Enligt målet i IUP så
Skolbarn
  1. Städerskan
    #1

    Enligt målet i IUP så

    måste barnen i 3:e klass redovisa för hela klassen och personal vad deras föräldrar arbetar med! Barnen ska intervjua sina föräldrar om deras arbete och redovisa detta i skolan!
  2. 1
    Enligt målet i IUP så måste barnen i 3:e klass redovisa för hela klassen och personal vad deras föräldrar arbetar med! Barnen ska intervjua sina föräldrar om deras arbete och redovisa detta i skolan!
  3. Städerskan
    #2
    Årskurs 3 på lågstadiet handlar det om alltså.
  4. 2
    Årskurs 3 på lågstadiet handlar det om alltså.
  5. Medlem sedan
    May 2005
    #3

    Okej?

    Är det något problem med det?

    Uppgiften handlar inte om föräldrarnas arbete. Det är inte det som är det viktiga. Målet är att barnen ska kunna ta reda på fakta genom en intervju och tala om saken inför en grupp (utgår jag ifrån). Då känns det nära till hands att be barnen intervjua någon de är trygga med (en förälder) om något vansinnigt enkelt som ingen behöver googla om eller slå upp (förälderns arbete).

    Tro mig. De anteckningar läraren gör efter eller under redovisningen handlar _inte_ om vilket arbete elevens förälder har eller inte har. De handlar om hur väl eleven utfört uppgiften.
    Egentligen är jag en riktigt rolig prick

    Nu har jag börjat blogga igen...
    http://fjantan.blogspot.com
  6. 3
    Okej? Är det något problem med det?

    Uppgiften handlar inte om föräldrarnas arbete. Det är inte det som är det viktiga. Målet är att barnen ska kunna ta reda på fakta genom en intervju och tala om saken inför en grupp (utgår jag ifrån). Då känns det nära till hands att be barnen intervjua någon de är trygga med (en förälder) om något vansinnigt enkelt som ingen behöver googla om eller slå upp (förälderns arbete).

    Tro mig. De anteckningar läraren gör efter eller under redovisningen handlar _inte_ om vilket arbete elevens förälder har eller inte har. De handlar om hur väl eleven utfört uppgiften.
  7. Medlem sedan
    Jan 1999
    #4
    Återigen - det är DIN dåliga självkänsla och DIN åsikt att vissa är värda mer än andra som skiner igenom. Klistra inte den på mig eller mina barn, tack.
  8. 4
    Återigen - det är DIN dåliga självkänsla och DIN åsikt att vissa är värda mer än andra som skiner igenom. Klistra inte den på mig eller mina barn, tack.
  9. Anonym
    #5
    Då får väl barnet berätta om det istället, varför gör du dig sådana stora problem kring något så enkelt och så harmlöst??
  10. 5
    Då får väl barnet berätta om det istället, varför gör du dig sådana stora problem kring något så enkelt och så harmlöst??
  11. Medlem sedan
    Nov 1998
    #6
    Vilket ämne handlar det om? Om det är svenska kan väl ditt barn intervjua någon annan om vad den personen jobbar med. Om du inte vill gå ut med vad du jobbar med. Prata med läraren om din oro.
  12. 6
    Vilket ämne handlar det om? Om det är svenska kan väl ditt barn intervjua någon annan om vad den personen jobbar med. Om du inte vill gå ut med vad du jobbar med. Prata med läraren om din oro.
  13. Medlem sedan
    Jan 2000
    #7
    Ja, jag kan förstå din oro. Men det kan inte vara något problem att låta barnet intervjua en granne istället, eller släkting eller så. Det är ju själva intervjuandet och redovisningen som är uppgiften.
    Jag tycker inte att man behöver kolla med läraren ens, utan bara ta för givet att det är ok.
  14. 7
    Ja, jag kan förstå din oro. Men det kan inte vara något problem att låta barnet intervjua en granne istället, eller släkting eller så. Det är ju själva intervjuandet och redovisningen som är uppgiften.
    Jag tycker inte att man behöver kolla med läraren ens, utan bara ta för givet att det är ok.
  15. AnonymA
    #8
    Oj att förklara mitt jobb är vansinnigt svårt. Många vuxna fattar noll när jag förklarar vad jag forskar på.
  16. 8
    Oj att förklara mitt jobb är vansinnigt svårt. Många vuxna fattar noll när jag förklarar vad jag forskar på.
  17. Anonym
    #9
    Då räcker det säkert alldeles utmärkt med att kort och gott säga att du forskar och vad forskning i största allmänhet går ut på. Du vet ju ungefär vad ditt barn förstår och kan hänga med i för teoretiska förklaringar, lägg svaren på den nivån så blir det nog bra.
  18. 9
    Då räcker det säkert alldeles utmärkt med att kort och gott säga att du forskar och vad forskning i största allmänhet går ut på. Du vet ju ungefär vad ditt barn förstår och kan hänga med i för teoretiska förklaringar, lägg svaren på den nivån så blir det nog bra.
  19. Medlem sedan
    May 2005
    #10

    Varför då?

    Undrar jag helt ärligt och uppriktigt
    Egentligen är jag en riktigt rolig prick

    Nu har jag börjat blogga igen...
    http://fjantan.blogspot.com
  20. 10
    Varför då? Undrar jag helt ärligt och uppriktigt
  21. Medlem sedan
    Jan 2008
    #11
    Så var det dags igen.

    Vet du, jag ska berätta en hemlighet: Barn pratar. De berättar om sina liv och föräldrar för varandra och ibland för vuxna. De kan berätta att de var på mammas jobb i helgen och så undrar en kompis "Vad har hon för jobb?" Eller om de blivit sjuka så kan de säga: "Du kan ringa till pappa, för han är arbetslös så han är hemma". Du skulle bara veta vad vi får reda på om vissa familjer, utan att fråga det minsta. Jag vet tre pappor i min tvåa som gärna läser serier på toaletten... deras avkommor diskuterade nämligen ämnet en lunch, jag hade kanske föredragit att inte veta.

    Du får skämmas så mycket du vill för ditt jobb. Men jag ser inte ner på dig, jag skäms inte för mitt jobb och barn lägger ingen värdering i om Pelles mamma är vårdbiträde eller ekonom. Precis som - Maria N - säger handlar uppgiften om att träna på att förbereda och hålla ett föredrag. Då har man valt ett ämne som ALLA kan prata om (alla har föräldrar) och som är enkelt att hitta information om (fråga pappa).

    Om du känner dig så hotad av din nuvarande skolpersonal skulle jag råda digatt byta skola. Om du är emot lärares frågor överlag råder jag dig istället att försöka tänka om. Vi jobbar med levande varelser och ska skapa en relation till dem. En del barn pratar som kvarnar och berättar allt och inget, men för många barn är det viktigt att den vuxna leder relationen. Vi frågar inte ut barnen om deras hemförhållanden för att snoka. Men visst kan vi fråga om syskon, husdjur och vad-har-du-gjort-i-helgen. Inte för att döma, inte heller för att svaret intresserar så värst, men för att det är samtalsämnen barnen "äger". De känner sig trygga att prata om sina syskon, de vet mer än jag om deras husdjur. "Privata" frågor är också ett sätt att _visa intresse_ för barnet, "fröken bryr sig inte bara om vad jag gillar för böcker, utan om vem jag ÄR".
  22. 11
    Så var det dags igen.

    Vet du, jag ska berätta en hemlighet: Barn pratar. De berättar om sina liv och föräldrar för varandra och ibland för vuxna. De kan berätta att de var på mammas jobb i helgen och så undrar en kompis "Vad har hon för jobb?" Eller om de blivit sjuka så kan de säga: "Du kan ringa till pappa, för han är arbetslös så han är hemma". Du skulle bara veta vad vi får reda på om vissa familjer, utan att fråga det minsta. Jag vet tre pappor i min tvåa som gärna läser serier på toaletten... deras avkommor diskuterade nämligen ämnet en lunch, jag hade kanske föredragit att inte veta.

    Du får skämmas så mycket du vill för ditt jobb. Men jag ser inte ner på dig, jag skäms inte för mitt jobb och barn lägger ingen värdering i om Pelles mamma är vårdbiträde eller ekonom. Precis som - Maria N - säger handlar uppgiften om att träna på att förbereda och hålla ett föredrag. Då har man valt ett ämne som ALLA kan prata om (alla har föräldrar) och som är enkelt att hitta information om (fråga pappa).

    Om du känner dig så hotad av din nuvarande skolpersonal skulle jag råda digatt byta skola. Om du är emot lärares frågor överlag råder jag dig istället att försöka tänka om. Vi jobbar med levande varelser och ska skapa en relation till dem. En del barn pratar som kvarnar och berättar allt och inget, men för många barn är det viktigt att den vuxna leder relationen. Vi frågar inte ut barnen om deras hemförhållanden för att snoka. Men visst kan vi fråga om syskon, husdjur och vad-har-du-gjort-i-helgen. Inte för att döma, inte heller för att svaret intresserar så värst, men för att det är samtalsämnen barnen "äger". De känner sig trygga att prata om sina syskon, de vet mer än jag om deras husdjur. "Privata" frågor är också ett sätt att _visa intresse_ för barnet, "fröken bryr sig inte bara om vad jag gillar för böcker, utan om vem jag ÄR".
  23. Medlem sedan
    May 2005
    #12
    Kanonbra svar!
    Det är just så det är.
  24. 12
    Kanonbra svar!
    Det är just så det är.
  25. Anonym
    #13
    Var stolt över ditt arbete! För barn i denna ålder är det ingen skillnad på status i olika yrken! Det är ju både ett tekniskt och fysiskt arbete, du får gratis träning på jobbet och har säkert kunskaper i hur olika material ska behandlas som inte andra har!
  26. 13
    Var stolt över ditt arbete! För barn i denna ålder är det ingen skillnad på status i olika yrken! Det är ju både ett tekniskt och fysiskt arbete, du får gratis träning på jobbet och har säkert kunskaper i hur olika material ska behandlas som inte andra har!
  27. Medlem sedan
    May 2005
    #14

    Du gör dig stora bekymmer

    Man kan ju förklara på olika sätt. Jag är lärare och kan baske mig få det att låta helt obegripligt om jag bara vill. Men så finns det ju en möjlighet att man kan tala till barn så att de förstår. Oavsett vad det handlar om. Och är man i en position där man forskar borde man besitta den kompetensen.
    Egentligen är jag en riktigt rolig prick

    Nu har jag börjat blogga igen...
    http://fjantan.blogspot.com
  28. 14
    Du gör dig stora bekymmer Man kan ju förklara på olika sätt. Jag är lärare och kan baske mig få det att låta helt obegripligt om jag bara vill. Men så finns det ju en möjlighet att man kan tala till barn så att de förstår. Oavsett vad det handlar om. Och är man i en position där man forskar borde man besitta den kompetensen.
  29. Medlem sedan
    May 2005
    #15

    Jag bara måste fråga

    Vad tror du oron handlar om? För du säger att du kan förstå den, och jag gör verkligen inte det. Förstår den.
    Egentligen är jag en riktigt rolig prick

    Nu har jag börjat blogga igen...
    http://fjantan.blogspot.com
  30. 15
    Jag bara måste fråga Vad tror du oron handlar om? För du säger att du kan förstå den, och jag gör verkligen inte det. Förstår den.
  31. Anonym
    #16
    Så här talar en som är totalt omedveten om att klass fortfarande har betydelse i vårt samhälle. I det här fallet kan jag inte se att läraren är intresserad av vem barnet "är" utan mer om vilka föräldrarna är. Och läraren verkar också vara totalt omedveten om vilka oaviktliga konsekvenser en uppgift av det här slaget kan ge.

    Jag har själv gjort en "klassresa" och minns hur jag som barn lärde mig att skämmas över min ensamstående mammas "arbete". Eller brist på arbetet snarare då hon tidigt blev sjukpensionär efter att ha slitit ut sina axlar vid ett löpande band. Inte för att hon såg ner på sig själv utan för status och pengar värderades högt i det sammanhang där jag befann mig i d v s bland mina kamrater.

    På skolgården fick jag inte endast försöka förklara varför min mamma inte hade ett jobb utan också varifrån vår familj fick sin försörjning. Det var skamfyllt att vara fattig och leva på bidrag. Och det är det faktiskt fortfarande.

    Nä, läraren borde kanske vara mer lyhörd i de här sammanhangen. Om syftet är att lära sig intervjuteknik så skulle ämnet kunna kopplas till något mer neutralt t ex bästa barndoms- eller skolminne .... ja, t o m lektyrval på toaletten kan betraktas som mindre känsligt.

    Usch, jag blir riktigt beklämd när man istället för att erkänna klasskillnader som ett problem härleder problemtiken till att vederbörande som lyfter problemet har "dålig självkänsla". Gå in på majblommans hemsida och öppna ögonen för hur olika barns världar kan vara och hur medvetna barn är om detta utan att de för den skull låter det synas. Det behöver inte alltid synas utan på ett barn att det gör ont inuti. Tvärtom, barn lär sig snabbt att visa oberördhet i sådana här situationer. Det borde väl lärare veta - att allt som rör sig i huvudet på barn inte alltid kommer till uttryck.

    För många år sen fick mina barn i uppdrag att berätta om sin semester. Min son, som har otroligt stark integritet, skrev "jag har druckit vatten flera gånger, borstat tänderna varje kväll och sovit gott" och liknande saker. Sanningen var att jag som nyseparerad student inte hade råd att ens ta semester den sommaren. Mina barn var på fritids hela sommaren. Det var inget jag "valde" utan det var tvunget för att vi överhuvudtaget skulle ha till hyran och mat på bordet. Och det hade baske mig inget med min "dåliga självkänsla" att göra.
  32. 16
    Så här talar en som är totalt omedveten om att klass fortfarande har betydelse i vårt samhälle. I det här fallet kan jag inte se att läraren är intresserad av vem barnet "är" utan mer om vilka föräldrarna är. Och läraren verkar också vara totalt omedveten om vilka oaviktliga konsekvenser en uppgift av det här slaget kan ge.

    Jag har själv gjort en "klassresa" och minns hur jag som barn lärde mig att skämmas över min ensamstående mammas "arbete". Eller brist på arbetet snarare då hon tidigt blev sjukpensionär efter att ha slitit ut sina axlar vid ett löpande band. Inte för att hon såg ner på sig själv utan för status och pengar värderades högt i det sammanhang där jag befann mig i d v s bland mina kamrater.

    På skolgården fick jag inte endast försöka förklara varför min mamma inte hade ett jobb utan också varifrån vår familj fick sin försörjning. Det var skamfyllt att vara fattig och leva på bidrag. Och det är det faktiskt fortfarande.

    Nä, läraren borde kanske vara mer lyhörd i de här sammanhangen. Om syftet är att lära sig intervjuteknik så skulle ämnet kunna kopplas till något mer neutralt t ex bästa barndoms- eller skolminne .... ja, t o m lektyrval på toaletten kan betraktas som mindre känsligt.

    Usch, jag blir riktigt beklämd när man istället för att erkänna klasskillnader som ett problem härleder problemtiken till att vederbörande som lyfter problemet har "dålig självkänsla". Gå in på majblommans hemsida och öppna ögonen för hur olika barns världar kan vara och hur medvetna barn är om detta utan att de för den skull låter det synas. Det behöver inte alltid synas utan på ett barn att det gör ont inuti. Tvärtom, barn lär sig snabbt att visa oberördhet i sådana här situationer. Det borde väl lärare veta - att allt som rör sig i huvudet på barn inte alltid kommer till uttryck.

    För många år sen fick mina barn i uppdrag att berätta om sin semester. Min son, som har otroligt stark integritet, skrev "jag har druckit vatten flera gånger, borstat tänderna varje kväll och sovit gott" och liknande saker. Sanningen var att jag som nyseparerad student inte hade råd att ens ta semester den sommaren. Mina barn var på fritids hela sommaren. Det var inget jag "valde" utan det var tvunget för att vi överhuvudtaget skulle ha till hyran och mat på bordet. Och det hade baske mig inget med min "dåliga självkänsla" att göra.
  33. Medlem sedan
    Jan 2008
    #17
    För det första är jag INTE omedveten om att pengar saknar betydelse i dagens samhälle, så du får gärna sluta påstå osanningar om mig.

    För det andra känner jag väl till att barn blir retade för att föräldrarna har låg inkomst. MEN barn blir också retade för att deras föräldrar har HÖG inkomst, för att de är tandläkare, poliser eller psykologer, bara 30 eller så gamla som 50. Barn kan bli retade för att de är långa, korta, har stora tänder, glasögon, hamstrar, bygger med Lego, gillar oliver, inte gillar glass, har overall fast de fyllt 8... barn kan bli retade för ALLT. Och väldigt sällan är sådana saker som föräldrarnas inkomst den verkliga orsaken till att ett barn blir utsatt, mobbning handlar om betydligt mer djupgående processer än så. Min poäng är att det INTE GÅR att skydda barn från att bli retade genom att klä alla lika och dölja mamma och pappas yrke. Vill barn retas hittar de på något annat att retas för och vill de inte retas låter de bli.

    Jag vet inte om du är samma anonym som skriver inlägg med jämna mellanrum och undrar hur lärarna tänker om föräldrar. Det än denna anonyma som verkar ha helt kass självkänsla. Jag kan förstå om man inte vill att barnet ska hålla föredrag om ens jobb, men jag förstår bara oron för retsamma _barn_. Och om det inte finns särskilda skäl tycker jag att den oron är överdriven, men visst kan jag förstå den. Men du skriver ju om vad LÄRARNA tycker och tänker och där tar min förståelse slut (om man nu inte har ett ovanligt generalpucko till lärare). DÄR handlar det om självkänsla. Och om trist syn på lärare...

    Förklara gärna VARFÖR du tror att läraren är intresserad av föräldrarnas ekonomi? Jag kan ärligt säga att jag skiter fullständigt i vilka jobb och inkomster föräldrarna har. Så länge inte barnet far illa. Jag måste, enligt lag, vara observant på hur barnen verkar ha det hemma och verkar barnen inte få vad de behöver måste jag lyfta ärendet till elevvården som ev. vidarebefodrar till soc. Men då handlar det om basomsorg som tillräckligt med mat, sjukvård/glasögon/tandvård vid behov och att barnen får tillräckligt med (gärna begagnade!) kläder som klarar temperaturen. Men utöver det spelar det mig ingen roll om barnen bor i hyrestvåa eller fin villa. Jag lovar och svär, jag har annat att tänka på när jag jobbar än 50 föräldrars arbete. Och på min fritid är du tyvärr inte så viktig att jag ägnar dig en tanke. Trist att höra kanske, men när jag är ledig tänker jag på mina barn, släktingar, vänner, intressen...

    SEn måste man naturligtvis vara smidig. Jag hade inte gett en sådan intervjuuppgift om jag visste att det fanns elever i klassen med två arbetslösa/sjukpensioderade föräldrar. I så fall formulerat den som att "intervjua NÅGON", men det är kanske så läraren tänker också.

    Angående din sons sommarlov är det tråkigt så klart, men så blir det ibland. Men det är en förälders uppgift att försöka hjälpa barnet att klara sådana upplevelser och göra det bästa av läget. Om man jobbar kan man ändå åka och bada på kvällen, ta med middag till stranden, eller skogen, eller lekparken. Åka till en sjö och fiska i kvällsskymningen trots att man ska upp 07.00. Sånt kan också bli fina minnen, även om det är klart att man hellre är ledig. För att vara tydlig, jag förstår problemet absolut och lider med de barn som måste vara på fritids hela eller störrde delen av sommaren. Men nog får man ihop tillräckligt med fina sommarminnen för att klara en teckning eller fem-menings-uppsats i skolan. Sen kan det ju svida inuti förstås.. men det kan ALLA uppgifter där man ska beträtta om sitt liv.

    En fråga vid lunchen om barnen har syskon kan exempelvis svida hos den som inte har syskon. En fråga om vilka fritidsaktiviteter de har kan svida hos den som inga aktiviteter har (trots att det kanske är självvalt, det är jobbigt just DÅ). En uppgift om att berätta om sin familj kan vara jobbig om en faster nyss dött (kanske inte skolan vet), en uppgift om att beskriva sitt hus kan vara jobbig om man tycker att huset är litet/fult. Men så är livet, man har inte allt och det kan man bli ledsen för. Det viktiga är ju att lärare VET att alla inte har allt och att de inte lägger någon värdering i barnens svar. Ett barn som är ledset för att det inte fått vara ledig på sommaren kan också stärkas av en lärares positiva bemötande: "Hon tycker inte att det är fel att jag inte rest bort! Hon har själv varit hemma och jobbat en hel sommar ibland! Hennes bästa sommarminne är att bara ligga i hängmattan i trädgården, det har ju jag också gjort!" Man måste ju bekräfta de barn som har "tråkiga" upplevelser och kanske berätta om egna upplevelser som liknar barnens. För att visa att det inte är fel och konstigt. En uppgift om bästa skolminne kan också vridas till att bli känslig om man är på anti-skolan-humör. Finns säkert någon som blivit mobbad i skolan, någon som hatat skolan pga läs- och skrivsvårigheter...

    Om man har god självkänsla och försöker se det positiva i saker och ting kan man ju se en uppgift som denna som en chans att visa det positiva med städyrket eller vad man nu har (syftar på TS). Berätta om de stora städmaskinerna, om hur farliga rengörningsmedlen är, vilka skräp som är vanligast... sånt gillar barn! Min tvåa älskar f.ö. att gå till skogen och plocka skräp och de tycker att det är KUL att städa klassrummet varje fredag. Läraren kan passa på att berätta att hennes bästa vän är städare, eller att hon själv jobbat som städare under studierna. Sånt får man ju försöka, aktivt lyfta de upplevelser och i det här fallet yrken som man anar inte har högst "status".

    Men ofta har man fel angående status när det gäller barn "Stora" upplevsler som en resa till Kina får ofta barnen att "åha" och förundras. Men de är inte jätteduktigsa på att ställa frågor och kommentera, inte som vi vuxna. De är trots allt mer inrikjtade på sig själva och SINA erfarenheter. De "små" upplevselserna (ett biobesök, fiska i sjön, stanna uppe hela natten och spela Monopol) känner fler igen sig i och där kommenteras det ofta mest: "Åh, jag har OCKSÅ gjort det där!"
  34. 17
    För det första är jag INTE omedveten om att pengar saknar betydelse i dagens samhälle, så du får gärna sluta påstå osanningar om mig.

    För det andra känner jag väl till att barn blir retade för att föräldrarna har låg inkomst. MEN barn blir också retade för att deras föräldrar har HÖG inkomst, för att de är tandläkare, poliser eller psykologer, bara 30 eller så gamla som 50. Barn kan bli retade för att de är långa, korta, har stora tänder, glasögon, hamstrar, bygger med Lego, gillar oliver, inte gillar glass, har overall fast de fyllt 8... barn kan bli retade för ALLT. Och väldigt sällan är sådana saker som föräldrarnas inkomst den verkliga orsaken till att ett barn blir utsatt, mobbning handlar om betydligt mer djupgående processer än så. Min poäng är att det INTE GÅR att skydda barn från att bli retade genom att klä alla lika och dölja mamma och pappas yrke. Vill barn retas hittar de på något annat att retas för och vill de inte retas låter de bli.

    Jag vet inte om du är samma anonym som skriver inlägg med jämna mellanrum och undrar hur lärarna tänker om föräldrar. Det än denna anonyma som verkar ha helt kass självkänsla. Jag kan förstå om man inte vill att barnet ska hålla föredrag om ens jobb, men jag förstår bara oron för retsamma _barn_. Och om det inte finns särskilda skäl tycker jag att den oron är överdriven, men visst kan jag förstå den. Men du skriver ju om vad LÄRARNA tycker och tänker och där tar min förståelse slut (om man nu inte har ett ovanligt generalpucko till lärare). DÄR handlar det om självkänsla. Och om trist syn på lärare...

    Förklara gärna VARFÖR du tror att läraren är intresserad av föräldrarnas ekonomi? Jag kan ärligt säga att jag skiter fullständigt i vilka jobb och inkomster föräldrarna har. Så länge inte barnet far illa. Jag måste, enligt lag, vara observant på hur barnen verkar ha det hemma och verkar barnen inte få vad de behöver måste jag lyfta ärendet till elevvården som ev. vidarebefodrar till soc. Men då handlar det om basomsorg som tillräckligt med mat, sjukvård/glasögon/tandvård vid behov och att barnen får tillräckligt med (gärna begagnade!) kläder som klarar temperaturen. Men utöver det spelar det mig ingen roll om barnen bor i hyrestvåa eller fin villa. Jag lovar och svär, jag har annat att tänka på när jag jobbar än 50 föräldrars arbete. Och på min fritid är du tyvärr inte så viktig att jag ägnar dig en tanke. Trist att höra kanske, men när jag är ledig tänker jag på mina barn, släktingar, vänner, intressen...

    SEn måste man naturligtvis vara smidig. Jag hade inte gett en sådan intervjuuppgift om jag visste att det fanns elever i klassen med två arbetslösa/sjukpensioderade föräldrar. I så fall formulerat den som att "intervjua NÅGON", men det är kanske så läraren tänker också.

    Angående din sons sommarlov är det tråkigt så klart, men så blir det ibland. Men det är en förälders uppgift att försöka hjälpa barnet att klara sådana upplevelser och göra det bästa av läget. Om man jobbar kan man ändå åka och bada på kvällen, ta med middag till stranden, eller skogen, eller lekparken. Åka till en sjö och fiska i kvällsskymningen trots att man ska upp 07.00. Sånt kan också bli fina minnen, även om det är klart att man hellre är ledig. För att vara tydlig, jag förstår problemet absolut och lider med de barn som måste vara på fritids hela eller störrde delen av sommaren. Men nog får man ihop tillräckligt med fina sommarminnen för att klara en teckning eller fem-menings-uppsats i skolan. Sen kan det ju svida inuti förstås.. men det kan ALLA uppgifter där man ska beträtta om sitt liv.

    En fråga vid lunchen om barnen har syskon kan exempelvis svida hos den som inte har syskon. En fråga om vilka fritidsaktiviteter de har kan svida hos den som inga aktiviteter har (trots att det kanske är självvalt, det är jobbigt just DÅ). En uppgift om att berätta om sin familj kan vara jobbig om en faster nyss dött (kanske inte skolan vet), en uppgift om att beskriva sitt hus kan vara jobbig om man tycker att huset är litet/fult. Men så är livet, man har inte allt och det kan man bli ledsen för. Det viktiga är ju att lärare VET att alla inte har allt och att de inte lägger någon värdering i barnens svar. Ett barn som är ledset för att det inte fått vara ledig på sommaren kan också stärkas av en lärares positiva bemötande: "Hon tycker inte att det är fel att jag inte rest bort! Hon har själv varit hemma och jobbat en hel sommar ibland! Hennes bästa sommarminne är att bara ligga i hängmattan i trädgården, det har ju jag också gjort!" Man måste ju bekräfta de barn som har "tråkiga" upplevelser och kanske berätta om egna upplevelser som liknar barnens. För att visa att det inte är fel och konstigt. En uppgift om bästa skolminne kan också vridas till att bli känslig om man är på anti-skolan-humör. Finns säkert någon som blivit mobbad i skolan, någon som hatat skolan pga läs- och skrivsvårigheter...

    Om man har god självkänsla och försöker se det positiva i saker och ting kan man ju se en uppgift som denna som en chans att visa det positiva med städyrket eller vad man nu har (syftar på TS). Berätta om de stora städmaskinerna, om hur farliga rengörningsmedlen är, vilka skräp som är vanligast... sånt gillar barn! Min tvåa älskar f.ö. att gå till skogen och plocka skräp och de tycker att det är KUL att städa klassrummet varje fredag. Läraren kan passa på att berätta att hennes bästa vän är städare, eller att hon själv jobbat som städare under studierna. Sånt får man ju försöka, aktivt lyfta de upplevelser och i det här fallet yrken som man anar inte har högst "status".

    Men ofta har man fel angående status när det gäller barn "Stora" upplevsler som en resa till Kina får ofta barnen att "åha" och förundras. Men de är inte jätteduktigsa på att ställa frågor och kommentera, inte som vi vuxna. De är trots allt mer inrikjtade på sig själva och SINA erfarenheter. De "små" upplevselserna (ett biobesök, fiska i sjön, stanna uppe hela natten och spela Monopol) känner fler igen sig i och där kommenteras det ofta mest: "Åh, jag har OCKSÅ gjort det där!"
  35. Medlem sedan
    Jan 1999
    #18
    Underbart Lisalina! *applåder*
  36. 18
    Underbart Lisalina! *applåder*
  37. Medlem sedan
    Nov 2002
    #19
    Instämmer i applåderna! IMT
  38. 19
    Instämmer i applåderna! IMT
  39. Medlem sedan
    Jan 2000
    #20
    Ja, hon skriver att hon själv är städerska och orolig för vilket intryck det ska ge på barnets kompisar och skolans personal.
    Jag har själv upplevt skillnaden mellan att vara en "svag", sjukskriven mamma, och känt hur pass lyssnad man blir på då, jämfört med när jag återgick i arbete inom mitt högstatusyrke.
    Jag kan förstå om man mörkar för att kunna känna sig säker på att kunna tala med personalen på en jämlik basis (visst finns det ju de som lyckas se bort från sådant, men alla klarar det absolut inte).
  40. 20
    Ja, hon skriver att hon själv är städerska och orolig för vilket intryck det ska ge på barnets kompisar och skolans personal.
    Jag har själv upplevt skillnaden mellan att vara en "svag", sjukskriven mamma, och känt hur pass lyssnad man blir på då, jämfört med när jag återgick i arbete inom mitt högstatusyrke.
    Jag kan förstå om man mörkar för att kunna känna sig säker på att kunna tala med personalen på en jämlik basis (visst finns det ju de som lyckas se bort från sådant, men alla klarar det absolut inte).
Sidan 1 av 5 123 ... SistaSista

Liknande trådar

  1. Målet inom målet är nått!
    By sprengja in forum Vikt
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2011-04-21, 08:23
  2. 87-77 MÅLET
    By pinja in forum Vikt
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2009-04-14, 20:40
  3. Nådde ej målet men kom en
    By Åsa m Klara in forum Vikt
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2007-06-11, 14:30
  4. Vad är målet?
    By luddtussen in forum Sex & erotik
    Svar: 25
    Senaste inlägg: 2006-06-30, 11:52
  5. Missade målet! *sur*
    By -AT- in forum Vikt
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-04-24, 17:29
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar