Det här kanske är fel ställe att skriva men jag vet inte vart jag ska posta annars. Vill vara anonym eftersom jag inte vet om min vän finns här.
Har en fundering som jag hoppas få lite hjälp med. Detta gäller en barndomsvän till mig och hur jag ska uppföra mig när hon själv tar upp ämnet.
Min vän hade ingen bra uppväxt. Hon fick vad hon behövde materiellt sett men inte emotionellt. Resultatet är att hon än idag är mycket bekräftelsesökande och har dåligt självförtroende. Visar ofta tecken på depression.
Hon har velat ha barn länge och jag tror att det åtminstone delvis är för att få den där ovillkorliga kärleken som hon själv inte fick som barn. Längtan har blivit värre och snarast övergått i en besatthet.
Hon är nu i ett relativt nytt förhållande och de har börjat försöka skaffa barn. Lite snart kanske men inget jag tänker lägga mig i. Problemet är att killen egentligen också tycker att det är lite tidigt men har sagt ja för att det är så viktigt för min vän.
Lägger man ihop det här oroar jag mig. En mamma som har en historia av depressioner och en pappa som blivit övertalad. Lägg till en lite pressad ekonomi (hon hamnar på lägstanivån i föräldrapenningen).
Hur ska jag göra? Ta upp min oro? Stötta henne i hennes önskan?
1
Min vän är besatt av att skaffa barn Det här kanske är fel ställe att skriva men jag vet inte vart jag ska posta annars. Vill vara anonym eftersom jag inte vet om min vän finns här.
Har en fundering som jag hoppas få lite hjälp med. Detta gäller en barndomsvän till mig och hur jag ska uppföra mig när hon själv tar upp ämnet.
Min vän hade ingen bra uppväxt. Hon fick vad hon behövde materiellt sett men inte emotionellt. Resultatet är att hon än idag är mycket bekräftelsesökande och har dåligt självförtroende. Visar ofta tecken på depression.
Hon har velat ha barn länge och jag tror att det åtminstone delvis är för att få den där ovillkorliga kärleken som hon själv inte fick som barn. Längtan har blivit värre och snarast övergått i en besatthet.
Hon är nu i ett relativt nytt förhållande och de har börjat försöka skaffa barn. Lite snart kanske men inget jag tänker lägga mig i. Problemet är att killen egentligen också tycker att det är lite tidigt men har sagt ja för att det är så viktigt för min vän.
Lägger man ihop det här oroar jag mig. En mamma som har en historia av depressioner och en pappa som blivit övertalad. Lägg till en lite pressad ekonomi (hon hamnar på lägstanivån i föräldrapenningen).
Hur ska jag göra? Ta upp min oro? Stötta henne i hennes önskan?
Kanske har du rätt i det du skriver beträffande bakgrunden till hennes känslor idag. Du verkar känna henne rätt så bra. Ett problem är att det är ett så känsligt ämne. Risken är att er relation kan få sig en törn, kanske en rejäl skada, om hon missuppfattar din oro för henne och istället tar det som att du inte stödjer henne.
Därför tänker jag att du kanske ska stödja henne från utgångspunkten att du vill att hon ska vara lycklig. Att stödja någon behöver ju inte betyda att man står bredvid och hejar på så att någon springer fortare, om du förstår vad jag menar. Hon är din vän och om hon tror att det här gör henne lycklig så kan du hoppas på att det gör det. Men samtidigt tycker jag att du kan visa din oro. Att vara orolig för deras ekonomi och att det är tidigt i deras relation låter bara rimligt. Så, jag kan inte se något fel i att visa det för en nära vän.
Skulle de sedan bli gravida så vore det fint om du som vän, med de farhågor du har, kunde var lite uppmärksam på om hon verkar må okej psykiskt. Gör hon inte det så bör hon ta upp det på MVC. De kan hjälpa henne. Jag har själv haft depressiva problem under mina graviditeter och har fått jättefint stöd från MVC. Det finns riktigt fina resurser, det gäller bara att förstå att man behöver dem.
2
Hej!
Kanske har du rätt i det du skriver beträffande bakgrunden till hennes känslor idag. Du verkar känna henne rätt så bra. Ett problem är att det är ett så känsligt ämne. Risken är att er relation kan få sig en törn, kanske en rejäl skada, om hon missuppfattar din oro för henne och istället tar det som att du inte stödjer henne.
Därför tänker jag att du kanske ska stödja henne från utgångspunkten att du vill att hon ska vara lycklig. Att stödja någon behöver ju inte betyda att man står bredvid och hejar på så att någon springer fortare, om du förstår vad jag menar. Hon är din vän och om hon tror att det här gör henne lycklig så kan du hoppas på att det gör det. Men samtidigt tycker jag att du kan visa din oro. Att vara orolig för deras ekonomi och att det är tidigt i deras relation låter bara rimligt. Så, jag kan inte se något fel i att visa det för en nära vän.
Skulle de sedan bli gravida så vore det fint om du som vän, med de farhågor du har, kunde var lite uppmärksam på om hon verkar må okej psykiskt. Gör hon inte det så bör hon ta upp det på MVC. De kan hjälpa henne. Jag har själv haft depressiva problem under mina graviditeter och har fått jättefint stöd från MVC. Det finns riktigt fina resurser, det gäller bara att förstå att man behöver dem.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
