Har aldrig skrivit här förut, men är fullständigt desperat.
Har två pojkar den äldste snart 8 misstänker både skolan och jag har AS. Han är inte utredd och vi har ännu inga upparbetade kontakter, eftersom pappa motsatt sig allt.
Lillebror är sex år och ovanligt liten efter en svår sjukdom.
Under våren har konfliktsituationerna med 8 åringen escalerat, framförallt i relation till lillebror som allt mindre ofta vill göra exakt som storebror säger.
Det typiska exemplet som händer flera gånger varje dag är att lillebror startar en lek. Kanske bygger något med lego eller vad det nu är. Efter en stund går storebror in och säger att lillebror gör fel. Han gör inte på det sätt som storebror anser att man skulle göra det , så han talar om hur lillebror ska göra. När lillebror säger att han vill göra på sitt sätt sliter storebror legot ur händerna på honom och bygger om det på sitt sätt. Lillebror skriker. Jag eller annan vuxen försöker säga till storebror. Han låser sig totalt och blir värre och värre, upprörd över att vi inte förstår att det ska göras på hans sätt. Till sist måste han hållas fysiskt för att inte göra lillebror illa. Storebror ser inte allvaret i att vi blir upprörda . Han är arg för att han blir fasthållen och slåss emot. Ändå verkar han se det som en lek. Så fort man släpper springer han och startar om där det hela började.
Det här är jättejobbigt. Jag kan inte se det som vanliga syskonkonflikter för storebror ger sig aldrig. Lillebror är ju också mycket mindre och svagare fysiskt. Sen blir lillebror så knäckt av att aldrig få vara ifred och få göra på sitt sätt. Storebror å andra sidan känner sig missförstådd. Han anser ju att han har rätt och att allt bara kan göras på hans sätt.
Är det någon som känner igen detta? Och vilket är det bästa sättet att hantera de här situationerna ?
1
Hur hantera syskonkonflikt Har aldrig skrivit här förut, men är fullständigt desperat.
Har två pojkar den äldste snart 8 misstänker både skolan och jag har AS. Han är inte utredd och vi har ännu inga upparbetade kontakter, eftersom pappa motsatt sig allt.
Lillebror är sex år och ovanligt liten efter en svår sjukdom.
Under våren har konfliktsituationerna med 8 åringen escalerat, framförallt i relation till lillebror som allt mindre ofta vill göra exakt som storebror säger.
Det typiska exemplet som händer flera gånger varje dag är att lillebror startar en lek. Kanske bygger något med lego eller vad det nu är. Efter en stund går storebror in och säger att lillebror gör fel. Han gör inte på det sätt som storebror anser att man skulle göra det , så han talar om hur lillebror ska göra. När lillebror säger att han vill göra på sitt sätt sliter storebror legot ur händerna på honom och bygger om det på sitt sätt. Lillebror skriker. Jag eller annan vuxen försöker säga till storebror. Han låser sig totalt och blir värre och värre, upprörd över att vi inte förstår att det ska göras på hans sätt. Till sist måste han hållas fysiskt för att inte göra lillebror illa. Storebror ser inte allvaret i att vi blir upprörda . Han är arg för att han blir fasthållen och slåss emot. Ändå verkar han se det som en lek. Så fort man släpper springer han och startar om där det hela började.
Det här är jättejobbigt. Jag kan inte se det som vanliga syskonkonflikter för storebror ger sig aldrig. Lillebror är ju också mycket mindre och svagare fysiskt. Sen blir lillebror så knäckt av att aldrig få vara ifred och få göra på sitt sätt. Storebror å andra sidan känner sig missförstådd. Han anser ju att han har rätt och att allt bara kan göras på hans sätt.
Är det någon som känner igen detta? Och vilket är det bästa sättet att hantera de här situationerna ?
Här skulle jag försöka jobba förebyggande för att situationerna ska bli färre --> bättre relation mellan alla i familjen.
Inte i stundens hetta utan i en lugn stund behövs det kanske förklaras hur en sådan här situation ska hanteras. Att olika barn bygger på olika sätt, att det är ok. Hur det kan kännas av att se nån bygga "fel". Vad gör man då? Bygger man nått eget? Är det ok om man säger att man själv skulle gjort annorlunda? Kanske kan man gå till mamma och himla med ögonen och sucka över lillebror som bygger knasigt? TRoligtvis är en social berättelse hjälpsam. En liten tecknad historia på lagom nivå om hur man ska agera. Att nån bygger "fel" kan vara ett stort problem för storebror som vänder allt på ända för honom.
Man kanske kan bestämma, rent av schemalägga, att nu bygger vi var för sig, och nu bygger vi ihop. Denna timme ska Lillebror får leka själv och ifred medans man gör nått annat med storebror.
De gånger man misslyckas med förebyggandet. Rädda lillebror, ta storebror till annat rum, ge mkt kontakt/kärlek/bekräftelse på att han snart blir lugn igen om han tillåter det från er. Prata igenom efteråt med ett barn i taget.
Utgå från att storebror inte gör detta för att vara elak så får ni mer tålamod och kan hantera det bättre.
Detta vara lite brainstorm...vissa saker kanske passar, andra inte... men jag tror det finns verktyg att använda. Jag förstår verkligen hur du känner... Ju mer jag lär mig ju mindre vanmakt och mer tålamod får jag.
2
Här skulle jag försöka jobba förebyggande för att situationerna ska bli färre --> bättre relation mellan alla i familjen.
Inte i stundens hetta utan i en lugn stund behövs det kanske förklaras hur en sådan här situation ska hanteras. Att olika barn bygger på olika sätt, att det är ok. Hur det kan kännas av att se nån bygga "fel". Vad gör man då? Bygger man nått eget? Är det ok om man säger att man själv skulle gjort annorlunda? Kanske kan man gå till mamma och himla med ögonen och sucka över lillebror som bygger knasigt? TRoligtvis är en social berättelse hjälpsam. En liten tecknad historia på lagom nivå om hur man ska agera. Att nån bygger "fel" kan vara ett stort problem för storebror som vänder allt på ända för honom.
Man kanske kan bestämma, rent av schemalägga, att nu bygger vi var för sig, och nu bygger vi ihop. Denna timme ska Lillebror får leka själv och ifred medans man gör nått annat med storebror.
De gånger man misslyckas med förebyggandet. Rädda lillebror, ta storebror till annat rum, ge mkt kontakt/kärlek/bekräftelse på att han snart blir lugn igen om han tillåter det från er. Prata igenom efteråt med ett barn i taget.
Utgå från att storebror inte gör detta för att vara elak så får ni mer tålamod och kan hantera det bättre.
Detta vara lite brainstorm...vissa saker kanske passar, andra inte... men jag tror det finns verktyg att använda. Jag förstår verkligen hur du känner... Ju mer jag lär mig ju mindre vanmakt och mer tålamod får jag.
Tack för svar. Och skönt med så konkreta tips! Har satt igång redan.
Det där med att sitta och prata om det jag vill kan ju vara rätt knepigt ibland, men gick att kombinera med tandborstningen som ska pågå i två minuter. Försöker också att få med pappa åtminstonde till skolpsykologen
Det är så skönt för storebror slappnar av litet om man lyckas ta honom rätt.
Han känner sig troligen väldigt missförstådd både hemma och i skolan eftersom det är så svårt att hänga med i hans tänk.
3
Tack för svar. Och skönt med så konkreta tips! Har satt igång redan.
Det där med att sitta och prata om det jag vill kan ju vara rätt knepigt ibland, men gick att kombinera med tandborstningen som ska pågå i två minuter. Försöker också att få med pappa åtminstonde till skolpsykologen
Det är så skönt för storebror slappnar av litet om man lyckas ta honom rätt.
Han känner sig troligen väldigt missförstådd både hemma och i skolan eftersom det är så svårt att hänga med i hans tänk.
vad bra att det kändes som nått att prova. Känner igen det där med att "sitta och prata" inte alltid funkar.
Hinner du så leta lite om sociala berättelser. Jag har bara hunnit med en...men den funkade jättebra och sonen gillade att läsa den. Det finns ett fint exempel i en tråd nedan med hur de kan se ut.
Man skriver nån mening eller två per sida och ritar gärna nån bild till (jag använde färdiga bilder i word). Först nån rad om barnet (jag-form), sen presenterar man situationen hur den kan se ut, gärna få med nått om känslan hos barnet med. SEn nått om konsekvensen (lillebror blir ledsen, mamma arg, legot går sönder, storebror arg ex). Sen presenterar man ett alternativt sätt att agera...en bruksanvisning (när jag ser det här och känner så här, då ska jag istället göra så här), och sist om hur konsekvenserna blir då. Tänk på att skriva sakligt, inte lägga värdering i nått och inte lova saker man inte kan hålla/påverka (typ då kommer alla vilja leka med mig sen).
Nu blev jag sugen på att skriva en...om att be om hjälp. Trist att pappan inte är ombord men lycka till och kämpa på!!
/Alfabloggaren
4
vad bra att det kändes som nått att prova. Känner igen det där med att "sitta och prata" inte alltid funkar.
Hinner du så leta lite om sociala berättelser. Jag har bara hunnit med en...men den funkade jättebra och sonen gillade att läsa den. Det finns ett fint exempel i en tråd nedan med hur de kan se ut.
Man skriver nån mening eller två per sida och ritar gärna nån bild till (jag använde färdiga bilder i word). Först nån rad om barnet (jag-form), sen presenterar man situationen hur den kan se ut, gärna få med nått om känslan hos barnet med. SEn nått om konsekvensen (lillebror blir ledsen, mamma arg, legot går sönder, storebror arg ex). Sen presenterar man ett alternativt sätt att agera...en bruksanvisning (när jag ser det här och känner så här, då ska jag istället göra så här), och sist om hur konsekvenserna blir då. Tänk på att skriva sakligt, inte lägga värdering i nått och inte lova saker man inte kan hålla/påverka (typ då kommer alla vilja leka med mig sen).
Nu blev jag sugen på att skriva en...om att be om hjälp. Trist att pappan inte är ombord men lycka till och kämpa på!!
och jag vill också slå ett slag för ritade berättelser *pekar nedåt mot Hemsnickrad bok om att gå på toaletten*. Vi har gjort liknande berättelser för vår son och det fungerade bra. Det var inte så att han sa "aha" och så köpte han det men beteendet ändrades lite efter nån dag, som att det kom i efterhand.
Jag har numera färdigrutade A4 sidor hemma som jag ritar mina berättelser i. Gör en sär jag beskriver situationen som den är, som jag gör röda ramar på. Sen gör jag en till om hur vi önskar att det ska vara med gröna ramar och så avslutar jag med något "alla är glada" eller nåt.
5
och jag vill också slå ett slag för ritade berättelser *pekar nedåt mot Hemsnickrad bok om att gå på toaletten*. Vi har gjort liknande berättelser för vår son och det fungerade bra. Det var inte så att han sa "aha" och så köpte han det men beteendet ändrades lite efter nån dag, som att det kom i efterhand.
Jag har numera färdigrutade A4 sidor hemma som jag ritar mina berättelser i. Gör en sär jag beskriver situationen som den är, som jag gör röda ramar på. Sen gör jag en till om hur vi önskar att det ska vara med gröna ramar och så avslutar jag med något "alla är glada" eller nåt.
Det här vill du antagligen inte höra, men våra problem började som de du beskriver. Efter många år var lillebror misshandlad både psykiskt och fysiskt av storebror och började ta ut detta på sina vänner i skolan. Han fick gå i terapi, fick ångestsyndrom och nu har vi till slut fått dela på barnen så att de inte umgås med varandra. De varvar korttidshem med kontaktfamilj och hemmet.
6
Det här vill du antagligen inte höra, men våra problem började som de du beskriver. Efter många år var lillebror misshandlad både psykiskt och fysiskt av storebror och började ta ut detta på sina vänner i skolan. Han fick gå i terapi, fick ångestsyndrom och nu har vi till slut fått dela på barnen så att de inte umgås med varandra. De varvar korttidshem med kontaktfamilj och hemmet.
Mkt tråkigt att höra - men ändå intressant - för vi har ngn liknande situation - vet inte om den är lika allvarlig, men vi funderar på allvar på internatskola för storebror om ngt år pga bl a detta (plus flera orsaker), men vet inte hur vi ska beskriva för kommunen exakt.
7
Mkt tråkigt att höra - men ändå intressant - för vi har ngn liknande situation - vet inte om den är lika allvarlig, men vi funderar på allvar på internatskola för storebror om ngt år pga bl a detta (plus flera orsaker), men vet inte hur vi ska beskriva för kommunen exakt.
Vad tänker du på för slags internatskola? En som ska passa storebror för hans AS problematik? Spontant känns som att det krävs en utredning för att få plats.
8
Vad tänker du på för slags internatskola? En som ska passa storebror för hans AS problematik? Spontant känns som att det krävs en utredning för att få plats.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
