Skrivet: 2011-05-08, 07:44
#1
Vet inte vart jag hör hemma alls...
Jag hoppas att kunna få ventilera lite av mig, kanske få tips och råd, vad vet jag. Allt känns bara så himla hopplöst just nu och jag känner mig hemsk som mamma :/
Vår tös (född -04) var från början (bebis och lite framåt) väldigt tidig med allt, gå, prata, äta osv osv. Och duktig på det!
Sen hände något...
Vid 2 års ålder började hon vara RÄDD för precis allt, allt från gräs till utklädda människor till insekter etc.
Sen under dagistiden så uppmärksammades att hon var väldigt tafatt, hon klarade inte grovmotoriska övningar som de andra barnen, inte finmotoriska, kunde inte äta utan att det såg ut som en 1-åring suttit där hon suttit osv osv.
Nu idag går hon i förskoleklass, har precis haft ett till utvecklingssamtal...
Hon klarar en del grovmotoriska övningar nu, men långt ifrån det hon ska kunna (t.ex så trycker hon ihop huvudet istället för att spänna på nacken nä rman ska ligga på rygg och rulla runt etc.), hon kan inte hålla i en sax eller en penna på rätt sätt -fast både vi föräldrar, dagispersonal och skolpersonal visat henne en miljard gånger (eller nåt), ändå kan hon inte. Det är som att hon förstår när vi visar henne men sen kan hon inte minnas det till nästa gång.
Hon kan inte hålla besticken rätt och sölar ned sig väldigt när hon äter..
Hon har svårt att förstå och ta instruktioner som läraren ger till hela gruppen, läraren måste verkligen typ titta på henne och förklara för just henne att NU ska vi göra det här och det här och så här ska vi göra.. Då kan hon komma igång med det de ska.
Får hon inte de instruktionerna så kommer hon inte igång, hon sitter som i sin egen värld och vi tror hon lyssnar men det går liksom inte in när instruktionerna ges till hela gruppen, det är som att hon lever lite i sen "egen lilla drömvärld" och sitter och dagdrömmer..
Hon har alltid gillat att leka och vara för sig själv och kan inte ändra sig det minsta, t.ex om hon vill spela ett spel i skolan så SKA hon spela det spelet och vill ingen vara med henne på det så sitter hon en stund och spelar sen blir hon lite ledsen för att hon inte har någon att leka med (fast de andra frågat henne om hon vill vara med på andra saker- men det vill hon INTE, för har hon bestämt sig för att nu ska jag göra det här, då är det som att hon vill att alla andra ska anpassa sig till henne etc.)!
När man ger henne instruktioner om något, så kan man ofta få till svar "Jag kan inte!", ungefär som att hon sätter upp det som ett försvar mot att göra och prova på saker (även saker hon kan!), säger hon så, så behöver hon itne göra och inte prova. Det är ett himla lirkande med att "jo, men du kan ju det, jag vet att du kan. Ta det lugnt och prova själv först så hjälper vi dig sen om du inte kan".
Hon har en synnedsättning som alla hela tiden trott legat bakom detta med den motoriska utvecklingen, men så pratade jag med hennes ortopist och hon sa just att det har inte med synen att göra, för då skulle ju alla barn med glasögon ha problem med det- och det har de inte...
Sen trodde vi det handlade om mognad, men hur länge kan det egentligen handla om det?!
Nu ska hon få hjälp av en specialpedagog inom idrott i skolan- hon har vart och tittat på dottern under dotterns gympalektion i skolan och det jag fick reda på då var att hon saknade styrka i bl.a nackmuskler, har någon/några reflexer kvar (som hon tydligen inte ska ha, jag förstod inte riktigt det där) och att hon saknar balans i kroppen- misstänker att det har med styrkan i bl.a nackmuskulaturen att göra. (Det är lite lustigt för hon var alltid superstark i kroppen som bebis och väldigt väldigt tidig med det mesta...)!
Många gånger kan vi inse här hemma att hennes lillebror (född-07) fixar många saker bättre än vad hon gör och vi tror att hon själv märker det, för det är ofta man kan märka på henne att hon blir lite "nere" av att han kan och inte hon bl.a...
Snälla ni, Hjälp mig! Vad ska jag göra?! Varför har det blivit såhär? Hur kan jag hjälpa min älskade fina dotter på ett bra sätt? Är det bara mognad och jag som är nojjig?
Jag vet varken ut eller in längre....
Cesse ~stolt mamma till Simon -01, Carolina -04, Daniel -07 och Victoria -10~
http://gallery.ccps.se (Vårt galleri/fotoalbum på webben där man kan beskåda våra underbara trollungar)