Jag känner igen det där med glädje som blandas med sorg, väntar också nytt efter att ha förlorat en liten flicka i julas. Hon dog i min mage i v38 ungefär, troligen efter en liten moderkaksavlossning. Just nu känns det mest bra, men jag gissar att det blir lite mer blandade känslor närmare jul, särskilt som BF är nästan exakt samma som förra gången.
Var Casper ert första barn? Kan tänka mig att det blir extra jobbigt då.
Stort lycka till med denna graviditeten i alla fall! Skönt att de håller lite extra koll också.
2
Grattis till nya graviditeten
Jag känner igen det där med glädje som blandas med sorg, väntar också nytt efter att ha förlorat en liten flicka i julas. Hon dog i min mage i v38 ungefär, troligen efter en liten moderkaksavlossning. Just nu känns det mest bra, men jag gissar att det blir lite mer blandade känslor närmare jul, särskilt som BF är nästan exakt samma som förra gången.
Var Casper ert första barn? Kan tänka mig att det blir extra jobbigt då.
Stort lycka till med denna graviditeten i alla fall! Skönt att de håller lite extra koll också.
Hej på er!
Vet vad ni går igenom...sitter här med en sovande liten kille på 15 dagar som är såå lik storebror Sakarias som dog tre dagar gammal förra sommaren. Johannes har inte sjukdomen som var genetisk, det var två dygns helvetisk väntan på provsvar även om sjukdomen i sig inte skall vara ett problem. Första dagarna hemma bara grät jag, saknade Sakarias, hade dåligt samvete och förstod vad det var vi missat när vi förlorade honom. Nu, två veckor senare har jag landat lite i alla känslor och kan skilja dem och sorgen och glädjen åt även om det fortfarande gör så ont att vi aldrig fick lära känna storebror ordentligt. Oron är stor men på ngt sätt för man ha fördrag med sig själv vad gäller just det.
Lycka till med allt! En ljuvlig tid väntar er.
4
Hej på er!
Vet vad ni går igenom...sitter här med en sovande liten kille på 15 dagar som är såå lik storebror Sakarias som dog tre dagar gammal förra sommaren. Johannes har inte sjukdomen som var genetisk, det var två dygns helvetisk väntan på provsvar även om sjukdomen i sig inte skall vara ett problem. Första dagarna hemma bara grät jag, saknade Sakarias, hade dåligt samvete och förstod vad det var vi missat när vi förlorade honom. Nu, två veckor senare har jag landat lite i alla känslor och kan skilja dem och sorgen och glädjen åt även om det fortfarande gör så ont att vi aldrig fick lära känna storebror ordentligt. Oron är stor men på ngt sätt för man ha fördrag med sig själv vad gäller just det.
Lycka till med allt! En ljuvlig tid väntar er.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.