egentligen att ett barn som har svårigheter i vissa ämnen snabbt som sjutton ska kastas över till särskola!! Vår son har svårt med matte och spanska glömmer
ta med sig skolmaterial,och dagdrömmer nog en del på lektion erna,,men att ens tänka på särkola från rektorns sida känns bara som att lösa ett problem för dem..slippa sätta in extralärar..
1
Jag tycker det är jäk..igt konstigt egentligen att ett barn som har svårigheter i vissa ämnen snabbt som sjutton ska kastas över till särskola!! Vår son har svårt med matte och spanska glömmer
ta med sig skolmaterial,och dagdrömmer nog en del på lektion erna,,men att ens tänka på särkola från rektorns sida känns bara som att lösa ett problem för dem..slippa sätta in extralärar..
Särskolan är enbart till för barn som har en utvecklinghämning diagnostiserad. Fram till årsskiftet fick också barn med bokstavsdiagnoser rätt till särskola men detta har man tagit bort. En rektor som föreslår särskola kan enbart göra det om ert barn har en diagnos. Särskolan är fantastiskt bra för de barn som verkligen behöver den, men ska absolut inte ta emot barn som inte har en diagnos, det är varken bra för barnet eller de som redan går där. Om du upplever att rektorn inte vet vad han/hon pratar om tycker jag du ska ta kontakt med elevstödsenheten på din kommun.
Lycka till och stå på dig så ditt barn får den hjälp som det behöver oavsett vad det skulle vara!!
2
Särskolan är enbart till för barn som har en utvecklinghämning diagnostiserad. Fram till årsskiftet fick också barn med bokstavsdiagnoser rätt till särskola men detta har man tagit bort. En rektor som föreslår särskola kan enbart göra det om ert barn har en diagnos. Särskolan är fantastiskt bra för de barn som verkligen behöver den, men ska absolut inte ta emot barn som inte har en diagnos, det är varken bra för barnet eller de som redan går där. Om du upplever att rektorn inte vet vad han/hon pratar om tycker jag du ska ta kontakt med elevstödsenheten på din kommun.
Lycka till och stå på dig så ditt barn får den hjälp som det behöver oavsett vad det skulle vara!!
KÄMPA EMOT!
Av fler anledningar...Har ett barn varit i särskola så syns det i alla papper sen och de följer ju med barnet hela vägen. OM det inte finns anledning till detta så är det tragiskt att hamna fel.
Om rektorn rekomenderar att man ska sätta ett barn i särskola så kan det bero på flera orsaker. Men en grej kan vara så enkel att de ser att de inte kan ta hand om eleven pga kompetent personal, klassens storlek (idag är det många barngrupper som är stora.) Har barnet problem med nånting så krävs ju lite eller mkt extra hjälp.
Jag har 2 barn varav den stora börjar i förskoleklass till hösten. Han har diagnos ADHD och det är med skräckblandade känslor vi valt en skola som är stor, men med personal som har kunskap. Vi vet inte om det kommer att fungera, men det är värt ett försök. Fungerar det inte pga att barngruppen är för stor eller om han på något annat sätt inte hänger med så får man ta det då. Men särskola har inte varit någon tanke för våran del. Han är "normalbegåvad" på många vis. Skulle vi sätta honom i särskolan skulle han inte utvecklas på samma vis. Där jobbar de under helt andra förutsättningar. Fördelen med särskola är att det är fler barn på samma villkor, mindre klasser.
Min lille kille har en "lindig" utvecklingsstörning och jag kan sätta min lön på att den dagen det är dax för honom så kommer de vilja ha honom i särskolan. Men vi tycker inte det behövs. Han är ett geni....fast utvecklingen är ca 1 år efter (som 3 åring fungerar han som en 2 åring med en 3 årings kunskap)
Så återigen...stå på er, kämpa för att ni får in ert barn i en "vanlig" skola.
3
KÄMPA EMOT!
Av fler anledningar...Har ett barn varit i särskola så syns det i alla papper sen och de följer ju med barnet hela vägen. OM det inte finns anledning till detta så är det tragiskt att hamna fel.
Om rektorn rekomenderar att man ska sätta ett barn i särskola så kan det bero på flera orsaker. Men en grej kan vara så enkel att de ser att de inte kan ta hand om eleven pga kompetent personal, klassens storlek (idag är det många barngrupper som är stora.) Har barnet problem med nånting så krävs ju lite eller mkt extra hjälp.
Jag har 2 barn varav den stora börjar i förskoleklass till hösten. Han har diagnos ADHD och det är med skräckblandade känslor vi valt en skola som är stor, men med personal som har kunskap. Vi vet inte om det kommer att fungera, men det är värt ett försök. Fungerar det inte pga att barngruppen är för stor eller om han på något annat sätt inte hänger med så får man ta det då. Men särskola har inte varit någon tanke för våran del. Han är "normalbegåvad" på många vis. Skulle vi sätta honom i särskolan skulle han inte utvecklas på samma vis. Där jobbar de under helt andra förutsättningar. Fördelen med särskola är att det är fler barn på samma villkor, mindre klasser.
Min lille kille har en "lindig" utvecklingsstörning och jag kan sätta min lön på att den dagen det är dax för honom så kommer de vilja ha honom i särskolan. Men vi tycker inte det behövs. Han är ett geni....fast utvecklingen är ca 1 år efter (som 3 åring fungerar han som en 2 åring med en 3 årings kunskap)
Så återigen...stå på er, kämpa för att ni får in ert barn i en "vanlig" skola.
Men är det inte bättre att ta reda på varför rektorn föreslår särskola? Få ert barn utrett så ni vet vilken skolform som passar bäst. Tycler det är oerhört tragiskt att läsa ditt svar timmerbacka, särskolan är inte så hemsk som du beskriver, den är fantastisk för dem som behöver den! Att det syns i alla papper är ju självklart, men en utvecklingsstörning växer inte bort, eller "går över" när man blir äldre, snarare tvärtom. Det finns ingen anledning att kämpa för vanlig skolgång om barnet gynnas bäst av särskola.
Min dotter har också en lindrig utvecklingsstörning, vanlig skolgång fungerade toppen till sexan, sedan var det särskola för henne, på VÅRT initiativ. För att hon ska ha rätt till en skolgång som passar henne, för att ge henne den utvecklingschans som hon har. Vår dotter är ett geni på många sätt, men skolan är inte den enklaste. Så se inte särskolan som något hemskt utan en resurs för dem som behöver den. Därmed inte sagt att barn som kräver extra resurser per automatik ska in i särskolan, tvärtom, de som inte har en diagnos ska vara i den vanliga skolan och få den hjälp de behöver där!
SÅ det viktigaste är att barn får rätt diagnos så de kan få rätt hjälp, på rätt nivå i rätt skolform för just det barnet!
4
Men är det inte bättre att ta reda på varför rektorn föreslår särskola? Få ert barn utrett så ni vet vilken skolform som passar bäst. Tycler det är oerhört tragiskt att läsa ditt svar timmerbacka, särskolan är inte så hemsk som du beskriver, den är fantastisk för dem som behöver den! Att det syns i alla papper är ju självklart, men en utvecklingsstörning växer inte bort, eller "går över" när man blir äldre, snarare tvärtom. Det finns ingen anledning att kämpa för vanlig skolgång om barnet gynnas bäst av särskola.
Min dotter har också en lindrig utvecklingsstörning, vanlig skolgång fungerade toppen till sexan, sedan var det särskola för henne, på VÅRT initiativ. För att hon ska ha rätt till en skolgång som passar henne, för att ge henne den utvecklingschans som hon har. Vår dotter är ett geni på många sätt, men skolan är inte den enklaste. Så se inte särskolan som något hemskt utan en resurs för dem som behöver den. Därmed inte sagt att barn som kräver extra resurser per automatik ska in i särskolan, tvärtom, de som inte har en diagnos ska vara i den vanliga skolan och få den hjälp de behöver där!
SÅ det viktigaste är att barn får rätt diagnos så de kan få rätt hjälp, på rätt nivå i rätt skolform för just det barnet!
Hej!
Min åsikt om skolan bygger mkt på att jag jobbar med barn som går i särskola.
Just "min" klass går på träningsskolans kursplan, men det finns andra klasser på skolan som går under särskolans kursplan.
Alla elever är individer och en del passar det bra andra inte.
Hur det kommer passa min 3 åring den dagen han börjar vet vi ju inte nu, men iom hans diagnos så känns det motigt. Att man ska behöva kämpa 1000 ggr mer för det syns inte så mkt! Man hör det inte på honom.
En person som inte känner honom skulle aldrig säga att han har en diagnos.
Jag kallar det för "gråzonen"...
Barn som har multihandikapp och eller barn som är "fullt friska" får den hjälpen de behöver eller inte behöver. Gråzonens barn KÄNNS det som man får Tjata tjata tjata, tigga tigga tigga.... (usch va jag gnäller...men det är en daglig kamp! Förlåt!!)
Som nu när han blir av med sin resurs efter 2,5 år på förskolan. För NU kan han gå. Att han inte är stadig på benen eller inte ligger "i fas" med sina jämnåriga "ser dom inte"... Hon blev anställd pga att han inte kunde gå.
Min 5 åring som börjar förskoleklassen till hösten har sin diagnos, men den är inte "stämplad" på papper än. Bara uttalat av alla läkare, psykolog, oss, förskolan, fd dagmamman. Pågår en utredning nu...
Psykologen är inte så pigg på att skriva ADHD på honom men om det skulle hjälpa honom i skolan så gör han givetvis det.
Men i dagsläget är inte heller han en självklar särskolelev. Men som sagt...vi får se.
Jag vet mkt väl att funktionshindret inte försvinner...men mkt kan man träna - och mkt består...
Skönt att det fungerar för din dotter!!
/Nina T.
5
särskola eller inte?! Hej!
Min åsikt om skolan bygger mkt på att jag jobbar med barn som går i särskola.
Just "min" klass går på träningsskolans kursplan, men det finns andra klasser på skolan som går under särskolans kursplan.
Alla elever är individer och en del passar det bra andra inte.
Hur det kommer passa min 3 åring den dagen han börjar vet vi ju inte nu, men iom hans diagnos så känns det motigt. Att man ska behöva kämpa 1000 ggr mer för det syns inte så mkt! Man hör det inte på honom.
En person som inte känner honom skulle aldrig säga att han har en diagnos.
Jag kallar det för "gråzonen"...
Barn som har multihandikapp och eller barn som är "fullt friska" får den hjälpen de behöver eller inte behöver. Gråzonens barn KÄNNS det som man får Tjata tjata tjata, tigga tigga tigga.... (usch va jag gnäller...men det är en daglig kamp! Förlåt!!)
Som nu när han blir av med sin resurs efter 2,5 år på förskolan. För NU kan han gå. Att han inte är stadig på benen eller inte ligger "i fas" med sina jämnåriga "ser dom inte"... Hon blev anställd pga att han inte kunde gå.
Min 5 åring som börjar förskoleklassen till hösten har sin diagnos, men den är inte "stämplad" på papper än. Bara uttalat av alla läkare, psykolog, oss, förskolan, fd dagmamman. Pågår en utredning nu...
Psykologen är inte så pigg på att skriva ADHD på honom men om det skulle hjälpa honom i skolan så gör han givetvis det.
Men i dagsläget är inte heller han en självklar särskolelev. Men som sagt...vi får se.
Jag vet mkt väl att funktionshindret inte försvinner...men mkt kan man träna - och mkt består...
Hej igen!
Förstår bättre vad du menar! Och jag håller med om att gråzons barnen innebär ett kämpande utan dess like! Vi har fått kämpa så det heter duga genom åren för att vår dotter ska få de resurser o det stöd hon behöver, och jag anar att det inte tar slut med åren...
Vad jag reagerade på var att det är så lätt att "racka ned" på särskolan istället för att placera rätt barn där. Det är ju stor skillnad mellan träningsklass o en särskoleklass....
Sen kan jag ju inse att särskoleplacering stänger många dörrar för min dotter, men å andra sidan är de stängda iallafall... Vi har en äldre dotter som är " normalbegåvad" och nu går på gymnasiet, när man ser vad hon läser inser vi att detta är en. Nivå som vår utvecklingsstörda dotter aldrig kommer hantera, hur lindrig hennes handikapp än är.... Man märker inget på vår dotter heller, om man inte vet...
Vad jag ville säga vet jag egentligen ine, mer än att jag förstår hur du resonerar o bållr med om att man måste kämpa! Lycka til med era barn! Vi kanske kan höras mer på forumet, många gånger tycker jag att man saknar andra föräldrars funderingar, tankar o tips!
6
Hej igen!
Förstår bättre vad du menar! Och jag håller med om att gråzons barnen innebär ett kämpande utan dess like! Vi har fått kämpa så det heter duga genom åren för att vår dotter ska få de resurser o det stöd hon behöver, och jag anar att det inte tar slut med åren...
Vad jag reagerade på var att det är så lätt att "racka ned" på särskolan istället för att placera rätt barn där. Det är ju stor skillnad mellan träningsklass o en särskoleklass....
Sen kan jag ju inse att särskoleplacering stänger många dörrar för min dotter, men å andra sidan är de stängda iallafall... Vi har en äldre dotter som är " normalbegåvad" och nu går på gymnasiet, när man ser vad hon läser inser vi att detta är en. Nivå som vår utvecklingsstörda dotter aldrig kommer hantera, hur lindrig hennes handikapp än är.... Man märker inget på vår dotter heller, om man inte vet...
Vad jag ville säga vet jag egentligen ine, mer än att jag förstår hur du resonerar o bållr med om att man måste kämpa! Lycka til med era barn! Vi kanske kan höras mer på forumet, många gånger tycker jag att man saknar andra föräldrars funderingar, tankar o tips!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
