Okej, jag måste få spy ur mig lite så jag hoppas att ni har överseende med det.
Schema-missar! Dessa ständiga schema-missar!
Okej, vi har inte världens enklaste schema när det gäller våra barn, men efter två år tycker jag inte att det BORDE vara ett problem, men tydligen så är det det!
Helgerna för vår store kille, som har funktionshinder och vistas på korttidsboende varannan helg, ser under en månad ut såhär: Mamma-helg, kortis-helg, pappa-helg, kortis-helg.....och så rullar det på i 4-veckorsintervaller!
Jag svär-VARENDA jäkla gång som den store killen ska vara hos mig så står mitt ex som ett levande frågetecken! "Jaså, men jag trodde att han skulle vara hos mig!?"
Jag har skarpa funderingar på att köpa en almanacka och markera in vilka dagar som han ska ha vem, men jag är samtidigt ganska så säker på att det INTE skulle bli så särskilt populärt....*suck*
Det är för övrigt likadant med alla lov och semestrar! Man får ju lappar hem från skolan som ska fyllas i om ledigheter och detta försöker jag göra så fort som möjligt, men när jag frågar exet ifall han har tänkt att vara ledig och när han har tänkt ha semester så vet han aldrig! Jag frågade honom en gång i förra veckan och en gång denna veckan om ifall han skulle jobba i mellandagarna eller inte (för lappen skulle in senast idag) men nä, det kunde han ju inte svara på såklart! Så det blir som alla andra lov-man får chansa! Men då blir det ju också jag som får ta "smällen" ifall jag chansar fel.
Samtidigt så undrar han varför han inte blir inkluderad i besluten som tas......jamen, vad konstigt liksom! Jag frågar ju, men du VET ju aldrig nånting! Han klarar att planera högst 1 vecka i taget känns det som.
Jag skulle vilja ge honom ett paket med förmåga till ordentlig framförhållning i julklapp om det bara gick!! Snälla! Säg att det går!?
1
SÅÅ trött på exet! Okej, jag måste få spy ur mig lite så jag hoppas att ni har överseende med det.
Schema-missar! Dessa ständiga schema-missar!
Okej, vi har inte världens enklaste schema när det gäller våra barn, men efter två år tycker jag inte att det BORDE vara ett problem, men tydligen så är det det!
Helgerna för vår store kille, som har funktionshinder och vistas på korttidsboende varannan helg, ser under en månad ut såhär: Mamma-helg, kortis-helg, pappa-helg, kortis-helg.....och så rullar det på i 4-veckorsintervaller!
Jag svär-VARENDA jäkla gång som den store killen ska vara hos mig så står mitt ex som ett levande frågetecken! "Jaså, men jag trodde att han skulle vara hos mig!?"
Jag har skarpa funderingar på att köpa en almanacka och markera in vilka dagar som han ska ha vem, men jag är samtidigt ganska så säker på att det INTE skulle bli så särskilt populärt....*suck*
Det är för övrigt likadant med alla lov och semestrar! Man får ju lappar hem från skolan som ska fyllas i om ledigheter och detta försöker jag göra så fort som möjligt, men när jag frågar exet ifall han har tänkt att vara ledig och när han har tänkt ha semester så vet han aldrig! Jag frågade honom en gång i förra veckan och en gång denna veckan om ifall han skulle jobba i mellandagarna eller inte (för lappen skulle in senast idag) men nä, det kunde han ju inte svara på såklart! Så det blir som alla andra lov-man får chansa! Men då blir det ju också jag som får ta "smällen" ifall jag chansar fel.
Samtidigt så undrar han varför han inte blir inkluderad i besluten som tas......jamen, vad konstigt liksom! Jag frågar ju, men du VET ju aldrig nånting! Han klarar att planera högst 1 vecka i taget känns det som.
Jag skulle vilja ge honom ett paket med förmåga till ordentlig framförhållning i julklapp om det bara gick!! Snälla! Säg att det går!?
Även om mina problem med exet är litet grand av ett annat slag. Men det kan väl inte vara så svårt att lägga in en påminnelse i mobilen var 4:e vecka? Om man vill, alltså.
Vad gäller lov och semestrar kan du försöka göra så som jag gör: "Jag tänkte ta semester veckorna si-och-så, har du några invändningar? Om inte bokar jag det." Hör man då inget är det ett implicit godkännande som man inte kan klaga på i efterhand. (Eller borde inte kunna.... )
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
3
Välkommen i klubben Även om mina problem med exet är litet grand av ett annat slag. Men det kan väl inte vara så svårt att lägga in en påminnelse i mobilen var 4:e vecka? Om man vill, alltså.
Vad gäller lov och semestrar kan du försöka göra så som jag gör: "Jag tänkte ta semester veckorna si-och-så, har du några invändningar? Om inte bokar jag det." Hör man då inget är det ett implicit godkännande som man inte kan klaga på i efterhand. (Eller borde inte kunna.... )
Jo, precis så tänker jag också! Hur svårt ÄR det egentligen om man nu verkligen vill komma ihåg.
Vad gäller semester så brukar svaret bli att "jag får kolla" men sen händer det liksom inget mer. Det var samma visa när vi levde ihop. Var det nåt som skulle planeras eller som behövdes gås igenom eller nåt så var det bara "ja, vi får kolla på det där sen"
"sen" kom dock sällan eller aldrig vilket resulterade i att jag fick fixa och bestämma själv om det överhuvudtaget skulle bli av. Men se då var jag så OTROLIGT taskig och lömsk som inte ens kunde inkludera honom i viktiga beslut! Hmm, nä just det! Vaddå moment 22, liksom?
4
Jo, precis så tänker jag också! Hur svårt ÄR det egentligen om man nu verkligen vill komma ihåg.
Vad gäller semester så brukar svaret bli att "jag får kolla" men sen händer det liksom inget mer. Det var samma visa när vi levde ihop. Var det nåt som skulle planeras eller som behövdes gås igenom eller nåt så var det bara "ja, vi får kolla på det där sen"
"sen" kom dock sällan eller aldrig vilket resulterade i att jag fick fixa och bestämma själv om det överhuvudtaget skulle bli av. Men se då var jag så OTROLIGT taskig och lömsk som inte ens kunde inkludera honom i viktiga beslut! Hmm, nä just det! Vaddå moment 22, liksom?
Jaaa nej tusan... Vem 17 är jag att påstå att det inte skulle kunna gå att ändra eller rådas bot på! Det kanske funkar. (Vad vet väl jag)
Min känsla var att jag blev trött av det du beskrev (vilket du iofs också nämnde )
Hur som helst, den där spontana trötthetskänslan får mig att ana det värsta (det är tyvärr dessvärre mina referensramar. Jag hoppas vi har olika...) Lycka till! Hoppas det löser sig till det bästa!
7
Jaaa nej tusan... Vem 17 är jag att påstå att det inte skulle kunna gå att ändra eller rådas bot på! Det kanske funkar. (Vad vet väl jag)
Min känsla var att jag blev trött av det du beskrev (vilket du iofs också nämnde )
Hur som helst, den där spontana trötthetskänslan får mig att ana det värsta (det är tyvärr dessvärre mina referensramar. Jag hoppas vi har olika...) Lycka till! Hoppas det löser sig till det bästa!
nu har jag inte haft problem i samma utsträckning som dig.Vi fick en fråga om kortis men varken jag eller dottern förstod varför.Hon tyckte det räckte med två hem liksom.
Erbjuder han sig och dottern vill så ok,men annars roddar vi vardagen på egen hand.Sen har jag föräldrar nära som alltid velat och kunnat ställa upp.
Sen får jag tillägga att det här var ju för några år sedan,nu är dottern myndig.
Jag skulle exkludera honom men välkomna honom när han kommer med initiativ och raka besked.Aldrig att mitt ex skulle få styra,sabotera min vardag,planering.
Rikedom är att kunna ge utan att vänta något åter.
8
Jag räknade aldrig med honom nu har jag inte haft problem i samma utsträckning som dig.Vi fick en fråga om kortis men varken jag eller dottern förstod varför.Hon tyckte det räckte med två hem liksom.
Erbjuder han sig och dottern vill så ok,men annars roddar vi vardagen på egen hand.Sen har jag föräldrar nära som alltid velat och kunnat ställa upp.
Sen får jag tillägga att det här var ju för några år sedan,nu är dottern myndig.
Jag skulle exkludera honom men välkomna honom när han kommer med initiativ och raka besked.Aldrig att mitt ex skulle få styra,sabotera min vardag,planering.
Jag har "bråkat" med honom om det där, men jag orkar inte göra det mer. Jag blir inte direkt förbannad längre, utan bara så jäkla trött ibland. Brukar dock lyckas skaka av mig det ganska fort, för precis som du säger så vill jag inte att han ska få styra min vardag.
Tyvärr är det ju mer barnen än jag som blir lidande av detta. Även fritidspersonal och dylikt blir ju lidande eftersom han helt plötsligt bestämmer att nä, nu ska jag vara ledig.
Äääh, jag vägrar låta det där störa mig någon längre tid.
10
Jag har "bråkat" med honom om det där, men jag orkar inte göra det mer. Jag blir inte direkt förbannad längre, utan bara så jäkla trött ibland. Brukar dock lyckas skaka av mig det ganska fort, för precis som du säger så vill jag inte att han ska få styra min vardag.
Tyvärr är det ju mer barnen än jag som blir lidande av detta. Även fritidspersonal och dylikt blir ju lidande eftersom han helt plötsligt bestämmer att nä, nu ska jag vara ledig.
Äääh, jag vägrar låta det där störa mig någon längre tid.
hmm, nåja....tvivlar på att det skulle vara en bra metod.
Problemet ligger ju i att jag inte känner att jag orkar ha båda barnen samtidigt under hela min semester, utan att vi måste dela och trixa lite och kanske boka in kortis någon del av semestern osv. Och så vill jag gärna kunna åka iväg någon kort tur med dem en och en och det vill jag kunna planera i tid! Men då måste jag ju veta att han har möjlighet att ta hand om den andre sonen under tiden och ska denne då vara hemma eller på fritids? Vad ska jag skriva på lovlappen?
Jaja....som sagt...*suck*
11
hmm, nåja....tvivlar på att det skulle vara en bra metod.
Problemet ligger ju i att jag inte känner att jag orkar ha båda barnen samtidigt under hela min semester, utan att vi måste dela och trixa lite och kanske boka in kortis någon del av semestern osv. Och så vill jag gärna kunna åka iväg någon kort tur med dem en och en och det vill jag kunna planera i tid! Men då måste jag ju veta att han har möjlighet att ta hand om den andre sonen under tiden och ska denne då vara hemma eller på fritids? Vad ska jag skriva på lovlappen?
Jaja....som sagt...*suck*
Ja du är nog allt lite trött. Men nu är jag pigg seddu. LÄSTE du vad jag skrev? Eller hakar du bara upp dig på "det värsta". Det värsta, för mig, märk väl, kan vara just ett sånt där "läge" när jag mest bara blir tömd på energi hur mycket jag än försöker lägga ner just energi (vad sägs om själ och hjärta ) på att stötta, stötta upp och åter stötta och stötta upp... Men nu hade du det kanske inte så besvärligt ändå men han X, men trött det kan man ju bli och vara av alla möjliga orsaker... Hoppas du inte väljer att missförstå allt jag skriver (försöker svara utifrån mig) Hur mår du egentligen? (om jag får fråga så)
Förresten är jag osäker på om jag kommer att kunna titta in här mer idag bara så du vet...så du inte tolkar in något annat. En brasklapp mest.
Ha de gött!!
12
Ja du är nog allt lite trött. Men nu är jag pigg seddu. LÄSTE du vad jag skrev? Eller hakar du bara upp dig på "det värsta". Det värsta, för mig, märk väl, kan vara just ett sånt där "läge" när jag mest bara blir tömd på energi hur mycket jag än försöker lägga ner just energi (vad sägs om själ och hjärta ) på att stötta, stötta upp och åter stötta och stötta upp... Men nu hade du det kanske inte så besvärligt ändå men han X, men trött det kan man ju bli och vara av alla möjliga orsaker... Hoppas du inte väljer att missförstå allt jag skriver (försöker svara utifrån mig) Hur mår du egentligen? (om jag får fråga så)
Förresten är jag osäker på om jag kommer att kunna titta in här mer idag bara så du vet...så du inte tolkar in något annat. En brasklapp mest.
Ja jo det ÄR det VÄRSTA numera för mig... Varför? Jo för att man tenderar att aldrig kommer ur det...hur mycket man än tömmer sig på energi! den energi man faktiskt BEHÖVER lägga på allsköns annat... Är det konstigt? vad som däremot är det värst för dig - det kan jag såklart inte sitta här och svamla om. Annars, flera frågor? Jag undrar fortfarande, hur mår du?
Adjö nu!
13
Ja jo det ÄR det VÄRSTA numera för mig... Varför? Jo för att man tenderar att aldrig kommer ur det...hur mycket man än tömmer sig på energi! den energi man faktiskt BEHÖVER lägga på allsköns annat... Är det konstigt? vad som däremot är det värst för dig - det kan jag såklart inte sitta här och svamla om. Annars, flera frågor? Jag undrar fortfarande, hur mår du?
Hmm, jag tycker inte att jag hakade upp mig. Jag blev bara osäker på vad du menade med de orden, och när jag inte förstår något så frågar jag! Svårare än så är det inte.
Förstår fortfarande inte riktigt hur du menar helt och hållet, men vi släpper det. Bara som en notering så är jag inte irriterad,arg eller något annat över ditt svar.
Peace my friend
Ha en trevlig lördag!
14
Hmm, jag tycker inte att jag hakade upp mig. Jag blev bara osäker på vad du menade med de orden, och när jag inte förstår något så frågar jag! Svårare än så är det inte.
Förstår fortfarande inte riktigt hur du menar helt och hållet, men vi släpper det. Bara som en notering så är jag inte irriterad,arg eller något annat över ditt svar.
Peace my friend
Ha en trevlig lördag!
Jag förstår att du blir arg och att det är jobbigt! Samtidigt så kan du ju glädja dig åt att du inte lever med honom längre och om dessa missar är en gång i månaden samt vid semestrar så är det ju ganska sällan! Tänkt tvärtom - varje gång han schabblar med schemat så tänker du - oj vad skönt att jag inte delar min vardag med honom då skulle jag ha detta i parti och minut - och så blir du glad!!!! Och när du väl har lyckats med detta (om det någonsin går) då kan du skämta med honom och köpa en almanacka med kryss med glimten i ögat. Idag när du är arg vore det dumt att göra en sådan sak det håller jag med dig....
För att försöka ändra på honom det är ungefär lika lönande som att försöka få fred på jorden!
16
Hej,
Jag förstår att du blir arg och att det är jobbigt! Samtidigt så kan du ju glädja dig åt att du inte lever med honom längre och om dessa missar är en gång i månaden samt vid semestrar så är det ju ganska sällan! Tänkt tvärtom - varje gång han schabblar med schemat så tänker du - oj vad skönt att jag inte delar min vardag med honom då skulle jag ha detta i parti och minut - och så blir du glad!!!! Och när du väl har lyckats med detta (om det någonsin går) då kan du skämta med honom och köpa en almanacka med kryss med glimten i ögat. Idag när du är arg vore det dumt att göra en sådan sak det håller jag med dig....
För att försöka ändra på honom det är ungefär lika lönande som att försöka få fred på jorden!
Hög igenkänningsfaktor hos mig, nästan så man skulle kunna tro att du är mitt ex men så är det ju inte :-)
Min situation är att vi är separarade sen några år tillbaka. Vi har en dotter som flyttat hemifrån och en son som fortfarande bor hemma. Han har autism och kortis precis som i ert fall, dock bara en helg per månad.
Schemat har varit att han varit hos mig varannan helg, en helg helg på kortis och all övrig tid hos sin mor. Sålunda den allra mesta tiden hos modern.
Jag fick naturligtvis massor med tid över, tid som jag använde till att jobba ännu mer...
Jag var i precis samma situation som ditt ex. Jag lyckades aldrig lära mig vilka helger det var och då alla lappar från skola fritis osv automatiskt kom till modern så fick jag endast informationen via henne.
Jag har tappat räkningen på alla gånger jag stått i dörröppningen hos modern och känt mig dum för att jag missat eller blandat ihop.
Nu funkar det mycket bättre! Det som gjorde susen var att vi ändrade schemat så att pojken är hos mig varannan helg + en hel vecka varje månad. För mitt jobb har det inneburit vissa inskränkningar men absolut ingen som inte går att leva med.
Den stora förbättringen är att nu får jag del av grabbens vardag på ett helt annat sätt än förut. Jag får mer naturlig kontakt med taxi, fritis, skola, kortis. Jag upplever att jag missar mycket mindre nu, framför allt p g a att jag får ett mycket större engagemang.
Vet inte alls om en sån lösning skulel funka för er men för oss var det i alla fall bra! Som helgpappa blir man lätt lite "marginaliserad".
17
Hög igenkänningsfaktor hos mig, nästan så man skulle kunna tro att du är mitt ex men så är det ju inte :-)
Min situation är att vi är separarade sen några år tillbaka. Vi har en dotter som flyttat hemifrån och en son som fortfarande bor hemma. Han har autism och kortis precis som i ert fall, dock bara en helg per månad.
Schemat har varit att han varit hos mig varannan helg, en helg helg på kortis och all övrig tid hos sin mor. Sålunda den allra mesta tiden hos modern.
Jag fick naturligtvis massor med tid över, tid som jag använde till att jobba ännu mer...
Jag var i precis samma situation som ditt ex. Jag lyckades aldrig lära mig vilka helger det var och då alla lappar från skola fritis osv automatiskt kom till modern så fick jag endast informationen via henne.
Jag har tappat räkningen på alla gånger jag stått i dörröppningen hos modern och känt mig dum för att jag missat eller blandat ihop.
Nu funkar det mycket bättre! Det som gjorde susen var att vi ändrade schemat så att pojken är hos mig varannan helg + en hel vecka varje månad. För mitt jobb har det inneburit vissa inskränkningar men absolut ingen som inte går att leva med.
Den stora förbättringen är att nu får jag del av grabbens vardag på ett helt annat sätt än förut. Jag får mer naturlig kontakt med taxi, fritis, skola, kortis. Jag upplever att jag missar mycket mindre nu, framför allt p g a att jag får ett mycket större engagemang.
Vet inte alls om en sån lösning skulel funka för er men för oss var det i alla fall bra! Som helgpappa blir man lätt lite "marginaliserad".
Vi har redan en sådan lösning då vi har 50-50 umgänge, så på den punkten kan jag inte göra så mycket mer. Dessutom så står vår store kille skriven hos honom och den lille hos mig, så vi har verkligen försökt dela allting 50-50.
Det som ställer till det med schemat är väl att vi har två barn och eftersom det kan vara mycket friktioner mellan bröderna så har vi valt att dela på dem en del också vilket gör att schemat blir krångligare än vid "normalt" varannan-veckasboende.
Jag har full förståelse för att det kan upplevas som krångligt, men då finns det ju å andra sidan desto större anledning att hålla ordentlig koll genom att markera i kalendern osv.
Brist på planerings-sinne är dock inget nytt hos honom, utan det har som sagt alltid funnits där, men jag hade hoppats att det skulle bli något bättre nu när han inte har någon som tar hand om honom längre (vilket jag tyvärr gjorde alldeles för mycket)
18
Vi har redan en sådan lösning då vi har 50-50 umgänge, så på den punkten kan jag inte göra så mycket mer. Dessutom så står vår store kille skriven hos honom och den lille hos mig, så vi har verkligen försökt dela allting 50-50.
Det som ställer till det med schemat är väl att vi har två barn och eftersom det kan vara mycket friktioner mellan bröderna så har vi valt att dela på dem en del också vilket gör att schemat blir krångligare än vid "normalt" varannan-veckasboende.
Jag har full förståelse för att det kan upplevas som krångligt, men då finns det ju å andra sidan desto större anledning att hålla ordentlig koll genom att markera i kalendern osv.
Brist på planerings-sinne är dock inget nytt hos honom, utan det har som sagt alltid funnits där, men jag hade hoppats att det skulle bli något bättre nu när han inte har någon som tar hand om honom längre (vilket jag tyvärr gjorde alldeles för mycket)
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
) 
