Skrivet: 2011-06-01, 02:43
#1
Fartblinda expats?
Jag skriver ju ibland om livet i Kina, mötet med kineser och det kinesiska sättet att jobba och leva.
Men vi bor ju här även i ett helt annat samhälle, dvs "expat-samhället". Det finns massor av utlänningar i Shanghai, svenskar, danskar, amerikaner, holländare, tyskar, kanadensare, italienare, fransmän osv osv i oändlighet...
I vårt bostads-compound är det 8-10 svenska familjer och i barnen skola går en hel del svenskar, kanske 5% av eleverna till och med.
Livet bland dessa expats är såklart inte ett och samma, men det finns en hel del gemensamheter och "oskrivna regler", torts att det finns många olika villkor.
Som expat med bara ett årskontrakt hamnar man lite vid sidan av. Det är hög status på att ha varit ute länge, ännu bättre om man har bott i flera olika länder tidigare... Att det dessutom är jag som jobbar och inte min man gör att vi hamnar vid sidan av en hel del aktiviteter osv (min man ville inte gå med i nån hemmafru-förening... )
En del verkar knappt möta kineser öht. Flera har kanske högt uppsatta positioner i internationella företag, och möter aldrig en kines i sitt arbete ens. I den här stan finns ett enormt utbud av västerländska butiker, restauranger osv. Många (här skriver jag amerikaner, fast jag inte vill vara fördomsfull) handlar bara importerad mat i jättedyra affärer. Ekologiska svindyra grönsaker och kött från Australien tillexempel (när det finns enormt fina grönsaksmarknader med jättebilligt utbud, tja, vi är alla olika).
Nå, jag skulle kunna skriva en uppsats, men det gör jag inte idag.
Det jag skulle komma till är följande; vår dotter konfirmeras på lördag i svenska kyrkan. Hon ville ha en mindre fest med sina vänner och vi bokade lokal och bjöd in några av våra kompisar och hennes såklart. Men då kom det besked från de övriga konfirmandernas föräldrar att det skulle vara gemensam middag med bara konfa-familjerna (totalt 6 familjer). Ok, vi förstår och accepterar. Alla har inte vänner och släkt här, det känns helt ok att fira det här tillsammans, så att alla får samma "fest".
Sen valdes det en restaurang... En västerländsk... Där priserna var därefter. För vår familj kommer notan gå på ca 2000 kronor för denna middag (2 vuxna, en tonåring och 3 barn). Och nästa dag kom det glada tillropet "såklart delar vi alla på notan för prästen och hans familj". Är jag kinkig som tycker det är dyrt? Vi kan gå ut och äta en kinesisk brakmiddag i vårt kvarter för _mindre_ än 150 kronor för allihop... Mina luncher på stan brukar gå på 15-20 kr.
2000 hade räckt en bra bit på väg till en fin fest för våra vänner. Även om det förstås inte är dyrt med svenska mått. Men vi lever inte med svenska villkor, har inte två löner etc.
Nä, jag ska inte gnälla, vi har råd såklart, det är inte det.
Jag ska i alla fall se till att ha roligt på middagen! Även om det är buffe och jag jobbar med min vikt...