mitt livs kärlek...
Styvfamiljer
  1. Anonym
    #1

    mitt livs kärlek...

    Nu har min stora kärlek (som inte är min man) dykt upp i mitt liv, nyskiljd. Hela havet stormar för mig. Hade gett upp honom, tänkt att jag får aldrig honom i allafall, är nöjd med det jag har (superliv helt klart). Men det är ju han. Skulle jag träffa honom skulle det vara kört. Vad ska jag göra? Har barn i åldrarna 10 till nästan nyfödd. Klart jag vet vad jag ska göra. Bara glömma honom och streta på. Men jag älskar denna man så innerligt och han mig. Åh jag blir galen! Nån som varit igenom detta? Anonym idag!
  2. 1
    mitt livs kärlek... Nu har min stora kärlek (som inte är min man) dykt upp i mitt liv, nyskiljd. Hela havet stormar för mig. Hade gett upp honom, tänkt att jag får aldrig honom i allafall, är nöjd med det jag har (superliv helt klart). Men det är ju han. Skulle jag träffa honom skulle det vara kört. Vad ska jag göra? Har barn i åldrarna 10 till nästan nyfödd. Klart jag vet vad jag ska göra. Bara glömma honom och streta på. Men jag älskar denna man så innerligt och han mig. Åh jag blir galen! Nån som varit igenom detta? Anonym idag!
  3. NyAnonym
    #2
    Du säger att du älskar honom innerligt. Har du haft kontakt med honom även under den period han har varit gift, eller älskar du honom innerligt för den han var tidigare, den han har varit i ditt liv tidigare? Att älska ett minne av någon kan ställa till det för dig rejält.

    Du träffar honom, de gamla känslorna finns där, fast inte för den han är idag, eller du är för den delen, och du lämnar din nuvarande man och efter några månader upptäcker du att ditt livs kärlek förändrats, att han har bagage med sig som han inte hanterat klart, att han inte alls är den person du en gång älskade...

    Och hur kände du för ditt nuvarande liv innan du fick reda på att han skilt sig? Kände du innan att du "stretade" på, eller var du lycklig med din man och dina barn (ni har nyligen fått tillskott dessutom).

    Av egen erfarenhet kan jag säga att ja - gräset kan mycket väl vara grönare på andra sidan, men man får vara beredd på att betala ett högt pris. och det finns inte så stor möjlighet att ångra sig. Jag skulle gissa att om du lämnade din man för en annan så är dörren tillbaka ganska så stängd.

    Så tänk dig för. Och var beredd på att om du följer känslan av att "han är den rätte" så måste du också vara beredd på att han inte är det och att du istället står ensam med dina barn efter ett tag. Och då måste det alternativet också vara bättre än att leva med din nuvarande man...
  4. 2
    Du säger att du älskar honom innerligt. Har du haft kontakt med honom även under den period han har varit gift, eller älskar du honom innerligt för den han var tidigare, den han har varit i ditt liv tidigare? Att älska ett minne av någon kan ställa till det för dig rejält.

    Du träffar honom, de gamla känslorna finns där, fast inte för den han är idag, eller du är för den delen, och du lämnar din nuvarande man och efter några månader upptäcker du att ditt livs kärlek förändrats, att han har bagage med sig som han inte hanterat klart, att han inte alls är den person du en gång älskade...

    Och hur kände du för ditt nuvarande liv innan du fick reda på att han skilt sig? Kände du innan att du "stretade" på, eller var du lycklig med din man och dina barn (ni har nyligen fått tillskott dessutom).

    Av egen erfarenhet kan jag säga att ja - gräset kan mycket väl vara grönare på andra sidan, men man får vara beredd på att betala ett högt pris. och det finns inte så stor möjlighet att ångra sig. Jag skulle gissa att om du lämnade din man för en annan så är dörren tillbaka ganska så stängd.

    Så tänk dig för. Och var beredd på att om du följer känslan av att "han är den rätte" så måste du också vara beredd på att han inte är det och att du istället står ensam med dina barn efter ett tag. Och då måste det alternativet också vara bättre än att leva med din nuvarande man...
  5. Anonym
    #3
    Jag har ju träffat honom när jag var gift och han var gift och vi har kämpat i flera år för att få det att fungera på varsit håll. Nu har vi inte hörts av på ett halvår lite drygt. och sen får jag reda på detta. Och jag tror att om jag bara låter bli att träffa honom nu så kommer jag kunna fortsätta må bra i min relation med min man. Men jag kommer alltid vara lite ledsen för att jag inte fick uppleva mitt liv tillsammans med HONOM. Men frågan är om jag inte kommer ångra mer att jag förstörde barnens familj och som du säger bara för att vi trivs så bra ihop som det har varit så kanske en vardag med exfruar och exmän och plastbarn och allt vad det innebär så kanske vi inte alls trivs ihop. svårt att veta. MIn mans och mitt förhållande har gått upp och ned. Har haft riktiga dalar där jag var helt inne på att skiljas men vi fortsatte och sen har det varit ganska bra. Men sen ärjag rädd för jag vill inte stanna bara för att då kan jag bo kvar i huset och har det bra ställt ekonomiskt och ha kvar alla vänner och svärfamilj med allt vad det innebär...det ska ju inte vara anledning till att stanna...usch vad detta blev jobbigt. Jag tränger nog bort honom igen! Tack för ett jättebra svar!
  6. 3
    Jag har ju träffat honom när jag var gift och han var gift och vi har kämpat i flera år för att få det att fungera på varsit håll. Nu har vi inte hörts av på ett halvår lite drygt. och sen får jag reda på detta. Och jag tror att om jag bara låter bli att träffa honom nu så kommer jag kunna fortsätta må bra i min relation med min man. Men jag kommer alltid vara lite ledsen för att jag inte fick uppleva mitt liv tillsammans med HONOM. Men frågan är om jag inte kommer ångra mer att jag förstörde barnens familj och som du säger bara för att vi trivs så bra ihop som det har varit så kanske en vardag med exfruar och exmän och plastbarn och allt vad det innebär så kanske vi inte alls trivs ihop. svårt att veta. MIn mans och mitt förhållande har gått upp och ned. Har haft riktiga dalar där jag var helt inne på att skiljas men vi fortsatte och sen har det varit ganska bra. Men sen ärjag rädd för jag vill inte stanna bara för att då kan jag bo kvar i huset och har det bra ställt ekonomiskt och ha kvar alla vänner och svärfamilj med allt vad det innebär...det ska ju inte vara anledning till att stanna...usch vad detta blev jobbigt. Jag tränger nog bort honom igen! Tack för ett jättebra svar!
  7. Medlem sedan
    Jan 2000
    #4
    Att inleda en relation i samnband med en skilsmässa, eller att den nya relationen är katalysatorn till skilsmässa är alltid knepigt.
    Alla skilsmässor är förbundna med långa period efter av sorg och skuld.
    Både vuxna och barn behöver tid att landa, för oss tog det ca 2,5 år att landa på fötterna efter skilsmässan.

    Mitt råd till dig är att lyssna inåt, se vad din nuvarande relation väger, hur mkt det betyder för dig att kunna behålla eran ursprungliga familj.

    Inget blir någonsin lika enkelt efter ett delande av en familj som innan. Man har SÅ mkt gratis om man kan leva som kärnfamilj.

    Nu menar jag vekrligen inte att man ska stanna "bara för barnen", har man en dålig relation SKA man gå vidare om man vågar, men jag får en känsla av att ditt äktenskap iaf är helt ok. Håll fast vid då. Det är värt att kämpa för, tro mig!

    Jag har skilt mig och jag tycker att jag gjorde rätt. Men ibland undrar jag vad som hade hänt om jag kämpat mer...
  8. 4
    Att inleda en relation i samnband med en skilsmässa, eller att den nya relationen är katalysatorn till skilsmässa är alltid knepigt.
    Alla skilsmässor är förbundna med långa period efter av sorg och skuld.
    Både vuxna och barn behöver tid att landa, för oss tog det ca 2,5 år att landa på fötterna efter skilsmässan.

    Mitt råd till dig är att lyssna inåt, se vad din nuvarande relation väger, hur mkt det betyder för dig att kunna behålla eran ursprungliga familj.

    Inget blir någonsin lika enkelt efter ett delande av en familj som innan. Man har SÅ mkt gratis om man kan leva som kärnfamilj.

    Nu menar jag vekrligen inte att man ska stanna "bara för barnen", har man en dålig relation SKA man gå vidare om man vågar, men jag får en känsla av att ditt äktenskap iaf är helt ok. Håll fast vid då. Det är värt att kämpa för, tro mig!

    Jag har skilt mig och jag tycker att jag gjorde rätt. Men ibland undrar jag vad som hade hänt om jag kämpat mer...
  9. Medlem sedan
    Jan 2009
    #5
    När jag läser ditt inlägg så funderar jag på varför du har gett honom rollen "mitt livs kärlek", är du verkligen säker på att han förtjänar den rollen? Av det du skriver verkar det som ni aldrig haft något förhållande på riktigt (du var gift och han var gift) och då är det ju ganska lätt att med fantasins hjälp framställa den andra personen som helt fantastisk. MEN fundera på om du verkligen känner honom - som han är när han sitter hemma i soffan i myskläder och inte bär ut soppåsen... vet du hans dåliga sidor fullt ut? Känner ni varandra på det sättet?

    Du har valt att skaffa ett nytt barn med din man (nästan nyfött skriver du) och du skriver att du har ett superliv som du är nöjd med. Om du älskar din man så träffa inte den här mannen utan koncentrera dig på det liv du har. Gräv där du står. Och sluta tänka på den mannen som ditt livs stora kärlek...
  10. 5
    När jag läser ditt inlägg så funderar jag på varför du har gett honom rollen "mitt livs kärlek", är du verkligen säker på att han förtjänar den rollen? Av det du skriver verkar det som ni aldrig haft något förhållande på riktigt (du var gift och han var gift) och då är det ju ganska lätt att med fantasins hjälp framställa den andra personen som helt fantastisk. MEN fundera på om du verkligen känner honom - som han är när han sitter hemma i soffan i myskläder och inte bär ut soppåsen... vet du hans dåliga sidor fullt ut? Känner ni varandra på det sättet?

    Du har valt att skaffa ett nytt barn med din man (nästan nyfött skriver du) och du skriver att du har ett superliv som du är nöjd med. Om du älskar din man så träffa inte den här mannen utan koncentrera dig på det liv du har. Gräv där du står. Och sluta tänka på den mannen som ditt livs stora kärlek...
  11. Medlem sedan
    Feb 2004
    #6
    Lider med dig!
    Har varit precis där du är.
    traffade mitt livs kärlek när jag bara var 13, v var kära i omgångar men aldrig samtidigt under flera år.
    när vi var 18 började vi ses ute på krogen och sov hos varandra när vi sågs men satsade aldrig. Att vi inte gjorde detta var för att jag var säker på att jag älskade honom men var oxå säker på att jag skulle såra honom.

    Jag flyttade till en annan stad när jag var 20 och träffade en sambo i den staden men när jag var i min hemstad sågs jag med stora kärleken ibland.

    Fick barn när jag var 24 och bestämde då att jag inte skulle träffa min kärlek ngt mer då jag trodde det skulle förstöra mitt förhållande och då jag fått barn ville jag inte pajja det.

    Jag separerade från barnens pappa 2006 och bestämde ganska omgående att jag var tvungen att försöka om det kunde bli så bra som jag ändå föreställt mig sedan jag var 13 år...
    Nu 4 år senare är jag den absolut lyckligaste människan på jorden med just _Min stora kärlek_!
    Är fortfarande nykär trots vardag med barn, falukorv och smutsiga kläder!

    Detta var nog inte till din hjälp alls men min sida är ändå att jag har undrat under alla dessa år hur det hade varit om jag fick vara med den jag drömde om och är så glad att jag tog chansen!

    Lycka till hur du än gör, kram
  12. 6
    Lider med dig!
    Har varit precis där du är.
    traffade mitt livs kärlek när jag bara var 13, v var kära i omgångar men aldrig samtidigt under flera år.
    när vi var 18 började vi ses ute på krogen och sov hos varandra när vi sågs men satsade aldrig. Att vi inte gjorde detta var för att jag var säker på att jag älskade honom men var oxå säker på att jag skulle såra honom.

    Jag flyttade till en annan stad när jag var 20 och träffade en sambo i den staden men när jag var i min hemstad sågs jag med stora kärleken ibland.

    Fick barn när jag var 24 och bestämde då att jag inte skulle träffa min kärlek ngt mer då jag trodde det skulle förstöra mitt förhållande och då jag fått barn ville jag inte pajja det.

    Jag separerade från barnens pappa 2006 och bestämde ganska omgående att jag var tvungen att försöka om det kunde bli så bra som jag ändå föreställt mig sedan jag var 13 år...
    Nu 4 år senare är jag den absolut lyckligaste människan på jorden med just _Min stora kärlek_!
    Är fortfarande nykär trots vardag med barn, falukorv och smutsiga kläder!

    Detta var nog inte till din hjälp alls men min sida är ändå att jag har undrat under alla dessa år hur det hade varit om jag fick vara med den jag drömde om och är så glad att jag tog chansen!

    Lycka till hur du än gör, kram
  13. Anonym
    #7
    Ja usch nu har jag ränkt och tänkt och till min förvåning ska jag säga så har jag kommit fram till att jag vill inte träffa honom... jag är nöjd med det jag har och det är dumt att äventyra det så länge jag inte mår dåligt i den relationen jag har. Mycket mycket dumt skulle det vara. Så så länge jag inte träffar honom så kommer det gå bra och min undebara familj kommer kunna vara samlad jämt och ständigt. Känns så skönt att det var detta jag kom fram till. Tack alla för kloka svar!
  14. 7
    Ja usch nu har jag ränkt och tänkt och till min förvåning ska jag säga så har jag kommit fram till att jag vill inte träffa honom... jag är nöjd med det jag har och det är dumt att äventyra det så länge jag inte mår dåligt i den relationen jag har. Mycket mycket dumt skulle det vara. Så så länge jag inte träffar honom så kommer det gå bra och min undebara familj kommer kunna vara samlad jämt och ständigt. Känns så skönt att det var detta jag kom fram till. Tack alla för kloka svar!
  15. Anonym
    #8
    Klokt! Om du inte inte vill äventyra familjen så undvik honom. Men jag tillhör de som också blivit lycklig med "han" den stora återfunna kärleken. Men men jag och min exman var inte särskilt lyckliga ihop. Det bidrog till beslutet så att säga. Om det är stora kärleken finns han kvar även senare i livet....som ovan skrev.
  16. 8
    Klokt! Om du inte inte vill äventyra familjen så undvik honom. Men jag tillhör de som också blivit lycklig med "han" den stora återfunna kärleken. Men men jag och min exman var inte särskilt lyckliga ihop. Det bidrog till beslutet så att säga. Om det är stora kärleken finns han kvar även senare i livet....som ovan skrev.

Liknande trådar

  1. Mitt livs stora kärlek - lurad
    By majda in forum Separation
    Svar: 24
    Senaste inlägg: 2012-05-28, 18:24
  2. Hur kommer man över sitt livs kärlek?
    By Anonym olycklig in forum Kärlek & relationer
    Svar: 19
    Senaste inlägg: 2012-02-25, 14:16
  3. Mitt livs kärlek?
    By S-JJ in forum Ordet är fritt
    Svar: 32
    Senaste inlägg: 2010-07-30, 17:23
  4. Och MITT livs....
    By S-JJ in forum Ordet är fritt
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2009-03-21, 23:46
  5. Min livs kärlek fyller 30 år
    By Världens lyckligaste in forum Hem & fritid
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2005-11-06, 20:13
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar