Blogginlägg om Ds.
Downs Syndrom
  1. Medlem sedan
    Oct 2010
    #1

    Blogginlägg om Ds.

    Hej alla!
    Skrev ett rätt långt inlägg om Downs syndrom på min blogg härom dagen, och vill gärna dela med mig och framför allt ha era åsikter om det.

    Vill absolut inte göra någon arg eller stött av det jag skriver, jag skriver bara precis som jag känner och konstlar inte till det.

    Skriv hemskt gärna en kommentar om vad ni tycker på min blogg, eller här om det är lättare.

    kram till er.

    http://chocovanilla.devote.se/blogs/...jaelpa-er-.htm
  2. 1
    Blogginlägg om Ds. Hej alla!
    Skrev ett rätt långt inlägg om Downs syndrom på min blogg härom dagen, och vill gärna dela med mig och framför allt ha era åsikter om det.

    Vill absolut inte göra någon arg eller stött av det jag skriver, jag skriver bara precis som jag känner och konstlar inte till det.

    Skriv hemskt gärna en kommentar om vad ni tycker på min blogg, eller här om det är lättare.

    kram till er.

    http://chocovanilla.devote.se/blogs/...jaelpa-er-.htm
  3. Medlem sedan
    May 2000
    #2
    Hej alla!
    Skrev ett rätt långt inlägg om Downs syndrom på min blogg härom dagen, och vill gärna dela med mig och framför allt ha era åsikter om det.

    Vill absolut inte göra någon arg eller stött av det jag skriver, jag skriver bara precis som jag känner och konstlar inte till det.

    Skriv hemskt gärna en kommentar om vad ni tycker på min blogg, eller här om det är lättare.

    kram till er.

    http://chocovanilla.devote.se/blogs/...jaelpa-er-.htm
    Jag håller med dig; jag förstår inte heller

    Å andra sidan dömer jag ingen, jag vet att många känner just så, jag vet också att de flesta efter ett tag, kortare eller längre, ändrar sig Alla reagerar olika, alla har vi olika erfarenheter som påverkar våra tankar i just den stunden när man får veta. Som flerbarnsförälder var det för mig inget jättetraumatiskt. Tvärtom.

    Men alla har rätt att känna så som de känner, man kan inte säga till någon att "du ska känna såhär!" Ingen ska ifrågasättas. DET är det viktigaste.
    anne.h med fyra absolut perfekta barn.

    Nätverk Dalarna för alla oss i Dalarna med stora som små barn med det lilla extra
  4. 2
    Hej alla!
    Skrev ett rätt långt inlägg om Downs syndrom på min blogg härom dagen, och vill gärna dela med mig och framför allt ha era åsikter om det.

    Vill absolut inte göra någon arg eller stött av det jag skriver, jag skriver bara precis som jag känner och konstlar inte till det.

    Skriv hemskt gärna en kommentar om vad ni tycker på min blogg, eller här om det är lättare.

    kram till er.

    http://chocovanilla.devote.se/blogs/...jaelpa-er-.htm
    Jag håller med dig; jag förstår inte heller

    Å andra sidan dömer jag ingen, jag vet att många känner just så, jag vet också att de flesta efter ett tag, kortare eller längre, ändrar sig Alla reagerar olika, alla har vi olika erfarenheter som påverkar våra tankar i just den stunden när man får veta. Som flerbarnsförälder var det för mig inget jättetraumatiskt. Tvärtom.

    Men alla har rätt att känna så som de känner, man kan inte säga till någon att "du ska känna såhär!" Ingen ska ifrågasättas. DET är det viktigaste.
  5. Medlem sedan
    Oct 2010
    #3
    Precis! Håller med dig fullt, därför skrev jag det typ 10 ggr i inlägget.^^ Jag dömer absolut inte de som inte känner som som jag, men förvånad blir jag.

    tack för att du ville läsa!
  6. 3
    Precis! Håller med dig fullt, därför skrev jag det typ 10 ggr i inlägget.^^ Jag dömer absolut inte de som inte känner som som jag, men förvånad blir jag.

    tack för att du ville läsa!
  7. Medlem sedan
    Dec 1998
    #4
    Du känner och reagerar utifrån den du är och de erfarenheter du har. Andra känner och reagerar utifrån de erfarenheter de har.

    Om det är något livet lärt mig så är det att aldrig bli förvånad över att människor reagerar på olika sätt i likartade situationer ;-)
    Inte ett dugg konstigt.

    Även om man har en realistisk syn på livet och inser att man inte kan beställa ett friskt barn utan funktionshinder så är det för det mesta en chock att ställas inför faktum att just mitt barn var ett av dem som föddes med funktionshinder. Och i chock reagerar man på allsköns olika sätt.

    Själv tänkte jag förtröstansfullt att "de där barnen brukar val ha hjärtfel så hon kanske dör... " Underförstått så kan vi glömma det här och börja om...

    En dag senare grät jag ett halvt dygn över att jag kunnat tänka så hemska tankar om den lilla ungen som jag nu aldrig skulle vilja vara utan....

    Vore jag du kanske jag skulle lägga band på mig innan jag uttrycker min monumentala förvåning över en annan människas upplevelse öga mot öga. Man måste ha respekt för folks olikheter.
  8. 4
    Du känner och reagerar utifrån den du är och de erfarenheter du har. Andra känner och reagerar utifrån de erfarenheter de har.

    Om det är något livet lärt mig så är det att aldrig bli förvånad över att människor reagerar på olika sätt i likartade situationer ;-)
    Inte ett dugg konstigt.

    Även om man har en realistisk syn på livet och inser att man inte kan beställa ett friskt barn utan funktionshinder så är det för det mesta en chock att ställas inför faktum att just mitt barn var ett av dem som föddes med funktionshinder. Och i chock reagerar man på allsköns olika sätt.

    Själv tänkte jag förtröstansfullt att "de där barnen brukar val ha hjärtfel så hon kanske dör... " Underförstått så kan vi glömma det här och börja om...

    En dag senare grät jag ett halvt dygn över att jag kunnat tänka så hemska tankar om den lilla ungen som jag nu aldrig skulle vilja vara utan....

    Vore jag du kanske jag skulle lägga band på mig innan jag uttrycker min monumentala förvåning över en annan människas upplevelse öga mot öga. Man måste ha respekt för folks olikheter.
  9. Medlem sedan
    Apr 2002
    #5
    Annika, du slår som så ofta huvudet på spiken i dina uttalanden. Jag kan bara hålla med dig.
  10. 5
    Annika, du slår som så ofta huvudet på spiken i dina uttalanden. Jag kan bara hålla med dig.
  11. Medlem sedan
    Oct 2010
    #6
    Synd att ingen av er verkar ha läst det viktigaste i mitt inlägg...

    Jag skriver att jag känner såhär, att det här är MIN åsikt och att jag inte riktigt själv förstår det hemska, INTE(!) att jag dömer de som reagerar olika från vad jag hade gjort, inte att jag inte tycker att de ska FÅ ragera hur de vill!
    ...men ja ja...suck..det hade ni ju förstått om ni läst mitt blogginlägg.
    Hej.
  12. 6
    Synd att ingen av er verkar ha läst det viktigaste i mitt inlägg...

    Jag skriver att jag känner såhär, att det här är MIN åsikt och att jag inte riktigt själv förstår det hemska, INTE(!) att jag dömer de som reagerar olika från vad jag hade gjort, inte att jag inte tycker att de ska FÅ ragera hur de vill!
    ...men ja ja...suck..det hade ni ju förstått om ni läst mitt blogginlägg.
    Hej.
  13. Medlem sedan
    Dec 1999
    #7
    Det är mycket vi inte kan förstå!

    Jag kunde inte heller förstå tills jag 26 år gammal fick mitt första barn, en dotter som hade/har Downs syndrom. Allt var kaos, drömmarna slogs i tusen bitar och jag grät så mycket att jag än idag är förvånad över hur många tårar man har! Men efter ett tag så upptäckte jag att min dotter inte ÄR downs syndrom, hon ÄR Emma! Och alla rädslorna liksom försvann en efter en. Och jag var inte längre så ledsen över att hon inte skulle bli Sveriges Lucia! Ja man tänker inte alltid helt rationellt där i början! Men det viktiga är att de allra flesta hittar nya vägar och får nya drömmar och tårarna byts mot glädje över det barn man faktiskt fick.

    Jag och min sambo reagerade väldigt olika. Han blev inte alls ledsen, han var precis lika glad och stolt över sin dotter från början och jag var sååååå avundsjuk på hans lycka! Men lyckligtvis fick jag också känna den efter ett tag och det var Emma som visade mig vilken fantastisk tjej hon var/är!
  14. 7
    Det är mycket vi inte kan förstå!

    Jag kunde inte heller förstå tills jag 26 år gammal fick mitt första barn, en dotter som hade/har Downs syndrom. Allt var kaos, drömmarna slogs i tusen bitar och jag grät så mycket att jag än idag är förvånad över hur många tårar man har! Men efter ett tag så upptäckte jag att min dotter inte ÄR downs syndrom, hon ÄR Emma! Och alla rädslorna liksom försvann en efter en. Och jag var inte längre så ledsen över att hon inte skulle bli Sveriges Lucia! Ja man tänker inte alltid helt rationellt där i början! Men det viktiga är att de allra flesta hittar nya vägar och får nya drömmar och tårarna byts mot glädje över det barn man faktiskt fick.

    Jag och min sambo reagerade väldigt olika. Han blev inte alls ledsen, han var precis lika glad och stolt över sin dotter från början och jag var sååååå avundsjuk på hans lycka! Men lyckligtvis fick jag också känna den efter ett tag och det var Emma som visade mig vilken fantastisk tjej hon var/är!
  15. Medlem sedan
    Oct 2010
    #8
    Och nu menar jag inta ett det andra du skrev inte var bra, jag tror du har rätt i mycket, men det var onödigt att avsluta det sådär, låter ju då som att du inte ens läst mitt blogginlägg.
  16. 8
    Och nu menar jag inta ett det andra du skrev inte var bra, jag tror du har rätt i mycket, men det var onödigt att avsluta det sådär, låter ju då som att du inte ens läst mitt blogginlägg.
  17. Medlem sedan
    Oct 2010
    #9
    Vad fint!
    Ja, det är nog väldigt olika hur man känner i början, jag skulle nog kanske känna mer som din sambo, och du kände som du gjorde. Inget av dem är fel. För hur man känner kan man ju aldrig bestämma.
    Tack för ditt svar, du verkar förstå vad jag menar med att jag inte förstår eller kan tänka mig att bli så ledsen över just Ds, men att jag absolut inte tycker att det är FEL att känna olika från mig!
    Tack
  18. 9
    Vad fint!
    Ja, det är nog väldigt olika hur man känner i början, jag skulle nog kanske känna mer som din sambo, och du kände som du gjorde. Inget av dem är fel. För hur man känner kan man ju aldrig bestämma.
    Tack för ditt svar, du verkar förstå vad jag menar med att jag inte förstår eller kan tänka mig att bli så ledsen över just Ds, men att jag absolut inte tycker att det är FEL att känna olika från mig!
    Tack
  19. Medlem sedan
    Dec 1999
    #10
    Idag är jag ju världens stolaste mamma till Emma som blir 11 år om en vecka (och till hennes två yngra bröder så klart). När hon var nyfödd så grät jag för att jag skulle vara en värdelös mamma åt henne som inte skulle vara stolt över henne. När hon gick Lucia på dagis första gången 2 år gammal gick hon först i ledet hållandes fröken i handen. Då satt jag längst fram och det kom nog någon glädjetår och jag var stolt så jag kunde spricka! Sen är det ju så att hon går mig på nerverna med ibland så jag nästan tror att jag ska bli tokig MEN å andra sidan gör hennes bröder också det. Så det är ju inte bara en dans på rosor med eller utan DS!
  20. 10
    Idag är jag ju världens stolaste mamma till Emma som blir 11 år om en vecka (och till hennes två yngra bröder så klart). När hon var nyfödd så grät jag för att jag skulle vara en värdelös mamma åt henne som inte skulle vara stolt över henne. När hon gick Lucia på dagis första gången 2 år gammal gick hon först i ledet hållandes fröken i handen. Då satt jag längst fram och det kom nog någon glädjetår och jag var stolt så jag kunde spricka! Sen är det ju så att hon går mig på nerverna med ibland så jag nästan tror att jag ska bli tokig MEN å andra sidan gör hennes bröder också det. Så det är ju inte bara en dans på rosor med eller utan DS!
  21. Medlem sedan
    Dec 1998
    #11
    Jo jag är läskunnig... Och jag kommenterar inte sådant jag inte läst. I vart fall inte utan brasklappen "utan att ha läst utan bara hört i andra hand..." etc.
    Jag tog mig helt enkelt friheten att uttrycka MIN åsikt ;-)
  22. 11
    Jo jag är läskunnig... Och jag kommenterar inte sådant jag inte läst. I vart fall inte utan brasklappen "utan att ha läst utan bara hört i andra hand..." etc.
    Jag tog mig helt enkelt friheten att uttrycka MIN åsikt ;-)
  23. Medlem sedan
    Mar 2010
    #12
    Man vet aldrig hur man reagerar för än man är i situationen.
  24. 12
    Man vet aldrig hur man reagerar för än man är i situationen.
  25. Medlem sedan
    May 2005
    #13
    Jag har läst ditt blogginlägg och jag har inte alls svårt att förstå dom som får ett barn med funktionshinder och som tycker att det blir nattsvart. Jag är själv en av dom. Tyvärr så har man oftast en bild av hur saker och ting ska bli när barnet har fötts. Och sen får man ett barn med t ex DS, som har ett stort hjärtfel också och man har ingen aning om hur det ska bli. Inte konstigt att man blir chockad och förtvivlad. Och det är inte det minsta konstigt om man en tid senare inte kan förstå att man hade så mörka tankar när barnet föddes. Jag förstår faktiskt inte inlägget. Jag pluggade inte på om DS innan någon av mina flickor föddes och tanken att jag skulle få ett barn med DS fanns faktiskt inte,jo lite svävande men "det händer ju inte mig". Jag reagerade väldigt irrationellt, men det var mycket jag skulle vänja mig vid och jag visste inte ens om hon skulle överleva. För att hon hade hjärtfelet var minst lika chockartat.
  26. 13
    Jag har läst ditt blogginlägg och jag har inte alls svårt att förstå dom som får ett barn med funktionshinder och som tycker att det blir nattsvart. Jag är själv en av dom. Tyvärr så har man oftast en bild av hur saker och ting ska bli när barnet har fötts. Och sen får man ett barn med t ex DS, som har ett stort hjärtfel också och man har ingen aning om hur det ska bli. Inte konstigt att man blir chockad och förtvivlad. Och det är inte det minsta konstigt om man en tid senare inte kan förstå att man hade så mörka tankar när barnet föddes. Jag förstår faktiskt inte inlägget. Jag pluggade inte på om DS innan någon av mina flickor föddes och tanken att jag skulle få ett barn med DS fanns faktiskt inte,jo lite svävande men "det händer ju inte mig". Jag reagerade väldigt irrationellt, men det var mycket jag skulle vänja mig vid och jag visste inte ens om hon skulle överleva. För att hon hade hjärtfelet var minst lika chockartat.

Liknande trådar

  1. Vad är ett blogginlägg?
    By Salander in forum Ordet är fritt
    Svar: 19
    Senaste inlägg: 2010-08-11, 18:58
  2. Blogginlägg
    By k-åsa-n in forum Ordet är fritt
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2009-07-25, 16:57
  3. Nya blogginlägg om nån är
    By ullet in forum Ordet är fritt
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-04-17, 15:35
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar