Hur många barn ska man ha? :)
_0909 Septemberbarn
  1. Medlem sedan
    Dec 2006
    #1

    Hur många barn ska man ha? :)

    Hörrni - jag känner mig ju rätt säker på att två är rätt för oss. Men samtidigt kan jag inte förneka att det suger lite i livmodern efter en trea... Så jag undrar nu: försvinner det där suget någonsin? är det så att om vi om några år försöker oss på en till, kommer jag då vara "Nöjd" eller kommer jag alltid känna av min biologiska klocka?

    Kan verkligen känna att vi har det lagom. Vi har verkligen fullt upp, men hinner ändå med. Jobbar, och har bra hjälp från släkten med barnen när vi behöver barnvakt. Allt blir ju liksom jobbigare med fler barn. Så egentligen önskar jag nog att vi kan vara nöjda. Samtidigt kan jag känna att livet är så meningslöst, jag menar, tänk om man ångrar sig när man blir äldre - vi borde skaffat fler barn...

    Berätta hur det känns för er!
  2. 1
    Hur många barn ska man ha? :) Hörrni - jag känner mig ju rätt säker på att två är rätt för oss. Men samtidigt kan jag inte förneka att det suger lite i livmodern efter en trea... Så jag undrar nu: försvinner det där suget någonsin? är det så att om vi om några år försöker oss på en till, kommer jag då vara "Nöjd" eller kommer jag alltid känna av min biologiska klocka?

    Kan verkligen känna att vi har det lagom. Vi har verkligen fullt upp, men hinner ändå med. Jobbar, och har bra hjälp från släkten med barnen när vi behöver barnvakt. Allt blir ju liksom jobbigare med fler barn. Så egentligen önskar jag nog att vi kan vara nöjda. Samtidigt kan jag känna att livet är så meningslöst, jag menar, tänk om man ångrar sig när man blir äldre - vi borde skaffat fler barn...

    Berätta hur det känns för er!
  3. Medlem sedan
    May 1999
    #2
    Jag har 3!

    Jag var dock nöjd med 2 när jag hade det! De blev stora och man fick ett helt annat liv än "småbarnslivet"! Men sen träffade jag en ny man och blev gravid. Först kände jag att: nä inte en till! Men sen vände det och nu har jag min lille gos!

    Så man kan nog inte i förväg bestämma sig för att det räcker! Jag trodde jag var bergfast men tji fick jag
  4. 2
    Jag har 3!

    Jag var dock nöjd med 2 när jag hade det! De blev stora och man fick ett helt annat liv än "småbarnslivet"! Men sen träffade jag en ny man och blev gravid. Först kände jag att: nä inte en till! Men sen vände det och nu har jag min lille gos!

    Så man kan nog inte i förväg bestämma sig för att det räcker! Jag trodde jag var bergfast men tji fick jag
  5. Medlem sedan
    Nov 1999
    #3
    Svår fråga! Vi skaffade våra första två barn tätt. Efter det var vi nöjda LÄNGE, men sa hela tiden att "en trea ska vi ha sedan". Och ja, nu är ju lilla Eddie 1,5. Jag trodde, var tom helt bergsäker på att jag skulle vara helt mätt på allt vad småbarn heter när han föddes, så jag blev nästan lite snopen när jag insåg att det drog lite extra i bebistarmen! Igen! Mannen här hemma var däremot jättenöjd med tre barn. Och jag kände mig också nöjd med tre. Inte bitter över att inte få ett fjärde (Det är ju trots allt många barn! Fyra!), men ändå lite sugen på att få uppleva detta fantastiska en gång till...
    Så växte Eddie till sig och började krypa och gå. So far var det helt lugnt. Sen börjar han klättra. ÖVERALLT! Han provade alla de klassiska grejerna, som att slabba med toalettborsten och allt sånt som går över, men efter det stadiet tog klättringen vid på allvar.
    Fy fan säger jag bara! Han är verkligen världens sötaste och ljuvaste unge, men det är inte mycket stillasittande för varken honom eller mig.
    Hela tiden har han något på gång! Jag far som en skottspole mellan alla upptåg här i huset. Är det inte datorn som får sig en törn så är det recepten som strimlas. Och är det inte det så öppnar han dörren och går ut. Barfota. I snön. Eller så kan man hämta nåt (Gärna vad som helst som nästan går att stå på) så kan man klättra över trappgrinden. Eller klättra upp på diskbänkarna.
    Alltså, jag kan hålla på i en evighet och rabbla upp saker som detta lilla barn hittar på dagarna i ända.
    Så just nu, när jag fått känna på hur det är att ha en superaktiv unge så är även JAG jättenöjd med våra tre barn! Herregud, ett till får mig att bli svimfärdig! Jag inser att jag skulle aldrig orka (eller hinna) räcka till för dem alla annars! Och får dåligt samvete bara vid tanken, för jag vet ju redan nu att det skulle vara de stora barnen som skulle få stå tillbaka isf.
    Nä, för att sammanfatta mitt långa, långa svar, så blir det inte fler än tre här hemma!
    Fortfarande tycker jag att det är helt fantastiskt att vara gravid och när de är spädbarn, men de ska ju tas om hand lite längre tid än så...
  6. 3
    Svår fråga! Vi skaffade våra första två barn tätt. Efter det var vi nöjda LÄNGE, men sa hela tiden att "en trea ska vi ha sedan". Och ja, nu är ju lilla Eddie 1,5. Jag trodde, var tom helt bergsäker på att jag skulle vara helt mätt på allt vad småbarn heter när han föddes, så jag blev nästan lite snopen när jag insåg att det drog lite extra i bebistarmen! Igen! Mannen här hemma var däremot jättenöjd med tre barn. Och jag kände mig också nöjd med tre. Inte bitter över att inte få ett fjärde (Det är ju trots allt många barn! Fyra!), men ändå lite sugen på att få uppleva detta fantastiska en gång till...
    Så växte Eddie till sig och började krypa och gå. So far var det helt lugnt. Sen börjar han klättra. ÖVERALLT! Han provade alla de klassiska grejerna, som att slabba med toalettborsten och allt sånt som går över, men efter det stadiet tog klättringen vid på allvar.
    Fy fan säger jag bara! Han är verkligen världens sötaste och ljuvaste unge, men det är inte mycket stillasittande för varken honom eller mig.
    Hela tiden har han något på gång! Jag far som en skottspole mellan alla upptåg här i huset. Är det inte datorn som får sig en törn så är det recepten som strimlas. Och är det inte det så öppnar han dörren och går ut. Barfota. I snön. Eller så kan man hämta nåt (Gärna vad som helst som nästan går att stå på) så kan man klättra över trappgrinden. Eller klättra upp på diskbänkarna.
    Alltså, jag kan hålla på i en evighet och rabbla upp saker som detta lilla barn hittar på dagarna i ända.
    Så just nu, när jag fått känna på hur det är att ha en superaktiv unge så är även JAG jättenöjd med våra tre barn! Herregud, ett till får mig att bli svimfärdig! Jag inser att jag skulle aldrig orka (eller hinna) räcka till för dem alla annars! Och får dåligt samvete bara vid tanken, för jag vet ju redan nu att det skulle vara de stora barnen som skulle få stå tillbaka isf.
    Nä, för att sammanfatta mitt långa, långa svar, så blir det inte fler än tre här hemma!
    Fortfarande tycker jag att det är helt fantastiskt att vara gravid och när de är spädbarn, men de ska ju tas om hand lite längre tid än så...
  7. Medlem sedan
    May 1999
    #4
    Men vad kul att se att Wilding bor på fler ställen! Hur var det nu, ska vi ta med dem en dag på Ullared ;P
  8. 4
    Men vad kul att se att Wilding bor på fler ställen! Hur var det nu, ska vi ta med dem en dag på Ullared ;P
  9. Medlem sedan
    Jan 2010
    #5
    Jag var länge nöjd med två, sen slutade jag med p-piller för jag tyckte att det var makens tur att ansvara för den biten ett tag å ooops en liten sladdis var ett faktum...Vilket känns helt underbart å nu skulle jag vilja ha ett eller två till.Maken lägger in sitt veto dessvärre , han tycker att han var för gammal redan för den här lilla gobiten Såklart är han överlycklig för att hon finns men fler blir det inte. Svår fråga, jag är väldigt nöjd över de tre underbara barnen vi har men hjärtat längtar ändå efter fler......
  10. 5
    Jag var länge nöjd med två, sen slutade jag med p-piller för jag tyckte att det var makens tur att ansvara för den biten ett tag å ooops en liten sladdis var ett faktum...Vilket känns helt underbart å nu skulle jag vilja ha ett eller två till.Maken lägger in sitt veto dessvärre , han tycker att han var för gammal redan för den här lilla gobiten Såklart är han överlycklig för att hon finns men fler blir det inte. Svår fråga, jag är väldigt nöjd över de tre underbara barnen vi har men hjärtat längtar ändå efter fler......
  11. Medlem sedan
    Nov 1999
    #6
    Ha, ha! Ehh... Eller så kommer ni hit och hälsar på oss när ni har shoppat klart på Gekås!
    Då kan jag pyssla om dig för jag veeet hur en mamma till en 1,5-åring känner sig efteråt! Då kan jag pyssla om dig med en stärkande fika innan du åker hemåt igen med nya krafter!
  12. 6
    Ha, ha! Ehh... Eller så kommer ni hit och hälsar på oss när ni har shoppat klart på Gekås!
    Då kan jag pyssla om dig för jag veeet hur en mamma till en 1,5-åring känner sig efteråt! Då kan jag pyssla om dig med en stärkande fika innan du åker hemåt igen med nya krafter!
  13. Medlem sedan
    Jun 2004
    #7
    Svår fråga. Vi har tre och är väldigt nöjda och glada med det (två år mellan varje). Men visst, jag skulle aboslut kunna tänka mig en liten fyra om förutsättningarna vore annorlunda. Hade jag inte varit tvungen att jobba heltid och hade vi varit yngre hade en fyra kanske ändå kunnat komma upp på tapeten. Men nej, nu är det färdigt med barnafödande här hemma. Visst blir jag lite avis på alla som är gravida och har små fina minibebisar men jag ser inte hur vi skulle ha tid att räcka till till en till.

    Vad kul att forumtråden fortfarande lever! Hoppas det är bra med alla här inne. Vi är nu tillbaka i vardagen med vab och dylikt sedan C började på dagis i mars. Men, men sånt är livet.

    Ta hand om er i vårsolen! Hoppas ingen blåste bort igår.
  14. 7
    Svår fråga. Vi har tre och är väldigt nöjda och glada med det (två år mellan varje). Men visst, jag skulle aboslut kunna tänka mig en liten fyra om förutsättningarna vore annorlunda. Hade jag inte varit tvungen att jobba heltid och hade vi varit yngre hade en fyra kanske ändå kunnat komma upp på tapeten. Men nej, nu är det färdigt med barnafödande här hemma. Visst blir jag lite avis på alla som är gravida och har små fina minibebisar men jag ser inte hur vi skulle ha tid att räcka till till en till.

    Vad kul att forumtråden fortfarande lever! Hoppas det är bra med alla här inne. Vi är nu tillbaka i vardagen med vab och dylikt sedan C började på dagis i mars. Men, men sånt är livet.

    Ta hand om er i vårsolen! Hoppas ingen blåste bort igår.
  15. Medlem sedan
    Dec 2006
    #8
    Härligt långt svar!
    Jag känner också sånt där - jag vill liksom mest bara föda, älskar att föda. det håller liksom inte ...
  16. 8
    Härligt långt svar!
    Jag känner också sånt där - jag vill liksom mest bara föda, älskar att föda. det håller liksom inte ...
  17. Medlem sedan
    Feb 2003
    #9
    Ja, jag vet faktiskt inte Jag känner nog ganska lika som du skulle jag tro, fast här gäller det nr 4. För mig lutar det väl åt att vara nöjd som det är nu, men jag är inte hundra...

    Vi har våra "stora" med två års mellanrum, vilket är på tok för tätt känns det som. Dessutom föddes ju lillasyster med ett ovanligt syndrom + hjärtfel, och det tog naturligtvis mycket kraft och förstörde småbarnstiden ganska totalt. Så även om vi hade pratat lite om en trea innan, så tror jag faktiskt inte att vi hade vågat göra slag i saken och försökt skaffa en. Men nu blev jag ju gravid ändå, och Theodor kom till oss. Jag kan helt ärligt säga att han är det bästa som har hänt mig! (Inte att jag älskar de andra mindre, men de hände inte - de är framjobbade, det är så jag menar ) Jag är ofantligt lycklig över att få ha upplevt en normal bebisperiod igen och jag har njutit av honom på ett sätt som jag inte kunnat med någon av de andra. Jag är en hundra gånger mer avslappnad mamma nu och har helt låtit mig förföras av små fingrar och mjuka kinder

    Detta både hjälper och stjälper när tankarna på en fyra börjat smyga sig in. Visst vill jag uppleva det här en gång till, men samtidigt vågar jag inte tro att det skulle kunna bli såhär underbart igen. Så jag kommer nog inte riskera det tror jag... Jag tror att Theodor är mitt sista barn, och jag tror att jag börjar vänja mig vid den tanken mer och mer.
    Men visst... man ska aldrig säga aldrig...
  18. 9
    Ja, jag vet faktiskt inte Jag känner nog ganska lika som du skulle jag tro, fast här gäller det nr 4. För mig lutar det väl åt att vara nöjd som det är nu, men jag är inte hundra...

    Vi har våra "stora" med två års mellanrum, vilket är på tok för tätt känns det som. Dessutom föddes ju lillasyster med ett ovanligt syndrom + hjärtfel, och det tog naturligtvis mycket kraft och förstörde småbarnstiden ganska totalt. Så även om vi hade pratat lite om en trea innan, så tror jag faktiskt inte att vi hade vågat göra slag i saken och försökt skaffa en. Men nu blev jag ju gravid ändå, och Theodor kom till oss. Jag kan helt ärligt säga att han är det bästa som har hänt mig! (Inte att jag älskar de andra mindre, men de hände inte - de är framjobbade, det är så jag menar ) Jag är ofantligt lycklig över att få ha upplevt en normal bebisperiod igen och jag har njutit av honom på ett sätt som jag inte kunnat med någon av de andra. Jag är en hundra gånger mer avslappnad mamma nu och har helt låtit mig förföras av små fingrar och mjuka kinder

    Detta både hjälper och stjälper när tankarna på en fyra börjat smyga sig in. Visst vill jag uppleva det här en gång till, men samtidigt vågar jag inte tro att det skulle kunna bli såhär underbart igen. Så jag kommer nog inte riskera det tror jag... Jag tror att Theodor är mitt sista barn, och jag tror att jag börjar vänja mig vid den tanken mer och mer.
    Men visst... man ska aldrig säga aldrig...
  19. Medlem sedan
    Feb 2006
    #10
    Jag förstår verkligen hur du känner, för jag kan ofta känna precis samma sak, trots att vi INTE hinner med, utan mest känner att vi lever i fullständigt kaos just nu! Jag är också högst tveksam till om den där myslängtan någonsin blir så nöjd att man inte känner den - titta bara på medelålders kvinnors ögon eller mammor till lite större barn (även om de har FYRA) när de ser en liten glad bebis!
    Och visst, ibland önskar man ju att man bara RÅKADE bli oplanerat gravid, för DÅ kan vi ju i alla fall inte ta BORT den!... ;-)
    ...Men det ÄR verkligen tillräckligt svårt att få någon barnvakt i dagsläget, och man behöver ju faktiskt få komma ifrån tillsammans NÅGON gång... Nej, jag hoppas att jag inte kommer tycka det är allt för jobbigt att nöja mig med mina två små guldklimpar, för jag tror inte denna familjen bör fresta på tillvaron med att höja med ännu en.
    KRAM på dig förresten! Tänker på dig då och då!
  20. 10
    Jag förstår verkligen hur du känner, för jag kan ofta känna precis samma sak, trots att vi INTE hinner med, utan mest känner att vi lever i fullständigt kaos just nu! Jag är också högst tveksam till om den där myslängtan någonsin blir så nöjd att man inte känner den - titta bara på medelålders kvinnors ögon eller mammor till lite större barn (även om de har FYRA) när de ser en liten glad bebis!
    Och visst, ibland önskar man ju att man bara RÅKADE bli oplanerat gravid, för DÅ kan vi ju i alla fall inte ta BORT den!... ;-)
    ...Men det ÄR verkligen tillräckligt svårt att få någon barnvakt i dagsläget, och man behöver ju faktiskt få komma ifrån tillsammans NÅGON gång... Nej, jag hoppas att jag inte kommer tycka det är allt för jobbigt att nöja mig med mina två små guldklimpar, för jag tror inte denna familjen bör fresta på tillvaron med att höja med ännu en.
    KRAM på dig förresten! Tänker på dig då och då!
  21. Medlem sedan
    Dec 2006
    #11
    tänker på dig med! Hoppas ni mår bra! (?)
  22. 11
    tänker på dig med! Hoppas ni mår bra! (?)

Liknande trådar

  1. Inga barn-många barn
    By xaramia in forum Ordet är fritt
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2008-06-27, 10:31
  2. Många barn har jag!!
    By housewife in forum Ordet är fritt
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2008-04-08, 07:50
  3. Hur många barn?
    By Hemlig in forum _0806 Junibarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2007-10-04, 07:41
  4. Nån mer med många barn här?
    By Mamma -75- in forum _0802 Februaribarn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2007-08-06, 21:04
  5. för många barn?
    By mamma till fyra in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-10-23, 15:18
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar