Nu blir vi galna
_0911 Novemberbarn
  1. Medlem sedan
    Aug 2009
    #1

    Nu blir vi galna

    Nu har F inte kunnat somna på över en månad... Länge har han precis vid insomnandet börjat gråta hysteriskt och varit otröstlig till och från men nu är det hela tiden. Det finns inget vi kan göra. Är detta normalt? Det känns som om han är rädd för att somna. Läggningen går bra, det är alltså den sista sekunden då han somnar in som han börjar gråta.

    För mig känns det jobbigt för att F är så pappig just nu och jag känner mig så ratad. Pappan känner sig ännu mer pressad då ibland ett antal timmar per dag går åt till det här och han känner sig så fast. Det enda F vill är att ligga på pappas bröst men även då gråter/skriker han och vill ömsom bli kramad för att i nästa sekund slå bort armarna och vara aggressiv.

    Nu ikväll har han gråtit i 2 timmar och fortsätter ännu. Kunde aldrig somna idag på dagen. Övertrött varje dag fastän vi försöker få honom att sova och i tid. Jag och min man hjälps åt men börjar tröttna och detta påverkar allt. Vi börjar att känna hat inför denna situation. Man kommer på sig själv med att tänka att man bara vill slå till eller lämna ungen, man blir sur av att vara trött och av att varje lunchtid och kväll förstörs. Det blir en ond cirkel.

    Det är svårt att vara sitt bästa och mest tålmodiga föräldrajag när detta pågår hela tiden, skriken är så stressande, och Fox får se oss bli arga och irriterade pga detta varje dag. Fan. Hur blev det såhär?
  2. 1
    Nu blir vi galna Nu har F inte kunnat somna på över en månad... Länge har han precis vid insomnandet börjat gråta hysteriskt och varit otröstlig till och från men nu är det hela tiden. Det finns inget vi kan göra. Är detta normalt? Det känns som om han är rädd för att somna. Läggningen går bra, det är alltså den sista sekunden då han somnar in som han börjar gråta.

    För mig känns det jobbigt för att F är så pappig just nu och jag känner mig så ratad. Pappan känner sig ännu mer pressad då ibland ett antal timmar per dag går åt till det här och han känner sig så fast. Det enda F vill är att ligga på pappas bröst men även då gråter/skriker han och vill ömsom bli kramad för att i nästa sekund slå bort armarna och vara aggressiv.

    Nu ikväll har han gråtit i 2 timmar och fortsätter ännu. Kunde aldrig somna idag på dagen. Övertrött varje dag fastän vi försöker få honom att sova och i tid. Jag och min man hjälps åt men börjar tröttna och detta påverkar allt. Vi börjar att känna hat inför denna situation. Man kommer på sig själv med att tänka att man bara vill slå till eller lämna ungen, man blir sur av att vara trött och av att varje lunchtid och kväll förstörs. Det blir en ond cirkel.

    Det är svårt att vara sitt bästa och mest tålmodiga föräldrajag när detta pågår hela tiden, skriken är så stressande, och Fox får se oss bli arga och irriterade pga detta varje dag. Fan. Hur blev det såhär?
  3. Medlem sedan
    Aug 2009
    #2
    Vad jobbigt för er! Min spontana tanke är att han kanske reagerar på det som komma skall precis som ni. Jag tänker att han förstår ju inte att det är han som är upphovet/orsaken till all irritation som uppstår precis när han ska somna.

    En tanke jag fick är att kanske byta rutin helt. Lägg honom nån annan stans som i vagnen eller på pappan på en gång eller soffan eller nåt. Då kanske han inte kopplar samman det med den oro han verkar känna inför att sova.

    Vi har inget sånt problem som ni har, men det är en hel del mardrömmar och mycket mammighet här just nu. De förstår mer och mer hur små de är och hur stora världen är.

    Hoppas verkligen ni kommer runt det här snabbt, för det låter olidligt.
  4. 2
    Vad jobbigt för er! Min spontana tanke är att han kanske reagerar på det som komma skall precis som ni. Jag tänker att han förstår ju inte att det är han som är upphovet/orsaken till all irritation som uppstår precis när han ska somna.

    En tanke jag fick är att kanske byta rutin helt. Lägg honom nån annan stans som i vagnen eller på pappan på en gång eller soffan eller nåt. Då kanske han inte kopplar samman det med den oro han verkar känna inför att sova.

    Vi har inget sånt problem som ni har, men det är en hel del mardrömmar och mycket mammighet här just nu. De förstår mer och mer hur små de är och hur stora världen är.

    Hoppas verkligen ni kommer runt det här snabbt, för det låter olidligt.
  5. Medlem sedan
    Jan 2007
    #3
    Jätesvårt när man precis som du skriver hamnar i en ond cirkel med sömnen. Har ni testat att ha på lite lugn musik eller en CD saga i hans rum? Det använde vi väldigt mycket till våra äldsta och det lugnade dem

    Hur länge skriker han? Han kanske behöver skrika en liten stund för att just kunna somna? Men om det är ihållande långa skrik är det ju inte kul.

    När vi haft sådana perioder med våra stora att de vägrat att somna så har vi markerat med att vara inne i rummet. Suttit en bit ifrån sängen och varit tysta men gjort oss hörda när barnet blivit oroligt. Det har funkat här men de har inte varit så skrikiga så det är kanske därför det gått här?

    Dricker han välling? Om han gör det kan ni testa med att ge honom en flaska till i sängen. Det kan ha lugnande inverkan i sådana perioder.

    Det är bra att ni turas om även om du känner dig lite ratat av sonen just nu. Det blir sådana perioder titt som tätt och jag tror att det är viktigt att markera då med att: "jag finns också och jag tänker inte gå min väg bara för att du vill det."

    Hoppas att ni får en lösning på det hela.

    Kom på en sak till. Mörkläggnings gardiner i rummet så att det verkligen blir mörkt. Det har vi fått skaffa då våra vägrat somna om det varit för ljust. De har fått somna i mörkt rum men sedan har vissa av barnen behövt ha en tänd lampa i rummet sedan då de kunnat vakna och då blivit rädda i mörkret.
  6. 3
    Jätesvårt när man precis som du skriver hamnar i en ond cirkel med sömnen. Har ni testat att ha på lite lugn musik eller en CD saga i hans rum? Det använde vi väldigt mycket till våra äldsta och det lugnade dem

    Hur länge skriker han? Han kanske behöver skrika en liten stund för att just kunna somna? Men om det är ihållande långa skrik är det ju inte kul.

    När vi haft sådana perioder med våra stora att de vägrat att somna så har vi markerat med att vara inne i rummet. Suttit en bit ifrån sängen och varit tysta men gjort oss hörda när barnet blivit oroligt. Det har funkat här men de har inte varit så skrikiga så det är kanske därför det gått här?

    Dricker han välling? Om han gör det kan ni testa med att ge honom en flaska till i sängen. Det kan ha lugnande inverkan i sådana perioder.

    Det är bra att ni turas om även om du känner dig lite ratat av sonen just nu. Det blir sådana perioder titt som tätt och jag tror att det är viktigt att markera då med att: "jag finns också och jag tänker inte gå min väg bara för att du vill det."

    Hoppas att ni får en lösning på det hela.

    Kom på en sak till. Mörkläggnings gardiner i rummet så att det verkligen blir mörkt. Det har vi fått skaffa då våra vägrat somna om det varit för ljust. De har fått somna i mörkt rum men sedan har vissa av barnen behövt ha en tänd lampa i rummet sedan då de kunnat vakna och då blivit rädda i mörkret.
  7. Medlem sedan
    Aug 2009
    #4
    Tack för era tips, både Gabricia och alvas_mamma.

    Vi har försökt många saker, men jag tror att det är som ni skriver med den onda cirkeln: det började med mardrömmar (för det började verkligen pang på en natt) och sedan dess förknippar han sömn med gråt och därför blir han rädd för sömn och så vidare runt runt... Vi har rutiner för nattning och han trivs med dem, så långt allt bra, utan det är alltså efter att han slutit ögonen och just somnat som demonen så att säga vaknar till.

    Jag blir till och med frestad att be om Atarax, som du nämnde nedan under GAH!, för att bryta den onda cirkeln och få honom utsövd och oss mer avslappnade inför läggningen. Kollade på FASS och där står det att man ska ge det 2-3 ggr per dygn men det låter ju konstigt... Skulle ni ge en 10 mg dos på kvällen, eller? Man vill ju inte droga honom hela dagarna... Det känns så extremt att medicinera sitt barn men det känns samtidigt så extremt hemskt att se sitt barn må sådär. Han är okontaktbar och helt inne i sin mardröm.

    Igår skrek han 2 timmar, vaknade en halvtimme senare och skrek i 45 minuter. Eller rättare sagt; han gråter och skriker förtvivlat. Blundar oftast, är inte helt vaken. Detta är inte trots, inte brist på kärlek från oss... Det känns så hemskt. Oftast lite lättare på dagtid.

    På dagarna är han en pigg och glad unge, det är som Dr Jekyll and Mr Hyde.
  8. 4
    Tack för era tips, både Gabricia och alvas_mamma.

    Vi har försökt många saker, men jag tror att det är som ni skriver med den onda cirkeln: det började med mardrömmar (för det började verkligen pang på en natt) och sedan dess förknippar han sömn med gråt och därför blir han rädd för sömn och så vidare runt runt... Vi har rutiner för nattning och han trivs med dem, så långt allt bra, utan det är alltså efter att han slutit ögonen och just somnat som demonen så att säga vaknar till.

    Jag blir till och med frestad att be om Atarax, som du nämnde nedan under GAH!, för att bryta den onda cirkeln och få honom utsövd och oss mer avslappnade inför läggningen. Kollade på FASS och där står det att man ska ge det 2-3 ggr per dygn men det låter ju konstigt... Skulle ni ge en 10 mg dos på kvällen, eller? Man vill ju inte droga honom hela dagarna... Det känns så extremt att medicinera sitt barn men det känns samtidigt så extremt hemskt att se sitt barn må sådär. Han är okontaktbar och helt inne i sin mardröm.

    Igår skrek han 2 timmar, vaknade en halvtimme senare och skrek i 45 minuter. Eller rättare sagt; han gråter och skriker förtvivlat. Blundar oftast, är inte helt vaken. Detta är inte trots, inte brist på kärlek från oss... Det känns så hemskt. Oftast lite lättare på dagtid.

    På dagarna är han en pigg och glad unge, det är som Dr Jekyll and Mr Hyde.
  9. Medlem sedan
    Jan 2007
    #5
    Vågade inte skriva om Ataraxen innan men känner ni att ni verkligen inte orkar mer så be om den. Hade jag bara kommit på det innan och vetat om att det fanns hade jag inte väntat så länge som det nu blev. Vi gav en dos till kvällen. Inte på dagen alls. Det är ju en allergimedicin och bieffekten av den är att man blir sömning. Vi gav i 10 dagar för att han skulle få en chans att komma in i rätt rytm. Har funkat jättebra för oss. Har inte behövt ge mer efter de 10 dagarna och jag hoppas att vi slipper det med. Men nu har vi medicinen tillgänglig och jag skulle inte tveka att använda den igen om det blir så att han börjar strula jättemycket med sömnen igen.

    Det kan ju vara så att det är nattskräck han har. Då skriker de och är okontaktbara. Inte alls kul och det kan vara olika länge för olika barn. Vet att vi har haft någon som haft en period med det men den var hyfsat kort som tur var.

    Självklart är det inte så att det handlar om att ni inte ger kärlek eller finns tillgängliga för ert barn. Trots visar sig inte heller så som du besrkiver det hela förloppet. Jag tror att du har full koll på vad som är problemet och jag tycker att ni ska avvakta någon vecka till men märker ni ingen skillnad så ta kontakt med ert BVC.
  10. 5
    Vågade inte skriva om Ataraxen innan men känner ni att ni verkligen inte orkar mer så be om den. Hade jag bara kommit på det innan och vetat om att det fanns hade jag inte väntat så länge som det nu blev. Vi gav en dos till kvällen. Inte på dagen alls. Det är ju en allergimedicin och bieffekten av den är att man blir sömning. Vi gav i 10 dagar för att han skulle få en chans att komma in i rätt rytm. Har funkat jättebra för oss. Har inte behövt ge mer efter de 10 dagarna och jag hoppas att vi slipper det med. Men nu har vi medicinen tillgänglig och jag skulle inte tveka att använda den igen om det blir så att han börjar strula jättemycket med sömnen igen.

    Det kan ju vara så att det är nattskräck han har. Då skriker de och är okontaktbara. Inte alls kul och det kan vara olika länge för olika barn. Vet att vi har haft någon som haft en period med det men den var hyfsat kort som tur var.

    Självklart är det inte så att det handlar om att ni inte ger kärlek eller finns tillgängliga för ert barn. Trots visar sig inte heller så som du besrkiver det hela förloppet. Jag tror att du har full koll på vad som är problemet och jag tycker att ni ska avvakta någon vecka till men märker ni ingen skillnad så ta kontakt med ert BVC.
  11. Medlem sedan
    Aug 2009
    #6
    Kan det vara nattskräck? Vet inte om det kan komma så snabbt efter insomnandet. Men det låter lite som det.
  12. 6
    Kan det vara nattskräck? Vet inte om det kan komma så snabbt efter insomnandet. Men det låter lite som det.
  13. Medlem sedan
    Apr 2009
    #7
    Får jag bara fråga vad nattskräck är? Hur beter de sig? Vad gör man?

    Isse vaknade nämligen för ca 3 nätter sen och var jätteledsen. Han skrek och slog omkring sig. När jag försökte ta i honom eller krama honom så blev han vild. Slög mot mig mm. Tillslut kröp han bort till sin pappa och somna brevid honom men bara en stund. Sen vaknad ehan igen och var ledsen. Slutade med att jag fick sätta honom i vagnen och gå ut och gå. Vi var inte hemma utan på ett hotellrum med min syster och hennes dotter 2 år i rummet brevid. Ville inte väcka henne alltför mycket. Han somnade i vagnen och sov resten av natten.
  14. 7
    Får jag bara fråga vad nattskräck är? Hur beter de sig? Vad gör man?

    Isse vaknade nämligen för ca 3 nätter sen och var jätteledsen. Han skrek och slog omkring sig. När jag försökte ta i honom eller krama honom så blev han vild. Slög mot mig mm. Tillslut kröp han bort till sin pappa och somna brevid honom men bara en stund. Sen vaknad ehan igen och var ledsen. Slutade med att jag fick sätta honom i vagnen och gå ut och gå. Vi var inte hemma utan på ett hotellrum med min syster och hennes dotter 2 år i rummet brevid. Ville inte väcka henne alltför mycket. Han somnade i vagnen och sov resten av natten.
  15. Medlem sedan
    Nov 1999
    #8
    Ja det är väl så som nattskräck kan se ut ibland är min erfarenhet. Min stora hade det i en period. Vaknade och var i princip okontaktbar och ville absolut inte ha närhet och tröst.

    En del säger att man inte ska väcka dem men det var det enda som hjälpte. Vi gick ut i hallen och tände och verkligen väckte henne tills hon insåg att det var vi som var där och så. Jag har inte för mig att det höll på så lång period men sånt glömmer man ju...=)
    Hon är nu 10 år snart och i perioder är hon väldigt aktiv på nätterna, pratar i sömnen och går i sömnen. Dessa perioder kan vara nån vecka eller två innan det lugnar ner sig. Oftast ser det ut som om nattaktiviteten kommer igång när det är mycket annat som händer omrking henne. Jag vet inte om nattskräcken när hon var liten kan ha med detta att göra, men det är en teori som jag har.
  16. 8
    Ja det är väl så som nattskräck kan se ut ibland är min erfarenhet. Min stora hade det i en period. Vaknade och var i princip okontaktbar och ville absolut inte ha närhet och tröst.

    En del säger att man inte ska väcka dem men det var det enda som hjälpte. Vi gick ut i hallen och tände och verkligen väckte henne tills hon insåg att det var vi som var där och så. Jag har inte för mig att det höll på så lång period men sånt glömmer man ju...=)
    Hon är nu 10 år snart och i perioder är hon väldigt aktiv på nätterna, pratar i sömnen och går i sömnen. Dessa perioder kan vara nån vecka eller två innan det lugnar ner sig. Oftast ser det ut som om nattaktiviteten kommer igång när det är mycket annat som händer omrking henne. Jag vet inte om nattskräcken när hon var liten kan ha med detta att göra, men det är en teori som jag har.
  17. Medlem sedan
    Nov 2005
    #9
    Verkar himla jobbigt, men nattskräck får väl barnen mitt i natten och vaknar av, inte tvärtom - när de ska somna..?

    Simon har också blivit svårlagd men av precis motsatta orsaken. Han ska prata och skratta, eller få oss att skratta. Det tar minst en halvtimma att få honom att ligga ner i mer än nån minut. Han ställer sig upp och säger HEEEEJ och skrattar och försöker slippa sova. Han ÄR trött, så det är inte det, och så fort han bara lägger sig och LIGGER KVAR så somnar han efter max 5 min.

    Kanske har Fox lite separationsångest just nu? Eller som ni säger, att det har blivit en ond cirkel. Om ni inte vill ta till medicin, kan ni inte prova med nåt så enkelt som att byta plats på sängen eller ändra nåt i rutinen och se vad som händer?
  18. 9
    Verkar himla jobbigt, men nattskräck får väl barnen mitt i natten och vaknar av, inte tvärtom - när de ska somna..?

    Simon har också blivit svårlagd men av precis motsatta orsaken. Han ska prata och skratta, eller få oss att skratta. Det tar minst en halvtimma att få honom att ligga ner i mer än nån minut. Han ställer sig upp och säger HEEEEJ och skrattar och försöker slippa sova. Han ÄR trött, så det är inte det, och så fort han bara lägger sig och LIGGER KVAR så somnar han efter max 5 min.

    Kanske har Fox lite separationsångest just nu? Eller som ni säger, att det har blivit en ond cirkel. Om ni inte vill ta till medicin, kan ni inte prova med nåt så enkelt som att byta plats på sängen eller ändra nåt i rutinen och se vad som händer?
  19. Medlem sedan
    Aug 2009
    #10
    Nu har vi faktiskt kört med Atarax i ett par nätter och hans gråt- och panikatacker är helt borta. Han blir inte tröttare eller på något annat sätt annorlunda än innan detta satte igång, men för första gången på minst en månad så somnar han efter saga (och ibland lite bus och tjat) och det är skönt att han slipper lida av ångest så som han gjorde förut. Atarax är nämligen lätt ångestdämpande också. Han vaknar fortfarande någon gång på natten och så vidare, men han kan somna om utan panik. Vi ska fortsätta en vecka och hoppas att han kommit ur den onda cirkeln då och vant sig vid att somna.

    Detta är så klart inget som man direkt tycker låter som bra föräldraskap när man först hör det och kanske föreställer sig att vi vill ha en lydig unge som vi drogar ner så att vi ska kunna gå på bio på fredagkvällen. Nej, det handlade om att han fastnat i ångest och jag hoppas och tror att detta hjälper på lång sikt. Jag minns nämligen exakt vilken dag det började och det har bara slagit slint någonstans och gjort honom rädd nu. På pluskontot är så klart att vi föräldrar inte känner oss lika psykiskt slutkörda som tidigare, men detta är helt för hans skull. Jag skulle hugga av min högra arm för att slippa se min son så panikslagen... Med ett äldre barn kan man ju resonera och köra KBT och massor, men med en så liten parvel kände vi oss vid vägs ände.

    Så nu håller vi tummarna för att det håller i sig. Tack för ert stöd!
  20. 10
    Nu har vi faktiskt kört med Atarax i ett par nätter och hans gråt- och panikatacker är helt borta. Han blir inte tröttare eller på något annat sätt annorlunda än innan detta satte igång, men för första gången på minst en månad så somnar han efter saga (och ibland lite bus och tjat) och det är skönt att han slipper lida av ångest så som han gjorde förut. Atarax är nämligen lätt ångestdämpande också. Han vaknar fortfarande någon gång på natten och så vidare, men han kan somna om utan panik. Vi ska fortsätta en vecka och hoppas att han kommit ur den onda cirkeln då och vant sig vid att somna.

    Detta är så klart inget som man direkt tycker låter som bra föräldraskap när man först hör det och kanske föreställer sig att vi vill ha en lydig unge som vi drogar ner så att vi ska kunna gå på bio på fredagkvällen. Nej, det handlade om att han fastnat i ångest och jag hoppas och tror att detta hjälper på lång sikt. Jag minns nämligen exakt vilken dag det började och det har bara slagit slint någonstans och gjort honom rädd nu. På pluskontot är så klart att vi föräldrar inte känner oss lika psykiskt slutkörda som tidigare, men detta är helt för hans skull. Jag skulle hugga av min högra arm för att slippa se min son så panikslagen... Med ett äldre barn kan man ju resonera och köra KBT och massor, men med en så liten parvel kände vi oss vid vägs ände.

    Så nu håller vi tummarna för att det håller i sig. Tack för ert stöd!
  21. Medlem sedan
    Aug 2009
    #11
    Vad bra att det funkar!
    Skönt för honom att komma ifrån ångesten han verkar förknippat med sömn. Och skönt för er att slippa se honom lida. Det måste vara hemskt att vara så maktlös. Som du säger så är de ju fortfarande för små för att förklara saker för. Man känner sig verkligen maktlös som förälder när de lider på ett eller annat sätt.
    Ni är ju jättebra föräldrar som har hittat ett sätt att hjälpa honom!
  22. 11
    Vad bra att det funkar!
    Skönt för honom att komma ifrån ångesten han verkar förknippat med sömn. Och skönt för er att slippa se honom lida. Det måste vara hemskt att vara så maktlös. Som du säger så är de ju fortfarande för små för att förklara saker för. Man känner sig verkligen maktlös som förälder när de lider på ett eller annat sätt.
    Ni är ju jättebra föräldrar som har hittat ett sätt att hjälpa honom!
  23. Medlem sedan
    Jan 2007
    #12
    Jag vet EXAKT hur du känner dig nu! Så skönt att det funkar för er också! Antar att ni kommer ha Atarax kvar när ni kört kuren ut precis som vi har. Bara det gör det så skönt att veta att man kan ta hjälp om det skulle bli stora svårigheter en gång till.

    Jag hade med samma känslor som du beskriver om hur man känner sig som förälder när man tar till medicin för att få sitt barn till att sova. Men jag kom över det ganska snabbt kan jag säga när jag såg att det hjälpte. Då ångrade jag mig att jag inte tog tag i det tidigare. Vad vi hade besparat oss en massa lidande både jag och Sakarias då.
  24. 12
    Jag vet EXAKT hur du känner dig nu! Så skönt att det funkar för er också! Antar att ni kommer ha Atarax kvar när ni kört kuren ut precis som vi har. Bara det gör det så skönt att veta att man kan ta hjälp om det skulle bli stora svårigheter en gång till.

    Jag hade med samma känslor som du beskriver om hur man känner sig som förälder när man tar till medicin för att få sitt barn till att sova. Men jag kom över det ganska snabbt kan jag säga när jag såg att det hjälpte. Då ångrade jag mig att jag inte tog tag i det tidigare. Vad vi hade besparat oss en massa lidande både jag och Sakarias då.
  25. Medlem sedan
    Nov 2005
    #13
    Vet ni om Atarax funkar för vuxna? Jag har själv sömnproblem, speciellt insomnings och uppvakningsproblem. Har haft i minst 10 år... Har provat lite olika grejer men det är oftast biverkningar som inte är så roliga, typ att man blir dåsig hela dagen efter eller får hjärtklappning eller muntorrhet eller nåt annat. Eller att man måste kunna sova ostört i 8 timmar, vilket jag inte kan ju om Simon vaknar..
  26. 13
    Vet ni om Atarax funkar för vuxna? Jag har själv sömnproblem, speciellt insomnings och uppvakningsproblem. Har haft i minst 10 år... Har provat lite olika grejer men det är oftast biverkningar som inte är så roliga, typ att man blir dåsig hela dagen efter eller får hjärtklappning eller muntorrhet eller nåt annat. Eller att man måste kunna sova ostört i 8 timmar, vilket jag inte kan ju om Simon vaknar..
  27. Medlem sedan
    Nov 2005
    #14
    Hm, läste nu i fass och det går att ge vuxna också, men det verkar ha samma biverkningar som alla andra såna sovhjälpmedel... Typiskt Man reagerar ju olika på olika mediciner, jag får nästan alltid muntorrhetsbiverkningen om den finns. Inget jättehemskt men ganska obehagligt, känns som man ätit metall.
  28. 14
    Hm, läste nu i fass och det går att ge vuxna också, men det verkar ha samma biverkningar som alla andra såna sovhjälpmedel... Typiskt Man reagerar ju olika på olika mediciner, jag får nästan alltid muntorrhetsbiverkningen om den finns. Inget jättehemskt men ganska obehagligt, känns som man ätit metall.

Liknande trådar

  1. Nu blir ni väl galna på mig
    By Es mamma in forum Ordet är fritt
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2009-06-13, 15:26
  2. är vi galna?
    By jämförerskan in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 20
    Senaste inlägg: 2009-03-16, 11:30
  3. Ni är galna
    By Marmelad in forum Ordet är fritt
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-12-25, 19:12
  4. Hur vet man om man har galna
    By -cat in forum Ordet är fritt
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2007-01-08, 12:20
  5. Ni är galna!
    By Anonym in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2005-12-08, 19:34
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar