Rädd för allt!
_0912 Decemberbarn
  1. Medlem sedan
    Apr 2009
    #1

    Rädd för allt!

    Hej alla decembermammor!

    Hoppas allt är bra med er och era små. Visst är det härligt nu när sommaren börjar komma, slippa ta på sjutusen saker när man ska ut!

    Jag börjar fundera på om vi har gjort något fel, eller jag tror egentligen inte det men ibland är det jobbigt med Tildes alla rädslor. Det kanske tillhör åldern, vad vet jag.. Tilde är rädd för dammsugaren (även när den bara ligger framme), flugor, duschen, tvättmaskinen, hårfönen, när jag putsar fönstren, när katter tittar in genom fönstret osv osv. Är detta normalt? Hur är era barn? Har ni tips på hur man arbetar bort dessa rädslor, eller går dom bort av sig själva?

    Annars har jag det väldigt bra med min lilla prinsessa här hemma, hon är så hjälpsam och duktig! Jag antar att det hjälper lite på hennes blyghet och rädslor när hon börjar dagis, men det ska hon inte göra förrän i augusti.

    //Annika och Tilde
  2. 1
    Rädd för allt! Hej alla decembermammor!

    Hoppas allt är bra med er och era små. Visst är det härligt nu när sommaren börjar komma, slippa ta på sjutusen saker när man ska ut!

    Jag börjar fundera på om vi har gjort något fel, eller jag tror egentligen inte det men ibland är det jobbigt med Tildes alla rädslor. Det kanske tillhör åldern, vad vet jag.. Tilde är rädd för dammsugaren (även när den bara ligger framme), flugor, duschen, tvättmaskinen, hårfönen, när jag putsar fönstren, när katter tittar in genom fönstret osv osv. Är detta normalt? Hur är era barn? Har ni tips på hur man arbetar bort dessa rädslor, eller går dom bort av sig själva?

    Annars har jag det väldigt bra med min lilla prinsessa här hemma, hon är så hjälpsam och duktig! Jag antar att det hjälper lite på hennes blyghet och rädslor när hon börjar dagis, men det ska hon inte göra förrän i augusti.

    //Annika och Tilde
  3. Medlem sedan
    Oct 2008
    #2
    Jag tycker Cassandra beter sig lite ovanligt ängligt hon också. Hon är inte rädd för saker så som Tilde men hon verkar ha blivit nästan mörkrädd eller nåt.
    Tidigare så gick vi bara och la henne så somnade hon själv och sov oftast hela natten. vaknade hon så somnade hon åter själv när hon blivit tröstad eller vi fixat vad som felade. Visst fanns det kvällar/nätter då inget funkade MEN. Den senaste månaden har hon velat att jag ligger där brevid hennes säng! Hon blir helt skräckslagen om jag inte är där. Hennes pappa lyckas ibland lägga henne som förr men är jag hemma så måste jag ligga där. Och hon kan vakna mitt i natten och vara helt hysterisk och somnar inte ordentligt på länge. Kan vara vaken i 2 timmar och sen sover hon så lätt så jag inte kan gå därifrån. Hon ser verkligen rädd ut när jag går in till henne.

    En del kvällar lyckas hon somna ok med mig där och sen sova hela natten, vaknar på morgonen och är glad. Nån gång har jag hört henne vakna på natten men somna om innan jag ens hunnit resa mig upp.

    Samtidigt har denna annars pratglada tjej i stort sett helt slutat använda ord! Hon säger mamma och ibland säger hon något enstaka ord men det är ganska sällan och hon säger mamma till pappa, mormor, morfar osv. Fast hon kan säga alla dom "namnen" egentligen och en hel massa annat.
    Hon vill även bli matad! Hon som har vägrat bli matad sen hon var 10 månader ska nu matas minsann!

    Jag tänker att det dels kan bero på nån sån ålders/utvecklingsgrej men även att det kan bero på att jag börjat jobba lite och hon har varit med farfar en dag i veckan. Det har gått jättebra på dagarna men det var ungefär 2-3 veckor in i det som det började så att det är nån seperationsångestgrej.

    Men jag vet inte. Dom kanske har nån konstig period nu. ska väl vara nåt utvecklingssprång vid ungefär 1,5 år?
  4. 2
    Jag tycker Cassandra beter sig lite ovanligt ängligt hon också. Hon är inte rädd för saker så som Tilde men hon verkar ha blivit nästan mörkrädd eller nåt.
    Tidigare så gick vi bara och la henne så somnade hon själv och sov oftast hela natten. vaknade hon så somnade hon åter själv när hon blivit tröstad eller vi fixat vad som felade. Visst fanns det kvällar/nätter då inget funkade MEN. Den senaste månaden har hon velat att jag ligger där brevid hennes säng! Hon blir helt skräckslagen om jag inte är där. Hennes pappa lyckas ibland lägga henne som förr men är jag hemma så måste jag ligga där. Och hon kan vakna mitt i natten och vara helt hysterisk och somnar inte ordentligt på länge. Kan vara vaken i 2 timmar och sen sover hon så lätt så jag inte kan gå därifrån. Hon ser verkligen rädd ut när jag går in till henne.

    En del kvällar lyckas hon somna ok med mig där och sen sova hela natten, vaknar på morgonen och är glad. Nån gång har jag hört henne vakna på natten men somna om innan jag ens hunnit resa mig upp.

    Samtidigt har denna annars pratglada tjej i stort sett helt slutat använda ord! Hon säger mamma och ibland säger hon något enstaka ord men det är ganska sällan och hon säger mamma till pappa, mormor, morfar osv. Fast hon kan säga alla dom "namnen" egentligen och en hel massa annat.
    Hon vill även bli matad! Hon som har vägrat bli matad sen hon var 10 månader ska nu matas minsann!

    Jag tänker att det dels kan bero på nån sån ålders/utvecklingsgrej men även att det kan bero på att jag börjat jobba lite och hon har varit med farfar en dag i veckan. Det har gått jättebra på dagarna men det var ungefär 2-3 veckor in i det som det började så att det är nån seperationsångestgrej.

    Men jag vet inte. Dom kanske har nån konstig period nu. ska väl vara nåt utvecklingssprång vid ungefär 1,5 år?
  5. Medlem sedan
    Jun 2009
    #3
    Min lilla Isabel beter sig ungefär lika som Tilde. Hon är helt plötsligt rädd för dammsugaren, borrmaskinen, påskfjädrar (hur farligt kan det vara ???!!!) och det känns som om det har kommit ganska plötsligt.

    Innan påsk hade vi en leverans med plintar till ett altanbygge som levererades med lastbil. Vi var ute i trädgården när bilen kom och hon blev så rädd att hon sprang mot huset och försökte ta sig in, sen stod hon längst in i hallen (där hon fortfarande kunde se lastbilen för det är ju kul) och såg allmänt ängslig ut.

    Jag kan tillägga att Isabel går på dagis och jag har inte hört att hon beter sig på detta viset där, så jag utgår från att det är någon "fas" som nog går över med tiden.
  6. 3
    Min lilla Isabel beter sig ungefär lika som Tilde. Hon är helt plötsligt rädd för dammsugaren, borrmaskinen, påskfjädrar (hur farligt kan det vara ???!!!) och det känns som om det har kommit ganska plötsligt.

    Innan påsk hade vi en leverans med plintar till ett altanbygge som levererades med lastbil. Vi var ute i trädgården när bilen kom och hon blev så rädd att hon sprang mot huset och försökte ta sig in, sen stod hon längst in i hallen (där hon fortfarande kunde se lastbilen för det är ju kul) och såg allmänt ängslig ut.

    Jag kan tillägga att Isabel går på dagis och jag har inte hört att hon beter sig på detta viset där, så jag utgår från att det är någon "fas" som nog går över med tiden.
  7. Medlem sedan
    Feb 2009
    #4
    Vad "skönt" att höra att det är fler barn om beter sig som Liam när det gäller sömnen nu. Vi har oxå alltid kunnat lägga honom och han har somnat direkt. Han har även somnat om själv på natten.

    Men för ca 3 veckor sedan (efter att han varit inlagd på sjukhus) så blir han superledsen om vi lämnar honom själv innan han somnat. Han började ju dagis i mars och där vet jag att de sitter bredvid honom när han ska somna. Tänkte om det kunde bero på det men när jag nu ser att det är fler som gör som han så tror jag det är en fas. Seperationsångest helt enkelt. Och som alla andra faser så går det oxå övet
  8. 4
    Vad "skönt" att höra att det är fler barn om beter sig som Liam när det gäller sömnen nu. Vi har oxå alltid kunnat lägga honom och han har somnat direkt. Han har även somnat om själv på natten.

    Men för ca 3 veckor sedan (efter att han varit inlagd på sjukhus) så blir han superledsen om vi lämnar honom själv innan han somnat. Han började ju dagis i mars och där vet jag att de sitter bredvid honom när han ska somna. Tänkte om det kunde bero på det men när jag nu ser att det är fler som gör som han så tror jag det är en fas. Seperationsångest helt enkelt. Och som alla andra faser så går det oxå övet
  9. Medlem sedan
    Oct 2008
    #5
    För cassandra började det också när hon var sjuk. Inte inlagd men hon hade ett elakt virus som gav hög feber i aldeles för många dagar och konstant hosta. Det tog ungefär en månad, kanske lite mer av jobbiga nätter och nattningar innan det började släppa och nu kan hon åter somna själv. ibland blir hon lite lessen men då räcker det att pappa går in (inte jag det måste vara pappa) och säger till henne att hon ska sova och klappar henne lite på kinden så somnar hon tyst själv sen. Så det går nog över för er Liam också, men usch och fy vad jobbigt det är när något som funkat så bra inte funkar alls längre!!
  10. 5
    För cassandra började det också när hon var sjuk. Inte inlagd men hon hade ett elakt virus som gav hög feber i aldeles för många dagar och konstant hosta. Det tog ungefär en månad, kanske lite mer av jobbiga nätter och nattningar innan det började släppa och nu kan hon åter somna själv. ibland blir hon lite lessen men då räcker det att pappa går in (inte jag det måste vara pappa) och säger till henne att hon ska sova och klappar henne lite på kinden så somnar hon tyst själv sen. Så det går nog över för er Liam också, men usch och fy vad jobbigt det är när något som funkat så bra inte funkar alls längre!!
  11. Medlem sedan
    Feb 2009
    #6
    Då måste jag få fråga om ni gjorde något speciellt för att komma tillbaka till gamla rutiner igen? Eller började Cassandra bara somna av sig själv helt plötsligt igen??
  12. 6
    Då måste jag få fråga om ni gjorde något speciellt för att komma tillbaka till gamla rutiner igen? Eller började Cassandra bara somna av sig själv helt plötsligt igen??
  13. Medlem sedan
    Oct 2008
    #7
    ja du.. Cassandra somnade fortfarande själv på dagen så vi försökte lura henne haha. Vi lät henne lägga sig i samma kläder som på dagen och hade samma rutin osv. men hon gick inte helt på det när jag la henne men så en dag när pappa provade så gick hon med på det. Då såg vi vår chans! Nästa kväll gick det inte med pappa heller. Vi hade då haft det så ett tag att man fick ligga på golvet brevid hennes säng. Jag hade såå ont i ryggen hela tiden av detta så jag bestämde att det fick vara nog! Så en kväll så stod jag brevid istället. Stod jag mer än 50 cm bort så blev hon lessen men stod jag bara 50 cm bort så gick det bra. Ju tröttare hon blev, ju mer backade jag och när hon somnade stod jag typ 1,5 meter bort.

    Nästa kväll tyckte jag att jag ville testa och se vad som hände om jag bara stängde o gick, som förr! Och då började hon gnälla efter en stund men bara smågnäll. Vi satt länge och lyssnade innan hon började bli lessen på riktigt. Då gick hennes pappa in och nattade om henne och det gick hon med på! Sen efter det har det gått bättre och bättre. Ikväll har hon tydligen inte velat sova men när hon väl somnade, gråtfritt, så var det ändå själv på sitt rum.

    Jag tror helt enkelt att hon började bli redo för det, för annars tror jag inte det hade funkat. Men vi har alltid använt "somna utan gråt" boken och jag försökte väl komma ihåg hur vi gjort där. Som att alltid lägga på samma klockslag, alltid samma rutiner, allting lugnt i en timme innan läggning osv.
  14. 7
    ja du.. Cassandra somnade fortfarande själv på dagen så vi försökte lura henne haha. Vi lät henne lägga sig i samma kläder som på dagen och hade samma rutin osv. men hon gick inte helt på det när jag la henne men så en dag när pappa provade så gick hon med på det. Då såg vi vår chans! Nästa kväll gick det inte med pappa heller. Vi hade då haft det så ett tag att man fick ligga på golvet brevid hennes säng. Jag hade såå ont i ryggen hela tiden av detta så jag bestämde att det fick vara nog! Så en kväll så stod jag brevid istället. Stod jag mer än 50 cm bort så blev hon lessen men stod jag bara 50 cm bort så gick det bra. Ju tröttare hon blev, ju mer backade jag och när hon somnade stod jag typ 1,5 meter bort.

    Nästa kväll tyckte jag att jag ville testa och se vad som hände om jag bara stängde o gick, som förr! Och då började hon gnälla efter en stund men bara smågnäll. Vi satt länge och lyssnade innan hon började bli lessen på riktigt. Då gick hennes pappa in och nattade om henne och det gick hon med på! Sen efter det har det gått bättre och bättre. Ikväll har hon tydligen inte velat sova men när hon väl somnade, gråtfritt, så var det ändå själv på sitt rum.

    Jag tror helt enkelt att hon började bli redo för det, för annars tror jag inte det hade funkat. Men vi har alltid använt "somna utan gråt" boken och jag försökte väl komma ihåg hur vi gjort där. Som att alltid lägga på samma klockslag, alltid samma rutiner, allting lugnt i en timme innan läggning osv.

Liknande trådar

  1. Rädd för pyskos och rädd för smärtan....
    By BraigaMamma in forum Förlossning
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2009-01-20, 23:47
  2. Rädd för allt..
    By anonymt namn in forum Förlossning
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2007-10-18, 13:23
  3. Rädd för allt?
    By S-JJ in forum Ordet är fritt
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2007-05-04, 08:28
  4. Rädd för allt!
    By FruC in forum _02 Sommarbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-01-05, 08:45
  5. Förvirrad, glad, rädd, allt möjligt.
    By gellan in forum Autismspektrum
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2005-11-10, 17:06
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar