de nya reglerna
Omhändertagna barn
  1. Medlem sedan
    Nov 1999
    #1
  2. Vet
    #2
    Så nya är de iof inte
    Och de följs sällan över huvud taget. Även om soc gör en sk Riskbedömning, så har de ofta "gemensam vårdnad till varje pris" för ögonen. Vet barn som berättat om upprepat våld från en förälder och en mamma som visade foton på barnens skador för soc, men socialsekreteraren skrev i sin riskbedömning: "Det finns inget som tyder på att moderns berättelser om våld skulle vara sanna."
    Hon hade charmats av förövaren och denna linje höll hon och soc fast vid tom när de motbevisades från fler håll.

    Hoppas sannerligen att det inte är standardförfarande! Dock vet jag att soc inte bryr sig alls om ifall en förälder är våldsam.
  3. 2
    Så nya är de iof inte
    Och de följs sällan över huvud taget. Även om soc gör en sk Riskbedömning, så har de ofta "gemensam vårdnad till varje pris" för ögonen. Vet barn som berättat om upprepat våld från en förälder och en mamma som visade foton på barnens skador för soc, men socialsekreteraren skrev i sin riskbedömning: "Det finns inget som tyder på att moderns berättelser om våld skulle vara sanna."
    Hon hade charmats av förövaren och denna linje höll hon och soc fast vid tom när de motbevisades från fler håll.

    Hoppas sannerligen att det inte är standardförfarande! Dock vet jag att soc inte bryr sig alls om ifall en förälder är våldsam.
  4. Vet
    #3
    Om "Barnets rätt att komma till tals"
    Om barnet säger att det inte vill bo med ena föräldern för denne är våldsam, kallar soc det för att vara under stark påverkan (PAS-teorin) av den skyddande föräldern.
    Soc kan även bestämma sig för att barnet, som inte säger det de vill att det ska säga, är för omoget.
  5. 3
    Om "Barnets rätt att komma till tals"
    Om barnet säger att det inte vill bo med ena föräldern för denne är våldsam, kallar soc det för att vara under stark påverkan (PAS-teorin) av den skyddande föräldern.
    Soc kan även bestämma sig för att barnet, som inte säger det de vill att det ska säga, är för omoget.
  6. Medlem sedan
    Jul 2011
    #4
    Men om barnet är förlitet för att kunna säga vart han/hon ska bo? Hur ska de då göra?
  7. 4
    Men om barnet är förlitet för att kunna säga vart han/hon ska bo? Hur ska de då göra?
  8. Medlem sedan
    Nov 1999
    #5
    2. Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU
    I LVU anges samhällets möjligheter att genom tvång kunna ge barn och unga det skydd och den vård och behandling som de behöver. Endast när behövlig vård inte kan anordnas på frivillig väg enligt socialtjänstlagen (2001:453) ska LVU tillämpas (prop. 1989/90:28 s. 106).
    Socialnämnden har inte bara en befogenhet att ingripa till den underåriges skydd utan även en skyldighet då förutsättningarna i LVU är uppfyllda (se t.ex. prop. 1989/90:28 s. 38).
    Insatserna ska enligt 1 § LVU präglas av respekt för den unges människovärde och integritet. Nämnden har enligt 11 § LVU under vårdtiden samma ansvar som vårdnadshavaren för att den unges grundläggande rättigheter enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken (1949:381) tillgodoses. De rättigheter som barn har enligt nämnda paragraf i föräldrabalken är rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
    Vård med stöd av LVU innebär inte att de grundläggande funktionerna som regleras i föräldrabalken formellt fråntas föräldrarna men ansvaret för att bestämma om barnets personliga förhållanden flyttas över till socialnämnden och den som vårdar barnet på nämndens uppdrag, vilket följer av 11 § LVU. Socialnämnden har ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och andra för barnet viktiga personer tillgodoses, men det framgår av 14 § LVU att umgänget mellan barnet och vårdnadshavaren kan regleras och inskränkas om det bedöms nödvändigt med hänsyn till vården.
    3. Umgänge under vårdtiden
    3.1 Umgänge mellan barnet och dess föräldrar och vårdnadshavare
    Enligt 6 kap. 1 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) bör vården utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.
    I förarbetena (prop. 1996/97:124 s. 113 f) till bestämmelsen uttalar regeringen:
    Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med föräldrar, syskon och andra för barnet betydelsefulla personer samt kontakt med hemmiljön.
    De krav som lagen ställer i fråga om samhörighet och kontakt med hemmiljön handlar inte bara om geografisk närhet. Språkliga och kulturella skillnader i synsätt och bakgrund kan skapa väl så stora avstånd mellan människor. Att sådana skillnader beaktas och att man väljer ett hem som kan samarbeta med barnets biologiska föräldrar är av största betydelse vid alla placeringar och i synnerhet vid placeringar av invandrarbarn. Det innebär att socialtjänstens personal måste vara lyhörd för föräldrarnas egna önskemål utan att för den skull ge avkall på den professionella bedömningen av vad som är ett lämpligt hem för det enskilda barnet.
    Enligt 14 § LVU har nämnden ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vård enligt denna LVU, får socialnämnden
    1. besluta hur den unges umgänge med vårdnadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal ska utövas, eller
    2. besluta att den unges vistelseort inte ska röjas för föräldrar eller vårdnadshavare.
    Socialnämnden ska minst en gång var tredje månad överväga om ett sådant beslut som avses i andra stycket fortfarande behövs.
    Bestämmelsen om möjligheten att begränsa umgänget skall tillämpas restriktivt. Socialnämnden får inte utan starka skäl besluta om inskränkningar i umgänget mellan barn och föräldrar. Det kan emellertid förekomma att föräldrarna griper in i vården på ett obehörigt sätt. Deras personliga förhållanden, exempelvis vid långtgående missbruk eller svår psykisk sjukdom, kan vara sådana att de under viss tid inte bör träffa sitt barn (prop. 1979/80:1 s. 602).
    Socialnämndens befogenhet att besluta om umgänget är vittgående och sträcker sig så långt att nämnden kan förbjuda allt umgänge och även reglera eller hindra telefon- och brevkontakt. Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 1990 ref. 97 uttalat att varken lagtext eller uttalanden i lagens förarbeten hindrar beslut om totalt umgängesförbud.
    Dock kan brev- och telefonkontakterna strida mot Europakonventionens artikel 8 om skydd för familjeliv om restriktionen är mer ingripande än vad som är nödvändigt (jfr Europadomstolens dom 25 februari 1992, Serie A no. 226).
    3.2 Umgängesinskränkning i form av krav på att svenska språket ska användas vid umgänge
    JO har (beslut 1995-11-24, dnr 4105-1994) tagit upp frågan om en socialnämnd haft rätt att kräva att modern och det placerade barnet skulle tala svenska vid umgänge. JO konstaterade att ett sådant krav är att anse som en inskränkning i umgängesrätten och att nämnden därför måste fatta ett formellt beslut om detta enligt 14 § LVU om en sådan inskränkning bedöms nödvändig.
    3.3 Umgänge med andra än föräldrar och vårdnadshavare
    Bestämmelserna i 14 § andra stycket 1 LVU är i första hand tillämpliga gentemot förälder som också är barnets vårdnadshavare. Detta gäller gentemot båda föräldrarna om de har gemensam vårdnad.
    Nämnden bestämmer dock med stöd av den allmänna befogenhet som följer av 11 § fjärde stycket LVU i princip om alla besök hos den unge under vårdtiden. Om nämnden motsätter sig umgänge mellan barnet och någon närstående som inte är förälder eller vårdnadshavare, kan nämndens beslut i frågan inte överklagas (jfr 41 § LVU). Det är därför särskilt viktigt att nämnden noga överväger vilka möjligheter till umgänge som finns.
    4. Barnets bästa och barnets rätt att komma till tals
    Enligt 1 § femte stycket LVU ska vad som är bäst för den unge vara avgörande vid beslut enligt LVU.
    I prop. 2002/03:53 s. 77 f uttalar regeringen följande beträffande barnets bästa.
    Den närmare innebörden av vad som skall anses vara barnets bästa anges varken i SoL eller i föräldrabalken. Det ligger i sakens natur att det inte en gång för alla går att precisera innebörden av ett sådant begrepp.
    Regeringen gjorde följande uttalande i samband med införandet av barnets bästa i 6 kap. 2 a § föräldrabalken: "Som många gånger framhållits måste barnets bästa avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. --- Vid bedömningen måste hänsyn tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling.
    Så långt det är möjligt skall därvid såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet beaktas. Det säger sig självt att det ofta är nära nog omöjligt att objektivt slå fast vad som är bäst för barnet. I sådana fall blir det till sist domstolens resp. socialnämndens uppfattning, antaganden och bedömningar som blir avgörande."
    I specialmotiveringen till 1 § LVU (prop. 2002/03:53 s. 105) uttalas att skyldigheten att så långt möjligt ta reda på barnets egen inställning och respektera densamma vid beslutsfattandet gäller alla beslutssituationer och ingripanden som sker med stöd av lagen. Endast i undantagssituationer, där beslutet kräver extrem brådska, kan beslutsfattaren underlåta att inhämta den unges inställning i förväg.
    Enligt 1 § sjätte stycket LVU gäller vidare att den unge ska få relevant information och att hans eller hennes inställning så långt möjligt ska klarläggas. Hänsyn ska tas till den unges vilja med beaktande av hans eller hennes ålder och mognad.
    Den unges egen inställning i umgängesfrågan måste således utredas och tillmätas betydelse i relation till barnets ålder, mognad och övriga omständigheter.
  9. 5
    2. Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU
    I LVU anges samhällets möjligheter att genom tvång kunna ge barn och unga det skydd och den vård och behandling som de behöver. Endast när behövlig vård inte kan anordnas på frivillig väg enligt socialtjänstlagen (2001:453) ska LVU tillämpas (prop. 1989/90:28 s. 106).
    Socialnämnden har inte bara en befogenhet att ingripa till den underåriges skydd utan även en skyldighet då förutsättningarna i LVU är uppfyllda (se t.ex. prop. 1989/90:28 s. 38).
    Insatserna ska enligt 1 § LVU präglas av respekt för den unges människovärde och integritet. Nämnden har enligt 11 § LVU under vårdtiden samma ansvar som vårdnadshavaren för att den unges grundläggande rättigheter enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken (1949:381) tillgodoses. De rättigheter som barn har enligt nämnda paragraf i föräldrabalken är rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
    Vård med stöd av LVU innebär inte att de grundläggande funktionerna som regleras i föräldrabalken formellt fråntas föräldrarna men ansvaret för att bestämma om barnets personliga förhållanden flyttas över till socialnämnden och den som vårdar barnet på nämndens uppdrag, vilket följer av 11 § LVU. Socialnämnden har ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och andra för barnet viktiga personer tillgodoses, men det framgår av 14 § LVU att umgänget mellan barnet och vårdnadshavaren kan regleras och inskränkas om det bedöms nödvändigt med hänsyn till vården.
    3. Umgänge under vårdtiden
    3.1 Umgänge mellan barnet och dess föräldrar och vårdnadshavare
    Enligt 6 kap. 1 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) bör vården utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.
    I förarbetena (prop. 1996/97:124 s. 113 f) till bestämmelsen uttalar regeringen:
    Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med föräldrar, syskon och andra för barnet betydelsefulla personer samt kontakt med hemmiljön.
    De krav som lagen ställer i fråga om samhörighet och kontakt med hemmiljön handlar inte bara om geografisk närhet. Språkliga och kulturella skillnader i synsätt och bakgrund kan skapa väl så stora avstånd mellan människor. Att sådana skillnader beaktas och att man väljer ett hem som kan samarbeta med barnets biologiska föräldrar är av största betydelse vid alla placeringar och i synnerhet vid placeringar av invandrarbarn. Det innebär att socialtjänstens personal måste vara lyhörd för föräldrarnas egna önskemål utan att för den skull ge avkall på den professionella bedömningen av vad som är ett lämpligt hem för det enskilda barnet.
    Enligt 14 § LVU har nämnden ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vård enligt denna LVU, får socialnämnden
    1. besluta hur den unges umgänge med vårdnadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal ska utövas, eller
    2. besluta att den unges vistelseort inte ska röjas för föräldrar eller vårdnadshavare.
    Socialnämnden ska minst en gång var tredje månad överväga om ett sådant beslut som avses i andra stycket fortfarande behövs.
    Bestämmelsen om möjligheten att begränsa umgänget skall tillämpas restriktivt. Socialnämnden får inte utan starka skäl besluta om inskränkningar i umgänget mellan barn och föräldrar. Det kan emellertid förekomma att föräldrarna griper in i vården på ett obehörigt sätt. Deras personliga förhållanden, exempelvis vid långtgående missbruk eller svår psykisk sjukdom, kan vara sådana att de under viss tid inte bör träffa sitt barn (prop. 1979/80:1 s. 602).
    Socialnämndens befogenhet att besluta om umgänget är vittgående och sträcker sig så långt att nämnden kan förbjuda allt umgänge och även reglera eller hindra telefon- och brevkontakt. Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 1990 ref. 97 uttalat att varken lagtext eller uttalanden i lagens förarbeten hindrar beslut om totalt umgängesförbud.
    Dock kan brev- och telefonkontakterna strida mot Europakonventionens artikel 8 om skydd för familjeliv om restriktionen är mer ingripande än vad som är nödvändigt (jfr Europadomstolens dom 25 februari 1992, Serie A no. 226).
    3.2 Umgängesinskränkning i form av krav på att svenska språket ska användas vid umgänge
    JO har (beslut 1995-11-24, dnr 4105-1994) tagit upp frågan om en socialnämnd haft rätt att kräva att modern och det placerade barnet skulle tala svenska vid umgänge. JO konstaterade att ett sådant krav är att anse som en inskränkning i umgängesrätten och att nämnden därför måste fatta ett formellt beslut om detta enligt 14 § LVU om en sådan inskränkning bedöms nödvändig.
    3.3 Umgänge med andra än föräldrar och vårdnadshavare
    Bestämmelserna i 14 § andra stycket 1 LVU är i första hand tillämpliga gentemot förälder som också är barnets vårdnadshavare. Detta gäller gentemot båda föräldrarna om de har gemensam vårdnad.
    Nämnden bestämmer dock med stöd av den allmänna befogenhet som följer av 11 § fjärde stycket LVU i princip om alla besök hos den unge under vårdtiden. Om nämnden motsätter sig umgänge mellan barnet och någon närstående som inte är förälder eller vårdnadshavare, kan nämndens beslut i frågan inte överklagas (jfr 41 § LVU). Det är därför särskilt viktigt att nämnden noga överväger vilka möjligheter till umgänge som finns.
    4. Barnets bästa och barnets rätt att komma till tals
    Enligt 1 § femte stycket LVU ska vad som är bäst för den unge vara avgörande vid beslut enligt LVU.
    I prop. 2002/03:53 s. 77 f uttalar regeringen följande beträffande barnets bästa.
    Den närmare innebörden av vad som skall anses vara barnets bästa anges varken i SoL eller i föräldrabalken. Det ligger i sakens natur att det inte en gång för alla går att precisera innebörden av ett sådant begrepp.
    Regeringen gjorde följande uttalande i samband med införandet av barnets bästa i 6 kap. 2 a § föräldrabalken: "Som många gånger framhållits måste barnets bästa avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. --- Vid bedömningen måste hänsyn tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling.
    Så långt det är möjligt skall därvid såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet beaktas. Det säger sig självt att det ofta är nära nog omöjligt att objektivt slå fast vad som är bäst för barnet. I sådana fall blir det till sist domstolens resp. socialnämndens uppfattning, antaganden och bedömningar som blir avgörande."
    I specialmotiveringen till 1 § LVU (prop. 2002/03:53 s. 105) uttalas att skyldigheten att så långt möjligt ta reda på barnets egen inställning och respektera densamma vid beslutsfattandet gäller alla beslutssituationer och ingripanden som sker med stöd av lagen. Endast i undantagssituationer, där beslutet kräver extrem brådska, kan beslutsfattaren underlåta att inhämta den unges inställning i förväg.
    Enligt 1 § sjätte stycket LVU gäller vidare att den unge ska få relevant information och att hans eller hennes inställning så långt möjligt ska klarläggas. Hänsyn ska tas till den unges vilja med beaktande av hans eller hennes ålder och mognad.
    Den unges egen inställning i umgängesfrågan måste således utredas och tillmätas betydelse i relation till barnets ålder, mognad och övriga omständigheter.
  10. Medlem sedan
    Mar 2010
    #6
    Tyvärr min erfarenhet också allt för många gånger. Jag vet också att papparörelsen åker runt och föreläser för soc om hur "farliga mammor är" och att mammor "ofta hittar på våldsamheter" har PAS osv. (PAS är ett begrepp som myntades av en amerikansk pedofil som sen begick självmord)
  11. 6
    Tyvärr min erfarenhet också allt för många gånger. Jag vet också att papparörelsen åker runt och föreläser för soc om hur "farliga mammor är" och att mammor "ofta hittar på våldsamheter" har PAS osv. (PAS är ett begrepp som myntades av en amerikansk pedofil som sen begick självmord)
  12. Medlem sedan
    Mar 2010
    #7
    Barn kan ju ibland vilja bo enbart hos en förälder därför att den föräldern låter barnet röka, stunta i läxor och dricka öl på helgerna. Det är nog tur att domar inte alltid gör det barnet vill.
  13. 7
    Barn kan ju ibland vilja bo enbart hos en förälder därför att den föräldern låter barnet röka, stunta i läxor och dricka öl på helgerna. Det är nog tur att domar inte alltid gör det barnet vill.
  14. Medlem sedan
    Nov 1999
    #8
    Richard A. Gardner torde ha varit ben hel del med på vilka grunder anklagar du honom för att vara pedofil?
    PAS är kontroversiellt ämne som många framför allt kvinnor vägrar tro har någon sanning många gånger för att de inte vill erkänna ens för sig själva att det är just det som de pysslar med.
  15. 8
    Richard A. Gardner torde ha varit ben hel del med på vilka grunder anklagar du honom för att vara pedofil?
    PAS är kontroversiellt ämne som många framför allt kvinnor vägrar tro har någon sanning många gånger för att de inte vill erkänna ens för sig själva att det är just det som de pysslar med.

Liknande trådar

  1. Hur är reglerna?
    By Atlantis in forum Namn, dop & namngivning
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2009-09-24, 15:22
  2. Hur är reglerna?
    By magnolia in forum Ordet är fritt
    Svar: 28
    Senaste inlägg: 2008-01-10, 14:27
  3. De här nya reglerna...
    By Moonbeam in forum Resesnack
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2006-11-12, 19:17
  4. De nya reglerna????
    By khimera in forum Resesnack
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-10-31, 10:05
  5. Reglerna?
    By sprengja in forum Småbarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-10-19, 09:32
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar