Sömnproblem.
_0901 Januaribarn
  1. Medlem sedan
    Sep 2007
    #1

    Sömnproblem.

    Åh, jag blir snart galen! Jag får aldrig sova ordentligt. Varenda natt vaknar Lukas upp, och inte bara en gång heller. Nej, vi snackar 5-10 gånger per natt och sammanlagd vaken tid mellan 1-4 timmar!

    (Undantaget skedde i veckan, då han faktiskt sov en HEL natt, men det är mer undantaget som bekräftar regeln, känns det som).

    Inte hjälper det att Tommy går upp på nätterna heller för Lukas är så otroligt mammig att han faktiskt bara blir MER ledsen om pappa kommer än om ingen kommer alls. (Fast går vi inte dit så kommer han till oss). Båda barnen är hopplöst mammiga och även om Tommy försöker hjälpa till så att jag ska få sova så är det lönlöst. Det slutar ändå med att jag måste gå upp.

    Mina barn är så vitt skilda personligheter och jag kan inte låta bli att jämföra dem. Vanja har alltid varit lugn och stillsam (nåja, just nu är hon kanske inte så stillsam med sina utbrott när saker inte går som hon vill, men i övrigt). Hon har alltid lyssnat på oss och gjort som vi velat, på det stora hela. Inte med allt, förstås. När Vanja fick sin växa-säng så sprang hon upp kanske 10-20 gånger första natten och efter det stannade hon i sin säng tills vi hämtade upp henne. Fortfarande, vid tre års ålder, så går hon inte upp ur sängen förrens vi kommer in i rummet och säger god morgon.

    Lukas däremot.. Han är en riktig vilde. Han är energisk, framåt, nyfiken, ska testa allt, ihärdig (säger vi "nej" 20 gånger så ska han ändå fortsätta testa), viljestark. Samtidigt så är han otroligt känslig och sårbar. Han har ett enormt behov av närhet och flera gånger de senaste veckorna har han faktiskt sovit en stund i vår säng på nätterna. När han vaknar och är så ledsen på nätterna så hjälper inget annat än extrem närhet. Antingen att han ligger hos mig i vår säng, eller att jag får halvligga i hans säng tills han somnat om. Att bara kramas eller hålla handen, det räcker liksom inte till.

    Visst är det gosigt, mysigt och hjärtvärmande, men samtidigt är det hårslitande frustrerande. När klockan närmar sig tre på natten så vill man inte behöva ligga på golvet i barnens rum med huvudet i Lukas säng tills han somnar, man vill bara tillbaka till sin egen säng och få sova.

    Är det någon mer som har en känslig liten plutt som känner igen sig och som har några tips på vad vi kan göra för att han ska sova bättre? Att lägga honom i vårt rum är inget alternativ, av flera skäl, tyvärr.
    http://rikku.bloggplatsen.se - blogg och bilder!
  2. 1
    Sömnproblem. Åh, jag blir snart galen! Jag får aldrig sova ordentligt. Varenda natt vaknar Lukas upp, och inte bara en gång heller. Nej, vi snackar 5-10 gånger per natt och sammanlagd vaken tid mellan 1-4 timmar!

    (Undantaget skedde i veckan, då han faktiskt sov en HEL natt, men det är mer undantaget som bekräftar regeln, känns det som).

    Inte hjälper det att Tommy går upp på nätterna heller för Lukas är så otroligt mammig att han faktiskt bara blir MER ledsen om pappa kommer än om ingen kommer alls. (Fast går vi inte dit så kommer han till oss). Båda barnen är hopplöst mammiga och även om Tommy försöker hjälpa till så att jag ska få sova så är det lönlöst. Det slutar ändå med att jag måste gå upp.

    Mina barn är så vitt skilda personligheter och jag kan inte låta bli att jämföra dem. Vanja har alltid varit lugn och stillsam (nåja, just nu är hon kanske inte så stillsam med sina utbrott när saker inte går som hon vill, men i övrigt). Hon har alltid lyssnat på oss och gjort som vi velat, på det stora hela. Inte med allt, förstås. När Vanja fick sin växa-säng så sprang hon upp kanske 10-20 gånger första natten och efter det stannade hon i sin säng tills vi hämtade upp henne. Fortfarande, vid tre års ålder, så går hon inte upp ur sängen förrens vi kommer in i rummet och säger god morgon.

