sen i utvecklingen
Kromosomer
  1. Anonym
    #1

    sen i utvecklingen

    alltså jag vet inte om jag lägger det här på rätt ställe, jag brukar aldrig skriva
    på nätet utan bara läsa men nu känner jag att jag behöver skriva av mig.
    jag har två barn och det är min yngsta son som jag är orolig för.
    han fyllde 1 i april. han föddes i v. 38 och allt var normalt, jag fick en hinnsvepning
    för att försöka undvika igångsättning igen(han var beräknad över 5kg) och det
    startade av sig själv då (med hjälp av hinnsvepningen)
    det gick fort och jag fattade aldrig att det var på g på riktigt förrän vattnet gick
    och jag fick krystvärkar. han hade bajsat i fostervattnet, men vi hann in till förlossningen innan han föddes. han var lite tung för sin längd (4300g, 50cm 38cm i huvudomfång) och dom kollade hans socker det första dygnet och
    gav honom tillägg. han ville inte ta bröstet, kämpade med det men han bara vägrade, han ville knappt dricka ur den där koppen på BB. när vi kom hem märkte vi att han inte ville ta flaskan riktigt heller.
    han sov hela tiden, alltså jag vet att småbarn sover mycket men han vaknade inte ens för att äta. det var jättesvårt att få honom att äta och han skrek när han åt.
    efter 2veckor gav jag upp med amning och att pumpa och övergick helt till ersättning. dom klippte hans tungband och han började suga lite bättre.
    då kom nästa problem, han verkade inte tåla ersättningen. från att vi kom hem från BB hade han svårt att bajsa och grät. även när jag ammade.
    efter någon vecka på ersättning var han förstoppad. vi började testa olika mjölkfria ersättningar och efter att ha testat nutra, profylac och neocate (och varit inne på akuten för viktnedgång och matvägran) så började han äntligen
    äta althéra.
    nu började han gå upp i vikt bättre, ca 1,5månad. redan på BB hade jag en känsla av att något var fel, jag vet fortfarande inte vad men jag har fortfarande den känslan trots att jag försöker skjuta den ifrån mig.

    det värsta för mig var dom första månaderna, tills han var ca 8månader kanske så ville han inte sitta hos oss. han ville inte ligga i famnen, han ville inte bli matad i famnen, han ville aldrig gosa, han var nöjd när han låg själv.
    nästa motgång kom när han var ca 4månader och fortfarande inte kunde hålla nacken. vid 5månader var vi hos en sjukgymnast som hjälpte oss att träna nacken. hon skickade även en remiss till neurologen.
    vid 6månader lyfte han ganska fint på huvudet i magläge (han gillade inte magläge) och höll huvudet stadigt när man bar honom. han hade fortfarande problem med magen, trots mjölkfriersättning och lactulos och ibland resulax.
    neurologen tog prover, bla gluten, proteiner och vad det nu var och på kromosomavvikelser. vid 8månader lärde han sig att sitta utan stöd. han rullade runt själv första gången när han var 3månader och har gjort det ganska bra sen dess, men det var också det enda han kunde rätt länge.
    sjukgymnasten tyckte att han inte kunde någonting och krossade oss lite eftersom han precis lärt sig att sitta.
    maten gick dåligt, han började äta lite gröt när han var 8månader och lite puré. sen har vi ökat allt eftersom. idag äter han både vår mat, 12månadersburkar och 15månadersburkar även om han inte är så förtjust i stora bitar (han har åtta tänder och fyra till på g)

    vi bytte iaf sjukgymnast och hon vi har nu är helt underbar. när han var 9månader hade han fortfarande spaghettiben och kunde inte stödja alls. idag står han om han håller i sig i ett bord eller ngt. han kan dock inte lyfta på fötterna.
    han tar sig fram på rygg, alltså med hälarna i golvet och skjuter ifrån plus att han rullar runt för att byta riktning.

