Ett uppvaknande...
Separation
  1. Anonym
    #1

    Ett uppvaknande...

    Vi lämnade in våra skiljsmässopapper för två månader sedan och i mars (tror jag) går betänketiden ut. Idag surfade jag runt på lite olika sidor och där läser jag överallt att om det inte finns missbruk eller våld med i bilden så ska man försöka stanna för barnens skull. Luften går ur mig, jag blir helt förstörd! Inte så att jag trodde att barnen skulle gå ur detta helt smärtfritt såklart, men att man skulle stanna för deras skull... Jag vill egentligen inte gå igenom detta helvete, vem vill det, men jag är inte kär i min man längre. Vårt äktenskap är tvärdött! Vi har gått i familjerådgivning, men det ger ingenting eftersom jag inte kan hittta viljan. Jag antar att man går in i tvivel emellanåt och där är jag nu. Borde vi försöka ändå för deras skull? Jag vill inte ha sex med honom, men kan tänka mig att leva med honom ändå om jag slipper att skada mina barn.

    Synpunkter någon? Jag håller på att gå sönder av skuld!!!
  2. 1
    Ett uppvaknande... Vi lämnade in våra skiljsmässopapper för två månader sedan och i mars (tror jag) går betänketiden ut. Idag surfade jag runt på lite olika sidor och där läser jag överallt att om det inte finns missbruk eller våld med i bilden så ska man försöka stanna för barnens skull. Luften går ur mig, jag blir helt förstörd! Inte så att jag trodde att barnen skulle gå ur detta helt smärtfritt såklart, men att man skulle stanna för deras skull... Jag vill egentligen inte gå igenom detta helvete, vem vill det, men jag är inte kär i min man längre. Vårt äktenskap är tvärdött! Vi har gått i familjerådgivning, men det ger ingenting eftersom jag inte kan hittta viljan. Jag antar att man går in i tvivel emellanåt och där är jag nu. Borde vi försöka ändå för deras skull? Jag vill inte ha sex med honom, men kan tänka mig att leva med honom ändå om jag slipper att skada mina barn.

    Synpunkter någon? Jag håller på att gå sönder av skuld!!!
  3. Medlem sedan
    May 2006
    #2
    Man måste ju leva själv också!

    Jag har svårt att tro att nån skiljer sig för skojs skull utan att det sker med stor vånda och efter mycket funderande.
    Jag hade själv dina funderingar, även om vi inte var juridiskt gifta utan "bara" sambos, men det var enbart för barnens skull. För min egen del var förhållandet bortom all räddning och jag har hela tiden haft min inre trygghet i att jag verkligen hade gjort allt jag kunnat för att rädda det som eventuellt fanns.

    Men ändå, flera år innan jag gjorde slag i saken och faktiskt gick, så visste jag att det inte fanns nåt att rädda.
    Vi hade inget tillsammans förutom det praktiska och till slut kom jag till den punkten att jag bara inte kunde fortsätta leva så.

    Dina barn kommer att klara det hela!
    Du kommer att klara det hela!

    Det är bara att ta en dag i taget och försöka se det positivt, än hur jobbigt det är stundtals.

    Styrkekramar
  4. 2
    Man måste ju leva själv också!

    Jag har svårt att tro att nån skiljer sig för skojs skull utan att det sker med stor vånda och efter mycket funderande.
    Jag hade själv dina funderingar, även om vi inte var juridiskt gifta utan "bara" sambos, men det var enbart för barnens skull. För min egen del var förhållandet bortom all räddning och jag har hela tiden haft min inre trygghet i att jag verkligen hade gjort allt jag kunnat för att rädda det som eventuellt fanns.

    Men ändå, flera år innan jag gjorde slag i saken och faktiskt gick, så visste jag att det inte fanns nåt att rädda.
    Vi hade inget tillsammans förutom det praktiska och till slut kom jag till den punkten att jag bara inte kunde fortsätta leva så.

    Dina barn kommer att klara det hela!
    Du kommer att klara det hela!

    Det är bara att ta en dag i taget och försöka se det positivt, än hur jobbigt det är stundtals.

    Styrkekramar
  5. Medlem sedan
    May 2004
    #3
    Men var har du läst det??? Det har inte jag och även om jag skulle ha gjort det så vet ju inte de som skrivit det där något om mina skäl, eller hur??? Skuld kommer du att känna - det gör jag fortfarande 3 år efteråt MEN allt annat som är så positivt med mitt och barnens liv nu väger över nåt så fruktansvärt mycket så att stanna för deras skulle hade varit att göra dem en otjänst!!!
    Varför ska man fortsätta leva i en relation man inte mår bra av? Hur kan du tro att dina barn mår bra av att ha två olyckliga föräldrar? Det är ju inte så att de kommer att vara tacksamma för att ni stannade kvar hos varandra för deras skull - det kan du för övrigt aldrig nånsin säga till dem. Den skulden vill och kan ingen bära! Nej - ta ansvar för att se till att du får ett lyckligt liv - du har bara ett! Om du är lycklig och mår bra så gör dina barn också det! Om du är olycklig och mår dåligt så gör dina barn det också!
    Att skilja sig är det absolut värsta och svåraste jag har gjort i mitt liv och nu i efterhand så är jag inte längre rädd för någonting, känns det som! Jag trivs mycket bättre med mig själv som människa såhär, även om det har inneburit umbäranden, sämre ekonomi osv, osv, osv. Jag har fått ro i själ och sinne! Men att komma hit har varit en lång och svår väg, men jag skulle gå den igen om livet blev likadant igen!!!
  6. 3
    Men var har du läst det??? Det har inte jag och även om jag skulle ha gjort det så vet ju inte de som skrivit det där något om mina skäl, eller hur??? Skuld kommer du att känna - det gör jag fortfarande 3 år efteråt MEN allt annat som är så positivt med mitt och barnens liv nu väger över nåt så fruktansvärt mycket så att stanna för deras skulle hade varit att göra dem en otjänst!!!
    Varför ska man fortsätta leva i en relation man inte mår bra av? Hur kan du tro att dina barn mår bra av att ha två olyckliga föräldrar? Det är ju inte så att de kommer att vara tacksamma för att ni stannade kvar hos varandra för deras skull - det kan du för övrigt aldrig nånsin säga till dem. Den skulden vill och kan ingen bära! Nej - ta ansvar för att se till att du får ett lyckligt liv - du har bara ett! Om du är lycklig och mår bra så gör dina barn också det! Om du är olycklig och mår dåligt så gör dina barn det också!
    Att skilja sig är det absolut värsta och svåraste jag har gjort i mitt liv och nu i efterhand så är jag inte längre rädd för någonting, känns det som! Jag trivs mycket bättre med mig själv som människa såhär, även om det har inneburit umbäranden, sämre ekonomi osv, osv, osv. Jag har fått ro i själ och sinne! Men att komma hit har varit en lång och svår väg, men jag skulle gå den igen om livet blev likadant igen!!!
  7. mjAnonym
    #4
    Nej du, stanna inte i ett dött äktenskap för barnens skull. Vilken börda att lägga på barnen! Stackars dem som har det så. Att veta att mamma och pappa levde ihop för vår skull och mådde dåligt hela tiden.
    jag tror ingen går oskadad genom livet oavsett om man har föräldrar som är lyckligt gifta hela livet, uppvuxen i fosterhem, skilsmässohem eller vad det nu är för liv man har. Det som är viktigt är ju att hjälpa barnen att hantera besvikelser och ledsamheter som dyker upp.

    Att klara av att hantera svårigheter är nåt som är viktigt. Hur ska de annars bli starka självständtiga vuxna?

    Ni har försökt, det är dött. släpp det dåliga samvetet och gör det bästa av situationen som nu blir när ni flyttar ifrån varandra. Och du vad ni än gör så försökt inte kompensera barnen för att de har skilda föräldrar. Jag har sett så många som ger sina barn allt och lite till och låter dem göra allt och lite till pga sitt dåliga samvete för att de skiljt sig från barnets andra förälder.
  8. 4
    Nej du, stanna inte i ett dött äktenskap för barnens skull. Vilken börda att lägga på barnen! Stackars dem som har det så. Att veta att mamma och pappa levde ihop för vår skull och mådde dåligt hela tiden.
    jag tror ingen går oskadad genom livet oavsett om man har föräldrar som är lyckligt gifta hela livet, uppvuxen i fosterhem, skilsmässohem eller vad det nu är för liv man har. Det som är viktigt är ju att hjälpa barnen att hantera besvikelser och ledsamheter som dyker upp.

    Att klara av att hantera svårigheter är nåt som är viktigt. Hur ska de annars bli starka självständtiga vuxna?

    Ni har försökt, det är dött. släpp det dåliga samvetet och gör det bästa av situationen som nu blir när ni flyttar ifrån varandra. Och du vad ni än gör så försökt inte kompensera barnen för att de har skilda föräldrar. Jag har sett så många som ger sina barn allt och lite till och låter dem göra allt och lite till pga sitt dåliga samvete för att de skiljt sig från barnets andra förälder.
  9. Trådstartaren
    #5
    Tack för era svar, jag behövde höra det från er. Jag tänker likadant, att barnen självklart måste må bättre om mamma och pappa är lyckliga och det är vi inte tillsammans som det ser ut just nu. Det som oroar mig mest är nog att barnen ska tvingas flytta varannan vecka. Jag tänker på hur jag själv skulle ha mått om jag tvingats att packa mina saker och flytta när jag precis har "bott in mig" (för det tar ju några dagar att landa). Hur tänker ni kring det?
  10. 5
    Tack för era svar, jag behövde höra det från er. Jag tänker likadant, att barnen självklart måste må bättre om mamma och pappa är lyckliga och det är vi inte tillsammans som det ser ut just nu. Det som oroar mig mest är nog att barnen ska tvingas flytta varannan vecka. Jag tänker på hur jag själv skulle ha mått om jag tvingats att packa mina saker och flytta när jag precis har "bott in mig" (för det tar ju några dagar att landa). Hur tänker ni kring det?
  11. mjAnonym
    #6
    Mina barn har 2 hem, ett hos mig och ett hos pappa. de packar inte ner saker och flyttar med mellan oss. Vi byter dessutom via skola/förskola så de har ju med sig väska dit på morgonen som kommer hem till rätt förälder på eftermiddagen.
    Jag har också levt i 2 hem i perioder och det som var jobbigast var att inte ha tillgång till alla kläder. nu har jag färre kläder än barnen har och om mina jeans låg på andra stället så hade jag inga jeans att ha på mig. Det var stökigast för mig. jag levde så som vuxen och av andra skäl än att mina föräldrar skilt sig.
  12. 6
    Mina barn har 2 hem, ett hos mig och ett hos pappa. de packar inte ner saker och flyttar med mellan oss. Vi byter dessutom via skola/förskola så de har ju med sig väska dit på morgonen som kommer hem till rätt förälder på eftermiddagen.
    Jag har också levt i 2 hem i perioder och det som var jobbigast var att inte ha tillgång till alla kläder. nu har jag färre kläder än barnen har och om mina jeans låg på andra stället så hade jag inga jeans att ha på mig. Det var stökigast för mig. jag levde så som vuxen och av andra skäl än att mina föräldrar skilt sig.

Liknande trådar

  1. Skönt uppvaknande!!
    By Glada frugan in forum Sex & erotik
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2011-02-16, 20:18
  2. Uppvaknande?
    By Annonnym in forum Känsliga snack
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2009-01-14, 02:56
  3. Underbart uppvaknande
    By Åkervindan in forum Singelmingel
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2008-06-15, 09:21
  4. uppvaknande
    By anonymt namn in forum Kärlek & relationer
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2007-05-20, 08:43
  5. Så mysigt uppvaknande :)
    By Emmamman in forum _0602 Februaribarn
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2006-01-11, 14:42
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar