Min 8-åring vägrar sova i sin säng
Stora barn
  1. Medlem sedan
    Nov 2009
    #1

    Min 8-åring vägrar sova i sin säng

    Min snart 8-åriga dotter håller på att ta knäcken på mig. Hon vägrar att sova i sin egen säng utan ska absolut sova med mig. Under 1,5 års tid har jag i omgångar gjort allt för att hon åtminstone ska somna i sin säng. Hon säger att hon är rädd och jag tror henne, men nu tycker jag att det är dags för henne att somna i sitt rum. När hon sover med mig bokstavligen klänger hon sig fast vid mig. Hon är öht väldigt "mammig".
    Nu har storasyster, 10 år, tillfälligt flyttat in i hennes rum för att hon ska känna sig tryggare. Dessutom sover hunden med henne. Men det kan ta uppemot 2 timmar för henne att somna och hon ropar hela tiden på mig. Jag orkar snart inte längre men vet att om jag ger upp nu - igen - blir det ÄNNU svårare nästa gång jag har mobiliserat krafter för att ta itu med problemet.
    Tips och råd välkomnas!
  2. 1
    Min 8-åring vägrar sova i sin säng Min snart 8-åriga dotter håller på att ta knäcken på mig. Hon vägrar att sova i sin egen säng utan ska absolut sova med mig. Under 1,5 års tid har jag i omgångar gjort allt för att hon åtminstone ska somna i sin säng. Hon säger att hon är rädd och jag tror henne, men nu tycker jag att det är dags för henne att somna i sitt rum. När hon sover med mig bokstavligen klänger hon sig fast vid mig. Hon är öht väldigt "mammig".
    Nu har storasyster, 10 år, tillfälligt flyttat in i hennes rum för att hon ska känna sig tryggare. Dessutom sover hunden med henne. Men det kan ta uppemot 2 timmar för henne att somna och hon ropar hela tiden på mig. Jag orkar snart inte längre men vet att om jag ger upp nu - igen - blir det ÄNNU svårare nästa gång jag har mobiliserat krafter för att ta itu med problemet.
    Tips och råd välkomnas!
  3. Medlem sedan
    Aug 2000
    #2
    En madrass på golvet i ert rum kanske? Jag tror att hon behöver känna trygghet, ju mer hon känner att du skjuter henne ifrån dig i sovsituationen desto mer kommer hon klamra sig fast. Låt henne somna i din famn i soffan framför tvn och sedan sova på golvet i ditt rum tills hon är helt lugn med situationen. Sedan kan ni efter hand göra små förändringar som hon känner sig trygg med. Tids nog kommer hon sova och somna själv i egen säng.
  4. 2
    En madrass på golvet i ert rum kanske? Jag tror att hon behöver känna trygghet, ju mer hon känner att du skjuter henne ifrån dig i sovsituationen desto mer kommer hon klamra sig fast. Låt henne somna i din famn i soffan framför tvn och sedan sova på golvet i ditt rum tills hon är helt lugn med situationen. Sedan kan ni efter hand göra små förändringar som hon känner sig trygg med. Tids nog kommer hon sova och somna själv i egen säng.
  5. Medlem sedan
    Feb 2008
    #3
    Tror som Sist att det snarast är så att ju mer ni strider om det, ju mer klamrar hon sig fast vid dig och vid att sova nära.

    Kan du kanske hjälpa henne att dels formulera vad hon är rädd för, så hon får uttrycka det till dig, dels göra upp en gemensam plan för hur och när hon ska sova i sin säng.
    Vad är det hon är rädd för? Är det mörkret, ensamheten eller konstiga ljud? Är hon kanske rädd att hon eller du ska dö i sömnen? Barn kan få sådana perioder, och då få för sig att enda räddningen är att sova nära föräldern, för då händer ingenting. Är det något sådant som spökar för henne hjälper det ju inte med syster eller hund.

    När hon och du är klara över vad hennes rädsla är, kan ni börja jobba på var hon ska sova och varför. Hon är ju så stor att du kan prata med henne om varför du vill att hon ska somna i egen säng.

    Min dotter har, av speciella skäl, tagit lång tid på sig för att kunna somna själv - hon var nästan sex innan hon ens kunde somna utan att jag satt på sängkanten. Vi gjorde upp en gemensam plan, där jag styrde men hon fick vara delaktig, där jag först flyttade mig steg för steg, och sedan hamnade utanför rummet. Nu, vid 6½, somnar hon i egen säng varje kväll, utan minsta problem, kommer oftast över vid tretiden på natten dock, men det är ok för mig.

    Men som sagt, gör ingen strid av det, gör upp en gemensam plan! Tänk inte på det som att du ger upp om du backar litet, se det som att du agerar strategiskt. Låt dottern vara din allierade i sängfrågan, istället för en motkämpe. Tillsammans klarar ni det!
  6. 3
    Tror som Sist att det snarast är så att ju mer ni strider om det, ju mer klamrar hon sig fast vid dig och vid att sova nära.

    Kan du kanske hjälpa henne att dels formulera vad hon är rädd för, så hon får uttrycka det till dig, dels göra upp en gemensam plan för hur och när hon ska sova i sin säng.
    Vad är det hon är rädd för? Är det mörkret, ensamheten eller konstiga ljud? Är hon kanske rädd att hon eller du ska dö i sömnen? Barn kan få sådana perioder, och då få för sig att enda räddningen är att sova nära föräldern, för då händer ingenting. Är det något sådant som spökar för henne hjälper det ju inte med syster eller hund.

    När hon och du är klara över vad hennes rädsla är, kan ni börja jobba på var hon ska sova och varför. Hon är ju så stor att du kan prata med henne om varför du vill att hon ska somna i egen säng.

    Min dotter har, av speciella skäl, tagit lång tid på sig för att kunna somna själv - hon var nästan sex innan hon ens kunde somna utan att jag satt på sängkanten. Vi gjorde upp en gemensam plan, där jag styrde men hon fick vara delaktig, där jag först flyttade mig steg för steg, och sedan hamnade utanför rummet. Nu, vid 6½, somnar hon i egen säng varje kväll, utan minsta problem, kommer oftast över vid tretiden på natten dock, men det är ok för mig.

    Men som sagt, gör ingen strid av det, gör upp en gemensam plan! Tänk inte på det som att du ger upp om du backar litet, se det som att du agerar strategiskt. Låt dottern vara din allierade i sängfrågan, istället för en motkämpe. Tillsammans klarar ni det!
  7. Medlem sedan
    Nov 2002
    #4
    Har du frågat VAD hon är rädd för? Jag var panikslagen för alla varulvar som bodde under min säng. En väninnas dotter var precis som din och föräldrarna höll på att bli galna. Men det visade sig att hon tyckte att ett dörrvalv "tittade" på henne och genom att byta rum och plats på sängar gick det helt plötsligt galant!
    Mina varulvar kunde mamma lugna mig med att de ALDRIG kom fram från under sängen, så låg jag bara bekvämt under mitt täcke så kunde jag sova tryggt.

    Om hon tar två timmar på sig att somna, så kanske hon inte behöver gå och lägga sig så tidigt? Är hon trött när hon går och lägger sig? Eller snarare, är hon utsövd när hon vaknar på morgonen?
  8. 4
    Har du frågat VAD hon är rädd för? Jag var panikslagen för alla varulvar som bodde under min säng. En väninnas dotter var precis som din och föräldrarna höll på att bli galna. Men det visade sig att hon tyckte att ett dörrvalv "tittade" på henne och genom att byta rum och plats på sängar gick det helt plötsligt galant!
    Mina varulvar kunde mamma lugna mig med att de ALDRIG kom fram från under sängen, så låg jag bara bekvämt under mitt täcke så kunde jag sova tryggt.

    Om hon tar två timmar på sig att somna, så kanske hon inte behöver gå och lägga sig så tidigt? Är hon trött när hon går och lägger sig? Eller snarare, är hon utsövd när hon vaknar på morgonen?
  9. Medlem sedan
    Nov 2009
    #5
    Tack för era svar. Jag har testat med madrass på golvet både i mitt sovrum och hennes rum men det slutar alltid med att hon kommer till mig innan hon somnat. Hon får komma till mig om hon vaknar på natten.
    Hon är mörkrädd varför jag låter henne ha några lampor tända. Hon tycker att det känns som om någon drar henne i håret och står i en vrå i rummet. Jag ska prata mer med henne om hennes rädsla och försöka komma överens med henne om en plan.
    Hon är jättetrött på morgonen för att hon fått för lite sömn. Jag lägger henne ca halv nio och väcker henne sju. Hon får läsa en halvtimme innan hon somnar. Om hon somnar i min säng, somnar hon fort, ofta över boken hon läser.
  10. 5
    Tack för era svar. Jag har testat med madrass på golvet både i mitt sovrum och hennes rum men det slutar alltid med att hon kommer till mig innan hon somnat. Hon får komma till mig om hon vaknar på natten.
    Hon är mörkrädd varför jag låter henne ha några lampor tända. Hon tycker att det känns som om någon drar henne i håret och står i en vrå i rummet. Jag ska prata mer med henne om hennes rädsla och försöka komma överens med henne om en plan.
    Hon är jättetrött på morgonen för att hon fått för lite sömn. Jag lägger henne ca halv nio och väcker henne sju. Hon får läsa en halvtimme innan hon somnar. Om hon somnar i min säng, somnar hon fort, ofta över boken hon läser.
  11. Medlem sedan
    Aug 2000
    #6
    Hur blir det om du låter henne somna i din säng och så flyttar över henne till hennes egen säng när hon somnat?
  12. 6
    Hur blir det om du låter henne somna i din säng och så flyttar över henne till hennes egen säng när hon somnat?
  13. Medlem sedan
    Nov 2009
    #7
    Jag orkar inte lyfta henne :-(
  14. 7
    Jag orkar inte lyfta henne :-(
  15. Medlem sedan
    Nov 2002
    #8
    Kan barnen byta rum? Kan ni möblera om, tapetsera om eller på något enkelt sätt göra mysigare/annorlunda i rummet? Kan hon fastna med håret i något så att det känns som om någon luggar henne?
  16. 8
    Kan barnen byta rum? Kan ni möblera om, tapetsera om eller på något enkelt sätt göra mysigare/annorlunda i rummet? Kan hon fastna med håret i något så att det känns som om någon luggar henne?
  17. Medlem sedan
    Jan 2008
    #9
    Låter jättejobbigt!

    Kan hon sova med håret i en knut eller fläta? Läste att hon är rädd för att någon ska dra henne i håret...

    Lyssna på ljudbok när hon ska somna? Då kanske hon får annat att tänka på?

    Har hon sovit utan dig någon gång? Med bara pappa, en barnvakt, sovit över hos någon?

    Jag tänker att en (frisk) 8-åring MÅSTE lära sig att sova själv, att vara tvungen att sova med mamma eller sova på madrass i hennes rum UTAN att det hänt något särskilt känns inte okej om inte du som mamma vill ha det så. En sån rädsla måste man nog möta när man är så stor som 8 tänker jag... Jobbigt eller ej. Fråga vad hon är rädd för och försök åtgärda problemet. Känner hon att någon stirrar på henne, lys upp hörnet där Någon står. Är hon rädd att det finns monster under sängen så låt henne sova på madrass direkt på golvet. Prova att ha helt upplyst rum om det funkar. Det finns ju såna grejer man har för ögonen när man flyger om hon ogillar ljuset, kanske värt att prova?

    Har du provat att konsekvent följa tillbaka henne till sin egen säng när hon kommer på nätterna? Sitt med henne tills hon somnar om. Prata inte så mycket, gulla inte så mycket, ge henne inte massa uppmärksamhet men sitt där och visa att du finns där. Kommer hon upp till dig sen igen, gör likadant. Gå tillbaka med henne, sitt där om hon vill men gulligulla inte så värst. Apjobbigt för dig, men efter ett par nätter kanske hon inser att det inte hänt nåt farligt trots att hon sovit (legat) i sin egen säng en hel natt.

    Du skriver att hon är mammig, har du någon aning om varför? Verkar hon vara trygg i grunden eller är hon orolig för eller på grund av något (skilsmässor, sjuka syskon..?) Beror det på något sådant behöver hon nog en massa positiv mammauppmärksamhet i situationer när hon INTE är klängig, att ni gör saker ihop bara du och hon, att hon får höra att du älskar henne och så.

    Annars kanske hon behöver stärkas överlag, lära sig att klara sig utan mamma? Leka hemma hos kompisar utan dig, börja på någon aktivitet, träna på att gå hem från skolan själv, vara hemma en stund ensam när du handlar och sådant. Öva henne i att utföra små ärenden - skicka in henne på Ica för att köpa en limpa och vänta själv utanför t.ex.
  18. 9
    Låter jättejobbigt!

    Kan hon sova med håret i en knut eller fläta? Läste att hon är rädd för att någon ska dra henne i håret...

    Lyssna på ljudbok när hon ska somna? Då kanske hon får annat att tänka på?

    Har hon sovit utan dig någon gång? Med bara pappa, en barnvakt, sovit över hos någon?

    Jag tänker att en (frisk) 8-åring MÅSTE lära sig att sova själv, att vara tvungen att sova med mamma eller sova på madrass i hennes rum UTAN att det hänt något särskilt känns inte okej om inte du som mamma vill ha det så. En sån rädsla måste man nog möta när man är så stor som 8 tänker jag... Jobbigt eller ej. Fråga vad hon är rädd för och försök åtgärda problemet. Känner hon att någon stirrar på henne, lys upp hörnet där Någon står. Är hon rädd att det finns monster under sängen så låt henne sova på madrass direkt på golvet. Prova att ha helt upplyst rum om det funkar. Det finns ju såna grejer man har för ögonen när man flyger om hon ogillar ljuset, kanske värt att prova?

    Har du provat att konsekvent följa tillbaka henne till sin egen säng när hon kommer på nätterna? Sitt med henne tills hon somnar om. Prata inte så mycket, gulla inte så mycket, ge henne inte massa uppmärksamhet men sitt där och visa att du finns där. Kommer hon upp till dig sen igen, gör likadant. Gå tillbaka med henne, sitt där om hon vill men gulligulla inte så värst. Apjobbigt för dig, men efter ett par nätter kanske hon inser att det inte hänt nåt farligt trots att hon sovit (legat) i sin egen säng en hel natt.

    Du skriver att hon är mammig, har du någon aning om varför? Verkar hon vara trygg i grunden eller är hon orolig för eller på grund av något (skilsmässor, sjuka syskon..?) Beror det på något sådant behöver hon nog en massa positiv mammauppmärksamhet i situationer när hon INTE är klängig, att ni gör saker ihop bara du och hon, att hon får höra att du älskar henne och så.

    Annars kanske hon behöver stärkas överlag, lära sig att klara sig utan mamma? Leka hemma hos kompisar utan dig, börja på någon aktivitet, träna på att gå hem från skolan själv, vara hemma en stund ensam när du handlar och sådant. Öva henne i att utföra små ärenden - skicka in henne på Ica för att köpa en limpa och vänta själv utanför t.ex.
  19. Medlem sedan
    Aug 2000
    #10
    Min dotter som är 10 somnar ibland i vår säng. Vi flyttar över henne genom att nästan väcka henne och leda henne till hennes säng. Då går hon mer eller mindre i sömnen och minns inget av det nästa morgon.
  20. 10
    Min dotter som är 10 somnar ibland i vår säng. Vi flyttar över henne genom att nästan väcka henne och leda henne till hennes säng. Då går hon mer eller mindre i sömnen och minns inget av det nästa morgon.
  21. Medlem sedan
    Sep 2003
    #11
    Min pojke (7,5 år) är också väldigt mammig och han sover med mig. Jag tycker inte detta är ett problem utan han ska få sova med oss föräldrar flera år till om han vill det.
    Mitt syskon fick sova hos våra föräldrar tills han var ca 10 år och han är idag en självständig vuxen.
    För vår familj funkar det bättre att han sover i familjesängen. Om du sover dåligt när din dotter sover hos dig är det naturligtvis jobbigt. I så fall kanske ni ska göra som Sist föreslår.
  22. 11
    Min pojke (7,5 år) är också väldigt mammig och han sover med mig. Jag tycker inte detta är ett problem utan han ska få sova med oss föräldrar flera år till om han vill det.
    Mitt syskon fick sova hos våra föräldrar tills han var ca 10 år och han är idag en självständig vuxen.
    För vår familj funkar det bättre att han sover i familjesängen. Om du sover dåligt när din dotter sover hos dig är det naturligtvis jobbigt. I så fall kanske ni ska göra som Sist föreslår.
  23. Medlem sedan
    Aug 2006
    #12
    Du har fått flera bra tips och input här ovan. Jag tänker lite som ummierik också - låt det vara ett tag, det är ju inte hela världen och går säkert över tids nog. Men om det är jobbigt för dig att sova är det ju värre. Kan du inte låta henne somna i din säng och om det är för tungt för dig att lyfta över henne till sin säng så kanske du kan lägga dig på en madrass på golvet. Som sagt, jag tror huvudsaken är att hon somnar tryggt och ni får sova båda två. Om hon är 8 år, 10 år eller 4 år tycker jag inte spelar så stor roll. Jag tror det lättare går över om det inte blir "en grej". Kanske be om proffessionell hjälp framöver om du känner att det inte långsamt blir bättre.
  24. 12
    Du har fått flera bra tips och input här ovan. Jag tänker lite som ummierik också - låt det vara ett tag, det är ju inte hela världen och går säkert över tids nog. Men om det är jobbigt för dig att sova är det ju värre. Kan du inte låta henne somna i din säng och om det är för tungt för dig att lyfta över henne till sin säng så kanske du kan lägga dig på en madrass på golvet. Som sagt, jag tror huvudsaken är att hon somnar tryggt och ni får sova båda två. Om hon är 8 år, 10 år eller 4 år tycker jag inte spelar så stor roll. Jag tror det lättare går över om det inte blir "en grej". Kanske be om proffessionell hjälp framöver om du känner att det inte långsamt blir bättre.
  25. Medlem sedan
    Nov 2009
    #13
    Om man väcker henne blir hon jättesur och har svårt för att somna om. Hennes storasyster kunde man göra så med.
  26. 13
    Om man väcker henne blir hon jättesur och har svårt för att somna om. Hennes storasyster kunde man göra så med.
  27. Medlem sedan
    Nov 2009
    #14
    Jag har tapetserat och möblerat om i hennes rum just för att det ska bli mysigare. (Trots att det bara var 1,5 år sedan det tapetserades.) Hon fick vara med i hela processen just för att hon ska känna att det är HENNES rum.
    Jag kan inte se att det finns någonstans där hon kan fastna med håret. Ibland har jag funderat över om det spökar i hennes rum...
  28. 14
    Jag har tapetserat och möblerat om i hennes rum just för att det ska bli mysigare. (Trots att det bara var 1,5 år sedan det tapetserades.) Hon fick vara med i hela processen just för att hon ska känna att det är HENNES rum.
    Jag kan inte se att det finns någonstans där hon kan fastna med håret. Ibland har jag funderat över om det spökar i hennes rum...
  29. Medlem sedan
    Nov 2009
    #15
    Tack snälla ni för alla råd. Det mesta som ni tar upp har jag testat. Hon sover med flätor efts hon har väldigt långt hår. Hon lyssnar på musik eller ljudbok. Hon sover utan problem hos kompisar, farmor osv. Hon har inga problem med att vara ensam hemma ngn timme på dagen om hon har möjlighet att ringa om det blir lite läskigt. Vi bor granne med skolan så hon går ofta hem från skolan själv.
    Eftersom jag fn är arbetslös 50 % o sjukskriven 50 % har vi mkt tid tillsammans, bara hon och jag. Storasyster, 10 år, är med sina kompisar. Jag upplever att lillasyster skulle behöva vara mer med kompisar men efts vi bor i en by, är "utbudet" inte så stort och de som finns tycker hon är tråkiga. Hon vill helst vara med äldre barn.
    Hon har testat några fritidsaktiviteter men inte "fastnat" för ngn. En äldre kompis till henne tränar karate, vilket hon också vill. Vi har varit 2 ggr med henne men inte fått henne att delta. Hon vill verkligen men vågar inte. Det är drygt 40 barn i gruppen (hon känner 1), vilket jag tror skrämmer henne.
    Jag och flickornas pappa är skilda sedan 5 år men har en bra relation. De bor varannan vecka hos mig. Pappa är VD på ett företag och jobbar mkt, även hemma, vilket hon beklagar sig över till mig. Hon säger att det känns som om han inte bryr sig om dem. Det har hänt mer än en gång att hon ringt till mig och gråtit för att pappa är upptagen med annat. Ibland sena vardagkvällar då de borde sova.
    Jag funderar över om hennes mammighet kan bero på att jag har varit deprimerad och mått väldigt dåligt och hon har tagit på sig ansvaret för att "ta hand om mamma". Jag har varit väldigt öppen om min sjukdom med mina barn och pratat mycket om det. Min mor var deprimerad (och schizofren) och skuldbelade mig och min bror. Jag har försökt att göra allt för att mina barn inte ska behöva känna samma sak.
    Det blev nästan en hel roman av detta...
  30. 15
    Tack snälla ni för alla råd. Det mesta som ni tar upp har jag testat. Hon sover med flätor efts hon har väldigt långt hår. Hon lyssnar på musik eller ljudbok. Hon sover utan problem hos kompisar, farmor osv. Hon har inga problem med att vara ensam hemma ngn timme på dagen om hon har möjlighet att ringa om det blir lite läskigt. Vi bor granne med skolan så hon går ofta hem från skolan själv.
    Eftersom jag fn är arbetslös 50 % o sjukskriven 50 % har vi mkt tid tillsammans, bara hon och jag. Storasyster, 10 år, är med sina kompisar. Jag upplever att lillasyster skulle behöva vara mer med kompisar men efts vi bor i en by, är "utbudet" inte så stort och de som finns tycker hon är tråkiga. Hon vill helst vara med äldre barn.
    Hon har testat några fritidsaktiviteter men inte "fastnat" för ngn. En äldre kompis till henne tränar karate, vilket hon också vill. Vi har varit 2 ggr med henne men inte fått henne att delta. Hon vill verkligen men vågar inte. Det är drygt 40 barn i gruppen (hon känner 1), vilket jag tror skrämmer henne.
    Jag och flickornas pappa är skilda sedan 5 år men har en bra relation. De bor varannan vecka hos mig. Pappa är VD på ett företag och jobbar mkt, även hemma, vilket hon beklagar sig över till mig. Hon säger att det känns som om han inte bryr sig om dem. Det har hänt mer än en gång att hon ringt till mig och gråtit för att pappa är upptagen med annat. Ibland sena vardagkvällar då de borde sova.
    Jag funderar över om hennes mammighet kan bero på att jag har varit deprimerad och mått väldigt dåligt och hon har tagit på sig ansvaret för att "ta hand om mamma". Jag har varit väldigt öppen om min sjukdom med mina barn och pratat mycket om det. Min mor var deprimerad (och schizofren) och skuldbelade mig och min bror. Jag har försökt att göra allt för att mina barn inte ska behöva känna samma sak.
    Det blev nästan en hel roman av detta...
  31. Medlem sedan
    Aug 2000
    #16
    Jag tror att du själv hittade anledningarna här. Finns det en kurator på flickans skola dit hon kan få gå och prata av sig om sådant som hon tycker är jobbigt? Det låter i mina öron som om hon skulle behöva det.
  32. 16
    Jag tror att du själv hittade anledningarna här. Finns det en kurator på flickans skola dit hon kan få gå och prata av sig om sådant som hon tycker är jobbigt? Det låter i mina öron som om hon skulle behöva det.
  33. Medlem sedan
    Nov 2009
    #17
    Jag har varit i kontakt med skolsköterskan som har haft ett samtal med min dotter. Eftersom det inte är "skolrelaterat" och min dotter inte har svårigheter i skolan utan tvärtom, anser sköterskan inte att skolhälsovården kan göra ngt. Jag tycker att nästa steg, BUP, känns lite "overkill".
  34. 17
    Jag har varit i kontakt med skolsköterskan som har haft ett samtal med min dotter. Eftersom det inte är "skolrelaterat" och min dotter inte har svårigheter i skolan utan tvärtom, anser sköterskan inte att skolhälsovården kan göra ngt. Jag tycker att nästa steg, BUP, känns lite "overkill".
  35. Anonym
    #18
    Det kanske är så att din dotter har ett extra stort närhetsbehov utan att det är något fel? Tycker inte du ska ta på dig skulden för något som som kanske är ett naturligt behov. I andra kulturer är det självklart att sova tillsammans.
  36. 18
    Det kanske är så att din dotter har ett extra stort närhetsbehov utan att det är något fel? Tycker inte du ska ta på dig skulden för något som som kanske är ett naturligt behov. I andra kulturer är det självklart att sova tillsammans.
  37. Medlem sedan
    Dec 2001
    #19
    Du kan inte ligga hos henne tills hon somnar i sin säng och sen smyga upp och lägga dig i din egen?
    Så gjorde jag med min dotter när det blev för trångt att hon sov hos mig.
  38. 19
    Du kan inte ligga hos henne tills hon somnar i sin säng och sen smyga upp och lägga dig i din egen?
    Så gjorde jag med min dotter när det blev för trångt att hon sov hos mig.
  39. Medlem sedan
    Aug 2000
    #20
    Skolsköterskan har fel, hela barnets välbefinnande är skolans ansvar tillsammans med föräldrarna. Jag håller dock inte med dig om att BUP skulle vara "overkill". De är oftast mycket bra på både lättare och svårare situationer.
  40. 20
    Skolsköterskan har fel, hela barnets välbefinnande är skolans ansvar tillsammans med föräldrarna. Jag håller dock inte med dig om att BUP skulle vara "overkill". De är oftast mycket bra på både lättare och svårare situationer.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Min dotter vägrar sova i egen säng
    By avskedsfest in forum Småbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2012-01-11, 21:38
  2. 5-åring som vägrar sova
    By CarolinaK in forum Ordet är fritt
    Svar: 45
    Senaste inlägg: 2011-10-18, 20:55
  3. Hjälp! sonen vägrar sova i egen säng.
    By Monika 8-barnsmamma in forum Många barn
    Svar: 27
    Senaste inlägg: 2008-11-25, 23:43
  4. 7-åring vägrar sova själv!
    By Pia in forum Bebissnack
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2005-11-08, 21:38
  5. 7-åring vägrar sova själv
    By Pia in forum Stora barn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2005-11-07, 16:46
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar