också som tryter.
Jag tänker mycket på hur det ska bli i skolan osv om det inte lossnar för honom.
hemma tycker han jättemycket om när vi leker med honom och han leker periodvis bra också med storasyster, men hon är alltid drivande, likaså vi i leken.
Hur kan man få honom att vilja leka mer med andra?

[Nissa]

Prova att bjuda hem kompisar från dagis, så att de kan få en kontakt hemma och något att fortsätta med på dagis.

[Nissa]

Hm skickade för fort!
Att VILJA leka måste komma från honom själv. Ni kan hjälpa honom när han själv vill, men så länge han inte har något intresse av att leka med andra så låt det vara så. Men håll lite koll och hjälp honom då han visar intresse. Om det intresset kommer imorgon eller då han är 12, det vet man inte.

Det funkar utmärkt att hålla sig för sig själv, det brukar accepteras. Problemen uppstår då barnet själv vill byta beteende, om ingen ser och kan hjälpa.

[Anonym]

Vi har funderat på det, och prövat vid ett par tillfällen, men har hittills inte funkat, det blir ensamlek ändå vilket är lite märkligt eftersom han ofta vill att vi föräldrar ska vara med och leka.
Vi vet inte riktigt hur påtryckande vi ska vara heller. Jag oroar mig mest för framtiden. Det hör väl inte till vanligheterna att vilja leka ensam som barn. När han väl försöker ta kontakt på dagis är det ingen som lyssnar, det har vi sett även tex hos kusinerna, jag antar att han tröttnar på att försöka och drar sig undan.
Han är också en kille med stort teknikintresse och inte så fysisk av sig-gillar inte bollsporter, slåss inte osv.

[mamma till D & A]

Jag har samma funderingar som du. Har också en son som snart fyller 4 år och inte leker med andra barn.
Kanske är våra pojker olika för min pojke kräver uppmärksamhet hemma hela tiden, men på dagis är han en blyg tillbakadragen kille och när jag pushar honom att leka med andra barn så vill han inte.
Jag tycker det är svårt att veta hur mycket man ska försöka lägga sig i, för risken om man tjatar och försöker arrangera nåt är väl att det låser sig ännu mer. Det jag tänkt att är att försöka umgås med kompisar som har barn i ungefär samma ålder, men jag märker på min pojke att han helst drar sig till yngre barn (han har en lillasyster också).
Men din pojke har ju fördelen med en storasyster som kan lära honom att leka.
Jag tycker ändå att våra pojkar är så pass små ännu att man inte ska göra för stor sak av det. När de blir lite större kanske man kan hitta nån fritidsaktivitet där de kan träffa likasinnade. Det måste ju finnas annat än sport även för små barn.

[Nissa]

Som mamma till en snart 8-åring med mycket liknande situation så vill jag börja med att säga: Han är bara tre år!
Det är jättebra att kunna sysselsätta sig själv och troligen har han inget intresse av att leka med sina dagiskamrater. Försök fokusera på nuet, på vad han vill och behöver just nu (och inte vad omgivningen eller du tycker att han behöver eller hur det kan bli om 4 år då han börjar skolan). När han börjar skolan är han dubbelt så gammal som han är nu, så det kan hända massor.

Jag tror inte alls att det är så ovanligt att vilja leka på egen hand, det är bara att i vårt samhälle idag "ska" man vara utåtriktad _hela_ tiden.

Samtidigt vill jag inte förringa din oro, jag har varit där själv. När R började i 5-årsgruppen började problemen med ovilja att gå till dagis. Jag bad om extra utvecklingssamtal och fick bara höra positiva saker: "R leker så bra med ALLA barn!"
På vårens avslutningssamtal så fick jag dock höra "OJ, vad R utvecklats, nu är hon mycket mer delaktig" vilket ju gjorde mig förvirrad, för allt hade ju varit såååå bra innan?

(Numera tolkar jag "leker med alla barn" mer som att "leker med de barn som inte heller har någon att leka med")

På våren i f-klass började problemen med ont i magen eller ont i huvudet (bara på skoldagar, inga allergier, inga synproblem), men trots kontakt med skolsyster, klasslärare osv så fick jag bara höra att ALLT var bra.
Jag var med flera gånger i skolan och det jag såg var att R hela tiden parallell-lekte, utan särskilt mycket samspel med övriga. Jag såg hur övriga barn hälsade på varandra på morgonen, medan R verkade vara osynlig.

Vi har nu bytt skola och där har läraren samt en i fritidspersonalen verkat förstå R:s behov att få HJÄLP in i gemenskapen, inte bara hitta på sysselsättning.

Detta kanske bara låter negativt, men såhär i efterhand så känner jag att det jag skulle gjort varit att trycka på att barnet behöver hjälp in i aktiviteterna, t.ex. att de har teambuildingövningar eller liknande uppdrag. HAde det inte räckt, skulle jag byta förskola.
Men som jag sagt innan, initatitvet måste komma från barnet. Att bli pådyvlad "kompisar" man inte är intresserad av leder ingenstans. (Du har ingen bekant med jämnåriga barn så att ni kan träffas som familjer?)

Mitt andra barn (6 år) har samma intressen som din son, dvs teknik, pyssel, lego, rollekar med dinosaurier osv och M har aldrig haft problem med kompisar, utan haft flera goda vänner som lekt även på fritiden.

Så mitt råd är att du följer din känsla för vad din son behöver JUST NU.
Lycka till!

[Ullu]

Jag tycker att du ska vänta och se - han är väldigt ung fortfarande. Du kanske kan prata med förskolepersonalen och be dem uppmärksamma att han kan behöva hjälp att komma in i andras lekar (när han själv vill det alltså).

Min son som idag är 7½ var inte heller speciellt intresserad av att leka med andra barn i din sons ålder. Det var först runt 5 som vi började höra från dagis att han faktiskt ville leka MED de andra barnen, och först då han efterfrågade att börja leka med grannbarnen på fritiden. I dag har han många kompisar han leker med, och vill hellre vara med dem än följa med oss om vi ska någon annanstans....

Så försök att ta det lugnt. Han har lång tid på sig innan skolan börjar och det händer så mycket i barns utveckling på den här tiden.