    alla prover från neurologen kom tillbaka negativa. ja eller positiva för oss då. men dom vill fortsätta att kolla honom. det känns som att dom misstänker någonting men vi vet inte vad. själva säger dom att dom bara inte vill missa något som man kan behandla.

    han är glad men otroligt rädd för andra människor. nu går en faster bra, en vän till mig, mina föräldrar och så jag, min man/pappan och storebror.
    ingen annan. det är inte det här vanliga heller att dom skriker ett tag för att sen lugna ner sig om man sätter honom i knät hos någon. nej, han skriker så han blir blå.
    han har också haft problem med massa sjukdomar. visst, storebror började förskolan i augusti och vi har varit sjuka allihop. men lilla sonen har falsk krupp och blir sjuk typ hela tiden.

    han ligger efter på alla kontroller dom gjort. nu kan han slå klossar mot varandra, klappa händerna och är bättre på pincettgreppen. men han är väldigt försiktig. allt han gör är med stor försiktighet.

    han skakar på huvudet en hel del också. mycket när han ska sova men även annars.

    jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här eller vad jag vill att ni ska svara på. han är ju under utredning men jag blir orolig. jag är inte så orolig för en sjukdom/avvikelse som han kan ta sig "igenom" om ni förstår vad jag menar, alltså att han ändå kan leva. men sjukgymnasten och neurologen pratade om att dom kollade upp ämnesomsättningssjukdomar också och dum som jag var så googlade jag på det och fick upp massa hemska saker.
    nu kan jag inte sluta gråta. jag gråter mig till sömns om nätterna.

    just det, den senaste tiden har han blivit allt mer social, speciellt med oss föräldrar.
    nu älskar han att sitta i mitt knä och leker "nappleken" (stoppar nappen i min mun, sen i sin mun, sen i min igen)
    han har aldrig haft problem med sömnen. han sover hela nätterna i sin säng och han sover på dagen. han är inte särskilt gnällig (förutom nu när han håller på å få tänder)
    vi började med movicol för hans mage för 2veckor sen och sen dess funkar magen fint.

    kan han ha ett kromosomfel? autism? jag vet inte alls och min man blir irriterad på mig när jag läser på nätet. min man jobbar själv inom vården och han oroar sig inte förrän han "måste" men jag lever för mina barn och även om jag skulle acceptera en diagnos utan problem så vill jag veta NU
  2. 1
    sen i utvecklingen alltså jag vet inte om jag lägger det här på rätt ställe, jag brukar aldrig skriva
    på nätet utan bara läsa men nu känner jag att jag behöver skriva av mig.
    jag har två barn och det är min yngsta son som jag är orolig för.
    han fyllde 1 i april. han föddes i v. 38 och allt var normalt, jag fick en hinnsvepning
    för att försöka undvika igångsättning igen(han var beräknad över 5kg) och det
    startade av sig själv då (med hjälp av hinnsvepningen)
    det gick fort och jag fattade aldrig att det var på g på riktigt förrän vattnet gick
    och jag fick krystvärkar. han hade bajsat i fostervattnet, men vi hann in till förlossningen innan han föddes. han var lite tung för sin längd (4300g, 50cm 38cm i huvudomfång) och dom kollade hans socker det första dygnet och
    gav honom tillägg. han ville inte ta bröstet, kämpade med det men han bara vägrade, han ville knappt dricka ur den där koppen på BB. när vi kom hem märkte vi att han inte ville ta flaskan riktigt heller.
    han sov hela tiden, alltså jag vet att småbarn sover mycket men han vaknade inte ens för att äta. det var jättesvårt att få honom att äta och han skrek när han åt.
    efter 2veckor gav jag upp med amning och att pumpa och övergick helt till ersättning. dom klippte hans tungband och han började suga lite bättre.
    då kom nästa problem, han verkade inte tåla ersättningen. från att vi kom hem från BB hade han svårt att bajsa och grät. även när jag ammade.
    efter någon vecka på ersättning var han förstoppad. vi började testa olika mjölkfria ersättningar och efter att ha testat nutra, profylac och neocate (och varit inne på akuten för viktnedgång och matvägran) så började han äntligen
    äta althéra.
    nu började han gå upp i vikt bättre, ca 1,5månad. redan på BB hade jag en känsla av att något var fel, jag vet fortfarande inte vad men jag har fortfarande den känslan trots att jag försöker skjuta den ifrån mig.

    det värsta för mig var dom första månaderna, tills han var ca 8månader kanske så ville han inte sitta hos oss. han ville inte ligga i famnen, han ville inte bli matad i famnen, han ville aldrig gosa, han var nöjd när han låg själv.
    nästa motgång kom när han var ca 4månader och fortfarande inte kunde hålla nacken. vid 5månader var vi hos en sjukgymnast som hjälpte oss att träna nacken. hon skickade även en remiss till neurologen.
    vid 6månader lyfte han ganska fint på huvudet i magläge (han gillade inte magläge) och höll huvudet stadigt när man bar honom. han hade fortfarande problem med magen, trots mjölkfriersättning och lactulos och ibland resulax.
    neurologen tog prover, bla gluten, proteiner och vad det nu var och på kromosomavvikelser. vid 8månader lärde han sig att sitta utan stöd. han rullade runt själv första gången när han var 3månader och har gjort det ganska bra sen dess, men det var också det enda han kunde rätt länge.
    sjukgymnasten tyckte att han inte kunde någonting och krossade oss lite eftersom han precis lärt sig att sitta.
    maten gick dåligt, han började äta lite gröt när han var 8månader och lite puré. sen har vi ökat allt eftersom. idag äter han både vår mat, 12månadersburkar och 15månadersburkar även om han inte är så förtjust i stora bitar (han har åtta tänder och fyra till på g)

    vi bytte iaf sjukgymnast och hon vi har nu är helt underbar. när han var 9månader hade han fortfarande spaghettiben och kunde inte stödja alls. idag står han om han håller i sig i ett bord eller ngt. han kan dock inte lyfta på fötterna.
    han tar sig fram på rygg, alltså med hälarna i golvet och skjuter ifrån plus att han rullar runt för att byta riktning.

    alla prover från neurologen kom tillbaka negativa. ja eller positiva för oss då. men dom vill fortsätta att kolla honom. det känns som att dom misstänker någonting men vi vet inte vad. själva säger dom att dom bara inte vill missa något som man kan behandla.

    han är glad men otroligt rädd för andra människor. nu går en faster bra, en vän till mig, mina föräldrar och så jag, min man/pappan och storebror.
    ingen annan. det är inte det här vanliga heller att dom skriker ett tag för att sen lugna ner sig om man sätter honom i knät hos någon. nej, han skriker så han blir blå.
    han har också haft problem med massa sjukdomar. visst, storebror började förskolan i augusti och vi har varit sjuka allihop. men lilla sonen har falsk krupp och blir sjuk typ hela tiden.

    han ligger efter på alla kontroller dom gjort. nu kan han slå klossar mot varandra, klappa händerna och är bättre på pincettgreppen. men han är väldigt försiktig. allt han gör är med stor försiktighet.

    han skakar på huvudet en hel del också. mycket när han ska sova men även annars.

    jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här eller vad jag vill att ni ska svara på. han är ju under utredning men jag blir orolig. jag är inte så orolig för en sjukdom/avvikelse som han kan ta sig "igenom" om ni förstår vad jag menar, alltså att han ändå kan leva. men sjukgymnasten och neurologen pratade om att dom kollade upp ämnesomsättningssjukdomar också och dum som jag var så googlade jag på det och fick upp massa hemska saker.
    nu kan jag inte sluta gråta. jag gråter mig till sömns om nätterna.

    just det, den senaste tiden har han blivit allt mer social, speciellt med oss föräldrar.
    nu älskar han att sitta i mitt knä och leker "nappleken" (stoppar nappen i min mun, sen i sin mun, sen i min igen)
    han har aldrig haft problem med sömnen. han sover hela nätterna i sin säng och han sover på dagen. han är inte särskilt gnällig (förutom nu när han håller på å få tänder)
    vi började med movicol för hans mage för 2veckor sen och sen dess funkar magen fint.

    kan han ha ett kromosomfel? autism? jag vet inte alls och min man blir irriterad på mig när jag läser på nätet. min man jobbar själv inom vården och han oroar sig inte förrän han "måste" men jag lever för mina barn och även om jag skulle acceptera en diagnos utan problem så vill jag veta NU
  3. Medlem sedan
    Sep 2011
    #2
    Hej jag ville bara skriva att jag känner igen så mycket av min dotter. Naturligtvis kan det ha olika orsaker och jag skulle aldrig spekulera diagnoser. Men jag ville bara skriva att jag känner igen mig och mitt barn i mycket av det du skriver och går igenom. Min dotter fick dock vid fem års ålder diagnos autism, en kromosomavvikelse som ingen annan i världen har vad man vet så vi vet inte om den har någon påverkan, alla människors kromosomer kan se lite olika ut, synnedsättning och lågbegåvning inom normalområdet. Alltså jag bar på en känsla att något var fel men alla (läkare, BVC, sjukgymnast) sa bara hon är lite sen. Tja men hon utvecklas hela tiden men kommer "aldrig" ifatt. Dock har det nu gått väldigt bra och hon går i vanlig skola osv. Ovissheten är värst, hoppas det löser sig för ert barn.
  4. 2
    Hej jag ville bara skriva att jag känner igen så mycket av min dotter. Naturligtvis kan det ha olika orsaker och jag skulle aldrig spekulera diagnoser. Men jag ville bara skriva att jag känner igen mig och mitt barn i mycket av det du skriver och går igenom. Min dotter fick dock vid fem års ålder diagnos autism, en kromosomavvikelse som ingen annan i världen har vad man vet så vi vet inte om den har någon påverkan, alla människors kromosomer kan se lite olika ut, synnedsättning och lågbegåvning inom normalområdet. Alltså jag bar på en känsla att något var fel men alla (läkare, BVC, sjukgymnast) sa bara hon är lite sen. Tja men hon utvecklas hela tiden men kommer "aldrig" ifatt. Dock har det nu gått väldigt bra och hon går i vanlig skola osv. Ovissheten är värst, hoppas det löser sig för ert barn.
  5. Medlem sedan
    Nov 2011
    #3
    Hej! Har lite bråttom tyvärr så hinner inte riktigt svara så mycket som jag hade velat, men du får jättegärna även inboxa mig sen om du vill också!

    Det här är likt min son. Han hade också "spagettiben" men även andra symtom som att han är slapp i muskulaturen runt munnen och därför dreglar en del fortfarande trots att han är fyra år nu. Han började gå när han var knappt två år

    För några veckor sedan fick han autismdiagnos. i måndags fick vi efter över ett års tester reda på att han har en kromosomavvikelse, vilken läkaren menar är upphovet till både autismen och motorikproblemen. Så lita på din magkänsla! Det kan stämma att det har samband med kromosomavvikelse men det kan också vara något helt annat såklart. A har innan hjärnröntgats men inget fel och tagit prover för ämnesomsättningssjukdomar men dessa visade inget. Men när det gjorde en s.k. micro array (tror det heter så) hittade de kromosomavvikelsen och förklaringen till A:s problem.

    Som sagt, hör gärna av dig igen om du vill!
  6. 3
    Hej! Har lite bråttom tyvärr så hinner inte riktigt svara så mycket som jag hade velat, men du får jättegärna även inboxa mig sen om du vill också!

    Det här är likt min son. Han hade också "spagettiben" men även andra symtom som att han är slapp i muskulaturen runt munnen och därför dreglar en del fortfarande trots att han är fyra år nu. Han började gå när han var knappt två år

    För några veckor sedan fick han autismdiagnos. i måndags fick vi efter över ett års tester reda på att han har en kromosomavvikelse, vilken läkaren menar är upphovet till både autismen och motorikproblemen. Så lita på din magkänsla! Det kan stämma att det har samband med kromosomavvikelse men det kan också vara något helt annat såklart. A har innan hjärnröntgats men inget fel och tagit prover för ämnesomsättningssjukdomar men dessa visade inget. Men när det gjorde en s.k. micro array (tror det heter så) hittade de kromosomavvikelsen och förklaringen till A:s problem.

    Som sagt, hör gärna av dig igen om du vill!
  7. Medlem sedan
    Nov 2011
    #4
    Hej!

    Känner även igen det du skriver och blir lite nyfiken på vilken kromosomavvikelse din dotter har? Du får gärna återkoma om du vill! (Antingen här eller genom att inboxa privat.) Vi fick nyss reda på att vår son har en kromosomavvikelse också och han fick autismdiagnos för några veckor sedan, är fyra år.
  8. 4
    Hej!

    Känner även igen det du skriver och blir lite nyfiken på vilken kromosomavvikelse din dotter har? Du får gärna återkoma om du vill! (Antingen här eller genom att inboxa privat.) Vi fick nyss reda på att vår son har en kromosomavvikelse också och han fick autismdiagnos för några veckor sedan, är fyra år.
  9. Medlem sedan
    Nov 2011
    #5
    Och jag vill bara verkligen förtydliga att jag inte alls menar att jag tror att det i ert fall rör sig om en kromosomavvikelse! Bara att jag förstår att du undrar till viss del känner igen symtomen. Sen kan det ju självklart bero på en massa olika saker.
  10. 5
    Och jag vill bara verkligen förtydliga att jag inte alls menar att jag tror att det i ert fall rör sig om en kromosomavvikelse! Bara att jag förstår att du undrar till viss del känner igen symtomen. Sen kan det ju självklart bero på en massa olika saker.
  11. Anonym
    #6
    Oj det var länge sen jag skrev det här. Idag är min son 20månader & fortfarande sen i utvecklingen. Han går dock med gåvagn & kryper. Det har gjorta micro array, muskelbiopsi och andra prover men dom hittar inget fel. Nu är han mkt mer social än han var tidigare & förskolan funkar utmärkt
    Han går kvar hos neurologen & är inskriven på habiliteringen. Har även en resurs på förskolan.
    Nästa utredning är mr-röntgen på hjärnan samt ryggmärgsprov sen verkar dom inte veta vad dom ska göra mer.. vi är glada att han utvecklas iallafall även om det går sakta. Hans största problem nu är balansen.

    Är inte så aktiv här men bloggar på http://tjoohalia.wordpress.com
  12. 6
    Oj det var länge sen jag skrev det här. Idag är min son 20månader & fortfarande sen i utvecklingen. Han går dock med gåvagn & kryper. Det har gjorta micro array, muskelbiopsi och andra prover men dom hittar inget fel. Nu är han mkt mer social än han var tidigare & förskolan funkar utmärkt
    Han går kvar hos neurologen & är inskriven på habiliteringen. Har även en resurs på förskolan.
    Nästa utredning är mr-röntgen på hjärnan samt ryggmärgsprov sen verkar dom inte veta vad dom ska göra mer.. vi är glada att han utvecklas iallafall även om det går sakta. Hans största problem nu är balansen.

    Är inte så aktiv här men bloggar på http://tjoohalia.wordpress.com

Liknande trådar

  1. Sen i utvecklingen?
    By AnHo in forum _0307 Julibarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2009-11-09, 19:19
  2. Sen i utvecklingen?
    By anonymt namn in forum Bebissnack
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2009-10-04, 14:26
  3. Utvecklingen...
    By sensommarbarn in forum _0808 Augustibarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2009-02-24, 18:59
  4. Hur ser utvecklingen ut?
    By peek in forum Autismspektrum
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2008-11-19, 10:04
  5. Sen i utvecklingen?
    By Bombina in forum _0708 Augustibarn
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2008-01-07, 22:50
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar