Jag och Johan gick separata vägar här i början av hösten efter att verkligen förskt tillsammans. Skitsorglig men det är ändå skönt att vi kan prata med varandra och inte är ovänner. Emelia reagerade först mycket kraftigt men är nog den som haft lättast för förändringen ändå - hon liksom gråter ut och så är det bra sedan. Nathael håller det inom sig och mår sämre. Minou .. ja hon fick bo växelvis i hon med (men med en dag hos den andre föräldern varje vecka) för hon verkade sakna sina syskon för mycket när hon bodde mest hos mig - så nu får de utgöra stabiliteten i hennes liv istället för en boförälder.

Så så blev livet.