Fler "matvägrare"?
_0506 Junibarn
  1. Vera C
    #1

    Fler "matvägrare"?

    Hej!
    Long time no seen, verkligen! Jag skrev och läste mycket här under dotterns första år. Kanske nån mer läser?
    Jo, vårt junibarn är så fruktansvärt petig med maten! Hon petar mest i sig pasta, ibland ris, mackor med smör, som tur är några grönsaker, gurka, tomat och paprika. Frukt varierar, det mesta går ibland men är "äckligt" nästa dag.
    Det finns inga "säkra kort". Pannkakor funkar en dag, men inte nästa. Hon tycker att mat kan smaka gott, men är otroligt känslig för olika konsistenser och spottar ofta ut maten i stället för att svälja den. Äter överhuvud taget inget som är "blandat", tex ratar hon köttbullar, köttfärssås, alla såser, pasta som inte är helt "naken", alla kryddor som syns, tex rosmarin...

    Jag tror nog egentligen att hon på nåt sätt får i sig de näringsämnen hon behöver, men matsituationen är verkligen inte rolig längre. :-(
    Vi har försökt olika strategier, och försöker verkligen låta henne vara nu, men fasen, plötsligt är man där och tjatar om maten igen och det blir dålig stämning. Dessutom har hon senaste månaderna börjat dissekera maten med händerna, dvs hon plockar små bitar från t ex korven som är "rena". Minsta lilla prick går bort... Det känns som om det kan bli jobbigt för henne i en skolsituation. Riset kan hon få för sig är äckligt om det är nåt korn som inte är kritvitt. Hon har massor av sådana idéer om mat!

    Vi trugar en del och kräver att hon ska smaka vilket hon i bland gör, men spottar då oftast ut... Usch, jag vill verkligen inte att maten ska bli en laddad sak för henne, men hur gör man egentligen när varje måltid är en sån kamp att hon överhuvud taget ska få i sig en matsked ris. Äter hon inte maten blir det ju ett evigt småätande och mellisar för att hon inte ska få raseriutbrott av hunger. Det är en smal tjej som lätt får "blodsockerfall".

    Någon som har nåt tips eller egna erfarenheter?
  2. 1
    Fler "matvägrare"? Hej!
    Long time no seen, verkligen! Jag skrev och läste mycket här under dotterns första år. Kanske nån mer läser?
    Jo, vårt junibarn är så fruktansvärt petig med maten! Hon petar mest i sig pasta, ibland ris, mackor med smör, som tur är några grönsaker, gurka, tomat och paprika. Frukt varierar, det mesta går ibland men är "äckligt" nästa dag.
    Det finns inga "säkra kort". Pannkakor funkar en dag, men inte nästa. Hon tycker att mat kan smaka gott, men är otroligt känslig för olika konsistenser och spottar ofta ut maten i stället för att svälja den. Äter överhuvud taget inget som är "blandat", tex ratar hon köttbullar, köttfärssås, alla såser, pasta som inte är helt "naken", alla kryddor som syns, tex rosmarin...

    Jag tror nog egentligen att hon på nåt sätt får i sig de näringsämnen hon behöver, men matsituationen är verkligen inte rolig längre. :-(
    Vi har försökt olika strategier, och försöker verkligen låta henne vara nu, men fasen, plötsligt är man där och tjatar om maten igen och det blir dålig stämning. Dessutom har hon senaste månaderna börjat dissekera maten med händerna, dvs hon plockar små bitar från t ex korven som är "rena". Minsta lilla prick går bort... Det känns som om det kan bli jobbigt för henne i en skolsituation. Riset kan hon få för sig är äckligt om det är nåt korn som inte är kritvitt. Hon har massor av sådana idéer om mat!

    Vi trugar en del och kräver att hon ska smaka vilket hon i bland gör, men spottar då oftast ut... Usch, jag vill verkligen inte att maten ska bli en laddad sak för henne, men hur gör man egentligen när varje måltid är en sån kamp att hon överhuvud taget ska få i sig en matsked ris. Äter hon inte maten blir det ju ett evigt småätande och mellisar för att hon inte ska få raseriutbrott av hunger. Det är en smal tjej som lätt får "blodsockerfall".

    Någon som har nåt tips eller egna erfarenheter?
  3. Medlem sedan
    Nov 2004
    #2
    Vad jobbigt det låter.Vi har väl inte samma problem riktigt men jag känner igen det där med att de är oberäkneliga.Vår son Gabriel äter väl generellt inte dåligt men han äter definitivt inte vad som helst och det kan det som passar en dag passar inte alls en annan dag.Han kan äta väldigt dåligt en dag men nästa dag äter han massor.
    Har ni försökt att servera henne "ren" mat som innehåller relativt mycket fett t ex lax ,rent kött osv.lägga allt i olika skålar så hon kan plocka själv?
    Sedan inte bry sig om vad hon äter eller inte.M a o försöka tillrättalägga så mycket ni kan men sedan inte göra någon "affär " av det hela när hon äter.Vet att det inte är lätt men det är det JAG kan komma på.Vår dotter som är lite äldre vill inte blanda maten och gillar inte grytor och gratänger som är blandat.Däremot äter hon bra om hon får rent kött som stek,kycklingfile´ mm.När hon var i 4-5-årsålder var hon jättepetig med maten så hon var i princip utan mat vissa dagar men det gick aldrig så långt att hon minskade i vikt eller att man märkte det på allmäntillståndet.Därför kunde ju jag avvakta och sakta har det blivit lättare och lättare.Nu är hon 9 år och man kan förklara för henne på ett annat sätt att man måste försöka äta lite allsidigt för att må bra och orka i skolan.
  4. 2
    Vad jobbigt det låter.Vi har väl inte samma problem riktigt men jag känner igen det där med att de är oberäkneliga.Vår son Gabriel äter väl generellt inte dåligt men han äter definitivt inte vad som helst och det kan det som passar en dag passar inte alls en annan dag.Han kan äta väldigt dåligt en dag men nästa dag äter han massor.
    Har ni försökt att servera henne "ren" mat som innehåller relativt mycket fett t ex lax ,rent kött osv.lägga allt i olika skålar så hon kan plocka själv?
    Sedan inte bry sig om vad hon äter eller inte.M a o försöka tillrättalägga så mycket ni kan men sedan inte göra någon "affär " av det hela när hon äter.Vet att det inte är lätt men det är det JAG kan komma på.Vår dotter som är lite äldre vill inte blanda maten och gillar inte grytor och gratänger som är blandat.Däremot äter hon bra om hon får rent kött som stek,kycklingfile´ mm.När hon var i 4-5-årsålder var hon jättepetig med maten så hon var i princip utan mat vissa dagar men det gick aldrig så långt att hon minskade i vikt eller att man märkte det på allmäntillståndet.Därför kunde ju jag avvakta och sakta har det blivit lättare och lättare.Nu är hon 9 år och man kan förklara för henne på ett annat sätt att man måste försöka äta lite allsidigt för att må bra och orka i skolan.
  5. Medlem sedan
    Sep 2000
    #3
    Hej! Jag ska börja med att säga att vi har det inte precis som ni har det. Men tendenserna finns även här. När de var mindre åt de "allt", sedan har rätt efter rätt fallit bort. Det är också olika dagar, vad som funkar en dag funkar inte nästa dag. Spaghetti och köttfärssås som alltid varit ett säkert kort föll bort helt plötsligt för att det inte fick vara tomat i köttfärssåsen. Jag tog då och använde passerade tomater istället för krossade tomater och nu äts det igen.

    Men åtgången på mat varierar väldigt mycket i det här huset. Ibland kan de äta tre jättestora portioner, ibland tar det en evighet att peta in en tugga.

    Man ska smaka av allt, men man behöver inte tycka om. Det kör vi med. Oftast så har dom redan bestämt sig innan dom smakar att det kommer att vara äckligt. Man ser det lång väg, och då spelar det ingen roll hur det egentligen sedan smakar.

    Vi har fortfarande några "säkra kort" kvar, men antalet krymper mer och mer. Jag brukar se till att varva så att det åtminstone varannan dag är något som dom troligen äter.

    Dom äter alltid mycket till frukosten och till kvällsfikat, så det känns i alla fall bra att om dom inte äter till middag så vet man att det alltid funkar med naturell yoghurt med skivad banan och flingor på kvällen. Det går alltid i.

    Jag var jättesvår med maten när jag var liten, smal var jag också och fick lätt blodsockerfall, så jag känner nog mer igen mig själv i din beskrivning av dottern. Det fick absolut inte vara kryddor, lök, svamp osv i maten till mig. Till tröst kan jag säga att det blivit folk av mig ändå. ;-) Jag äter "allt" nu utan större bekymmer. Men jag känner fortfarande igen det där med olika dagar, en del dagar har jag jättesvårt för vissa rätter som går bra andra dagar.

    Äter din dotter i förskolan? Hur funkar det där?

    Kan hon vara med och välja vad ni ska äta? Äter hon då? Hjälper det att vara med och laga maten?

    Man vill ju inte att barnen ska småäta men om hon får blodsockerfall kanske det är bra med tätare mellanmål? Blir man för hungrig kan man också må lite illa och få svårare att äta tycker jag.
  6. 3
    Hej! Jag ska börja med att säga att vi har det inte precis som ni har det. Men tendenserna finns även här. När de var mindre åt de "allt", sedan har rätt efter rätt fallit bort. Det är också olika dagar, vad som funkar en dag funkar inte nästa dag. Spaghetti och köttfärssås som alltid varit ett säkert kort föll bort helt plötsligt för att det inte fick vara tomat i köttfärssåsen. Jag tog då och använde passerade tomater istället för krossade tomater och nu äts det igen.

    Men åtgången på mat varierar väldigt mycket i det här huset. Ibland kan de äta tre jättestora portioner, ibland tar det en evighet att peta in en tugga.

    Man ska smaka av allt, men man behöver inte tycka om. Det kör vi med. Oftast så har dom redan bestämt sig innan dom smakar att det kommer att vara äckligt. Man ser det lång väg, och då spelar det ingen roll hur det egentligen sedan smakar.

    Vi har fortfarande några "säkra kort" kvar, men antalet krymper mer och mer. Jag brukar se till att varva så att det åtminstone varannan dag är något som dom troligen äter.

    Dom äter alltid mycket till frukosten och till kvällsfikat, så det känns i alla fall bra att om dom inte äter till middag så vet man att det alltid funkar med naturell yoghurt med skivad banan och flingor på kvällen. Det går alltid i.

    Jag var jättesvår med maten när jag var liten, smal var jag också och fick lätt blodsockerfall, så jag känner nog mer igen mig själv i din beskrivning av dottern. Det fick absolut inte vara kryddor, lök, svamp osv i maten till mig. Till tröst kan jag säga att det blivit folk av mig ändå. ;-) Jag äter "allt" nu utan större bekymmer. Men jag känner fortfarande igen det där med olika dagar, en del dagar har jag jättesvårt för vissa rätter som går bra andra dagar.

    Äter din dotter i förskolan? Hur funkar det där?

    Kan hon vara med och välja vad ni ska äta? Äter hon då? Hjälper det att vara med och laga maten?

    Man vill ju inte att barnen ska småäta men om hon får blodsockerfall kanske det är bra med tätare mellanmål? Blir man för hungrig kan man också må lite illa och få svårare att äta tycker jag.
  7. Medlem sedan
    Oct 2004
    #4
    Ingen matvägrare här så jag kan tyvärr inte komma med konkreta förslag.
    Oscar vägrar tomat och hemma äter han inte ost...
    Tittklickar kan vara bra, smaka som sagt.. introducera nya saker ihop med ett säkert kort kanske?
    Att hjälpa till att handla och laga maten kanske?

    Hoppas det löser sig, ett barn svälter juinte ihjäl sig om det finns mat att tillgå så du behöver inte vara orolig för den biten iaf.
    Lycka till
  8. 4
    Ingen matvägrare här så jag kan tyvärr inte komma med konkreta förslag.
    Oscar vägrar tomat och hemma äter han inte ost...
    Tittklickar kan vara bra, smaka som sagt.. introducera nya saker ihop med ett säkert kort kanske?
    Att hjälpa till att handla och laga maten kanske?

    Hoppas det löser sig, ett barn svälter juinte ihjäl sig om det finns mat att tillgå så du behöver inte vara orolig för den biten iaf.
    Lycka till
  9. Medlem sedan
    May 2000
    #5
    Hej! Nu kanske jag säger tvärtemot vad de andra skrivit men min tanke är att få henne att sluta med småätandet (som dessutom är däligt för tänderna) och servera mat/mellis på fasta tider enligt er vanliga rutin. Gör klart för henne att om hon inte vill äta då så får hon vara utan och får vara hungrig tills nästa gång det serveras något. Då hinner hon kanske bli riktigt hungrig och kanske förstår att det är smartast att äta när det serveras mat för att hon annars måste vänta länge på nästa tillfälle.

    Inte alls säkert att det är rätt metod för just er flicka och jag förstår att det är extra känsligt när hon redan är smal och får blodsockerfall och vredesutbrott men det är bara min tanke... Hoppas ni hittar ett sätt som fungerar, det låter inte som någon rolig situation.
  10. 5
    Hej! Nu kanske jag säger tvärtemot vad de andra skrivit men min tanke är att få henne att sluta med småätandet (som dessutom är däligt för tänderna) och servera mat/mellis på fasta tider enligt er vanliga rutin. Gör klart för henne att om hon inte vill äta då så får hon vara utan och får vara hungrig tills nästa gång det serveras något. Då hinner hon kanske bli riktigt hungrig och kanske förstår att det är smartast att äta när det serveras mat för att hon annars måste vänta länge på nästa tillfälle.

    Inte alls säkert att det är rätt metod för just er flicka och jag förstår att det är extra känsligt när hon redan är smal och får blodsockerfall och vredesutbrott men det är bara min tanke... Hoppas ni hittar ett sätt som fungerar, det låter inte som någon rolig situation.
  11. Medlem sedan
    May 2003
    #6
    Oh ja... här är en till matkrånglare. Jag kör med att lägga lite av allt på tallriken för att hon ska vara van vid att det ska finnas på tallriken. Ibland fungerar det med att hon ska smaka även om hon inte äter upp det, ibland kan hon ångra sig att det smakar gott, ibland spottas det ut. Ibland äter hon mycket och ibland småäter hon hela dagen.

    Förskolan var på Vilda mycket om maten och då sa jag faktiskt till dem flera gånger att låta bli. Äter hon så äter hon. Jag vägrar att maten ska bli något ångestladdat och något som man förhandlar med. Jag vill absolut inte göra en "grej" av det.

    Nu är min dotter vare sig överviktig eller trådsmal och hon får i sig näring ändå så jag är inte orolig. Annars kanske jag inte kunde ha varit så cool.

    Jag önskar er lycka till och hittar ni bra sätt så förmedla dem gärna!

    Kram
  12. 6
    Oh ja... här är en till matkrånglare. Jag kör med att lägga lite av allt på tallriken för att hon ska vara van vid att det ska finnas på tallriken. Ibland fungerar det med att hon ska smaka även om hon inte äter upp det, ibland kan hon ångra sig att det smakar gott, ibland spottas det ut. Ibland äter hon mycket och ibland småäter hon hela dagen.

    Förskolan var på Vilda mycket om maten och då sa jag faktiskt till dem flera gånger att låta bli. Äter hon så äter hon. Jag vägrar att maten ska bli något ångestladdat och något som man förhandlar med. Jag vill absolut inte göra en "grej" av det.

    Nu är min dotter vare sig överviktig eller trådsmal och hon får i sig näring ändå så jag är inte orolig. Annars kanske jag inte kunde ha varit så cool.

    Jag önskar er lycka till och hittar ni bra sätt så förmedla dem gärna!

    Kram

Liknande trådar

  1. Fler "matvägrare"?
    By Vera C in forum _0506 Junibarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2011-05-11, 16:10
  2. inga fler "barnfria" veckor!
    By tinros in forum _0904 Aprilbarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2009-02-20, 06:49
  3. Fler än jag som får "onda tankar" ibland
    By poesi in forum Funktionshinder - vuxna
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-10-16, 08:32
  4. Vill lära känna fler"Augustimammor"
    By Zelena in forum _0808 Augustibarn
    Svar: 16
    Senaste inlägg: 2008-03-07, 12:59
  5. Fler söner som blitt "konstig"
    By m00n in forum Tonåringar
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2007-03-01, 16:26
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar