Änglamamma
Änglabarn
  1. Medlem sedan
    Apr 2009
    #1

    Änglamamma

    I fredags begravde vi vår kära dotter som dog sent i magen.
    väldigt många känslor som snurrar runt. känner ingen ro heller och kommer nog inte känna det förrän stenen blir satt på graven. Det ser så tråkigt och ensamt ut där nu. har tänt lite gravljus och lagt rosor på graven men jag vill så gärna att stenen ska komma så jag kan plantera lite blommor och lägga dit lite fina saker. Det är svårt att förstå att min kära dotter ligger där.

    Något som jag också har svårt för är att jag väldigt ofta får höra "ja ni har ju ett barn, var glada för det" Vi har en dotter sedan tidigare men jag kan inte bara rycka på axlarna och glömma bort mitt andra barn. Jag måste få sörja. För mig är det svårt att redan ha ett barn. Att känna att jag inte räcker till och kan vara så glad som jag brukar. Besvikelsen att jag inte kan ge henne ett syskon.
    Något jag hatar att höra är "ni kan ju försöka igen!" jag vill inte höra sånt. jag vill inte försöka få barn igen!


    Mest av allt känner jag mig så ensam och tom.
    Är jag ensam om detta?
  2. 1
    Änglamamma I fredags begravde vi vår kära dotter som dog sent i magen.
    väldigt många känslor som snurrar runt. känner ingen ro heller och kommer nog inte känna det förrän stenen blir satt på graven. Det ser så tråkigt och ensamt ut där nu. har tänt lite gravljus och lagt rosor på graven men jag vill så gärna att stenen ska komma så jag kan plantera lite blommor och lägga dit lite fina saker. Det är svårt att förstå att min kära dotter ligger där.

    Något som jag också har svårt för är att jag väldigt ofta får höra "ja ni har ju ett barn, var glada för det" Vi har en dotter sedan tidigare men jag kan inte bara rycka på axlarna och glömma bort mitt andra barn. Jag måste få sörja. För mig är det svårt att redan ha ett barn. Att känna att jag inte räcker till och kan vara så glad som jag brukar. Besvikelsen att jag inte kan ge henne ett syskon.
    Något jag hatar att höra är "ni kan ju försöka igen!" jag vill inte höra sånt. jag vill inte försöka få barn igen!


    Mest av allt känner jag mig så ensam och tom.
    Är jag ensam om detta?
  3. Annam.4
    #2
    Nej, Änglamamma, du är absolut inte ensam om detta - glöm aldrig det!!!
    Jag känner hur ont det gör i dig, det kunde ha varit jag som skrev det där. För lite mer än 6 år sedan begravde vi vår dotter. Precis som din dog hon i min mage, i vecka 40.

    Jag vet hur det är. Jag kände också så. På graven var det torrt och tomt när begravningsblommorna hade vissnat. Vi ställde dit en kruka med vackra blommor, ställde dit prydnadsänglar, gosedjur, syskonen (då 4 och 7 år) "lånade" ut leksaker och ritade teckningar.
    Men när gravstenen kom kändes det skönt och fint. Ett steg taget, kunde känna lite mera ro.

    Hur gammalt är ditt andra barn? Det skär i mig när jag minns den där känslan jag hade av att ha svikit min 4-åring. Jag hade lurat henne på hennes fina lilla syster...Givetvis var det inte så, men den känslan skar i mig länge, länge...
    Jag förstår även din känsla av att inte räcka till. Kanske spelar det roll vilken ålder syskonen är, men vi var hela tiden öppna med vår sorg. Vi grät tillsammans och pratade mycket. Jag hade inte svar på alla deras frågor, men prata och fundera och gråta tillsammans gjorde vi.
    Självklart måste du få sörja, och du kan inte vara så glad som du brukar. Jag tror att ditt levande barn förstår det. Även ett litet barn kan "känna in" sorgen, tror jag. Om barnens pappa finns där kan man kanske turas om att få lite egentid?

    Och så alla dessa dumma kommentarer från omgivningen.... Jag tror att alla här kan ge många exempel på idiotiska saker man fått höra. De som inte själva har varit mitt i den kaos och smärta som det innebär att förlora ett älskat litet barn kan aldrig aldrig föreställa sig hur det är! Ofta är det svårt, men försök ändå att tänka att de inte säger det av elakhet utan av okunnighet.

    Och du, låt sorgen få ta tid!
    Såhär skriver en annan änglamamma i en fin sångtext:

    "När vägen framför dig tagit slut
    När färg försvinner har suddats ut
    När sorgen stannat och byggt ett bo
    och saknade ger dig ingen ro

    Låt det få vara så
    låt det få vara som det är
    Låt det få vara så, som det är

    När livet vänder, tar helt ny väg
    Hoppet lämnat din kropp och själ
    Ljusets låga har brunnit ut
    toner tystnar, din sång tar slut

    Låt det få vara så....

    Med tiden ser du en stjärna lysa
    på nattsvart himmel växer ljus
    och sorgen finns där
    men den bär dig framåt
    den tar sin tid tar sin tid

    Låt det få vara så..."


    När man står där mitt i sorgen så tror man aldrig att man kommer att bli glad igen. Det trodde inte jag iallafall. Men nu är det 6 år sen, och mitt liv har gått vidare, trots allt. Livet förändrades, jag förändrades, och sorgen har blivit ljusare. Men saknaden efter en älskad dotter kommer alltid att finnas där, och bära mig framåt!

    Många varma kramar till dig!!!
  4. 2
    Nej, Änglamamma, du är absolut inte ensam om detta - glöm aldrig det!!!
    Jag känner hur ont det gör i dig, det kunde ha varit jag som skrev det där. För lite mer än 6 år sedan begravde vi vår dotter. Precis som din dog hon i min mage, i vecka 40.

    Jag vet hur det är. Jag kände också så. På graven var det torrt och tomt när begravningsblommorna hade vissnat. Vi ställde dit en kruka med vackra blommor, ställde dit prydnadsänglar, gosedjur, syskonen (då 4 och 7 år) "lånade" ut leksaker och ritade teckningar.
    Men när gravstenen kom kändes det skönt och fint. Ett steg taget, kunde känna lite mera ro.

    Hur gammalt är ditt andra barn? Det skär i mig när jag minns den där känslan jag hade av att ha svikit min 4-åring. Jag hade lurat henne på hennes fina lilla syster...Givetvis var det inte så, men den känslan skar i mig länge, länge...
    Jag förstår även din känsla av att inte räcka till. Kanske spelar det roll vilken ålder syskonen är, men vi var hela tiden öppna med vår sorg. Vi grät tillsammans och pratade mycket. Jag hade inte svar på alla deras frågor, men prata och fundera och gråta tillsammans gjorde vi.
    Självklart måste du få sörja, och du kan inte vara så glad som du brukar. Jag tror att ditt levande barn förstår det. Även ett litet barn kan "känna in" sorgen, tror jag. Om barnens pappa finns där kan man kanske turas om att få lite egentid?

    Och så alla dessa dumma kommentarer från omgivningen.... Jag tror att alla här kan ge många exempel på idiotiska saker man fått höra. De som inte själva har varit mitt i den kaos och smärta som det innebär att förlora ett älskat litet barn kan aldrig aldrig föreställa sig hur det är! Ofta är det svårt, men försök ändå att tänka att de inte säger det av elakhet utan av okunnighet.

    Och du, låt sorgen få ta tid!
    Såhär skriver en annan änglamamma i en fin sångtext:

    "När vägen framför dig tagit slut
    När färg försvinner har suddats ut
    När sorgen stannat och byggt ett bo
    och saknade ger dig ingen ro

    Låt det få vara så
    låt det få vara som det är
    Låt det få vara så, som det är

    När livet vänder, tar helt ny väg
    Hoppet lämnat din kropp och själ
    Ljusets låga har brunnit ut
    toner tystnar, din sång tar slut

    Låt det få vara så....

    Med tiden ser du en stjärna lysa
    på nattsvart himmel växer ljus
    och sorgen finns där
    men den bär dig framåt
    den tar sin tid tar sin tid

    Låt det få vara så..."


    När man står där mitt i sorgen så tror man aldrig att man kommer att bli glad igen. Det trodde inte jag iallafall. Men nu är det 6 år sen, och mitt liv har gått vidare, trots allt. Livet förändrades, jag förändrades, och sorgen har blivit ljusare. Men saknaden efter en älskad dotter kommer alltid att finnas där, och bära mig framåt!

    Många varma kramar till dig!!!
  5. AnnBerg
    #3
    Jag känner igen mig...
  6. 3
    Jag känner igen mig...
  7. Medlem sedan
    Jan 2012
    #4
    hej du är inte ensam...
    mitt barn va beräknat den 6dec och jag väntade och väntade på att barnet skulle komma den 15:de dec fick jag värkar och tänkte äntligen får vi träffa underverket.. men så blev det inte när vi kom in till förlossningen så skulle dom sätte CTG men hittade inga hjärtljud det kom in fler personer och provade och sen gjorde dom ett ultraljud och där hittade dom hjärtat och såg att det inte slog.. hela min värld rasade samman och tårarna bara rann ner för min kind hade känt hur bebisen sparkade bara några timmar innan och va även hos barnmorskan två dagar innan och hörde hjärtljuden.. jag önskade att dom hade sett fel och att bebisen skulle börja sparka men det gjorde det aldrig... fick föda fram mitt barn och såg att det va en pojke... vår älskade Jonathan <3 ville bara att han skulle börja skrika när han kom ut men det kom inte ett ljud det såg ut som han låg och sov....

    den 28 dec hade vi begravning något jag trodde att jag aldrig skulle behöva gå igenom att begrava sitt eget barn... det va en jätte fin begravning...

    har även en son sen innan som snart är två år... jag håller med dig att det är jobbigt när folk säger ska ni försöka igen då blir jag med sån att jag vill inte ha ett anat barn jag vill ha tillbaka min son!!!

    du är inte ensam jag går igenom samma sak som du det värsta man kan tänka sig i sitt liv...
    kramar
  8. 4
    hej du är inte ensam...
    mitt barn va beräknat den 6dec och jag väntade och väntade på att barnet skulle komma den 15:de dec fick jag värkar och tänkte äntligen får vi träffa underverket.. men så blev det inte när vi kom in till förlossningen så skulle dom sätte CTG men hittade inga hjärtljud det kom in fler personer och provade och sen gjorde dom ett ultraljud och där hittade dom hjärtat och såg att det inte slog.. hela min värld rasade samman och tårarna bara rann ner för min kind hade känt hur bebisen sparkade bara några timmar innan och va även hos barnmorskan två dagar innan och hörde hjärtljuden.. jag önskade att dom hade sett fel och att bebisen skulle börja sparka men det gjorde det aldrig... fick föda fram mitt barn och såg att det va en pojke... vår älskade Jonathan <3 ville bara att han skulle börja skrika när han kom ut men det kom inte ett ljud det såg ut som han låg och sov....

    den 28 dec hade vi begravning något jag trodde att jag aldrig skulle behöva gå igenom att begrava sitt eget barn... det va en jätte fin begravning...

    har även en son sen innan som snart är två år... jag håller med dig att det är jobbigt när folk säger ska ni försöka igen då blir jag med sån att jag vill inte ha ett anat barn jag vill ha tillbaka min son!!!

    du är inte ensam jag går igenom samma sak som du det värsta man kan tänka sig i sitt liv...
    kramar

Liknande trådar

  1. När blir man en änglamamma?
    By anonymt namn in forum Änglabarn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2009-03-17, 18:54
  2. Anna - änglamamma
    By Leelo in forum Värme & medkänsla
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2006-09-19, 16:30
  3. Anna - änglamamma!
    By Beckis m 2 in forum Värme & medkänsla
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-09-19, 16:24
  4. Anna-änglamamma!!
    By Alyssa m Adie & Kian in forum Värme & medkänsla
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-09-18, 10:25
  5. Änglamamma
    By Linda_T_M_ in forum Änglabarn
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2006-07-01, 14:58
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar