Skrivet: 2011-05-06, 22:06
#1
sen i utvecklingen
alltså jag vet inte om jag lägger det här på rätt ställe, jag brukar aldrig skriva
på nätet utan bara läsa men nu känner jag att jag behöver skriva av mig.
jag har två barn och det är min yngsta son som jag är orolig för.
han fyllde 1 i april. han föddes i v. 38 och allt var normalt, jag fick en hinnsvepning
för att försöka undvika igångsättning igen(han var beräknad över 5kg) och det
startade av sig själv då (med hjälp av hinnsvepningen)
det gick fort och jag fattade aldrig att det var på g på riktigt förrän vattnet gick
och jag fick krystvärkar. han hade bajsat i fostervattnet, men vi hann in till förlossningen innan han föddes. han var lite tung för sin längd (4300g, 50cm 38cm i huvudomfång) och dom kollade hans socker det första dygnet och
gav honom tillägg. han ville inte ta bröstet, kämpade med det men han bara vägrade, han ville knappt dricka ur den där koppen på BB. när vi kom hem märkte vi att han inte ville ta flaskan riktigt heller.
han sov hela tiden, alltså jag vet att småbarn sover mycket men han vaknade inte ens för att äta. det var jättesvårt att få honom att äta och han skrek när han åt.
efter 2veckor gav jag upp med amning och att pumpa och övergick helt till ersättning. dom klippte hans tungband och han började suga lite bättre.
då kom nästa problem, han verkade inte tåla ersättningen. från att vi kom hem från BB hade han svårt att bajsa och grät. även när jag ammade.
efter någon vecka på ersättning var han förstoppad. vi började testa olika mjölkfria ersättningar och efter att ha testat nutra, profylac och neocate (och varit inne på akuten för viktnedgång och matvägran) så började han äntligen
äta althéra.
nu började han gå upp i vikt bättre, ca 1,5månad. redan på BB hade jag en känsla av att något var fel, jag vet fortfarande inte vad men jag har fortfarande den känslan trots att jag försöker skjuta den ifrån mig.
det värsta för mig var dom första månaderna, tills han var ca 8månader kanske så ville han inte sitta hos oss. han ville inte ligga i famnen, han ville inte bli matad i famnen, han ville aldrig gosa, han var nöjd när han låg själv.
nästa motgång kom när han var ca 4månader och fortfarande inte kunde hålla nacken. vid 5månader var vi hos en sjukgymnast som hjälpte oss att träna nacken. hon skickade även en remiss till neurologen.
vid 6månader lyfte han ganska fint på huvudet i magläge (han gillade inte magläge) och höll huvudet stadigt när man bar honom. han hade fortfarande problem med magen, trots mjölkfriersättning och lactulos och ibland resulax.
neurologen tog prover, bla gluten, proteiner och vad det nu var och på kromosomavvikelser. vid 8månader lärde han sig att sitta utan stöd. han rullade runt själv första gången när han var 3månader och har gjort det ganska bra sen dess, men det var också det enda han kunde rätt länge.
sjukgymnasten tyckte att han inte kunde någonting och krossade oss lite eftersom han precis lärt sig att sitta.
maten gick dåligt, han började äta lite gröt när han var 8månader och lite puré. sen har vi ökat allt eftersom. idag äter han både vår mat, 12månadersburkar och 15månadersburkar även om han inte är så förtjust i stora bitar (han har åtta tänder och fyra till på g)
vi bytte iaf sjukgymnast och hon vi har nu är helt underbar. när han var 9månader hade han fortfarande spaghettiben och kunde inte stödja alls. idag står han om han håller i sig i ett bord eller ngt. han kan dock inte lyfta på fötterna.
han tar sig fram på rygg, alltså med hälarna i golvet och skjuter ifrån plus att han rullar runt för att byta riktning.
alla prover från neurologen kom tillbaka negativa. ja eller positiva för oss då. men dom vill fortsätta att kolla honom. det känns som att dom misstänker någonting men vi vet inte vad. själva säger dom att dom bara inte vill missa något som man kan behandla.
han är glad men otroligt rädd för andra människor. nu går en faster bra, en vän till mig, mina föräldrar och så jag, min man/pappan och storebror.
ingen annan. det är inte det här vanliga heller att dom skriker ett tag för att sen lugna ner sig om man sätter honom i knät hos någon. nej, han skriker så han blir blå.
han har också haft problem med massa sjukdomar. visst, storebror började förskolan i augusti och vi har varit sjuka allihop. men lilla sonen har falsk krupp och blir sjuk typ hela tiden.
han ligger efter på alla kontroller dom gjort. nu kan han slå klossar mot varandra, klappa händerna och är bättre på pincettgreppen. men han är väldigt försiktig. allt han gör är med stor försiktighet.
han skakar på huvudet en hel del också. mycket när han ska sova men även annars.
jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här eller vad jag vill att ni ska svara på. han är ju under utredning men jag blir orolig. jag är inte så orolig för en sjukdom/avvikelse som han kan ta sig "igenom" om ni förstår vad jag menar, alltså att han ändå kan leva. men sjukgymnasten och neurologen pratade om att dom kollade upp ämnesomsättningssjukdomar också och dum som jag var så googlade jag på det och fick upp massa hemska saker.
nu kan jag inte sluta gråta. jag gråter mig till sömns om nätterna.
just det, den senaste tiden har han blivit allt mer social, speciellt med oss föräldrar.
nu älskar han att sitta i mitt knä och leker "nappleken" (stoppar nappen i min mun, sen i sin mun, sen i min igen)
han har aldrig haft problem med sömnen. han sover hela nätterna i sin säng och han sover på dagen. han är inte särskilt gnällig (förutom nu när han håller på å få tänder)
vi började med movicol för hans mage för 2veckor sen och sen dess funkar magen fint.
kan han ha ett kromosomfel? autism? jag vet inte alls och min man blir irriterad på mig när jag läser på nätet. min man jobbar själv inom vården och han oroar sig inte förrän han "måste" men jag lever för mina barn och även om jag skulle acceptera en diagnos utan problem så vill jag veta NU