Min son som snart är 8 år och min dotter som är 5,5 år lyssnar inte på mig. Det är som att min röst inte finns.
Just nu kommer jag inte vidare utan står och trampar på samma ställe hela tiden. Varje eftermiddag är det tjat och gnäll. Jag känner mig som världens tjatmorsa. Jag är föräldraledig just nu med yngsta sonen som är 10 månader, sömnen är inte vad den borde vara och jag har inte ork till att vara den pedagogiska mamman som man vill vara.
När jag har hämtat de större barnen på skolan och dagis och vi kommer hem på eftermiddagen så blir det nästan alltid konflikter. Dottern vill aldrig hjälpa till med nåt hemma. De har precis fått egna rum och vi försöker få dem att åtminstone hålla sina saker där inne, speciellt med tanke på deras lillebror så han inte ska sätta nåt i halsen.
Men det är bara ett evigt tjat om att de ska plocka bort hela tiden. Jag är SÅ trött på detta gnäll och tjat.
Sen tjatar jag om att de inte ska bråka med varann hela tiden. De håller ju på att retas och brottas så jag håller på att bli galen, fick nyss ett utbrott på dem och tyvärr så höjer man ju rösten eftersom de inte lyssnar annars. Inte ens då knappt.... Jag säger åt dem att gå ut och leka men de vill inte gå åt själva, de vill att jag ska vara med dem hela tiden, vilket jag tycket är väldigt frustrerande. Det funkade ju innan lillebror kom, men det är ju inte riktigt så nu. Killen på 8 år är rädd för att vara ute ensam säger han, men jag tycker att de har ju varann. Det finns dessutom jättemycket barn i vårt område så de skulle ju inte behöva vara ensamma tycker man.
Jag beklagar mig för min man varje dag när han kommer hem och det är klart att det inte känns bra för honom att bara höra mig gnälla att dagen varit jobbig och ge honom dåligt samvete för att han varit på jobbet och kunnat äta lunch i lugn och ro och gått på toa ifred utan att behöva lösa konflikter under tiden. Men jag vill ju inte byta med honom heller. Jag tycker ju om att vara hemma och har planerat att vara hemma i ca 9 månader till.
Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa sonen till bättre självkänsla och kunna vara ute mera själv. Det har varit så här i alla år, med undantag för när han leker med kompisar ute för då går det ju bra. Tyvärr är ju inte så många hemma direkt efter skolan utan de går på fritids.
Är det någon som har något tips till mig hur jag ska kunna bryta detta mönster med tjat, gnäll och konflikter och jobbiga eftermiddagar. Jag hade ju tänkt att detta skulle vara en mysig tid när man är hemma med minstingen och de andra får gå hem tidigt och jag trodde vi skulle njuta av tiden tillsammans. Har jag för höga krav???
1
Mina barn lyssnar inte.... Min son som snart är 8 år och min dotter som är 5,5 år lyssnar inte på mig. Det är som att min röst inte finns.
Just nu kommer jag inte vidare utan står och trampar på samma ställe hela tiden. Varje eftermiddag är det tjat och gnäll. Jag känner mig som världens tjatmorsa. Jag är föräldraledig just nu med yngsta sonen som är 10 månader, sömnen är inte vad den borde vara och jag har inte ork till att vara den pedagogiska mamman som man vill vara.
När jag har hämtat de större barnen på skolan och dagis och vi kommer hem på eftermiddagen så blir det nästan alltid konflikter. Dottern vill aldrig hjälpa till med nåt hemma. De har precis fått egna rum och vi försöker få dem att åtminstone hålla sina saker där inne, speciellt med tanke på deras lillebror så han inte ska sätta nåt i halsen.
Men det är bara ett evigt tjat om att de ska plocka bort hela tiden. Jag är SÅ trött på detta gnäll och tjat.
Sen tjatar jag om att de inte ska bråka med varann hela tiden. De håller ju på att retas och brottas så jag håller på att bli galen, fick nyss ett utbrott på dem och tyvärr så höjer man ju rösten eftersom de inte lyssnar annars. Inte ens då knappt.... Jag säger åt dem att gå ut och leka men de vill inte gå åt själva, de vill att jag ska vara med dem hela tiden, vilket jag tycket är väldigt frustrerande. Det funkade ju innan lillebror kom, men det är ju inte riktigt så nu. Killen på 8 år är rädd för att vara ute ensam säger han, men jag tycker att de har ju varann. Det finns dessutom jättemycket barn i vårt område så de skulle ju inte behöva vara ensamma tycker man.
Jag beklagar mig för min man varje dag när han kommer hem och det är klart att det inte känns bra för honom att bara höra mig gnälla att dagen varit jobbig och ge honom dåligt samvete för att han varit på jobbet och kunnat äta lunch i lugn och ro och gått på toa ifred utan att behöva lösa konflikter under tiden. Men jag vill ju inte byta med honom heller. Jag tycker ju om att vara hemma och har planerat att vara hemma i ca 9 månader till.
Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa sonen till bättre självkänsla och kunna vara ute mera själv. Det har varit så här i alla år, med undantag för när han leker med kompisar ute för då går det ju bra. Tyvärr är ju inte så många hemma direkt efter skolan utan de går på fritids.
Är det någon som har något tips till mig hur jag ska kunna bryta detta mönster med tjat, gnäll och konflikter och jobbiga eftermiddagar. Jag hade ju tänkt att detta skulle vara en mysig tid när man är hemma med minstingen och de andra får gå hem tidigt och jag trodde vi skulle njuta av tiden tillsammans. Har jag för höga krav???
min allra första tanke är att sitt ner med den en och en och prata med dem, hör hur det mår och känner, känns som att de kanske känner sig mindre synliga pga lillebror...men det är bara min tanke.
och pappa kanske kan ta en del när han komemr hem tex ta han om lillebror så du får mer tid till dig själv och de andra barnen.
sen undrar jg när gjorde ni något roligt ihop hela familjen och när hade barnen egentid med respektive förälder då ni göt något bara ni två tex d och storsonen kan ta en tur till badhuset så ah får känna sig ompysslad av mamma och samtidigt boosta hans självkänsla.
2
min allra första tanke är att sitt ner med den en och en och prata med dem, hör hur det mår och känner, känns som att de kanske känner sig mindre synliga pga lillebror...men det är bara min tanke.
och pappa kanske kan ta en del när han komemr hem tex ta han om lillebror så du får mer tid till dig själv och de andra barnen.
sen undrar jg när gjorde ni något roligt ihop hela familjen och när hade barnen egentid med respektive förälder då ni göt något bara ni två tex d och storsonen kan ta en tur till badhuset så ah får känna sig ompysslad av mamma och samtidigt boosta hans självkänsla.
Jag känner igen det du skriver, vi har haft liknande perioder här. Men i vårt fall så är det ganska lätt löst genom motivation och aktivering. Dvs motivation att tex städa får de genom guldstjärnor, samlar man ihop ett antal får man en belöning. Aktivering gör att de inte bråkar så mycket med varann. Ge dem något att göra, helst tillsammans med dig. Kan vara något så simpelt som att hjälpa till med matlagningen, eller så startar ni något större projekt som att inreda ett rum, bygga ett landskap i papier mache, en gigantisk legostad eller vad ni nu tycker är kul.
Sonens rädsla för att vara ute själv har jag inga tips på just nu dock, har lite flr bråttom för att tänka ut något...
4
Jag känner igen det du skriver, vi har haft liknande perioder här. Men i vårt fall så är det ganska lätt löst genom motivation och aktivering. Dvs motivation att tex städa får de genom guldstjärnor, samlar man ihop ett antal får man en belöning. Aktivering gör att de inte bråkar så mycket med varann. Ge dem något att göra, helst tillsammans med dig. Kan vara något så simpelt som att hjälpa till med matlagningen, eller så startar ni något större projekt som att inreda ett rum, bygga ett landskap i papier mache, en gigantisk legostad eller vad ni nu tycker är kul.
Sonens rädsla för att vara ute själv har jag inga tips på just nu dock, har lite flr bråttom för att tänka ut något...
Jag tycker att vi varit rätt duktiga med att göra saker med var och en, men kan säkert bli bättre på det, speciellt att jag och storsonen gör mer saker. Roliga saker med familjen gör vi mycket ofta så jag tror nästan att de är lite för bortskämda med att vi alltid hittar på saker åt dem. De behöver snarare få ha lite trist för att de ska få komma på saker att göra. Som nu tex när jag sitter vid datorn, så har de kommit på en jättebra lek tillsammans och de är sams fortfarande....
5
Jag tycker att vi varit rätt duktiga med att göra saker med var och en, men kan säkert bli bättre på det, speciellt att jag och storsonen gör mer saker. Roliga saker med familjen gör vi mycket ofta så jag tror nästan att de är lite för bortskämda med att vi alltid hittar på saker åt dem. De behöver snarare få ha lite trist för att de ska få komma på saker att göra. Som nu tex när jag sitter vid datorn, så har de kommit på en jättebra lek tillsammans och de är sams fortfarande....
Konsekvensen av att inte lyssnar kan bli tex att de får förbud att spela Nintendo och se på tv osv. Det blir ju inte bättre av det precis...
Det blir ju bara tjat om det istället.
6
Konsekvensen av att inte lyssnar kan bli tex att de får förbud att spela Nintendo och se på tv osv. Det blir ju inte bättre av det precis...
Det blir ju bara tjat om det istället.
Släpp loss lite grann, det är stökigt med tre små barn och barn gillar inte att hjälpa till om det är en plikt. Och om sådant som är farligt för lillebror hamnar på "ditt revir" så plocka bort det och lägg undan det. Jag tycker inte att du ska tvinga ut dem själva, en åttaåring är fortfarande liten i mina ögon.
För att få lugn hemma behöver man sätta varje barn med sina aktiviteter, de orkar inte vara tillsammans hela tiden.
Det låter lite som att du "vill bli av med" åttaåringen och det är ingen bra grund för att ha det mysigt som en familj. Det verkar som att du har det jobbigt med tre barn och för lite sömn men genom att rida på vågen av det blir allt bara ännu sämre.
Och tjat, ja, det är bara att sluta att tjat. Jag vägrar att tjata. Var och en gör vad som behövs, eller inte, och om inte så får jag finna en lösning på det, som i exemplet med tjatet om små leksaker på fel ställe - ta helt sonika bort dem och köp inga nya grejer.
7
Släpp loss lite grann, det är stökigt med tre små barn och barn gillar inte att hjälpa till om det är en plikt. Och om sådant som är farligt för lillebror hamnar på "ditt revir" så plocka bort det och lägg undan det. Jag tycker inte att du ska tvinga ut dem själva, en åttaåring är fortfarande liten i mina ögon.
För att få lugn hemma behöver man sätta varje barn med sina aktiviteter, de orkar inte vara tillsammans hela tiden.
Det låter lite som att du "vill bli av med" åttaåringen och det är ingen bra grund för att ha det mysigt som en familj. Det verkar som att du har det jobbigt med tre barn och för lite sömn men genom att rida på vågen av det blir allt bara ännu sämre.
Och tjat, ja, det är bara att sluta att tjat. Jag vägrar att tjata. Var och en gör vad som behövs, eller inte, och om inte så får jag finna en lösning på det, som i exemplet med tjatet om små leksaker på fel ställe - ta helt sonika bort dem och köp inga nya grejer.
Det som funkar bäst här för att hålla barnen aktiverade och förståndet intakt är att göra saker och sen när man kommer hem igen fixa något själv som vuxen så att de ser att man är upptagen och då hittar på någon lek ihop.
Igår hade jag alla dagisbarnen hemma och då gick vi först till återvinningen med skräp, sen när vi kom hem och hade ätit lunch så sov minsta och då passade jag på att sortera garderober och rensa ut en massa kläder och då lekte de två äldre jättebra ihop. Sen vaknade lillan och vi gick till skolan och hämtade äldsta. Det är 2 km så när vi kom hem så var de trötta och aktiverade
Sen höll de sams ända till middagen.
Men får de tråkigt eller blir rastlösa är det kört och det sämsta är att sitta vid datorn eller försöka sno åt sig annan egentid. Då bråkar de direkt. Nytta däremot funkar
10
Det som funkar bäst här för att hålla barnen aktiverade och förståndet intakt är att göra saker och sen när man kommer hem igen fixa något själv som vuxen så att de ser att man är upptagen och då hittar på någon lek ihop.
Igår hade jag alla dagisbarnen hemma och då gick vi först till återvinningen med skräp, sen när vi kom hem och hade ätit lunch så sov minsta och då passade jag på att sortera garderober och rensa ut en massa kläder och då lekte de två äldre jättebra ihop. Sen vaknade lillan och vi gick till skolan och hämtade äldsta. Det är 2 km så när vi kom hem så var de trötta och aktiverade
Sen höll de sams ända till middagen.
Men får de tråkigt eller blir rastlösa är det kört och det sämsta är att sitta vid datorn eller försöka sno åt sig annan egentid. Då bråkar de direkt. Nytta däremot funkar
Här får jag nog ställa mig och hålla med. Se till att släppa lite på kraven, om 100 år lär ingen komma ihåg om allt är perfekt skött hemma ändå. Låt de stora barnen vara med dig när de kommer hem från skolan, baka tillsammans, laga mat eller bara sitt och prata med lite fika en stund och visa de stora att de får ha egen mammatid. Om du planerar så att lillebror antingen sover eller är nysövd/mätt när de stora kommer hem så klarar han sig en stund på egen hand på golvet.
11
Här får jag nog ställa mig och hålla med. Se till att släppa lite på kraven, om 100 år lär ingen komma ihåg om allt är perfekt skött hemma ändå. Låt de stora barnen vara med dig när de kommer hem från skolan, baka tillsammans, laga mat eller bara sitt och prata med lite fika en stund och visa de stora att de får ha egen mammatid. Om du planerar så att lillebror antingen sover eller är nysövd/mätt när de stora kommer hem så klarar han sig en stund på egen hand på golvet.
varför vill du inte byta med mannen ?
släpp kraven,ta bara de allra viktigaste konflikterna .Och inse att inte många 5,5 -åringar (eller 8-åringar heller ) självmant plockar undan efter sig.
försök hitta på nåt kul på eftermiddagen så ni slipper bråk och gnäll.En lekpark kanske,nåt annat kul så barnen får busa utomhus kanske.Badhuset ??
12
varför vill du inte byta med mannen ?
släpp kraven,ta bara de allra viktigaste konflikterna .Och inse att inte många 5,5 -åringar (eller 8-åringar heller ) självmant plockar undan efter sig.
försök hitta på nåt kul på eftermiddagen så ni slipper bråk och gnäll.En lekpark kanske,nåt annat kul så barnen får busa utomhus kanske.Badhuset ??
Om saker blir problematiska om de inte hålls reda på så har jag tagit undan dem. Det är betydligt lättare än att tjata om samma konflikt hela tiden. Är det sånt som ska vara på egna rummet så får man hålla det där om det ska vara kvar frammet.
Det där med syskontjafs är ju svårare. Kanske du helt enlkelt ska låta dem hålla på? Mina barn hade en period där jag förstod att det var tjafset som var poängen, de bårakde om precis allt och det spelade ingen roll om de "vann" eller så. Försök gå därifrån när det är konflikter som inte omeldebart behöver lösas. Den perioden gick f ö över!
14
Om saker blir problematiska om de inte hålls reda på så har jag tagit undan dem. Det är betydligt lättare än att tjata om samma konflikt hela tiden. Är det sånt som ska vara på egna rummet så får man hålla det där om det ska vara kvar frammet.
Det där med syskontjafs är ju svårare. Kanske du helt enlkelt ska låta dem hålla på? Mina barn hade en period där jag förstod att det var tjafset som var poängen, de bårakde om precis allt och det spelade ingen roll om de "vann" eller så. Försök gå därifrån när det är konflikter som inte omeldebart behöver lösas. Den perioden gick f ö över!
Om saker blir problematiska om de inte hålls reda på så har jag tagit undan dem. Det är betydligt lättare än att tjata om samma konflikt hela tiden. Är det sånt som ska vara på egna rummet så får man hålla det där om det ska vara kvar frammet.
Det där med syskontjafs är ju svårare. Kanske du helt enlkelt ska låta dem hålla på? Mina barn hade en period där jag förstod att det var tjafset som var poängen, de bårakde om precis allt och det spelade ingen roll om de "vann" eller så. Försök gå därifrån när det är konflikter som inte omeldebart behöver lösas. Den perioden gick f ö över!
Tack, tack, tack för att ni är så snälla och ger mig tips och råd och framför allt rådet att släppa loss och tagga ner, jag har det på känn att jag ställer för höga krav på både mig och mina barn. Vi har sedan länge ett inplanerat besök i simhallen i morgon em och det kommer för hoppningsvis bli starten på ett nytt "tänk" från min sida.
15
Om saker blir problematiska om de inte hålls reda på så har jag tagit undan dem. Det är betydligt lättare än att tjata om samma konflikt hela tiden. Är det sånt som ska vara på egna rummet så får man hålla det där om det ska vara kvar frammet.
Det där med syskontjafs är ju svårare. Kanske du helt enlkelt ska låta dem hålla på? Mina barn hade en period där jag förstod att det var tjafset som var poängen, de bårakde om precis allt och det spelade ingen roll om de "vann" eller så. Försök gå därifrån när det är konflikter som inte omeldebart behöver lösas. Den perioden gick f ö över!
Tack, tack, tack för att ni är så snälla och ger mig tips och råd och framför allt rådet att släppa loss och tagga ner, jag har det på känn att jag ställer för höga krav på både mig och mina barn. Vi har sedan länge ett inplanerat besök i simhallen i morgon em och det kommer för hoppningsvis bli starten på ett nytt "tänk" från min sida.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
