Hur får man diagnos? (obs! långt)
Utvecklingshämning
  1. Anonym
    #1

    Hur får man diagnos? (obs! långt)

    Vet inte om detta är rätt forum men jag chansar.....
    Är så otroligt trött på alla turer med sonens skola nu. Han är inte som de andra barnen och det uppstår problem hela tiden. Det började väl redan vid föskolestarten. Efter att tidigare ha haft en dagmamma så blev omställningen stor. Han var ganska mycket efter de andra barnen i utvecklingen både socialt och vad gäller att rita, koncentrera sig och så vidare. Han har mycket svårt för förändringar och tappade fotfästet totalt var gång de hade vikarie tex. Då blev han nästan okontrollerbar och då han kom hem vart han jättetrött och deppig. Ett ITPA-test visade att han låg ca 2 år efter de andra i utvecklingen. Han fick gå om ett år i förskoleklass. Var mer i fas med de barnen. Men vikarieproblemen kvarstod samt att han har en förmåga att dras till bråkiga situationer. Nytt ITPA-test andra förskoleåret. Något bättre men fortfarande låga värden på inlärningskanalerna.
    Den lovade hjälpen han skulle fått i 1:a klass uteblev och specialpedagogen hade tom. "glömt" att informera hans lärare om problemen. Han ligger redan efter med skolarbetet och får jobba en massa extra hemma. Dessutom uppstår det hela tiden konflikter eftersom han inte riktigt förstår var gränsen går i lekar med de andra barnen. Blir alltmer ensam igen och tycker att han inget duger till. Nu har vi tid hos skolpsykologen som ska utföra ett WISC-test. Är detta rätt väg att gå eller kan man få hjälp på annat sätt? Förlåt att det blev långt. (Kände att jag var tvungen att få skriva av mig lite.)
  2. 1
    Hur får man diagnos? (obs! långt) Vet inte om detta är rätt forum men jag chansar.....
    Är så otroligt trött på alla turer med sonens skola nu. Han är inte som de andra barnen och det uppstår problem hela tiden. Det började väl redan vid föskolestarten. Efter att tidigare ha haft en dagmamma så blev omställningen stor. Han var ganska mycket efter de andra barnen i utvecklingen både socialt och vad gäller att rita, koncentrera sig och så vidare. Han har mycket svårt för förändringar och tappade fotfästet totalt var gång de hade vikarie tex. Då blev han nästan okontrollerbar och då han kom hem vart han jättetrött och deppig. Ett ITPA-test visade att han låg ca 2 år efter de andra i utvecklingen. Han fick gå om ett år i förskoleklass. Var mer i fas med de barnen. Men vikarieproblemen kvarstod samt att han har en förmåga att dras till bråkiga situationer. Nytt ITPA-test andra förskoleåret. Något bättre men fortfarande låga värden på inlärningskanalerna.
    Den lovade hjälpen han skulle fått i 1:a klass uteblev och specialpedagogen hade tom. "glömt" att informera hans lärare om problemen. Han ligger redan efter med skolarbetet och får jobba en massa extra hemma. Dessutom uppstår det hela tiden konflikter eftersom han inte riktigt förstår var gränsen går i lekar med de andra barnen. Blir alltmer ensam igen och tycker att han inget duger till. Nu har vi tid hos skolpsykologen som ska utföra ett WISC-test. Är detta rätt väg att gå eller kan man få hjälp på annat sätt? Förlåt att det blev långt. (Kände att jag var tvungen att få skriva av mig lite.)
  3. Labolinas mamma
    #2
    Hej!
    Jag tror ni är på rätt spår. SKolpsykologen gör WISC test och kan också göra andra tester, mognadsbedömning mm.
    När skolpsykologen gör utredningen är det ju framförallt med tanke på att undervisningen ska vara den rätta för ert barn. Du kan också få remiss till BUP som kan göra en utredning, men det brukar vara lång väntetid. Den utredning som skolpsykologen gör kan du sedan använda beroende på vad svaret blir.
    Vår dotter visade sig ha en lindrig utvecklingsstörning och går nu i särskola.
    När hon fick diagnosen kunde vi sedan via skolläkare få remiss till Habiliteringen och få massor av bra hjälp från dem.
    Tyvärr handlar det ofta om att ta reda på information själv och leta reda på den hjälp och det stöd man kan behöva.
    Lycka till!!!
  4. 2
    Hej!
    Jag tror ni är på rätt spår. SKolpsykologen gör WISC test och kan också göra andra tester, mognadsbedömning mm.
    När skolpsykologen gör utredningen är det ju framförallt med tanke på att undervisningen ska vara den rätta för ert barn. Du kan också få remiss till BUP som kan göra en utredning, men det brukar vara lång väntetid. Den utredning som skolpsykologen gör kan du sedan använda beroende på vad svaret blir.
    Vår dotter visade sig ha en lindrig utvecklingsstörning och går nu i särskola.
    När hon fick diagnosen kunde vi sedan via skolläkare få remiss till Habiliteringen och få massor av bra hjälp från dem.
    Tyvärr handlar det ofta om att ta reda på information själv och leta reda på den hjälp och det stöd man kan behöva.
    Lycka till!!!
  5. Medlem sedan
    Jun 2009
    #3
    Hej!
    Det påminner mycket om vår situation. Jag tycker ni går rätt väg och deltar i de utredningar de vill göra. De kankse ser något nu eller också får ni avvakta några år till. Vår kille började skolan ett år senare. Hade varit på psykologutredning vid ett par tillfällen under dagistiden och det visade att han låg lågt men inom normalvariationen och då fanns ingen misstanke till någon annan bokstavsdiagnos eller liknanade Han gick lågstadiet med bra fröken och lärde sig läsa och räkna som de andra men kom efter hela tiden och det blev svårt att leka på raster och förstå sociala koder. Bråk med andra barn men i mellanstadiet blev det mer att han inte vill gå till skolan alls för det var jobbigt med raster.Inte bråk längre. Hans kunskaper och inlärning baserades mycket på att vi jobbade hemma och när vi slutade med det kom han efter. Tyckte själv att han var värdelös. Han var framåt i första klass och pratade mycket men sedan kom insikten att han inte tänker på samma sätt och har sina svårigheter och då tystande han, gav upp och bara satt av tiden.... Mer utredningar och nu diagnos lindrig utvecklingsstörning och autistiskt syndrom vid 11 års ålder. Kändes tufft och knepigt. Skolan fungerade bättre då de kunda ha anpassad undervisning för han hade diagnos. Nu i högstadiet har han bytt till särskola, har fått nya kompisar och bättre självförtroende, lär sig mer och jobbar med egna mål med lagom kravnivå. Har gått med i elevrådet och tar för sig på lektioner på ett helt annat sätt.

    Nog om det. Det hela handlar om att få en kravnivå som är bra och bli sedd och uppmuntrad var du är är. Med diagnos ökade förståelsen på skolan fast de jobbat på innan och provat olika varianter. Men när ens barn inte mår bra ska man reagera. Men hjälp ska man få även utan diagnos utan utifrån ett behov. fråga psykolog om tips på hjälp i skolan, Ev. medIcinering . Lycka till.
  6. 3
    Hej!
    Det påminner mycket om vår situation. Jag tycker ni går rätt väg och deltar i de utredningar de vill göra. De kankse ser något nu eller också får ni avvakta några år till. Vår kille började skolan ett år senare. Hade varit på psykologutredning vid ett par tillfällen under dagistiden och det visade att han låg lågt men inom normalvariationen och då fanns ingen misstanke till någon annan bokstavsdiagnos eller liknanade Han gick lågstadiet med bra fröken och lärde sig läsa och räkna som de andra men kom efter hela tiden och det blev svårt att leka på raster och förstå sociala koder. Bråk med andra barn men i mellanstadiet blev det mer att han inte vill gå till skolan alls för det var jobbigt med raster.Inte bråk längre. Hans kunskaper och inlärning baserades mycket på att vi jobbade hemma och när vi slutade med det kom han efter. Tyckte själv att han var värdelös. Han var framåt i första klass och pratade mycket men sedan kom insikten att han inte tänker på samma sätt och har sina svårigheter och då tystande han, gav upp och bara satt av tiden.... Mer utredningar och nu diagnos lindrig utvecklingsstörning och autistiskt syndrom vid 11 års ålder. Kändes tufft och knepigt. Skolan fungerade bättre då de kunda ha anpassad undervisning för han hade diagnos. Nu i högstadiet har han bytt till särskola, har fått nya kompisar och bättre självförtroende, lär sig mer och jobbar med egna mål med lagom kravnivå. Har gått med i elevrådet och tar för sig på lektioner på ett helt annat sätt.

    Nog om det. Det hela handlar om att få en kravnivå som är bra och bli sedd och uppmuntrad var du är är. Med diagnos ökade förståelsen på skolan fast de jobbat på innan och provat olika varianter. Men när ens barn inte mår bra ska man reagera. Men hjälp ska man få även utan diagnos utan utifrån ett behov. fråga psykolog om tips på hjälp i skolan, Ev. medIcinering . Lycka till.

Liknande trådar

  1. Diagnos - och sen? LÅNGT!
    By Anonym in forum Bokstavsbarn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2011-03-02, 18:20
  2. Rätt diagnos?(långt)
    By Anonym in forum Kropp & hälsa
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2009-09-23, 14:06
  3. Diagnos (långt)
    By cbpsbarn in forum Skolbarn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2009-05-10, 21:13
  4. Diagnos -någon? (långt)
    By sjölejon in forum Mellan missfall & graviditet
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-12-13, 08:54
  5. Resan mot diagnos (långt)
    By Mammuten in forum Autismspektrum
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2005-11-28, 19:27
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar