Hej!
Long time no seen, verkligen! Jag skrev och läste mycket här under dotterns första år. Kanske nån mer läser?
Jo, vårt junibarn är så fruktansvärt petig med maten! Hon petar mest i sig pasta, ibland ris, mackor med smör, som tur är några grönsaker, gurka, tomat och paprika. Frukt varierar, det mesta går ibland men är "äckligt" nästa dag.
Det finns inga "säkra kort". Pannkakor funkar en dag, men inte nästa. Hon tycker att mat kan smaka gott, men är otroligt känslig för olika konsistenser och spottar ofta ut maten i stället för att svälja den. Äter överhuvud taget inget som är "blandat", tex ratar hon köttbullar, köttfärssås, alla såser, pasta som inte är helt "naken", alla kryddor som syns, tex rosmarin...

Jag tror nog egentligen att hon på nåt sätt får i sig de näringsämnen hon behöver, men matsituationen är verkligen inte rolig längre. :-(
Vi har försökt olika strategier, och försöker verkligen låta henne vara nu, men fasen, plötsligt är man där och tjatar om maten igen och det blir dålig stämning. Dessutom har hon senaste månaderna börjat dissikera maten med händerna, dvs hon plockar små bitar från t ex korven som är "rena". Minsta lilla prick går bort... Det känns som om det kan bli jobbigt för henne i en skolsituation. Riset kan hon få för sig är äckligt om det är nåt korn som inte är kritvitt. Hon har massor av sådana idéer om mat!

Vi trugar en del och kräver att hon ska smaka vilket hon i bland gör, men spottar då oftast ut... Usch, jag vill verkligen inte att maten ska bli en laddad sak för henne, men hur gör man egentligen när varje måltid är en sån kamp att hon överhuvud taget ska få i sig en matsked ris. Äter hon inte maten blir det ju ett evigt småätande och mellisar för att hon inte ska få raseriutbrott av hunger. Det är en smal tjej som lätt får "blodsockerfall".

Någon som har nåt tips eller egna erfarenheter?