visst har arbeten olka status i samhället, det vet ju alla. Men jag tänker på den gamla socialdemokratiska devisen; Gör din plikt, kräv din rätt! Vart har den iställningen tagit vägen??
Jag kommer från en släkt av enkelt folk, mina föräldrar pluggade lite grann, blev förskollärare och vanlig ingenjör, ingen civ ek.
Respekten för bildning fanns, men också för hederligt arbete i vilken form den än kom.
Vi var många barn hemma, fick tidigt försörja oss om vi ville ha något. Själv jobbade jag på tvätteri som 14-åring, det var tungt. Tvätt väger..
Hade jag kommit hem och sagt att nu när jag har pluggat och fått ett fint jobb så är jag för fin för att ta ett vanligt kneg om jag blev sjuk och inte kunde sköta mitt vanliga hade jag fått jordens utskällning. Med all rätt...
Mamma blev handikappad, satt i rullstol och kunde inte vara fskl längre - hon skaffade sig datorkompetens (under skräck och fasa) och skötte sedan kommunens sjukmammor, senare blev hon säljare per telefon. Höll möten i kommunfullmäktige runt sängen på rehab... Den kvinnan har titan i bäcken, nytt knä och har haft hjärnblödning.. ändå organiserar hon hjälpsändningar inom kyrkan...
Dotterns kompis är född handikappad, gravt muskelskadad, en liten fågelunge i rullstol. Hon var bästa jurist i sin kull i uppsala och jobbar med affärsjuridik..
brorsans son har ADHD, han kan inte plugga. Han går bilmek. och är högt skattad i släkten... är han mindre fin eller lyckad? Jag tycker inte det..
samma cogito som vanligt
1
fina och mindre fina arbeten visst har arbeten olka status i samhället, det vet ju alla. Men jag tänker på den gamla socialdemokratiska devisen; Gör din plikt, kräv din rätt! Vart har den iställningen tagit vägen??
Jag kommer från en släkt av enkelt folk, mina föräldrar pluggade lite grann, blev förskollärare och vanlig ingenjör, ingen civ ek.
Respekten för bildning fanns, men också för hederligt arbete i vilken form den än kom.
Vi var många barn hemma, fick tidigt försörja oss om vi ville ha något. Själv jobbade jag på tvätteri som 14-åring, det var tungt. Tvätt väger..
Hade jag kommit hem och sagt att nu när jag har pluggat och fått ett fint jobb så är jag för fin för att ta ett vanligt kneg om jag blev sjuk och inte kunde sköta mitt vanliga hade jag fått jordens utskällning. Med all rätt...
Mamma blev handikappad, satt i rullstol och kunde inte vara fskl längre - hon skaffade sig datorkompetens (under skräck och fasa) och skötte sedan kommunens sjukmammor, senare blev hon säljare per telefon. Höll möten i kommunfullmäktige runt sängen på rehab... Den kvinnan har titan i bäcken, nytt knä och har haft hjärnblödning.. ändå organiserar hon hjälpsändningar inom kyrkan...
Dotterns kompis är född handikappad, gravt muskelskadad, en liten fågelunge i rullstol. Hon var bästa jurist i sin kull i uppsala och jobbar med affärsjuridik..
brorsans son har ADHD, han kan inte plugga. Han går bilmek. och är högt skattad i släkten... är han mindre fin eller lyckad? Jag tycker inte det..
Du kommer från en lyckad släkt med en företagsam anda, helt klart. Tyvär har ju inte alla människor fötts under samma stjärna som du, har inte samma möjligheter att slå sig fram eller att göra sin röst hörd. kan inte tackla svårigheter med den lätthet du tyckas kunna. Kan du se att andra inte fungerar som du? Annars är ju sådana här diskussioner helt ofruktsamma.
Men den diskussion vi hade handlar ju inte bara om vilja och förusättningar att lyckas utan om vi vill ha ett samhälle som kräver av sina medborgare att de ska arbeta till vilket pris som helst, med vad som helst. Jag tycker att det ska finnas utrymme i systemet för de som helt enkelt är sjuka. Vi ska inte kräva något a dem, de ska få bidrag och satsa på att tillfriskna eller leva ett värdigt liv den tid de ha kvar.
2
Du kommer från en lyckad släkt med en företagsam anda, helt klart. Tyvär har ju inte alla människor fötts under samma stjärna som du, har inte samma möjligheter att slå sig fram eller att göra sin röst hörd. kan inte tackla svårigheter med den lätthet du tyckas kunna. Kan du se att andra inte fungerar som du? Annars är ju sådana här diskussioner helt ofruktsamma.
Men den diskussion vi hade handlar ju inte bara om vilja och förusättningar att lyckas utan om vi vill ha ett samhälle som kräver av sina medborgare att de ska arbeta till vilket pris som helst, med vad som helst. Jag tycker att det ska finnas utrymme i systemet för de som helt enkelt är sjuka. Vi ska inte kräva något a dem, de ska få bidrag och satsa på att tillfriskna eller leva ett värdigt liv den tid de ha kvar.
Synd, för det är en strålande devis. Inte minst ordningen: Först gör man sin plikt och sedan kräver man sin rätt. Blotta ordet plikt känns som om det är något som fallit ur bruk över huvud taget...?
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
3
Den är bortglömd Synd, för det är en strålande devis. Inte minst ordningen: Först gör man sin plikt och sedan kräver man sin rätt. Blotta ordet plikt känns som om det är något som fallit ur bruk över huvud taget...?
Hear, hear! Man märker det onekligen på jobbet. Vi sitter några kvarlevor från pliktuppfostran och är ofta ensamma kvar på fredag eftermiddag. Alla andra "kilar lite tidigare"...
6
Hear, hear! Man märker det onekligen på jobbet. Vi sitter några kvarlevor från pliktuppfostran och är ofta ensamma kvar på fredag eftermiddag. Alla andra "kilar lite tidigare"...
Det finns inga mellanlägen mellan att bara behöva acceptera det arbete man utbildat sig för och i annat fall få sjukersättning och att behöva arbeta med vad som helst till varje pris förstår jag...
Och, jag har hållt mina inlägg i debatten på en saklig nivå, utan att varken prata om samtliga sjukskrivna eller enskilda personer eller enskilda sjukdomar o s v, och förtjänade inte din fula nedlåtande stil mot mig personligen och min sjukdom.
7
Det finns inga mellanlägen mellan att bara behöva acceptera det arbete man utbildat sig för och i annat fall få sjukersättning och att behöva arbeta med vad som helst till varje pris förstår jag...
Och, jag har hållt mina inlägg i debatten på en saklig nivå, utan att varken prata om samtliga sjukskrivna eller enskilda personer eller enskilda sjukdomar o s v, och förtjänade inte din fula nedlåtande stil mot mig personligen och min sjukdom.
Den fråga jag hittar i ditt inlägg är om jag kan förstå att andra inte fungerar som jag. Naturligtvis, vi är alla olika.
Om jag därmed accepterar att man anser sig för fin för vissa jobb och hellre går sjukskriven?
No way! Att bidra och vara delaktig är alltid bättre än motsatsen.
Lätt, vem har sagt att det ska vara det?
8
Den fråga jag hittar i ditt inlägg är om jag kan förstå att andra inte fungerar som jag. Naturligtvis, vi är alla olika.
Om jag därmed accepterar att man anser sig för fin för vissa jobb och hellre går sjukskriven?
No way! Att bidra och vara delaktig är alltid bättre än motsatsen.
Lätt, vem har sagt att det ska vara det?
Det var absolut inte menat som ett fult nedlåtande och jag är ledsen att du uppfattade det så. Men det är alltid så i våra diskussioner här, att de personer som sitter här och är i den situation vi disktuerar - det vi pratar om gäller aldrig dem, utan några "andra". Det är ju vi som är samhället. Jag tycker inte att det är konstigt att fråga dig som ett exempel eftresom du varit otroligt öppen här med att du ÄR sjukskriven på halvtid för utmattningsdepression - som väl ibland är en diskuterad diagnos.
9
Det var absolut inte menat som ett fult nedlåtande och jag är ledsen att du uppfattade det så. Men det är alltid så i våra diskussioner här, att de personer som sitter här och är i den situation vi disktuerar - det vi pratar om gäller aldrig dem, utan några "andra". Det är ju vi som är samhället. Jag tycker inte att det är konstigt att fråga dig som ett exempel eftresom du varit otroligt öppen här med att du ÄR sjukskriven på halvtid för utmattningsdepression - som väl ibland är en diskuterad diagnos.
Det var ö h t inte relevant att ifrågasätta min personliga arbetsförmåga eftersom jag varken ifrågasatt någon annans, eller påstått att alla sjukskrivna ska jobba, eller berört någon person eller diagnos eller nåt individuellt ö h t. Utan enbart och inget annat framfört min åsikt ang frågan om hurvida man ska behöva acceptera att arbeta med nåt annat än det man utbildat sig för och som man har arbetsförmåga till när man inte framöver kommer att kunna återgå till sitt tidigare arbete som man HAR utbildat sig för.
11
Det var ö h t inte relevant att ifrågasätta min personliga arbetsförmåga eftersom jag varken ifrågasatt någon annans, eller påstått att alla sjukskrivna ska jobba, eller berört någon person eller diagnos eller nåt individuellt ö h t. Utan enbart och inget annat framfört min åsikt ang frågan om hurvida man ska behöva acceptera att arbeta med nåt annat än det man utbildat sig för och som man har arbetsförmåga till när man inte framöver kommer att kunna återgå till sitt tidigare arbete som man HAR utbildat sig för.
Du uttalade dig om huruvida _andra_ som är sjukskrivna ska ta jobb som ligger under deras utbildningsgrad; men du kan öht inte alls applicera tanken på dig själv? Det är ju iof intressant.
13
Du uttalade dig om huruvida _andra_ som är sjukskrivna ska ta jobb som ligger under deras utbildningsgrad; men du kan öht inte alls applicera tanken på dig själv? Det är ju iof intressant.
Där håller jag inte med dig. Att veta att man på något sätt faktiskt har något att leverera innan man kan kräva något är en sak som många unga verkar ha missat helt och det är djupt tragiskt. Som jag skrev ovan - alla dessa 20-åringar som tittar på sin egen agenda, tycker att de "kan unna sig" att sluta tidigare och glömmer att arbetsplatsen förväntas hållas öppen för kunder i ytterligare två timmar utan att ens förhöra sig om hur det ser ut för de övriga saknar både pliktkänsla och lojalitet med sina kollegor. Det blir baske mig inte roligt på arbetsplatserna när den befolkas av fler och fler med den attityden...
16
Där håller jag inte med dig. Att veta att man på något sätt faktiskt har något att leverera innan man kan kräva något är en sak som många unga verkar ha missat helt och det är djupt tragiskt. Som jag skrev ovan - alla dessa 20-åringar som tittar på sin egen agenda, tycker att de "kan unna sig" att sluta tidigare och glömmer att arbetsplatsen förväntas hållas öppen för kunder i ytterligare två timmar utan att ens förhöra sig om hur det ser ut för de övriga saknar både pliktkänsla och lojalitet med sina kollegor. Det blir baske mig inte roligt på arbetsplatserna när den befolkas av fler och fler med den attityden...
Det gjorde jag ju, jag skrev ju att skulle jag inte kunna återfå arbetsförmågan i mitt ord. arbete som jag utbildat mig för skulle jag gå med på att jobba med nåt annat som min sjukdom inte satte hinder för. Men den delen valde du lämpligt bort att läsa?
Men just situationen att HA arbetsförmåga till t ex ett städjobb men för evigt sakna arbetsförmåga till det man är utbildad till är däremot inte applicerbar på mig, för så ser inte min situation ut. Jag har inte förlorat arbetsförmågan i mitt vanliga jobb, den är bara nedsatt för tillfället, och jag har inte arbetsförmåga till ett städjobb, och min deltidsjukskrivning är till för rehabilitering. Inte det minsta samma situation alltså.
Ja, du sårade mig.
18
Det gjorde jag ju, jag skrev ju att skulle jag inte kunna återfå arbetsförmågan i mitt ord. arbete som jag utbildat mig för skulle jag gå med på att jobba med nåt annat som min sjukdom inte satte hinder för. Men den delen valde du lämpligt bort att läsa?
Men just situationen att HA arbetsförmåga till t ex ett städjobb men för evigt sakna arbetsförmåga till det man är utbildad till är däremot inte applicerbar på mig, för så ser inte min situation ut. Jag har inte förlorat arbetsförmågan i mitt vanliga jobb, den är bara nedsatt för tillfället, och jag har inte arbetsförmåga till ett städjobb, och min deltidsjukskrivning är till för rehabilitering. Inte det minsta samma situation alltså.
Du skriver ju väldigt öppenhjärtligt och ofta om din situation här så jag trodde inte att du skulle tycka att det var jättekänsligt att ta det som ett hypotetiskt exempel - din situation är säkert lik många andras.
19
Du skriver ju väldigt öppenhjärtligt och ofta om din situation här så jag trodde inte att du skulle tycka att det var jättekänsligt att ta det som ett hypotetiskt exempel - din situation är säkert lik många andras.
Min situation är inte hypotetisk, den är verklig och väldigt konkret, och kan därför inte överföras till en hypotetisk frågeställning där helt andra omständigheter råder.
20
Min situation är inte hypotetisk, den är verklig och väldigt konkret, och kan därför inte överföras till en hypotetisk frågeställning där helt andra omständigheter råder.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
