Nu är det bara fem veckor till beräknad förlossning och känner mer och mer ofta att jag inte är reda att bli mamma. Kan inte se mig själv hålla mitt blivande lilla knyte. känns inte som jag! När jag tittar på spjälsängen och den färdigbäddade vagnen så kommer tanken: vad gör detta här? Är detta supersöta bäddsett till mitt lilla knyte? Är det inte till någon annan?
Samtidigt så kan jag inte sluta le när magen bubblar och är stolt över min kropp! Jag har verkligen längtat efter att få barn men nu tycker jag att tiden bara rusar fram! Var inte länge sedan vår månad var långt ner på listan och nu är den näst överst! Det går för fort! Nu är det en ny månad (maj i nästa år) som ha kommit fram och jag tycker att det bara var någon månadsedan vi var och det känndes så skönt att det var så långt tid kvar så att jag skulle vänja mig!
Nej usch vad jag låter ynklig... Jag är redo! Vi ska äntlig bli mammor!
1
Är inte redo! Nu är det bara fem veckor till beräknad förlossning och känner mer och mer ofta att jag inte är reda att bli mamma. Kan inte se mig själv hålla mitt blivande lilla knyte. känns inte som jag! När jag tittar på spjälsängen och den färdigbäddade vagnen så kommer tanken: vad gör detta här? Är detta supersöta bäddsett till mitt lilla knyte? Är det inte till någon annan?
Samtidigt så kan jag inte sluta le när magen bubblar och är stolt över min kropp! Jag har verkligen längtat efter att få barn men nu tycker jag att tiden bara rusar fram! Var inte länge sedan vår månad var långt ner på listan och nu är den näst överst! Det går för fort! Nu är det en ny månad (maj i nästa år) som ha kommit fram och jag tycker att det bara var någon månadsedan vi var och det känndes så skönt att det var så långt tid kvar så att jag skulle vänja mig!
Nej usch vad jag låter ynklig... Jag är redo! Vi ska äntlig bli mammor!
Är man ynklig för man inte är redo att bli mamma än? Då är jag väldigt ynklig.... Jag hoppas fortfarande att jag ska kunna knyta an på sjukhuset för inte känner jag riktigt att jag har någon direkt koppling till barnet ännu, det är fortfarande helt orealistiskt att det faktiskt skall bli barn av den här graviditeten.
2
Är man ynklig för man inte är redo att bli mamma än? Då är jag väldigt ynklig.... Jag hoppas fortfarande att jag ska kunna knyta an på sjukhuset för inte känner jag riktigt att jag har någon direkt koppling till barnet ännu, det är fortfarande helt orealistiskt att det faktiskt skall bli barn av den här graviditeten.
Sådär tror jag alla känner inför första barnet, även om få kanske vågar säga det högt =) Jag gjorde iallafall det och jag kan utan tvekan säga att första natten som nyförlöst med en liten bebis var nått som gjorde om hela mitt liv. Jag tycker det är FANTASTISKT att man har gått ifrån hela principen med att barnmorskorna och sjuksystrarna tar hand om bebisen och att man nu tvingas in i rollen som mamma direkt! Jag tyckte det kanske inte just i stunden, men nu i efterhand förstår jag det på ett helt annat sätt!
Själv är jag orolig över hur jag ska hinna med en liten bebis, en liten syster till ett monster på 1,5 år! =) Det lär bli nästa utmaning, och jag gissar att jag kommer tycka den är lika fantastisk i efterhand =)
3
Sådär tror jag alla känner inför första barnet, även om få kanske vågar säga det högt =) Jag gjorde iallafall det och jag kan utan tvekan säga att första natten som nyförlöst med en liten bebis var nått som gjorde om hela mitt liv. Jag tycker det är FANTASTISKT att man har gått ifrån hela principen med att barnmorskorna och sjuksystrarna tar hand om bebisen och att man nu tvingas in i rollen som mamma direkt! Jag tyckte det kanske inte just i stunden, men nu i efterhand förstår jag det på ett helt annat sätt!
Själv är jag orolig över hur jag ska hinna med en liten bebis, en liten syster till ett monster på 1,5 år! =) Det lär bli nästa utmaning, och jag gissar att jag kommer tycka den är lika fantastisk i efterhand =)
Det är lite häftigt egentligen vad man klarar av och hur roligt det oftast blir.
Tänk dig för tre år sen - livet var helt annorlunda, inte en tanke på utmaningar, helt andra (nu, pyttesmå!) problem, helt andra spelregler. Och sen ändras det för alltid. Och allt blir helt annorlunda.
Hoppas jag iallafall. Det är liksom högsta förhoppningen, fastän det är totalt ogreppbart fortfarande att det någonsin faktiskt skall hända mig. Men att allt skall ändras för alltid, livet bara går in i nytt skede och allt går upp och ner och vidare och man har bra dagar och dåliga dagar, men att det aldrig blir som förr eller vill ha det som förr. Det är lite häftigt, du kommer ju att känna som att du väntat på just det här barnet hela livet och inte kunna föreställa dig livet utan just det här barnet, oavsett vad du oroar dig för nu. Hoppas jag iallafall.
4
Det är lite häftigt egentligen vad man klarar av och hur roligt det oftast blir.
Tänk dig för tre år sen - livet var helt annorlunda, inte en tanke på utmaningar, helt andra (nu, pyttesmå!) problem, helt andra spelregler. Och sen ändras det för alltid. Och allt blir helt annorlunda.
Hoppas jag iallafall. Det är liksom högsta förhoppningen, fastän det är totalt ogreppbart fortfarande att det någonsin faktiskt skall hända mig. Men att allt skall ändras för alltid, livet bara går in i nytt skede och allt går upp och ner och vidare och man har bra dagar och dåliga dagar, men att det aldrig blir som förr eller vill ha det som förr. Det är lite häftigt, du kommer ju att känna som att du väntat på just det här barnet hela livet och inte kunna föreställa dig livet utan just det här barnet, oavsett vad du oroar dig för nu. Hoppas jag iallafall.
Du är inte ynklig-du är normal
Vore det inte underligt om man inte blev lite rädd inör det stora som väntar? Du har ett nytt,underbart liv inuti dig som kommer vara så beroende av dig och de som är dina nära.
Detta är det största ansvar som du någonsin kommer få.
Samtidigt är det det mest underbara man kan få!
Jag tycker att bara det att du erkänner att du är rädd, visar att du kommer bli en alldeles underbar mamma till din lilla och att du kommer landa i mammarollen väldigt fort.
Massor av kramar!
5
Du är inte ynklig-du är normal
Vore det inte underligt om man inte blev lite rädd inör det stora som väntar? Du har ett nytt,underbart liv inuti dig som kommer vara så beroende av dig och de som är dina nära.
Detta är det största ansvar som du någonsin kommer få.
Samtidigt är det det mest underbara man kan få!
Jag tycker att bara det att du erkänner att du är rädd, visar att du kommer bli en alldeles underbar mamma till din lilla och att du kommer landa i mammarollen väldigt fort.
Samtidigt som jag är glad så får jag lite panik när jag tänker på att jag kanske inte alls vet hur man beter sig.. hur man tar hand om en liten människa!? Jag kanske inte har festat färdigt heller.. Jag kanske är för ung?
De senaste veckorna har jag lagt märke till varenda lilla unge på stan.. Så fort en unge har skrikit eller gråtit så har jag fått ångest.
Aaaaah underbart! haha
6
Samtidigt som jag är glad så får jag lite panik när jag tänker på att jag kanske inte alls vet hur man beter sig.. hur man tar hand om en liten människa!? Jag kanske inte har festat färdigt heller.. Jag kanske är för ung?
De senaste veckorna har jag lagt märke till varenda lilla unge på stan.. Så fort en unge har skrikit eller gråtit så har jag fått ångest.
Jag kan oxå får lite ångest och undra om jag verkligen kommer orka.
Jag har en kille på 9 år som har läxor och olika träningar som det ska köras till. Sambon är borta hela veckorna så det blir ju jag som får sköta allt.
Så även om man inte är nybörjare så finns det saker som man tänker kan bli bökigt.
Klart du inte har festat färdigt! Inte ska du plötsligt tappa hela din personlighet och sociala liv bara för att du har en liten dotter att ta hand om! Den första tiden är man väl lite låst med tanke på amningen men sen är det bara nyttigt både för dig och barnet att komma ifrån varandra ibland och barnvakt får sköta jobbet (om nu inte pappan tar sig i kragen )
Och även om man ammar så kan man iaf ta en snabbdate med vännerna
Du kommer bli en super-morsa!
7
Jag kan oxå får lite ångest och undra om jag verkligen kommer orka.
Jag har en kille på 9 år som har läxor och olika träningar som det ska köras till. Sambon är borta hela veckorna så det blir ju jag som får sköta allt.
Så även om man inte är nybörjare så finns det saker som man tänker kan bli bökigt.
Klart du inte har festat färdigt! Inte ska du plötsligt tappa hela din personlighet och sociala liv bara för att du har en liten dotter att ta hand om! Den första tiden är man väl lite låst med tanke på amningen men sen är det bara nyttigt både för dig och barnet att komma ifrån varandra ibland och barnvakt får sköta jobbet (om nu inte pappan tar sig i kragen )
Och även om man ammar så kan man iaf ta en snabbdate med vännerna
Du kommer bli en super-morsa!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
haha