jo tack. :) Vi har fyra. *pekar på eftertexten* Jag fick en bonus på köpet när jag träffade min sambo.
Det fungerar jättebra, tre eller fyra gjorde inte mycket skillnad, men från två till tre var ju en annan sak för bonusen är och var ju ingen bebis. Jag tycker den största skillnaden var mellan ett och två barn, inte mellan inget och ett barn som det kanske borde vara. Eli (min 06a) är ju mitt andra barn. Jag var rätt orolig för det här med tid, räcka till, kan man älska två lika mycket men sedär. Det kan man ju! Det gör man ju!
Och den där extra växeln fanns ju där. Vad jobbigt för 9 åringen, men det löser sig. Det är klart de gör! Och en bebis kräver ju inte så mycket i början, då kan man ju lägga fokus på de stora barnen. Här har de varit så måna om att ta hand om och att leka med den lilla. Så roligt de vill vara med!
Jag har ju en 7,5 åring och jisses vad mycket moderskänslor som hon hade i sig, hon som aldrig lekt med dockor. Pojkarna är så goa med lilltjejen också.
Vi hade en rätt tjatig period dock, de är rätt överbeskyddande de där två grabbarna. De satt och planerade och pratade varje dag hur de skulle hålla tjuvar borta, och vad de skulle göra om något tänkte ta bebisen.
Ingen ska ta bebisen, sa vi. Men se där det var minsann bra att ha en reservplan..
Så här såg reaktionerna ut när vi berättade att det fanns en liten bebis i min mage:
T 7 år: ett pinsamt leende och "jag vet vad ni har gjort".
E 4,5: "Jag har spermier så jag kan ha många barn när jag blir stor"
A 3,5: "Har du fångat den"??
Åh, jag gjorde en rolig sak för dem. Det finns ju beskrivet vad de väger och hur stora de är i varje vecka. jag mätte upp vatten i plastpåse så fick de ungefär hur stor och känna hur mycket den vägde hela tiden.
Jag vet Eli var jättestolt efter ultraljudet. Då stod han där med 130ml och sa kolla kolla nu får den plats i min hand, jag orkar bära bebisen!
