Nu kanske jag missförstått inläggen, men kan man som förälder säga nej till insatser för barnet? Dvs säga nej till resursperson, stödundervisning osv? Med hänvisning till vad, i så fall?
Resurs i klassrummet måste ju vara lätt för skolan att motivera ändå, dvs säga att det är klassen som helhet som behöver den. Om det sedan är en elev som tar mesta tiden är ju en annan sak.
1
Kan man säga nej till resurs? Nu kanske jag missförstått inläggen, men kan man som förälder säga nej till insatser för barnet? Dvs säga nej till resursperson, stödundervisning osv? Med hänvisning till vad, i så fall?
Resurs i klassrummet måste ju vara lätt för skolan att motivera ändå, dvs säga att det är klassen som helhet som behöver den. Om det sedan är en elev som tar mesta tiden är ju en annan sak.
Jag har varit med om att föräldrar sagt nej till undervisning i mindre grupp ett par timmar i veckan (och resten av tiden dvs typ 70% i helklass). Deras barn skulle inte "pekas ut" trots att h*n inte fixade stor grupp utan exploderade/slog/kränkte andra barn när h*n blev överstimluerad. Skolan skulle "lösa problemet" och klara av barnet i den stora klassen och varje utbrott var skolans fel.
Vi har använt ord som "stöd", "trygghet", "nära vuxenkontakt" osv. när vi pratat om mindre grupper, föräldrarna har påstått att vi "fryser ut", "avvisar", "kränker" (osv) barnet när vi försökt få till en fungerande undervisningssituation för barnet som inte klarar intrycken från mer än 20 jämnåriga.
Nu vet jag inte exakt var gränsen går rent lagligt, vi har haft barn som varit så extrema att rektor fattat beslut mot föräldrarnas vilja men det har varit LÅNG väg dit. Fast vi kanske har en mesig ledning?
3
Jag har varit med om att föräldrar sagt nej till undervisning i mindre grupp ett par timmar i veckan (och resten av tiden dvs typ 70% i helklass). Deras barn skulle inte "pekas ut" trots att h*n inte fixade stor grupp utan exploderade/slog/kränkte andra barn när h*n blev överstimluerad. Skolan skulle "lösa problemet" och klara av barnet i den stora klassen och varje utbrott var skolans fel.
Vi har använt ord som "stöd", "trygghet", "nära vuxenkontakt" osv. när vi pratat om mindre grupper, föräldrarna har påstått att vi "fryser ut", "avvisar", "kränker" (osv) barnet när vi försökt få till en fungerande undervisningssituation för barnet som inte klarar intrycken från mer än 20 jämnåriga.
Nu vet jag inte exakt var gränsen går rent lagligt, vi har haft barn som varit så extrema att rektor fattat beslut mot föräldrarnas vilja men det har varit LÅNG väg dit. Fast vi kanske har en mesig ledning?
De mindre undervisningsgrupper som fanns när vi var små var ju rena straffet och ett totalt utpekande. Stigmatiserad för resten av skoltiden och ibland resten av livet... Men idag har väl ingen skola den formen av obs-klasser.
4
De mindre undervisningsgrupper som fanns när vi var små var ju rena straffet och ett totalt utpekande. Stigmatiserad för resten av skoltiden och ibland resten av livet... Men idag har väl ingen skola den formen av obs-klasser.
Nej, det har inte handlat om obs-klasser här. Så klart
Utan mer att vid bara några få tillfällen i veckan få sitta i lugn och ro tillsammans med en resursperson och då på de "svåraste" lektionerna, dvs. de lektioner som annars oftast slutar med konflikter och sociala misslyckanden. Inte som straff utan som hjälp att lära sig dels skolämnena, men också att få en chans att träna på det sociala och mer "allmänna" som är svårt (som att visa att man inte kan, be om hjälp, hitta på strategier för vad man kan göra när man tappar koncentration osv.) Så att man på sikt kan arbeta bra i storgrupp.
Ingen mår ju bra av att ett barn flippar ur och slår andra barn eller kastar stolar mot dem, allra minst det barn som flippar.
5
Nej, det har inte handlat om obs-klasser här. Så klart
Utan mer att vid bara några få tillfällen i veckan få sitta i lugn och ro tillsammans med en resursperson och då på de "svåraste" lektionerna, dvs. de lektioner som annars oftast slutar med konflikter och sociala misslyckanden. Inte som straff utan som hjälp att lära sig dels skolämnena, men också att få en chans att träna på det sociala och mer "allmänna" som är svårt (som att visa att man inte kan, be om hjälp, hitta på strategier för vad man kan göra när man tappar koncentration osv.) Så att man på sikt kan arbeta bra i storgrupp.
Ingen mår ju bra av att ett barn flippar ur och slår andra barn eller kastar stolar mot dem, allra minst det barn som flippar.
Jo, vår förra skola, vanlig kommunal, har just sådan liten klass, vad jag förstår helt detsamma som det som hette obs-klass när vi var små. Eller förresten - inte riktigt, för när vi var små så var de lätt förståndshandikappade instängda på institutioner fortfarande, och även de går ju i den här "lilla gruppen" nu, tillsammans med några barn som är nykomna till Sverige och inte fixar språket, och några med tydliga neuropsykiatriska problem, och några allmänt utåtagerande.
Jag visste inte att "inga" skolor hade den här formen av klasser längre?
6
Jo, vår förra skola, vanlig kommunal, har just sådan liten klass, vad jag förstår helt detsamma som det som hette obs-klass när vi var små. Eller förresten - inte riktigt, för när vi var små så var de lätt förståndshandikappade instängda på institutioner fortfarande, och även de går ju i den här "lilla gruppen" nu, tillsammans med några barn som är nykomna till Sverige och inte fixar språket, och några med tydliga neuropsykiatriska problem, och några allmänt utåtagerande.
Jag visste inte att "inga" skolor hade den här formen av klasser längre?
När vår son behövde hjälp i skolan så blev vi alltid tillfrågade om insatserna som skolan funderade på. Vi såg det som ett guldläge och tyckte det var perfekt att sonen fick sitta med EN lärare flera lektioner. Han fick ju jättebra hjälp!
Som jag förstod det så kunde vi säga nej till både undervisande i enrum och assistenter, men vi tyckte bara det var positivt och tackade och tog emot stödet.
7
När vår son behövde hjälp i skolan så blev vi alltid tillfrågade om insatserna som skolan funderade på. Vi såg det som ett guldläge och tyckte det var perfekt att sonen fick sitta med EN lärare flera lektioner. Han fick ju jättebra hjälp!
Som jag förstod det så kunde vi säga nej till både undervisande i enrum och assistenter, men vi tyckte bara det var positivt och tackade och tog emot stödet.
Förälder kan säga NEJ. Visst dokumenteras det att de tackar nej till hjälp, men vad spelar det för roll.
Föräldrarna kan kräva att barnet, trots hur de beter sig, trots hur alla andra har det, att barnet ska gå i helklass, som ett "vanligt" barn. De kan neka till allt. Sen hur andra barn har det spelar ingen roll. Deras barn ska på intet sätt vara utpekat osv osv osv. Är det en resurs i klassen och den personen behöver lägga tid på berörd elev, så blir det skit på skolan för det.
Nej, skolan har det inte lätt. "Störig" elevs föräldrar vill inget och deras barn har all rätt i världen och skolan ska ändå lösa det. "Alla" andra barn får gilla läget, men ibland finns det föräldrar som vill och hör av sig. Vad ska skolan göra?
8
Förälder kan säga NEJ. Visst dokumenteras det att de tackar nej till hjälp, men vad spelar det för roll.
Föräldrarna kan kräva att barnet, trots hur de beter sig, trots hur alla andra har det, att barnet ska gå i helklass, som ett "vanligt" barn. De kan neka till allt. Sen hur andra barn har det spelar ingen roll. Deras barn ska på intet sätt vara utpekat osv osv osv. Är det en resurs i klassen och den personen behöver lägga tid på berörd elev, så blir det skit på skolan för det.
Nej, skolan har det inte lätt. "Störig" elevs föräldrar vill inget och deras barn har all rätt i världen och skolan ska ändå lösa det. "Alla" andra barn får gilla läget, men ibland finns det föräldrar som vill och hör av sig. Vad ska skolan göra?
Detta gäller ju inte bara för barn som är "störiga" utan även lugna barn med inlärningsproblem. Det finns föräldrar som tycker att deras barn är hur duktiga som helst och inte behöver extra stöd i undervisningen och därför inte går med på att barnet ska få extra hjälp.
9
Detta gäller ju inte bara för barn som är "störiga" utan även lugna barn med inlärningsproblem. Det finns föräldrar som tycker att deras barn är hur duktiga som helst och inte behöver extra stöd i undervisningen och därför inte går med på att barnet ska få extra hjälp.
Men frågan är varför man har en liten grupp.
OBS-klasserna förr i tiden var ju mest till för att lyfta ut "jobbiga barn" ur klassen. Det var ju inte ens till speciallärare de fick gå, utan oftast var det någon lite tuffare (många gånger obehörig) lärare som mest var till för att hålla eleverna i schack.
Om man har en liten undervisningsgrupp idag så är det för de elever som kräver specialundervisning av speciallärare. Många av de eleverna behöver ju lugn och ro omkring sig, de behöver en lärare som står tillhands bredvid. Svårt att ordna detta i ett vanligt klassrum med allt som pågår runtom.
Jag tycker därför att det är frågan om vilken attityd man som förälder intar. Om man bestämmer sig för att det är fel och stigmatiserande att ens barn får gå ut ur klassrummet och få enskild undervisning, eller få undervisning i lugn och ro i liten grupp - ja vad ska vi då göra? Vore det inte bättre att ta det för vad det är: ett erbjudande som kan LYFTA ditt barn. Men ditt barn behöver höra detta från dig, att det inte är fel, utan RÄTT att få komma ifrån och få den hjälp som behövs.
Vi är ju som bekant inte stöpta i samma mall - det brukar ju föräldrar vara snabba att påpeka - men så fort det handlar om särskilda åtgärder för ett speciellt barn så är det fel? Då är det rätt att vara en i mängden i en stor klass där det är snudd på omöjligt att ge den riktade specialundervisningen..?
10
Men frågan är varför man har en liten grupp.
OBS-klasserna förr i tiden var ju mest till för att lyfta ut "jobbiga barn" ur klassen. Det var ju inte ens till speciallärare de fick gå, utan oftast var det någon lite tuffare (många gånger obehörig) lärare som mest var till för att hålla eleverna i schack.
Om man har en liten undervisningsgrupp idag så är det för de elever som kräver specialundervisning av speciallärare. Många av de eleverna behöver ju lugn och ro omkring sig, de behöver en lärare som står tillhands bredvid. Svårt att ordna detta i ett vanligt klassrum med allt som pågår runtom.
Jag tycker därför att det är frågan om vilken attityd man som förälder intar. Om man bestämmer sig för att det är fel och stigmatiserande att ens barn får gå ut ur klassrummet och få enskild undervisning, eller få undervisning i lugn och ro i liten grupp - ja vad ska vi då göra? Vore det inte bättre att ta det för vad det är: ett erbjudande som kan LYFTA ditt barn. Men ditt barn behöver höra detta från dig, att det inte är fel, utan RÄTT att få komma ifrån och få den hjälp som behövs.
Vi är ju som bekant inte stöpta i samma mall - det brukar ju föräldrar vara snabba att påpeka - men så fort det handlar om särskilda åtgärder för ett speciellt barn så är det fel? Då är det rätt att vara en i mängden i en stor klass där det är snudd på omöjligt att ge den riktade specialundervisningen..?
Jättebra inställning.
Inte svar till dig, men till det en del andra skrivit: tänk på att de "stökiga" barnen många gånger är stökiga just för att de inte förstår och inte får den hjälp de behöver.
Många stökar inte alls när de sitter hos specialläraren, för där blir inlärninssituationen hanterbar och begriplig för dem.
11
Jättebra inställning.
Inte svar till dig, men till det en del andra skrivit: tänk på att de "stökiga" barnen många gånger är stökiga just för att de inte förstår och inte får den hjälp de behöver.
Många stökar inte alls när de sitter hos specialläraren, för där blir inlärninssituationen hanterbar och begriplig för dem.
Jag undrade mest vad det var för skillnad mellan de små grupper som finns nu, och de som fanns förr. Men det är ju ingen skillnad då? Speciallärare fanns i obs-klassen förr med, jag minns t o m deras namn, och fler personal fanns där också.
Jag tycker det låter som att det är väl så stigmatiserande att bli flyttad till den lilla gruppen idag, efter att ha lyssnat på sonen och hans kompisar. Förr kunde det anses lite tufft att hamna i obs-klass, det verkar det inte alls vara idag.
12
Jag undrade mest vad det var för skillnad mellan de små grupper som finns nu, och de som fanns förr. Men det är ju ingen skillnad då? Speciallärare fanns i obs-klassen förr med, jag minns t o m deras namn, och fler personal fanns där också.
Jag tycker det låter som att det är väl så stigmatiserande att bli flyttad till den lilla gruppen idag, efter att ha lyssnat på sonen och hans kompisar. Förr kunde det anses lite tufft att hamna i obs-klass, det verkar det inte alls vara idag.
Då måste jag återigen svara att det mest handlar om vilket förhållningssätt du antar när du får höra att du/ditt barn får möjligheten att gå till en liten undervisningsgrupp.
Om man får höra av sina och andras föräldrar att det är hemskt och stigmatiserande då blir det också självuppfyllande. Om ens förälder istället reagerar med "Åh vad BRA!!!" så blir nog statusen en helt annan.
I de skolor jag arbetat på så har det ibland varit hemskt att gå till specialläraren och på andra ställen har barnen närmast stått i kö och alla vill gå dit. Det har inte varit någon större skillnad på själva läraren och upplägget, utan det har handlat om att barnen vetat om att det är guldläge att få sitta i en liten, lugn grupp och få nästan ensamrätt på en lärares hjälp.
Men återigen, om du bemöter ditt barn med "Åh nej, stackars dig" i antingen tal eller handling, så blir säkert den lilla undervisningsgruppen stigmatiserande. Du kan nog få precis vad som helst att bli traumatiskt på det viset - du väljer själv. Dessvärre gör inte ditt barn det för den stackaren dras med i vad du och andra vuxna lägger för värderingar på olika företeelser. Den kan till och med dras med i att tycka att den hjälp den har rätt till att få i skolan är hemsk och stigmatiserande...
13
Då måste jag återigen svara att det mest handlar om vilket förhållningssätt du antar när du får höra att du/ditt barn får möjligheten att gå till en liten undervisningsgrupp.
Om man får höra av sina och andras föräldrar att det är hemskt och stigmatiserande då blir det också självuppfyllande. Om ens förälder istället reagerar med "Åh vad BRA!!!" så blir nog statusen en helt annan.
I de skolor jag arbetat på så har det ibland varit hemskt att gå till specialläraren och på andra ställen har barnen närmast stått i kö och alla vill gå dit. Det har inte varit någon större skillnad på själva läraren och upplägget, utan det har handlat om att barnen vetat om att det är guldläge att få sitta i en liten, lugn grupp och få nästan ensamrätt på en lärares hjälp.
Men återigen, om du bemöter ditt barn med "Åh nej, stackars dig" i antingen tal eller handling, så blir säkert den lilla undervisningsgruppen stigmatiserande. Du kan nog få precis vad som helst att bli traumatiskt på det viset - du väljer själv. Dessvärre gör inte ditt barn det för den stackaren dras med i vad du och andra vuxna lägger för värderingar på olika företeelser. Den kan till och med dras med i att tycka att den hjälp den har rätt till att få i skolan är hemsk och stigmatiserande...
Nu är det så att jag bara sett det "från sidan" och försökt förklara det så för sonen och hans kompisar som haft andra klasskompisar som varit väldigt arga över att behöva gå över till den lilla gruppen. Så du behöver inte försöka övertala mig.
Det jag var fundersam om var att någon skrev ovan att sådana små undervisningsgrupper som tidigare obs-klasser inte finns längre. Jag har ju själv sett att de finns och att attityderna mot dem bland eleverna kan vara minst lika illa som "förr", så det var det min fråga gällde. (Jag tänkte att det kunde varit ett rent undantag på vår förra skola, och att dessa klasser annars i stort sett var avskaffade - men det förstår jag nu att så är det inte.)
14
Nu är det så att jag bara sett det "från sidan" och försökt förklara det så för sonen och hans kompisar som haft andra klasskompisar som varit väldigt arga över att behöva gå över till den lilla gruppen. Så du behöver inte försöka övertala mig.
Det jag var fundersam om var att någon skrev ovan att sådana små undervisningsgrupper som tidigare obs-klasser inte finns längre. Jag har ju själv sett att de finns och att attityderna mot dem bland eleverna kan vara minst lika illa som "förr", så det var det min fråga gällde. (Jag tänkte att det kunde varit ett rent undantag på vår förra skola, och att dessa klasser annars i stort sett var avskaffade - men det förstår jag nu att så är det inte.)
(Och när det gäller vår egen skolsituation så kämpade vi väldigt för att få anpassad undervisning, men utan nämnvärt resultat, och sonen har därför nu bytt skola.)
15
(Och när det gäller vår egen skolsituation så kämpade vi väldigt för att få anpassad undervisning, men utan nämnvärt resultat, och sonen har därför nu bytt skola.)
Jag ser inga problem med mindre grupper som förr kallades obs-klasser. Man ska inte se dem som förvaring av stökiga barn utan hjälp till dessa. Meningen ska vara att de som går där ska gå tillfälligt och lära sig funka i riktig klass. Vissa kanske aldrig gör det, men många kan nog slussas tillbaka.
Kanske undervisningen i Sverige halkat efter internationellt eftersom lärarna nu måste vara OBS-lärare samtidigt som de har sin vanliga uppgift?
Ser man till att majoriteten av eleverna ska ha det bra så är mindre grupper för de barn som inte funkar i vanlig klass toppen. Istället försöker man se till att alla barn ska ha det exakt lika bra. En fin utopi, men det blir i princip kaos i praktiken och att många har det dåligt, inkl de utåtagerande barnen som fått det lugnt om de gått i mindre grupp.
16
Jag ser inga problem med mindre grupper som förr kallades obs-klasser. Man ska inte se dem som förvaring av stökiga barn utan hjälp till dessa. Meningen ska vara att de som går där ska gå tillfälligt och lära sig funka i riktig klass. Vissa kanske aldrig gör det, men många kan nog slussas tillbaka.
Kanske undervisningen i Sverige halkat efter internationellt eftersom lärarna nu måste vara OBS-lärare samtidigt som de har sin vanliga uppgift?
Ser man till att majoriteten av eleverna ska ha det bra så är mindre grupper för de barn som inte funkar i vanlig klass toppen. Istället försöker man se till att alla barn ska ha det exakt lika bra. En fin utopi, men det blir i princip kaos i praktiken och att många har det dåligt, inkl de utåtagerande barnen som fått det lugnt om de gått i mindre grupp.
Fast vi hade även motsatsen, det var ett gäng ovanligt DUKTIGA elever som fick extratid tillsammans med en resurs för att de barnen skulle få en chans att utveckla sin talang... Jag gick i en specialgrupp i matte och jag vet av andra som var extremt duktiga på språk som fick specialundervisning i det - förutom de som hade stödundervisning (exempelvis ett par dyslektiker).
17
Fast vi hade även motsatsen, det var ett gäng ovanligt DUKTIGA elever som fick extratid tillsammans med en resurs för att de barnen skulle få en chans att utveckla sin talang... Jag gick i en specialgrupp i matte och jag vet av andra som var extremt duktiga på språk som fick specialundervisning i det - förutom de som hade stödundervisning (exempelvis ett par dyslektiker).
Skolan har rätt att placera barn i vilken grupp de vill. Allt blir ju bäst om man har föräldrarna med sig men så fungerar det inte alltid. Skolan får inte utreda barn om inte föräldrarna godkänner men den dagliga skolsituationen med den vanliga skolpersonalen är det skolan som styr över. Föräldrarna kan inte motsätta sig att man placerar ytterligare en vuxen i klassrummet. Vad det står i dennes arbetsbeskrivning kan inte de lägga sig i. En resurs för en elev är ju ofta inte bara för den eleven utan för att läraren ska räcka till för övriga också.
18
Skolan har rätt att placera barn i vilken grupp de vill. Allt blir ju bäst om man har föräldrarna med sig men så fungerar det inte alltid. Skolan får inte utreda barn om inte föräldrarna godkänner men den dagliga skolsituationen med den vanliga skolpersonalen är det skolan som styr över. Föräldrarna kan inte motsätta sig att man placerar ytterligare en vuxen i klassrummet. Vad det står i dennes arbetsbeskrivning kan inte de lägga sig i. En resurs för en elev är ju ofta inte bara för den eleven utan för att läraren ska räcka till för övriga också.
Fast där har du väl fel. Skolan kan inte tvinga in ett barn i en grupp eller liknande. Föräldrarna kan säga nej. Visst finns det 2 paragrafer i skollagen, men det ska otroligt mycket till för att man ska kunna ta dessa till hjälp och stöd.
Jag vet fall där föräldrar sagt blankt nej till liten grupp eller särskild undervisninggrupp. Förälder har sagt nej till allt skolan har erbjudit. Skolan har inget kunnat göra, utan måste följa förälders önskan/begäran.
Skolplikt, skolan ska erbjuda.
19
Fast där har du väl fel. Skolan kan inte tvinga in ett barn i en grupp eller liknande. Föräldrarna kan säga nej. Visst finns det 2 paragrafer i skollagen, men det ska otroligt mycket till för att man ska kunna ta dessa till hjälp och stöd.
Jag vet fall där föräldrar sagt blankt nej till liten grupp eller särskild undervisninggrupp. Förälder har sagt nej till allt skolan har erbjudit. Skolan har inget kunnat göra, utan måste följa förälders önskan/begäran.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
