GAH!!!!

[Elin Solstråle]

Nu var det länge sen jag skrev här men har gått in och läst regelbundet och följer er på avstånd =)).

Läser inte mycket om stundande skasjälvbestämmaålder som jag tycker råder med Tilde och ville nog med detta mest höra så jag inte är onormal eller Tilde heller för den delen.

Tilde är en stor dam just nu som SKA själv bestämma allt hon vill göra och nu börjar det gå mig på nerverna med denna kampen som ständigt utspelar sig. Hon är en fantastisk liten flicka som är på gott humör - när hon får som hon vill! - vilket ju inte sker alla gånger varje dag. Skriket kan vara öronbedövande. Ska INTE byta blöja, Ska INTE vara inne (hon älskar att vara ute), Ska SJÄLV ta kex ur skafferiet när hon känner för det, ska HA allt som Moa har (och där är väl det största bekymret....) osv.

Moa är ju 7.5 år nu och varje morgon är det tjafs. Jag förstår Moa eftersom Tilde ska ha (MIIIIIIIIIN) allt som Moa har i händerna. Då säger Moa fint att det är MIN, eller jag håller i den just nu eller så, men Tilde MÅSTE ju bara ha det som Moa har och sen är det fullt sjå tills dess att jag går in och bestämmer vems sak det är. Jag förstår Moa, hon har det jobbigt med att alltid få dela med sig av sina saker och Moa är oftast mycket generös, leker mycket fint med TIlde och passar henne mycket. Därför känns det extra jobbigt eftersom hon oftast är den som får ge sig. Jag har ju mycket problem med skrik. Klarar inte av det och får mycket ångest opch blir rädd av det (efter min egen uppväxt) vilket innebär att jag ibland kan börja gråta när det blir för mycket.

Har alla underbart fogliga barn eller känner någon annan igen sig?

Sen är Moa väldigt avundsjuk på ALLT jag gör med Tilde. Allt ska vara millimeterrättvist och det är tufft. Hon kommer som ett stolpskott varje gång hon hör Tilde skratta eller jag busar med henne. Hur ska jag agera? Ibland blir jag bara extremt ledsen och gråter och andra gånger blir jag arg. Jag berättar ju för Moa att jag inte får lust att spontant busa med henne när jag aldrig kan få busa med Tilde så där spontant utan mest känner besvär när jag gör det eftersom jag vet att Moa blir sur och grinig.

Det känns tufft just nu =((. Kanske låter det som petitesser men för mig är det jobbigt att ständigt ha dessa kamper.

Annars är Tilde och Moa världens bästa flickor och jag avgudar dem!!!

Tilde fick vaccin för några veckor sen och hon var 10.5 kilo tung och 81.5 cm lång. Hon pratar ca tjugo ord och kan många djurljud. Är mycket aktiv och springer på hela dagarna men sover otroligt dåligt på nätterna. Det är ju också tufft eftersom hon är vaken två timmar varje natt mellan 01-03 då jag är uppe och springer ca 10 ggr till henne. Vet inte vad jag ska göra med detta heller. det påverkar hela familjen.

Hon trivs på dagis annars och leker fint och självständigt oftast. Älskar böcker och att leka ute.

Tack för att jag fick avreagera mig.

Kramar från Elin

[Gabricia]

Hej!
Kul att se dig här inne igen! Har ju lite kontakt med fb och det är kul det med!
Den där trotsen är påfrestande och du ska veta att du är inte ensam om att ta till tårarna mellan varven. Det gör jag med. Jag tror bara att det är bra att barnen får se sina föräldrar reagera emellanåt faktiskt. Man orkar inte med barnens utbrott jämt och ständigt. Det kan tära på en någon enormt om man själv är lite ur balans. Som tur är går det ju över och man orkar igen!

Här är det med påfrestande för storebröderna men här är det mest 3- åringen som är på de största bröderna. De är med tålmodiga men blir ju trötta på honom som ställer krav och får utbrott. Lille Sakarias vill gärna leka med Jakob och de gör de mellan varven. Jag längtar lite tills han vuxit ikapp Jakob lite för då kanske de två kan leka lite mer tillsammans så att de stora med får vara lite mer ifred.

Du får fortsätta prata med Moa om att hon är duktig med sin lillasyster men att du förstår att hon tycker att det är jobbigt mellan varven. Hon är så stor så hon förstår det.

Försök få till egentid med din äldsta så kankse hennes avundsjuka kan lägga sig lite? Det behöver ju inte vara så avancerade saker man gör. Hon kan få följa med när du ska handla mat eller tanka bilen eller ut och cykla en sväng eller så.

Jag vet med hur extremt jobbigt det är att inte få sova på nätterna. Vi har ju haft det jättejobbigt med Sakarias med det också. Vaken varje natt mellan 2-3 timmar. Det höll på att knäcka mig rejält. jag bad till slut om en läkartid på BVC och läkaren skrev ut Atarax till honom. en allergimedicin som man blir trött av. Vi märkte stor skillnad på en enda gång. Redan första kvällen så somnade han snabbt och sov hela natten. Vi trodde inte det var sant. Vi skulle ge det i 10 dagar och sedan sluta. Detta gjorde att han kom in i rätt rytm. Det har funkat jättebra och vi behöver inte ens ge välling om nätterna som vi fått göra med de andra barnen. Jag ångrar så att jag inte tänkte på detta tidigare för både jag och Sakarias mår bättre nu när vi får sova. Ja övriga familjen med så klart!

Kna vara värt att fundera över detta om det känns jättejobbigt för er.

[guppi]

Hej o välkommen till 1½-årstrotsen.... Men det låter som det är rätt så jobbigt för dig och det blir ju inte bättre av dåliga nätter. Har ni nån aning om varför hon sover dåligt? Dricker hon välling? Ammar? Sover mkt/bra på dagarna? Läggningsrutiner på kvällen? För varmt?

Simon är inte så jättetrotsig än, men liksom Tilde så älskar han att vara ute och blir sååå arg när han måste in. Han älskar också att sitta i bilen (parkerad, avstängd, utan nyckel) och han kan sitta där i flera timmar (jag överdriver inte), helst på förarsätet, men även i baksätet. Så när vi ska åka bil och han måste sitta i sin stol så blir han också väldigt arg.

Han älskar också att köra sin egen barnvagn när vi handlar eller är ute o går och om man ens petar på den blir han arg, demonstrerar att vi är helt hopplösa (KAN SJÄLV) och slänger sig ner på marken.

Men i övrigt så går det ganska bra med humöret faktiskt. Jag har konstigt nog rätt så bra tålamod (har jag aldrig annars) och brukar förklara för honom varför han inte får göra vissa saker och även om han kanske inte förstår allt jag säger så tror jag att allt prat gör att han lugnar ner sig. Jag blir inte heller arg utan tvärtom, om han blir jättearg brukar jag säga att jag älskar honom och förstår att han är arg/ledsen men ... o så förklarar jag varför han inte får.

Han har också börjat sova bättre senaste veckan. Ofta hela nätter (men aldrig mer än 10 timmar och en kvart) och hos dagmamman har han utökat från 30 min till över en timma!!! Så totalt får han nu 11h15 sömn per dygn vilket är bra för att vara Simon.

Vi har tid för koll nästa vecka så då får jag veta vikt o längd.

Han säger inte så jättemånga ord (iaf inte korrekt) men vi förstår varandra bra ändå, han babblar på och härmar ord rätt så bra ljudmässigt (men inte bokstavsmässigt) så det går att förstå (iaf för oss föräldrar).

Han älskar korv (kåv) i alla dess former och när han vill ha vatten säger han att han är törstig (törshi). Han gillar när storasyskonen blåser såpbubblor (bullor) och när han vill ut säger han att han vill ta på sig skorna (koor). När han är hungrig har han börjat använda ordet han använder för välling (nelling) och så kan han räkna också (eee tvååå teee). När han vill ha nåt (vad som helst) säger (gastar) han konstigt nog "ALLA!", vet inte riktigt vilket riktigt ord det ska stå för, men vi förstår ju iaf.

Djurljud gör han också många. Och härmar bilar.

Aktiv kille som älskar bilar och flygplan (nu efter vår resa med fyra flygningar) men som också kan sitta och läsa och mysa.

[guppi]

Åh, måste tillägga... att jag har tålamod och kan vara lugn är ju för att han än så länge inte är så trotsig. Jag minns hur det var med hans halvstorebror, när han inte ville till dagis och inga argument bet på honom det minsta lilla what so ever. Paniiiik! Vad göra!? Man kände hur man nästan blev galen ibland. Så jag förstår absolut att du har nära till tårar!

[Mirja78]

Du är inte alls ensam!!!!!

Jag känner igen den trotsiga lilla damen i min Isabel. Så fort hon inte får riktigt som hon vill så blir det gråt och tandagnisslan! HÖGT! och länge. För vår del är det oftast för att hon vill bli buren, och ibland måste man ju faktiskt göra något med båda händern men det är inte poppis. Dessutom är det sällan vi orkar "härda ut" till dess att hon själv slutar gråta, efter ett tag orkar man ju inte längre och lyfter upp sin älskling (eller unge är det ju snarast då). Säkert helt fel, men man orkar inte med alla krig som skulle bli annars.

Hur gör ni andra? Tar ni upp och tröstar? Låter barnen få som de vill eller är ni "ståndaktiga" och låter barnet förstå att man inte alltid kan få som man vill även om man är skriker högt ??

För mig är ju detta första barnet, och i min enfald trodde jag att det skulle vara självklart att barn inte alltid kan få sin vilja igenom (och det får hon ju inte heller, men kanske något oftare än jag egentligen skulle vilja), men jag inser nu mitt i livet att så enkelt är det inte. Hur gör man???

Förlåt om jag lånade tråden lite . Moa & Tildes mamma, du har ju själv två barn, hur gör du???

[guppi]

Jag är ju också förstagångsmamma men har två bonusbarn varav jag varit med om en del 3-4-årstrots från den yngsta.

Innan jag blev bonusmamma tänkte jag ambitiöst att jag skulle argumentera och förklara för barn när de trotsade. Yeah right, 3-4-åringar lyssnar inte på argument.

Men faktum är att Simon blir lite lugnare när jag förklarar för honom varför han inte får ditten o datten. Vet inte om han förstår eller om han bara blir lugnare av mitt babblande eller att han ser att jag SER honom eller vad det är.

Om han är arg finns jag alltid där för en kram. Jag säger att jag älskar honom och att jag förstår att han är arg för att han vill göra x men att det inte går för att blabla.

Men självklart finns det tillfällen när jag inte pallar detta eller ens har tid att argumentera, tex när han inte vill sitta i kundvagnen när jag ska betala i affären. Då får han skrika bäst han vill, det är inte mkt att göra liksom. De andra kunderna har nog inte lust att vänta tills jag har förklarat för min son varför han måste sitta i vagnen...

Men jag försöker alltid uppmärksamma honom när han är arg iaf.

[Elin Solstråle]

åh vad härligt med svar!!!!! Jag ska sätta mig och svara ordentligt imorgon, ikväll orkar jag inte =/. Kramisar

[Elin Solstråle]

Oj oj oj....skickade in detta på ett annat forum också och ni som läser det får kanske intrycket om att det är mycket värre än vad det är. Jag kan tycka det är enormt frustrerande men samtidigt vet jag ju att barn fungerar så här - det är för att utvecklas och läras.

Gabricia: GUD så skönt för dig att ni äntligen fått bukt med sovandet hemma! Har faktiskt haft sådana tabletter själv men blev så dåsig av dem att jag inte vågade ta mer än EN tablett.....resten fick tillbaka till apotekets retur igen....

Jag försöker ge Moa tid också, men den räcker inte (tycker hon). Men det löser sig väl också med tiden.

Stor kram och tack för svaret!!!

Guppi: vad härligt att höra att ni har det bra och att Simon utvecklas och mår bra =)). Tilde är otroligt social av sig och vi märker faktiskt stor skillnad när hon får gå några dagar på dagis i veckan, då blir hon mer tillfreds med sig själv (dock inte på nätterna) och får liksom utlopp för lite energi där. Hon är ju hemma så himla mycket från dagis iom att Dan jobbar så oregelbundet att det är klart hon blir lite uttråkad här hemma ibland.

Kramisar

Mirja; så skönt att höra att inte bara Tilde är en vilding. För det mesta tar vi det med ro eftersom det inte går mer än att säga ett fast och tydligt Nej eller py! och sen lyfta bort henne eller saken hon är vid. Blir hon då arg så kan hon få ex glaset en gång till men vill hon putta på det och leka med det så tar vi det direkt. Lägger hon sig på golvet så brukar vi bara låta henne vara i någon minut och sen frågar jag om hon vill komma upp vilket hon brukar vilja, ger napp och snutten och sätter oss för att gosa en stund. Sen är det lek ganska snabbt igen. Jag brukar också förklara givetvis varför hon inte får slänga glaset i golvet elle rvad det nu kan vara.

Ibland blir det faktiskt att vi bara skrattar när flickorna är besvärliga....då brukar de också brista ut i skratt faktiskt

Kramisar