Har fått läkartid

[Anonym]

Min son, som snart fyller 8 har börjat kissa på sig ibland på natten igen. Det finns ett tydligt samband mellan det och att han nyligen har börjat tvingas bo halvtid hos sin pappa, som han inte tycker särskilt mycket om. Ibland kissar han flera nätter i sträck och jag hinner nätt och jämnt tvätta ikapp, medan det även kan gå en hel vecka utan kiss. Pappan tvingar honom att ha blöja (det är även pappan som tvingat/ljugit sig till halva boendet)

Jag vill egentligen inte göra någon sak av detta, för det är väldigt tydligt att det beror på tvångsboendet. Slipper han det kommer kissandet att upphöra. Men för att slippa tvångsboendet måste det göras en kiss-utredning. Jag vill inte utsätta min son för en massa grävande, han är klart besvärad av att han kissar på sig, men jag måste hjälpa honom på något sätt, så att han kan få må bra igen. Han vill inte sova över hos någon kompis och han vill inte ha någon kompis som sover över här och det är kissandet som gör att han inte vill. Det påverkar alltså även hans sociala liv

När jag beställde tid idag pratade sköterskan om larm, lakan osv och det var visserligen skönt att hamna på ett ställe där detta är vardagsmat, men jag vill inte problematisera det här, för jag tänker att det kan göra det värre, att uppmärksamma det.

Någon ide om hur jag kan säga till min son att vi ska gå på läkarbesök och avdramatisera det?

[Valerina]

Eftersom sonen själv tycker att det är jobbigt så tycker att du kan använda det som en förklaring till varför ni ska träffa en läkare. Att läkaren förhoppningsvis kan hjälpa honom att bli av med detta.

Men tänk på att om ni ska prova larm så måste både du och pappan vara med på det hela. Larm ska liksom användas varje natt i flera veckor och det funkar inte om man bara kör varannan vecka.
Får ni däremot tabletter så kan ju sonen ta tabletter hemma och ha blöja hos pappan (om det inte är en fajt du vill ta).

[ullen61]

Men om han själv är besvärad över sitt kissande är det ju redan ett problem och ett läkarbesök gör det inte värre. Det är troligen snarare skönt för din son att du tar hans problem på allvar. Det är väl bara att säga som det är, att du tycker att det verkar som om han vill slippa natt-kissandet och att läkaren förhoppningsvis kan hjälpa honom med det?