    Lukas däremot.. Han är en riktig vilde. Han är energisk, framåt, nyfiken, ska testa allt, ihärdig (säger vi "nej" 20 gånger så ska han ändå fortsätta testa), viljestark. Samtidigt så är han otroligt känslig och sårbar. Han har ett enormt behov av närhet och flera gånger de senaste veckorna har han faktiskt sovit en stund i vår säng på nätterna. När han vaknar och är så ledsen på nätterna så hjälper inget annat än extrem närhet. Antingen att han ligger hos mig i vår säng, eller att jag får halvligga i hans säng tills han somnat om. Att bara kramas eller hålla handen, det räcker liksom inte till.

    Visst är det gosigt, mysigt och hjärtvärmande, men samtidigt är det hårslitande frustrerande. När klockan närmar sig tre på natten så vill man inte behöva ligga på golvet i barnens rum med huvudet i Lukas säng tills han somnar, man vill bara tillbaka till sin egen säng och få sova.

    Är det någon mer som har en känslig liten plutt som känner igen sig och som har några tips på vad vi kan göra för att han ska sova bättre? Att lägga honom i vårt rum är inget alternativ, av flera skäl, tyvärr.
  3. Medlem sedan
    Jul 2004
    #2
    Låter oerhört jobbigt men jag kan tyvärr inte hjälpa. Vår lillfia sover fortfarande i spjälsäng förutom en period i somras när vi var ute och reste (då hon till sist vägrade somna i vanlig barnsäng och somnade endast i barnvagnen för nattlig förflyttning till säng). Ni kan inte ta in spjälsängen igen och vänta ett tag? Vår är så djup att sonen på tre har lite svårt att komma ur den själv... Eller madrass för förälder på golvet i barnrummet. Och insistera på pappanattning, det ska inte barnet bestämma tycker jag.
  4. 2
    Låter oerhört jobbigt men jag kan tyvärr inte hjälpa. Vår lillfia sover fortfarande i spjälsäng förutom en period i somras när vi var ute och reste (då hon till sist vägrade somna i vanlig barnsäng och somnade endast i barnvagnen för nattlig förflyttning till säng). Ni kan inte ta in spjälsängen igen och vänta ett tag? Vår är så djup att sonen på tre har lite svårt att komma ur den själv... Eller madrass för förälder på golvet i barnrummet. Och insistera på pappanattning, det ska inte barnet bestämma tycker jag.
  5. Medlem sedan
    Aug 2000
    #3
    Längesedan du skrev nu, och jag hoppas att det är bättre med Lukas sömn.
    Egentligen har jag ingen lösning på ert problem, vill bara säga att jag har en lika energisk och känslig Esther här hemma, med ett enormt närhetsbehov..
    Hon sov uruselt i sin säng så vi har gett upp försöken om att ha henne där. Hon sover i vår säng nu, och hon vaknar ett par gånger varje natt och gråter, men vi kramar henne och lägger oss lite närmare och då somnar hon om.
    Vår nioåring sover periodvis inne hos oss också, så den enda som sover i sitt rum är Ofelia. Hon verkar vara lite som Vanja, lugn och trygg och ligger kvar tills vi kommer in till henne. Iofs har hon börjat vakna lite på nätterna ibland, hon drömmer mardrömmar. Men det är rätt sällsynt än så länge, som tur är.
  6. 3
    Längesedan du skrev nu, och jag hoppas att det är bättre med Lukas sömn.
    Egentligen har jag ingen lösning på ert problem, vill bara säga att jag har en lika energisk och känslig Esther här hemma, med ett enormt närhetsbehov..
    Hon sov uruselt i sin säng så vi har gett upp försöken om att ha henne där. Hon sover i vår säng nu, och hon vaknar ett par gånger varje natt och gråter, men vi kramar henne och lägger oss lite närmare och då somnar hon om.
    Vår nioåring sover periodvis inne hos oss också, så den enda som sover i sitt rum är Ofelia. Hon verkar vara lite som Vanja, lugn och trygg och ligger kvar tills vi kommer in till henne. Iofs har hon börjat vakna lite på nätterna ibland, hon drömmer mardrömmar. Men det är rätt sällsynt än så länge, som tur är.
  7. Medlem sedan
    Sep 2007
    #4
    Det går upp och ner. Det börjar bli bättre på kvällarna, tycker jag (peppar, peppar, ta i trä). Ikväll gick han inte upp en enda gång, faktiskt (än så länge, i alla fall, han har tid att ändra sig fortfarande), och igår natt sov han hela natten. Men han vaknar fortfarande suveränt tidigt, typ fyra-halv fem, och ska in till oss och sova, vilket innebär slutet för min sömn.

    Men vi biter ihop. Försöker få till sovmorgnar på helgerna, en i taget. Nu är jag officiellt arbetslös, så då har jag inte många tider att passa. Jag lämnar fortfarande barnen på förskolan, men senare. (Det går tydligen inte att bara ha dem hemma, för då förlorar man sin plats??) När jag har lämnat dem kan jag välja att antingen sova ikapp lite eller göra något vettigt hemma.

    Men vi håller i alla fall tummarna för att Lukas ska börja sova bättre och känna sig mer trygg i sin egen säng.

    Jag har hört en hel del föräldrar upprepa mantrat "det är en fas, det går över", och jag tror jag snart kommer sälla mig till dem.
  8. 4
    Det går upp och ner. Det börjar bli bättre på kvällarna, tycker jag (peppar, peppar, ta i trä). Ikväll gick han inte upp en enda gång, faktiskt (än så länge, i alla fall, han har tid att ändra sig fortfarande), och igår natt sov han hela natten. Men han vaknar fortfarande suveränt tidigt, typ fyra-halv fem, och ska in till oss och sova, vilket innebär slutet för min sömn.

    Men vi biter ihop. Försöker få till sovmorgnar på helgerna, en i taget. Nu är jag officiellt arbetslös, så då har jag inte många tider att passa. Jag lämnar fortfarande barnen på förskolan, men senare. (Det går tydligen inte att bara ha dem hemma, för då förlorar man sin plats??) När jag har lämnat dem kan jag välja att antingen sova ikapp lite eller göra något vettigt hemma.

    Men vi håller i alla fall tummarna för att Lukas ska börja sova bättre och känna sig mer trygg i sin egen säng.

    Jag har hört en hel del föräldrar upprepa mantrat "det är en fas, det går över", och jag tror jag snart kommer sälla mig till dem.
  9. Medlem sedan
    Sep 2007
    #5
    Nej, spjälsängen är helt omöjlig att ha igen. Utan spjälorna klättrar han ur den, trampar på den nedre balken så att resten av spjälorna åker ur = sängen blir livsfarlig. Sätter vi i spjälorna igen (det är två som är borttagna i dagsläget, spjälsängen står fortfarande i hallen, dock inte så de kan klättra i den) så klättrar han över dem istället och slår sig. *suck*

    Men det har blivit lite bättre den senaste tiden, av sig självt. Han vaknar inte VARJE natt längre och några kvällar har han till och med stannat kvar i sängen hela tiden. Vi biter ihop och kämpar på. Det ska nog gå, det här också.
  10. 5
    Nej, spjälsängen är helt omöjlig att ha igen. Utan spjälorna klättrar han ur den, trampar på den nedre balken så att resten av spjälorna åker ur = sängen blir livsfarlig. Sätter vi i spjälorna igen (det är två som är borttagna i dagsläget, spjälsängen står fortfarande i hallen, dock inte så de kan klättra i den) så klättrar han över dem istället och slår sig. *suck*

    Men det har blivit lite bättre den senaste tiden, av sig självt. Han vaknar inte VARJE natt längre och några kvällar har han till och med stannat kvar i sängen hela tiden. Vi biter ihop och kämpar på. Det ska nog gå, det här också.

Liknande trådar

  1. Sömnproblem!
    By FinlandsSofia in forum _0804 Aprilbarn
    Svar: 23
    Senaste inlägg: 2008-01-04, 16:00
  2. Sömnproblem
    By durian in forum Många barn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-12-23, 09:58
  3. Sömnproblem
    By mammaLouise in forum _0512 Decemberbarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-12-08, 22:16
  4. Sömnproblem...
    By Hoppetossan in forum Mellan missfall & graviditet
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-11-21, 14:09
  5. Sömnproblem
    By miadros in forum Många barn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2006-11-16, 14:17
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar