Utomståendes syn på relationer
Kärlek & relationer
  1. Medlem sedan
    May 2008
    #1

    Utomståendes syn på relationer

    Det har varit några inlägg som har aktualiserat något jag tänkt på ibland - vad många som har lätt för att ge omdömen om andras relationer. Ibland bekantas, ibland "alla" i största allmänhet. Människor som tror att skilsmässor är lätta, att det är något man kan göra för att allmänt få det lite roligare eller lite lättare; människor som har åsikter om vem som har rätt och fel när par omkring skiljer sig; människor som tror att det är ett lätt beslut om man ska göra abort eller inte och att det är nåt man kan välja "bara för det inte passade just nu" utan nån större eftertanke; människor som har lätt att säga hur man borde göra med barnen och tror att om det blir lite fel är det för att man inte ansträngt sig tillräckligt.... osv listan kan göras lång. Klart det finns människor som sätter sig själva före andra på ett problematiskt sätt men de allra flesta funderar och väger olika scenarior mot varandra många många gånger med stor osäkerhet innan man fattar sådana svåra beslut.

    Jag kan också ha åsikter om relationer omkring mig, som jag uppfattar situationen, men min devis är alltid att man kan inte veta hur något är eller hur man ska reagera innan man varit där. Det hindrar ju inte olika slags diskussioner eller att man kan veta hur man själv känner i olika frågor, just nu. Men man bör vara öppen för att det är ens egna sanningar och att också dessa kan förändras över tiden.
  2. 1
    Utomståendes syn på relationer Det har varit några inlägg som har aktualiserat något jag tänkt på ibland - vad många som har lätt för att ge omdömen om andras relationer. Ibland bekantas, ibland "alla" i största allmänhet. Människor som tror att skilsmässor är lätta, att det är något man kan göra för att allmänt få det lite roligare eller lite lättare; människor som har åsikter om vem som har rätt och fel när par omkring skiljer sig; människor som tror att det är ett lätt beslut om man ska göra abort eller inte och att det är nåt man kan välja "bara för det inte passade just nu" utan nån större eftertanke; människor som har lätt att säga hur man borde göra med barnen och tror att om det blir lite fel är det för att man inte ansträngt sig tillräckligt.... osv listan kan göras lång. Klart det finns människor som sätter sig själva före andra på ett problematiskt sätt men de allra flesta funderar och väger olika scenarior mot varandra många många gånger med stor osäkerhet innan man fattar sådana svåra beslut.

    Jag kan också ha åsikter om relationer omkring mig, som jag uppfattar situationen, men min devis är alltid att man kan inte veta hur något är eller hur man ska reagera innan man varit där. Det hindrar ju inte olika slags diskussioner eller att man kan veta hur man själv känner i olika frågor, just nu. Men man bör vara öppen för att det är ens egna sanningar och att också dessa kan förändras över tiden.
  3. Medlem sedan
    May 2002
    #2
    Givetvis ska man vara öppen för att det är ens egna sanningar och att också dessa kan förändras över tiden. Jag tror ingen menar sig sitta på en universell sanning, men man måste ju få ha rätt till sina åsikter ändå. Hur eller hur, jag undrar mest hur du vet att de som uttrycker dessa åsikter (som du stör dig på) saknar egen erfarenhet på ämnet?
  4. 2
    Givetvis ska man vara öppen för att det är ens egna sanningar och att också dessa kan förändras över tiden. Jag tror ingen menar sig sitta på en universell sanning, men man måste ju få ha rätt till sina åsikter ändå. Hur eller hur, jag undrar mest hur du vet att de som uttrycker dessa åsikter (som du stör dig på) saknar egen erfarenhet på ämnet?
  5. Medlem sedan
    May 2005
    #3
    Häromdagen pratade jag med en av mina äldsta vänner. En annan gammal gemensam vän skilde sig för över tio år sedan och vi kom att prata om det av en annan anledning, men för att när de skildes så framstod mannen som den stora skurken. En av oss var högst närvarande i den familjen flera gånger i veckan och hade god insyn och därmed en helt annan uppfattning, nämligen att båda två bidrog till förfallet, men på olika sätt. Och så är det ju. Man ser inte allt som händer, man vet inte vad som utspelar sig exakt ens om man är ganska nära. Man tror man vet att ens bror aldrig skulle slå sin fru, att ens kompis aldrig skulle terrorisera sin man eller annat, men man bör alltid ha dörren öppen för att det kan vara så. Det finns mycket skit som är dolt bakom stängda dörrar.

    De flesta lider helveteskval när de separerar. Ibland brukar jag säga att det är inte över då om man är osams, det är stor risk att det blir ännu jävligare om man därefter ska försöka komma överens om barnen.

    Vissa generella saker kan man ju alltid säga gäller, exempelvis att aldrig använda barnen som slagträn i en konflikt. Andra saker är mycket svårare och så har man lite olika uppfattningar om vad som är rätt eller fel utan att det egentligen behöver vara mitt rätt som är just rätt.

    När det gäller egoism och bara göra det enkelt för sig och hålla sig till det som är roligt, finns det minst lika många som lever i kärnfamiljer som beter sig väldigt egoistiskt mot sina barn. Det har inget med separerad eller icke separerad att göra.
  6. 3
    Häromdagen pratade jag med en av mina äldsta vänner. En annan gammal gemensam vän skilde sig för över tio år sedan och vi kom att prata om det av en annan anledning, men för att när de skildes så framstod mannen som den stora skurken. En av oss var högst närvarande i den familjen flera gånger i veckan och hade god insyn och därmed en helt annan uppfattning, nämligen att båda två bidrog till förfallet, men på olika sätt. Och så är det ju. Man ser inte allt som händer, man vet inte vad som utspelar sig exakt ens om man är ganska nära. Man tror man vet att ens bror aldrig skulle slå sin fru, att ens kompis aldrig skulle terrorisera sin man eller annat, men man bör alltid ha dörren öppen för att det kan vara så. Det finns mycket skit som är dolt bakom stängda dörrar.

    De flesta lider helveteskval när de separerar. Ibland brukar jag säga att det är inte över då om man är osams, det är stor risk att det blir ännu jävligare om man därefter ska försöka komma överens om barnen.

    Vissa generella saker kan man ju alltid säga gäller, exempelvis att aldrig använda barnen som slagträn i en konflikt. Andra saker är mycket svårare och så har man lite olika uppfattningar om vad som är rätt eller fel utan att det egentligen behöver vara mitt rätt som är just rätt.

    När det gäller egoism och bara göra det enkelt för sig och hålla sig till det som är roligt, finns det minst lika många som lever i kärnfamiljer som beter sig väldigt egoistiskt mot sina barn. Det har inget med separerad eller icke separerad att göra.
  7. Anonym
    #4
    Oj, så klokt sagt.. Tänk om alla vore som du.. Jag är en av dem här som fått hård kritik för att jag lämnade maken. Fast han har ett skumt humör..ingen fattar hur det är att leva med någon som ena minuten är snäll och kärleksfull, och den andra sekunden ologiskt arg.
  8. 4
    Oj, så klokt sagt.. Tänk om alla vore som du.. Jag är en av dem här som fått hård kritik för att jag lämnade maken. Fast han har ett skumt humör..ingen fattar hur det är att leva med någon som ena minuten är snäll och kärleksfull, och den andra sekunden ologiskt arg.
  9. Anonym
    #5
    Men.. nu lägger jag mig i. Det är väl klart att andra inte har erfarenhet av just den relationen de kommenterar på ett okänsligt sätt.
  10. 5
    Men.. nu lägger jag mig i. Det är väl klart att andra inte har erfarenhet av just den relationen de kommenterar på ett okänsligt sätt.
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6
    Jag tror som du att det är mycket man inte begrper som utsomstående och att man ska vara försiktig med att döma. Samtidigt så ser man ju sina vänner och det är klart att man har tankar kring deras relationer också. Och en del sätter upp en fasad av att allt är så bra att man undrar också: Inte helt ovanligt att folk som skiljt sig säger att de är SÅ goda vänner, och att det inte finns något split mellan dem och gulligull. Och då LÅTER det ju som att det var rätt onödigt att skilja sig - speciellt om man ser hur det trasslar till det för barn t.ex.
    Jag har en väninna som skiljt sig och som sägfer att innan skilsmässan tyckte hon att folk skilde sig för lättvindigt, men nu tycker hon att de väntar för länge. Kanske blir det litet så att man anpassar sin syn på tillvaron så att ens eget val verkar klokt också.
  12. 6
    Jag tror som du att det är mycket man inte begrper som utsomstående och att man ska vara försiktig med att döma. Samtidigt så ser man ju sina vänner och det är klart att man har tankar kring deras relationer också. Och en del sätter upp en fasad av att allt är så bra att man undrar också: Inte helt ovanligt att folk som skiljt sig säger att de är SÅ goda vänner, och att det inte finns något split mellan dem och gulligull. Och då LÅTER det ju som att det var rätt onödigt att skilja sig - speciellt om man ser hur det trasslar till det för barn t.ex.
    Jag har en väninna som skiljt sig och som sägfer att innan skilsmässan tyckte hon att folk skilde sig för lättvindigt, men nu tycker hon att de väntar för länge. Kanske blir det litet så att man anpassar sin syn på tillvaron så att ens eget val verkar klokt också.
  13. Medlem sedan
    May 2002
    #7
    Eh, va? Så vad ska man få svara på då, om man enbart ska få svara om relationer man själv varit iblandad i? Ska alla sitta och svara sig själva menar du? Okänsligt tycker jag sällan folk svarar, däremot kan det ju emottas så av läsaren, även om det inte var avsikten från den som skrev.
  14. 7
    Eh, va? Så vad ska man få svara på då, om man enbart ska få svara om relationer man själv varit iblandad i? Ska alla sitta och svara sig själva menar du? Okänsligt tycker jag sällan folk svarar, däremot kan det ju emottas så av läsaren, även om det inte var avsikten från den som skrev.
  15. Medlem sedan
    Aug 2004
    #8
    Alltså... det man läser här är ena partens inlägg med den vinkling som det ger. Och det kan ge fel slutsatser ibland men å andra sidan: om ena parten vantrivs helt enormt och har gjort det länga pga. inkompabilitet med partners sätt (vara sig det är ett bra eller dåligt sätt) ser _jag_ inget vett i att börja prata om att "det ger sig nog" eller "med lite rådgivning kan det bli bra".

    Det är mycket sällan att trubbel inom en relation bara beror på ena parten men om en eller båda vantrivs och anser att det inte fungerar _och_ har funderat på om det finns lösningar, då är det liksom kört!

    Jag skilde mig senast för att mina barn av förra äktenskap inte klarade min dåvarande frus sätt. I mina ögon mobbade hon pojken och det upplevde han (och alla andra i familjen och vänkretsen) också, jag tog upp det med henne många gångar och varje gång hade jag fel eller hon rätt!

    Då jag ville ta en redig snack med henne om detta för gudvetvilkengång för att rensa ut - men då ringde hon till en kompis för att prata väder och vind! 2 minuter senare hade jag skrivit under skilsmässapapperna och lagt dom framför henne ifall hon ville skriva på!

    En skilsmässa är inget lätt beslut men om alternativet är att ha en mycket jobbig men kort tid eller att släpa sitt liv igenom ett träsk av besvär är valet ganska enkelt!

    Jag förstår fint din inställning med att man inte vet allt om man bara hör från ena parten men om någon skriver här för att be om råd och jag anser att jag har något att säga kommer jag att skriva det. Mina råd kan mycket väl vara fel men den som frågar kan faktisk fritt välja att följa dom eller låta bli, personen kan t.o.m. bli inspirerat och få en ny infallsvinkel som kan ge ett tydligt svar.

    Jag ansvarar bara för min inställning och vad jag skriver, inte för hur frågaren använder det jag skriver.

    Som jag läser din inställning skulle ingen frågor besvaras här om alla hade din inställning! Jag är ganska radikal, helt enkelt för att när ett val är svårt (och det är ju nästan allt här i livet) kan det löna sig att dra upp det hela i svart/vit, då blir konturerna tydligare och ett val kan bli enklare.

    Jag lever inte alltid efter denna devis men när det är svåra val med oklara gränser blir jag svart/vit och väljer efter det. Och än så länge har detta hjälpt mig till ett bättre liv varenda gång det har varit "dyiga" situationer.
  16. 8
    Alltså... det man läser här är ena partens inlägg med den vinkling som det ger. Och det kan ge fel slutsatser ibland men å andra sidan: om ena parten vantrivs helt enormt och har gjort det länga pga. inkompabilitet med partners sätt (vara sig det är ett bra eller dåligt sätt) ser _jag_ inget vett i att börja prata om att "det ger sig nog" eller "med lite rådgivning kan det bli bra".

    Det är mycket sällan att trubbel inom en relation bara beror på ena parten men om en eller båda vantrivs och anser att det inte fungerar _och_ har funderat på om det finns lösningar, då är det liksom kört!

    Jag skilde mig senast för att mina barn av förra äktenskap inte klarade min dåvarande frus sätt. I mina ögon mobbade hon pojken och det upplevde han (och alla andra i familjen och vänkretsen) också, jag tog upp det med henne många gångar och varje gång hade jag fel eller hon rätt!

    Då jag ville ta en redig snack med henne om detta för gudvetvilkengång för att rensa ut - men då ringde hon till en kompis för att prata väder och vind! 2 minuter senare hade jag skrivit under skilsmässapapperna och lagt dom framför henne ifall hon ville skriva på!

    En skilsmässa är inget lätt beslut men om alternativet är att ha en mycket jobbig men kort tid eller att släpa sitt liv igenom ett träsk av besvär är valet ganska enkelt!

    Jag förstår fint din inställning med att man inte vet allt om man bara hör från ena parten men om någon skriver här för att be om råd och jag anser att jag har något att säga kommer jag att skriva det. Mina råd kan mycket väl vara fel men den som frågar kan faktisk fritt välja att följa dom eller låta bli, personen kan t.o.m. bli inspirerat och få en ny infallsvinkel som kan ge ett tydligt svar.

    Jag ansvarar bara för min inställning och vad jag skriver, inte för hur frågaren använder det jag skriver.

    Som jag läser din inställning skulle ingen frågor besvaras här om alla hade din inställning! Jag är ganska radikal, helt enkelt för att när ett val är svårt (och det är ju nästan allt här i livet) kan det löna sig att dra upp det hela i svart/vit, då blir konturerna tydligare och ett val kan bli enklare.

    Jag lever inte alltid efter denna devis men när det är svåra val med oklara gränser blir jag svart/vit och väljer efter det. Och än så länge har detta hjälpt mig till ett bättre liv varenda gång det har varit "dyiga" situationer.
  17. Medlem sedan
    Apr 2006
    #9
    det är lättare att peka utåt än inåt, och de flesta ser inte det glashus de sitter i när de kastar sten.

    jag tror att många människor helt naivt är på jakt efter Den Svartvita Sanningen just för att det blir för komplicerat för dem att tillåta gråzoner. det är enklare att peka ut en bov, och sedan stå fast vid det, än att behöva omvärdera sina omdömen. För då, gubevars, måste de kanske ägna sig åt självrannsakan, huvva, huvva.

    men mig hjälper det i alla fall att tänka, att de där människorna som alltid tycks ha genvägar till fördömande, de mår nog inte så väldigt bra egentligen.
    A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
  18. 9
    det är lättare att peka utåt än inåt, och de flesta ser inte det glashus de sitter i när de kastar sten.

    jag tror att många människor helt naivt är på jakt efter Den Svartvita Sanningen just för att det blir för komplicerat för dem att tillåta gråzoner. det är enklare att peka ut en bov, och sedan stå fast vid det, än att behöva omvärdera sina omdömen. För då, gubevars, måste de kanske ägna sig åt självrannsakan, huvva, huvva.

    men mig hjälper det i alla fall att tänka, att de där människorna som alltid tycks ha genvägar till fördömande, de mår nog inte så väldigt bra egentligen.
  19. Medlem sedan
    Apr 2006
    #10
    här har jag en invändning:

    "Och en del sätter upp en fasad av att allt är så bra att man undrar också: Inte helt ovanligt att folk som skiljt sig säger att de är SÅ goda vänner, och att det inte finns något split mellan dem och gulligull. Och då LÅTER det ju som att det var rätt onödigt att skilja sig - speciellt om man ser hur det trasslar till det för barn t.ex."

    jag är väldigt god vän med min exmake just därför att vi skilde oss. hade vi fortsatt vara gifta hade vi varit som hund och katt. således var det inte ett dugg onödigt och inte ett dugg trassligt för barnen att vi skilde oss - och jag tror inte att vi är ett unikum, och inte är det någon fasad heller.

    det är väl som med barnbarn, kan jag tro: väldigt trevliga att ha en stund, men en välsignelse att lämna tillbaka när de är besvärliga.
  20. 10
    här har jag en invändning:

    "Och en del sätter upp en fasad av att allt är så bra att man undrar också: Inte helt ovanligt att folk som skiljt sig säger att de är SÅ goda vänner, och att det inte finns något split mellan dem och gulligull. Och då LÅTER det ju som att det var rätt onödigt att skilja sig - speciellt om man ser hur det trasslar till det för barn t.ex."

    jag är väldigt god vän med min exmake just därför att vi skilde oss. hade vi fortsatt vara gifta hade vi varit som hund och katt. således var det inte ett dugg onödigt och inte ett dugg trassligt för barnen att vi skilde oss - och jag tror inte att vi är ett unikum, och inte är det någon fasad heller.

    det är väl som med barnbarn, kan jag tro: väldigt trevliga att ha en stund, men en välsignelse att lämna tillbaka när de är besvärliga.
  21. Medlem sedan
    May 2004
    #11
    Jag håller absolut med dig att man skall vara öppen för att andras situationer är annorlunda. Och man bör absolut visa stor ödmjukhet inför livets svårigheter och hur olika vi agerar och reagerar. Men oftast tycker jag, i alla fall om jag går till mig själv, att jag kanske vill dela med mig av en egenupplevd erfarenhet just för att kanske bara ge någon annan människa en annan infallsvinkel kanske, eller kanske lite medhåll eller för den skull även mothåll. Inte för att skriva nån på näsan, om det nu inte är så att jag tycker att en person verkligen har fel, utan för att försöka dela med mig och samtidigt komma med tips eller förslag till lösningar. Jag tycker vi oftast här är rätt duktiga på att inte döma eller försöka pracka på andra hur duktiga vi själva är. Men ibland kan situationen bli lite låst och ibland fastnar vi i våra egna tankebanor - det är lätt att bli "hemmablind" :-) I verkliga livet tycker jag ofta att det är värre beställt med det här med nyanserna, ödmjukheten och lyhördheten. Där kan det ofta bli grövre generaliseringar och mer fördomsfullt - särskilt t ex vid fikabord på jobbet och liknande situationer. Men sen om man hamnar mer på tu man hand med någon så utkristalliserar sig de verkliga åsikterna betydligt mer nyanserat.
  22. 11
    Jag håller absolut med dig att man skall vara öppen för att andras situationer är annorlunda. Och man bör absolut visa stor ödmjukhet inför livets svårigheter och hur olika vi agerar och reagerar. Men oftast tycker jag, i alla fall om jag går till mig själv, att jag kanske vill dela med mig av en egenupplevd erfarenhet just för att kanske bara ge någon annan människa en annan infallsvinkel kanske, eller kanske lite medhåll eller för den skull även mothåll. Inte för att skriva nån på näsan, om det nu inte är så att jag tycker att en person verkligen har fel, utan för att försöka dela med mig och samtidigt komma med tips eller förslag till lösningar. Jag tycker vi oftast här är rätt duktiga på att inte döma eller försöka pracka på andra hur duktiga vi själva är. Men ibland kan situationen bli lite låst och ibland fastnar vi i våra egna tankebanor - det är lätt att bli "hemmablind" :-) I verkliga livet tycker jag ofta att det är värre beställt med det här med nyanserna, ödmjukheten och lyhördheten. Där kan det ofta bli grövre generaliseringar och mer fördomsfullt - särskilt t ex vid fikabord på jobbet och liknande situationer. Men sen om man hamnar mer på tu man hand med någon så utkristalliserar sig de verkliga åsikterna betydligt mer nyanserat.
  23. Medlem sedan
    May 2005
    #12
    Det jag menar är att om man envist hävdar att det inte fanns några problem i äktenskapet, då undrar folk varför man skulle gå skilda vägar. Jag har all respekt för att man inte ska lämna ut sin make/maka och inte gnälla - men då får man väl ändå säga att man fann det omöjligt att fortsätta tillsammans.
    Min erfarenhet är att jag mött sådana där "happyhappy" där man som utomstående verkligen står som ett frågetecken inför det de förmedlar. Det ser liksom inte ut att stämma.
  24. 12
    Det jag menar är att om man envist hävdar att det inte fanns några problem i äktenskapet, då undrar folk varför man skulle gå skilda vägar. Jag har all respekt för att man inte ska lämna ut sin make/maka och inte gnälla - men då får man väl ändå säga att man fann det omöjligt att fortsätta tillsammans.
    Min erfarenhet är att jag mött sådana där "happyhappy" där man som utomstående verkligen står som ett frågetecken inför det de förmedlar. Det ser liksom inte ut att stämma.
  25. Medlem sedan
    Nov 2002
    #13
    Ja, jag har gjort samma iakttagelse. Mycket intressant.

    Jag tycker mig också sen en stor skillnad i förmåga att reflektera. Det tycks mig som att ju större erfarenhet av livet, desto större förmåga till reflektion (generellt, det finns säkert undantag). En del människor förväxlar reflektioner med åsikter. De tycks tro att ha en åsikt är detsamma som att reflektera över saker och ting och tänka. Men det är stor skillnad.

    Åsikter är ganska meningslösa. Statements. Varför skulle någon vara intresserad av vad någon annan _tycker_ om en skilsmässa t ex. Att den gjordes för lätt eller vadsomhelst. Vad bidrar det med? Absolut ingenting. "Jag tycker folk skiljer sig alltför lätt, jag skulle ..." ... Jaha, ja, väldigt "intressant". Bidrag till någon form av sammanhang eller ökad kunskap = noll.

    Reflektioner, tankar, vrida på sätt att se på saker och ting är betydligt mer intressant. Men det är en personlighetsgrej, alla människor har inte den förmågan. De flesta har förmåga att tycka saker och ting. Och det är den som demonstreras.

    Sen tror jag också att uttrycka sina egna åsikter i en fråga har ganska mycket med bekräftelse att göra. Den som uttrycker en åsikt vill ha medhåll, vill ha "rätt". Kanske eftersom den personen känner osäkerhet och vill ha bekräftelse för sina val i livet. Om andra tycker man gör rätt val, kan det ju inte vara "fel"? Som en omvänd reality check, att uttrycka en åsikt och få medhåll är liksom som att man får veta att man är "normal" och "rätt". Jag tror ganska mycket av åsikts-spridande handlar om det.

    Kanske återkommer, detta är ett intressant ämne.
  26. 13
    Ja, jag har gjort samma iakttagelse. Mycket intressant.

    Jag tycker mig också sen en stor skillnad i förmåga att reflektera. Det tycks mig som att ju större erfarenhet av livet, desto större förmåga till reflektion (generellt, det finns säkert undantag). En del människor förväxlar reflektioner med åsikter. De tycks tro att ha en åsikt är detsamma som att reflektera över saker och ting och tänka. Men det är stor skillnad.

    Åsikter är ganska meningslösa. Statements. Varför skulle någon vara intresserad av vad någon annan _tycker_ om en skilsmässa t ex. Att den gjordes för lätt eller vadsomhelst. Vad bidrar det med? Absolut ingenting. "Jag tycker folk skiljer sig alltför lätt, jag skulle ..." ... Jaha, ja, väldigt "intressant". Bidrag till någon form av sammanhang eller ökad kunskap = noll.

    Reflektioner, tankar, vrida på sätt att se på saker och ting är betydligt mer intressant. Men det är en personlighetsgrej, alla människor har inte den förmågan. De flesta har förmåga att tycka saker och ting. Och det är den som demonstreras.

    Sen tror jag också att uttrycka sina egna åsikter i en fråga har ganska mycket med bekräftelse att göra. Den som uttrycker en åsikt vill ha medhåll, vill ha "rätt". Kanske eftersom den personen känner osäkerhet och vill ha bekräftelse för sina val i livet. Om andra tycker man gör rätt val, kan det ju inte vara "fel"? Som en omvänd reality check, att uttrycka en åsikt och få medhåll är liksom som att man får veta att man är "normal" och "rätt". Jag tror ganska mycket av åsikts-spridande handlar om det.

    Kanske återkommer, detta är ett intressant ämne.
  27. Medlem sedan
    May 2004
    #14
    Men visst är det så - man kan känna någon innan och utan - men ändå inte veta exakt hur saker och ting försiggår inom husets väggar! Det har ju hänt mer än en gång att man chockats över detta faktum att man trott att man känner någon så väl som någon människa kan känna någon och ändå finns det så mycket man inte vet!
  28. 14
    Men visst är det så - man kan känna någon innan och utan - men ändå inte veta exakt hur saker och ting försiggår inom husets väggar! Det har ju hänt mer än en gång att man chockats över detta faktum att man trott att man känner någon så väl som någon människa kan känna någon och ändå finns det så mycket man inte vet!
  29. Medlem sedan
    May 2004
    #15
    Ha, ha, ha - kloka Krax! Jag har det som du! Min fd man går inte att ha i möblerade rum tillsammans med mig - men han är en underbar människa och en riktigt fin vän och ingen känner mig så väl som han och vi delar ju dessutom massor av historia förutom våra barn. Och inte en sekund att jag ångrar min relation med honom. Vi har haft en del berg och dalar efter vår skiljsmässa och kanske kommer det fler - inte vet jag - men vi har en fin relation numera och vi kan prata om allt. Vi hade det inte så trevligt och civiliserat när vi bodde under samma tak som vi har det idag. Jag är tacksam att det är så. Det finns fortfarande saker vi skulle kunna bråka om (läs: barnen och hans engagemang i dem...) men jag har valt att gräva ner stridsyxan och tar det som det är - främst för att barnen är nöjda såhär också.
  30. 15
    Ha, ha, ha - kloka Krax! Jag har det som du! Min fd man går inte att ha i möblerade rum tillsammans med mig - men han är en underbar människa och en riktigt fin vän och ingen känner mig så väl som han och vi delar ju dessutom massor av historia förutom våra barn. Och inte en sekund att jag ångrar min relation med honom. Vi har haft en del berg och dalar efter vår skiljsmässa och kanske kommer det fler - inte vet jag - men vi har en fin relation numera och vi kan prata om allt. Vi hade det inte så trevligt och civiliserat när vi bodde under samma tak som vi har det idag. Jag är tacksam att det är så. Det finns fortfarande saker vi skulle kunna bråka om (läs: barnen och hans engagemang i dem...) men jag har valt att gräva ner stridsyxan och tar det som det är - främst för att barnen är nöjda såhär också.
  31. Medlem sedan
    May 2004
    #16
    Jag kanske haft "tur" eller hur man nu skall välja att se på det ;-) som inte stött på dem som envisas med att de är happyhappy - men även om jag gjort det så begriper man ju att så är ju typ aldrig faktiskt riktigt fallet. Vad jag kan tycka är värre är när man oupphörligen pratar en massa smörja om sitt ex - det tycker jag är rent generande för skitpratarna. Att man gör det med någon som står en riktigt nära är en annan sak - men med kreti och pleti. Nä - jag tappar respekt för en så person. Såna har jag i min omgivning och det är riktigt, riktigt tröttsamt...
  32. 16
    Jag kanske haft "tur" eller hur man nu skall välja att se på det ;-) som inte stött på dem som envisas med att de är happyhappy - men även om jag gjort det så begriper man ju att så är ju typ aldrig faktiskt riktigt fallet. Vad jag kan tycka är värre är när man oupphörligen pratar en massa smörja om sitt ex - det tycker jag är rent generande för skitpratarna. Att man gör det med någon som står en riktigt nära är en annan sak - men med kreti och pleti. Nä - jag tappar respekt för en så person. Såna har jag i min omgivning och det är riktigt, riktigt tröttsamt...
  33. Anonym
    #17
    Jag uppfattade det som så att TS menade att andra inte ska ha åsikter om man tex skilt sig.. Men jag kanske missuppfattade..
  34. 17
    Jag uppfattade det som så att TS menade att andra inte ska ha åsikter om man tex skilt sig.. Men jag kanske missuppfattade..
  35. Medlem sedan
    May 2004
    #18
    :-) Ja, det blir ju ingen diskussion om man uttrycker en färdig åsikt - det tar ju tvärstopp! :-) Det är ju ens egna och andras reflektioner som lär, i alla fall mig, att tänka i andra banor. Det är det som berikar! Sen har jag ibland varit ute efter lite tröst, t ex när jag gick igenom min skiljsmässan och min fd uppförde sig lite "märkligt" - och då fick jag det och det kändes skönt att få höra från andra att jag inte själv resonerade helt uppåt väggarna.
  36. 18
    :-) Ja, det blir ju ingen diskussion om man uttrycker en färdig åsikt - det tar ju tvärstopp! :-) Det är ju ens egna och andras reflektioner som lär, i alla fall mig, att tänka i andra banor. Det är det som berikar! Sen har jag ibland varit ute efter lite tröst, t ex när jag gick igenom min skiljsmässan och min fd uppförde sig lite "märkligt" - och då fick jag det och det kändes skönt att få höra från andra att jag inte själv resonerade helt uppåt väggarna.
  37. Naken-Jane
    #19
    Jag inbillar mig inte att jag har rätt, inte ens i min egen relation . Ibland kanske man inte ser skogen för alla träden och då är det skönt att få ett mer distanserat perspektiv på ploblemet som man brottas med. Själv är man kanske här-och-nu och bara en massa känslor. En god vän kan sätta här-och-nu i ett större sammanhang. Kanske peka på hsitoriken som man valt att glömma eller förtränga. Kanske framtiden och de dörrar man stänger osv. Visst är varje relation komplex och det är en massa parametrar ska beaktas innan man tar ett beslut. En del av dem kan man inte se själv och då är det skönt att få input från någon på AFF eller sina vänner. Ett AFF-svar kan vara otroligt värdefullt just för att människorna saknar insyn i relationen.
  38. 19
    Jag inbillar mig inte att jag har rätt, inte ens i min egen relation . Ibland kanske man inte ser skogen för alla träden och då är det skönt att få ett mer distanserat perspektiv på ploblemet som man brottas med. Själv är man kanske här-och-nu och bara en massa känslor. En god vän kan sätta här-och-nu i ett större sammanhang. Kanske peka på hsitoriken som man valt att glömma eller förtränga. Kanske framtiden och de dörrar man stänger osv. Visst är varje relation komplex och det är en massa parametrar ska beaktas innan man tar ett beslut. En del av dem kan man inte se själv och då är det skönt att få input från någon på AFF eller sina vänner. Ett AFF-svar kan vara otroligt värdefullt just för att människorna saknar insyn i relationen.
  39. Medlem sedan
    May 2008
    #20
    Jag skrev inlägget när jag vart irriterad på ett annat inlägg - inget bra utgångsläge och egentligen bör man ju inte skriva i affekt. Större delen av dagen har jag egentligen ångrat det eftersom jag själv tyckte att det ju egentligen inte tillförde något mer än att jag var sur.... Men nu är det ju flera som har svarat, så nåt intressant var det ju .-)

    Jag har inget problem alls med att man ger råd (det gör jag ju själv en hel del!) eller att man besvarar ensidigt eller tar stark ställning i en enskild fråga, utifrån sitt eget liv eller nåt sånt. Det är när man uttalar sig som om människor fattar stora beslut utan eftertanke som jag reagerar. När man gör svåra frågor till enkla och menar sig ha nån slags övergripande facit som jag reagerar.

    Jag läser alltid dina svar med stor behållning, antaligen därför att du och jag verkar tänka rätt olika :-) Jag läser nog de flestas svar med stor behållning, och ofta får jag nya tankar om mitt eget liv att ta till mig. Det är när folk propagerar för universallösningar och ser världen som svart-vit som jag reagerar och som jag menade när jag skrev. Och detta är tyvärr rätt vanligt när det gäller sånt som skilsmässor, otrohet, barnuppfostran, hemarbete etc
  40. 20
    Jag skrev inlägget när jag vart irriterad på ett annat inlägg - inget bra utgångsläge och egentligen bör man ju inte skriva i affekt. Större delen av dagen har jag egentligen ångrat det eftersom jag själv tyckte att det ju egentligen inte tillförde något mer än att jag var sur.... Men nu är det ju flera som har svarat, så nåt intressant var det ju .-)

    Jag har inget problem alls med att man ger råd (det gör jag ju själv en hel del!) eller att man besvarar ensidigt eller tar stark ställning i en enskild fråga, utifrån sitt eget liv eller nåt sånt. Det är när man uttalar sig som om människor fattar stora beslut utan eftertanke som jag reagerar. När man gör svåra frågor till enkla och menar sig ha nån slags övergripande facit som jag reagerar.

    Jag läser alltid dina svar med stor behållning, antaligen därför att du och jag verkar tänka rätt olika :-) Jag läser nog de flestas svar med stor behållning, och ofta får jag nya tankar om mitt eget liv att ta till mig. Det är när folk propagerar för universallösningar och ser världen som svart-vit som jag reagerar och som jag menade när jag skrev. Och detta är tyvärr rätt vanligt när det gäller sånt som skilsmässor, otrohet, barnuppfostran, hemarbete etc
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Relationer hit och dit
    By Anonymfrågare in forum Styvfamiljer
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2011-02-25, 20:10
  2. Hur är era relationer?
    By Anonym in forum _1011 Novemberbarn
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2010-06-25, 16:31
  3. Det här med relationer
    By mariamed4 in forum Ordet är fritt
    Svar: 15
    Senaste inlägg: 2009-11-26, 12:23
  4. Hur är ni i relationer?
    By cilia m june & lisa in forum Ordet är fritt
    Svar: 15
    Senaste inlägg: 2008-12-06, 11:25
  5. En utomståendes fråga
    By vill vara ett stöd in forum Bebissnack
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2006-02-06, 15:39
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar